Vill passa på att hylla Devin Hashemi som inte bara är en rolig bloggare och TV-person men även en väldigt godhjärtad människa och vän. Han sprider alltid sin glädje och är så hjälpsam. 

Tack för all din glädje och hjälp Devin jan!

Devins blogg läser du HÄR.

Ni som genomgått tandställningsperioden precis som jag känner till det. Vägra le med tänderna.

Vanan som håller i sig även när du fått bort den besvärliga metalldekorationen du fått samla på dig matrester med i två års tid. Har aldrig lärt mig hur man ler med tänderna efter år med ihoplimmad mun. Någon med tandställning som kommit över det?

Vägrar.

Det är lite glest med inlägg på min blogg ser jag, men ändå tänker jag mycket på bloggen. Jag har börjat ifrågesätta bloggar överlag. Nu när trenden är 120 tecken på twitter eller ett instagramfoto, vem surfar egentligen runt på bloggar då egentligen?

Att blogga om din dag som att man är en primadonna och skriva att man ska gå på "hemligt möte" när man egentligen har tvätttid är inte riktigt min grej, men det är tydligen det som lockar till sig läsare? Så hur intressant kan en vardagsblogg egentligen bli? En simpel tjej som kämpar i stand-up världen om kvällarna och pluggar om dagarna är väl inte det mest glamourösa att drömma sig bort om?

Samt att man själv är på vift konstant. Hade det inte varit för smartphones hade jag knappt hunnit kolla mail, det är sällan man faktiskt sitter vid datorn. Så att surfa in på bloggar och sitta och skrolla sig igenom en massa inlägg är det väl inte många som hinner med, eller? När jag var tonåring och hade all tid i världen så var det kul att hata sitt eget liv för en stund och trolla sig bort i någon annans liv. Men idag när det alltid finns något som måste städas, mat som måste lagas och kattbajs som måste plockas..vem hinner egentligen blogga, och vem hinner ens läsa bloggarna?

Hur tänker ni? Om någon ens läser detta så stämmer tydligen inte min teori.

Varje kvinna har sina dagar då de känner sig allt annat än tjusiga. När huden retas med en och ansiktet ser så trött ut att man kan tas för en narkoman. Jag är just nu i dessa dagar. Det tycks inträffa varje gång jag ska ha tenta.

Så jag har fått en finne rakt i pannan, i perfekt höjd för att den ska kategoriseras som en hinduisk finne.

Tror inte heller på teorin om att täcka finnas med smink - det ser ju bara konstigt ut. Så jag täcker det med en ny identitet. Hädanefter är jag Manjula, utbytesstudent på KTH.

På detta har jag skapat en turban utav mitt eget hår. 

Ser mer eller mindre ut som en kvinnlig version av honom just nu: