Jag låter rubriken tala för sig själv. För precis så är det, jag lämnar er kära finest vänner. Lämnar er för en annan blogg, mitt gamla ni. Nämligen 

http://www.marialou.blogspot.com

probably the best blogg in the world. Häng med mig vettja!  

Shit vilken kväll det blev igår, jag är så himla lycklig. Har inte ens hunnit känna efter om jag är bakfull, men oavsett vad spelar det ingen roll, för kvällen/natten är lätt värd alla bakfyllor i världen.

Det började hursomhelst med sjukt god mat hemma hos Amelie, toppades med efterrätt och fortsatte med nostalgidans till hits for kids skivorna och en massa andra 90-tals singlar. Vilka hits alltså! Glada och lite smått runda om fötterna gick vi ned i stan, var sådana där jobbiga fredagsbrudar och sjöng gospel ned för hela tågabacken. SING HALLELUJA! OH HAPPY DAYS!

Gospel blev till drinkar, drinkar och gospel och jag fick för en stund agera Dj inne på Dahlbergs, det ni. Slutligen hamnade vi på Tivoli där vi went crazy och älskade det. Klackarna gick fort inne på vinylbarens rutiga golv, och plötslig stod jag och Ellen på scenen i R'n'b rummet som vilka rockstars som helst. Lika plötsligt var vi alla fyra. Vi blev ett med musiken, som en viss Maz hade sagt.

Och ja, vi hade det fantastiskt roligt! Vi är fan bäst tjejer.

(note to Amelie: har du rester? call me, min mage skriker efter mat)

Amelie a.k.a fröken söt 19 år

Efter att ha spenderat hela dagen genom att simma djupt i egna tankar och funderingar har jag äntligen börjat tina och smälta in i omvärlden. Det är likabra att sluta sig ibland, folk tycker ju ändå det är så komplicerat med känslor och tankar, tycke och tänkande. En sak har jag dock kommit fram till och det är att våra känslor alltid ligger och ruvar sådär oförutsägbart, kläcks när man som minst önskar det och försvinner när man som allra mest behöver dem. Men det kanske är just det som är grejen med känslor. Motsatta reaktioner.

Jag vet inte. Men det spelar ingen roll, för nu hoppar jag in i duschen och gör mig vacker. Min allra bästa och vackraste vän på alla sätt och vis, Amelie, fyllde 19 år igår och det ska firas med middag, piggelindrinkar och mojitos. För MY GOD vad den kvinnan får mig att må bra. Aldrig utan min Amy! ALDRIG!

Mina rubriker är och kommer fortsätta lika osammanhängande som mina nutida tankar. Just nu kör jag helhjärtat på låttitlar.

Då var man hemma igen, hemma efter en resa som har varit överraskande bra. Jag cyklade flera mil (utan överdrift) varje dag och vandrade flera kilometer. Det dracks alkohol i överflöd och åts medeltidsmat, med enbart kniv. Vi såg fantastisk arkitektur och kilometer långa bebyggelser som Hitler en gång i tiden lät sig byggas, för att sedan låta dem förfalla och än idag, stå oanvända och döda. Klassen hade bättre sammanhållning än någonsin och jag insåg vikten i att känna till världen ur ett mer kulturellt perspektiv. Något som kom bättre sent än aldrig då jag går mitt sista år på samhällsvetenskapliga linjen med kulturinriktning. Idag går jag istället på tomgång, lyssnar på Kings of Leon och återhämtar mig inför kvällen. Jag orkar inte ens göra solen sällskap, men jag antar att man måste nu när alla andra börjar bli bruna dem med. Ha, det är inte lätt när det är svårt. Eller hur?

You know that I could use somebody, someone like you. 

Jag är 65 sidor in i min bok En kvinna att älska av Theodor Kallifatides och inser vikten i att välja sina ord med omsorg. Vilken fantastisk bok, vilket fantastiskt språk, vilket fantastisk författare! Jag är helt fast, har lovat mig själv att sluka samtliga böcker han skrivit och skriva en egen.

Vad annars? Jag sitter på terassen, läser och odlar fräknar, jag har bara några några stycken men jag är övertygad om att om jag bara har tillräckligt mycket tålamod så kommer det fler. Jag blir åtminstone brunbränd, bortsett från fräknar så är det just det min hudtyp har att erbjuda. Och jag klagar inte. Jag bara älskar livet.

"Man kan inte vara vän med någon man tycker om, medan det går alldeles utmärkt att vara förälskad i någon man tycker är ett svin. På det sättet är vänskapen mer krävande än kärleken" T. Kallifatides 

 Har jag världens gulligaste mamma eller har jag? 

Igår såg jag ut såhär. I min tomatröda dröm från Zara och helvetesklackar från Din sko. Avslutade gårdagen med en rejäl vrickning utanför PL13 (klassikern numera) och började denna lördag med att möta solens strålar innan jag trillade ner för Amelies (8 trappsteg långa) yttertrappa. Inte alls typiskt mig?

Fortsatte dagen med en walk of shame med vrickad fot och 11 cm's hem till min man där det bjöds på solsken, pussar och gourmetlunch, så det dröjde inte länge innan jag var nöjd och glad igen. Påsklovet närmar sig sitt slut men MY GOD vilket härligt väder vi haft. Till och med jag har fräknar på näsan!