Ligger nu på sjukhuset igen

 

Sjukhus besök igen

ja då ligger man på sjukhuset igen. Som jag skrev tidigare har jag svårt med mina låga sockervärden. Som även är konstigt då jag inte medicinerar längre. Så då ska man inte i princip kunna få hypeglykemi. Dock så fortsatte mina låga socker inatt var nere i 2.0 som lägst och då hade jag tryckt i mig både dextro energi, mat, bröd , läsk och godis i mängder. Gick upp till 3,0 men sen blev det segt att komma vidare. Så blev en tripp till akuten för man vågar inte sova utan övervak. Jag fick komma in direkt så det vara bara för dem att börjar spruta in glucos dirket i pvk och även sätta igång sockerdroppet. Sen in på avd, nu på morgonen när de tog mitt värde hade jag 4,0. De var inte alls nöjda med det då de hade på ett väldigt starkt socker dropp. Så nu händer inget speciellt bara vara kvar här på avd och se vad som händer. Så typiskt precis innan helgen börjar

Varför lågt blodsocker igen hjälp mig ?

Blodsocker mätaren

Vet inte varför hela min text inte kom med i sista inlägget. La upp bilder på maten som vi åt på Fridays i Täby centrum. Så god och super bra lunch menyer. Jag tog som ni kan se på bilden från tidigare idag en god kycklingwrap och min son tog hamburgare med pommes. Super god hamburgare blev betyget från vår tonåring, går inte att jämföras med mc Donald och då älskar han ändå att gå dit att äta ofta.

Nu till mitt problem för en vecka sen nu låg jag på intensiven pga allergi chock och lågt blodsocker. Där jag blev intuberad pga dålig andning. Nu tar jag mitt blodsocker varje dag och har nu åkt ner i socker igen. Fast jag äter bra mat och ofta. Jag har inte diabetes utan hade med sista barnet graviditets diabetes men den gick över. Sist efter jag ätit låg jag på 3,0 och man ska ligga betydligt högre och särskilt efter maten. Har ni några tipps vad jag ska göra ? Eller teorier om varför ? För om man är frisk ska man inte kunna få så låga sockervärden.

Lite energi

Frukost och planerings dags

Efter föräldrarmötet igår kväll är det dags att skriva in allt i kalendern. Skriver alltid på 2 ställen för att inte glömma viktiga datum. Så måste även skriva i kalendern i mobilen.

Får nu lite lugn och ro när alla barnen kommit iväg till skolan. Jag äter alltid min frukost och dricker kaffe efter lämning. Då får man en liten egen tid som jag verkligen behöver.

Känns att hösten är på ingång. Idag var det kallt ute, blåser och regnar. Dags att åka och köpa nya höstkläder i helgen. Så hoppas det finns tid. Jag har svårt att inte få lite små panik när jag inte hinner t ex handla i helgen. Jag vill gärna ha planerat och att allt sen blir som planerat. Ibland kan jag till och med bli super ledsen när man inser att man inte alls har gjort det man måste. För när ska jag få in det senare i schemat. Det är min borderline och adhd som tar över. För det är klart att det inte är världens katastrof. Ibland eller ofta händer det att saker inte blir gjorda för jag är så trött. Och det stör mig så otroligt mycket mer,  för då är det jag själv som förstör.

kampen går vidare

Hej

Igår skrev jag ihop liten snabb presentation, tänkte fortsätta med det idag. Vad är borderline vad är ADHD, ?  Ett starkt ord som många reagerar på och som många använder sig av är personlighetsstörning. Vadå är jag störd icke normal ? inte i samhällets ögon, så många som dömer en, hur många har redan  gjort det så fort de läst i min journal där det står Diagnos Personlighetsstörning, men inget om vilken diagnos jag har,, finns många olika personlighetsstörningar.  Vet inte om det är fler som känner igen sig ? Min version av att leva med borderline och ADHD kommer jag skriva mycket om här, då det är en väldigt stor del av min vardag. Jag har långt kvar av min DBT, ser fram emot att  bli friare och känna mig  säker i mig själv. Jag som person är väldigt osäker, egentligen om allt som bara går. Allt ifrån vad jag ska laga för mat till middag till att jag har svårt med mig själv, t ex att jag aldrig känner mig bra nog. Jag själv har satt mina egna mål, dock är målen så höga,, lite med flit tror jag för konstigt nog är det alltid mål som jag omöjligt kan nå, inte nu i alla fall.

DBT står för Dialektisk beteendeterapi, jag har stått i kö till den i över 1 år men kom nu precis in innan sommaren. Målet med DBT är att man till och med kan bli frisk ifrån borderline, dock kan de ta väldigt lång tid. Det är så klart väldigt olika hur lång tid det tar. Men man får minst räkna med 1 1/2 – 2 år. Ja den är verkligen så lång, men om resultatet blir att man kommer att kunna glädjas av livet så är det verkligen värt det mer än allt annat. Man kan tro att det är en lugn kurs men de flesta som går där eller alla som går där mår dåligt och har tufft att anpassa sig in i vardagen. Man vill helst ligga hemma under täcket och inte visa sig ute. Där är utmaningen nummer ett. Att ens dyka upp på terapin. jag har en dag i veckan ensam tid med en psykolog och en gång i veckan har man i grupp. Så 2 ggr i veckan i kanske 2 år, det gäller att man verkligen vill detta själv och att man gör allt som man bara kan. Dock så är problemet med mig att jag inte alls gillar att prata inför andra särskilt inte i en grupp, så grupp terapin är tuff. Man ska samtidigt göra jobbiga uppgifter som sen ska redovisas inför gruppen. Men det har gått bra, alla i gruppen känner detsamma som jag och för en gångs skull känner jag att jag inte behöver låtsas vara glad jämt, utan det är ok att må skit, jag är en tjej som har bra dagar och väldigt dåliga dagar. Det kan vändas från ena minuten till den andra.

Det andra som jag verkligen behöver jobba med är att inte ta på sig massa extra uppgifter. Jag jobbar 100% plus extra då jag har svårt att säga nej, har DBT och sen kommer allt annat med barnen med. Det är fotboll, utvecklingssamtal, föräldramöten, insamlingar, klassföräldrar, ansvarig inom barnens fotbolls aktiviteter. Ja listan är lång och ofta blir den ännu längre.

Ännu en utmaning i livet är min svåra allergi mot nötter. Har sista året fått åka in 5 ggr akut. Det är svårt att ha en luftburen allergi i dagens samhälle. Nötter är nya trenden och nyttigt alternativ.

Härom veckan fick jag en svår allergisk reaktion då någon på jobbet råkade ta med sig  cashewnötter och visst det är svårt att komma ihåg. Men nu har det hänt för många ggr.. Dock har även allergin blivit mer och mer känslig. jag har gått ifrån att ha kliande i halsen och lite svullen till svår andnings nöd där de fick  intubera. Vaknade upp på IVA med panik när jag kände alla slangar ner i halsen.  Jag som inte ens kan gå till tandläkaren utan att nästan kräkas. Så detta var en mardröm och jag mår inte bra psykiskt heller, för jag kommer ihåg paniken man får när man inte får luft ordentligt. Ju mer panik man får desto sämre fungerar andningen också. Nu är jag äntligen hemma igen och vågar knappt gå ut. Men man kan inte sluta leva heller.

Ska nu iväg till läkaren igen på kontroll.

Ha en sjukt bra dag i solen.

Frukost lunch och middag

Frukost lunch och middag

Det är det här jag lever på. Yoghurt och müsli. Lite enformigt men jag är nästan adrig sugen på mat. Och det är snabbt och lätt att ordna. Müslin har oxå blivit samma varje ggr. Axa gold med mycket frukt. Jag är nämligen super allergisk mot nötter och har vart dåligt många ggr. OBS müslin är super god:)  Kan skriva lite mer om det senare. Nu blir det fixa ordning barnen och köra till skolan

Kort presentation av mitt liv som ung

Hej Tisdag 12/9 2017
Detta är helt nytt för mig, att skriva och berätta om mig själv. Lite läskigt men efter att funderat på det i flera år så är det dags. Jag kommer berätta om min vardag som fyrbarnsmamma och samtidigt ha borderline och adhd. Livet är inte lätt särskilt när man skäms för att man är på ett visst sätt, inte som alla andra. Vilka fördomar det finns ang borderline och adhd. Men även stor förståelse. Jag hade själv massa fördomar som ung, så jag kan verkligen inte klaga på andra som kanske inte riktigt förstår.
Men låt mig börja i rätt ända.
Jag är gift sen 17 år tillbaka. Vi träffades i gymnasiumet och har vart tillsammans sen vi var 15 år. Om några dagar fyller jag 37 år.
Vi har 4 barn som är 17 1/2 år, 16 år ,12 1/2 år och 7 år. Så under min tid här så ska jag även försöka berätta lite om hur det var att vara unga föräldrar oxå.
Men mest ska jag berätta hur det är för mig att leva i ständigt ångest, stress och ha jobbiga tankar. Jag ångrar så mycket att jag inte fått hjälp med min psykiska hälsa tidigare i livet och vill nu dela med mig om hur det är att leva med borderline och adhd. Jag har under alla mina år haft så svårt att hålla kvar ett jobb då jag snabbt blev rastlös och uttråkad. I tonåren förstod jag inte varför jag var annorlunda. Förstod inte varför hela jag höll på explodera inombords så fort något inte gick som jag planerat. Jag hade svårt att hitta kompisar och dem viskade ofta bakom ryggen på mig. Jag försökte vara stark men ångesten tog över, alla små saker blev stora. Jag kunde inte heller fokusera på lektionerna och fick gå och få extra hjälp. Som bara gjorde allt värre. På 90 talet så fanns inte samma kunskap av psykisk ohälsa hos barn. Så jag fick aldrig en chans att få en bra start i livet.Jag fick aldrig hjälp utan fick själv kämpa på och detta har lett till massa missförstånd, svårt att hålla kvar jobb, svårt att umgås med kompisar, svårt med att bara finnas till och orka en dag till. Det är mitt största jobb just nu än idag, att komma på att livet kan vara bra och att det finns så mycket att leva för. Att förstå att hjälpen är på väg även om jag är 37 år och det kanske känns för sent. Men det är aldrig för sent att ändra sitt liv. Det är just det jag ska göra tillsammans med er. För jag vet att det finns flera som mår precis som jag och att ingen runt omkring ens vet att man mår dåligt.
Nu har jag gått på prima psykiatri i snart 3 år och har börjat känna att det håller på att vända. Jag har precis börjat DBT som jag kommer förklara vad det är lite senare. Men varannan dag känns fortfarande helt meningslöst och hopplöst. Men jag har börjat kunna se ljusningar och det är en början av ett långt och hårt arbete. Jag hoppas jag kan få stöd från er alla, genom att dela mina känslor och mitt arbete mot att vinna över psykisk ohälsa. För tillsammans kan man nå sitt mål snabbare och kanske kan man även få hjälpa andra i samma situation. Det är min tanke när jag nu har börjat att skriva lite om mig.
Fortsätter i morgon nu är klockan mycket och jag ska snart upp och länna barn i skolan.