Vem vill vara PK när det bara handlar om CHOKLAD?!

Ni har säkert läst om hur Barnen Hedenhös har blivit anmälda för sitt innehåll… Ingen har väl heller missat allt PK-gnäll om tomtenissarnas och pepparkaksgubbarnas vara eller inte vara i Luciatågen. Sedan så har vi ju förstås dom små dockorna i Disney’s tomtefilm på julafton som försvann… Den ena ljushyad, den andra mörkhyad.

Inte ens något så ursvenskt som Paradisasken går säker från att bli granskad och PK-analyserad, men allvarligt talat… Får inte allt det där tjafset motsatt effekt? Det gör i alla fall mej obstinat och det framkallar en stark känsla av att vilja vara ”rebellisk”. För jag stoppar nämligen gladeligen i mej den där lilla ensamma vita stackaren med god aptit. Och det gör jag utan att skämmas eller fundera närmare över några av dom paralleller som dragits till hudfärg för jag tycker det är rena rama tramset av er som skriker i högan sky för att ni ser något som faktiskt inte finns där.


Det är bara CHOKLAD, för guds skull! Inget annat. För jag tror inte en sekund på att den eller dom som bestämde sej för att stoppa en vit chokladbit mitt i asken gjorde detta med någon som helst baktanke om att föra ut ett dolt rasistiskt budskap eller för att reta upp någon stackars politiskt korrekt (och chokladsugen) Svensson. Att någon fått för sej att det skulle vara på det viset är för sjutton värre än alla dom konspirationsteorier och spekulationer som finns runt morden på Marilyn Monroe och Olof Palme… 

Och vad är det egentligen för ”fenomen” som gör att alla dessa analyser och anmälningar av olika tänkbara diskrimineringar alltid uppstår kring jul? För inte tusan avhandlas tomtenissarna, pepparkaksgubbarna, paradisasken och Barna Hedenhös på midsommar

Förresten… På tal om midsommar. Är inte midsommarstången också en politiskt inkorrekt symbol som bör analyseras sönder och samman? Är den inte, med sina sexuella anspelningar, egentligen diskriminerande (och ett hån…) mot alla impotenta män där den står i all sin prakt?

Ute i sista minuten tillsammans med en härlig sugarjunky…

Jag och Julia har varit på Storheden i Luleå och handlat dom sista julklapparna.

Det är lite besvärligt för mej som är relativt nyinflyttad att vara ute i sista minuten eftersom jag inte lärt mej vart alla butiker finns ännu, men tack vare mitt sällskap gick det vägen. När vi var färdiga med allt framåt eftermiddagen drabbades tonåringen av en akut sugarcraving och det får en bonusförälder absolut inte ignorera…

Nu håller två fnittriga tjejer på att klä granen. Giovanni rapporterar allt som händer för morfar på mobilen. Bildbevis kommer senare. Nu väntar skinka och Janssons Frestelse.

Ta-ta och tjingeling så länge!

Alla borde ha sin egen Ernst…

…och det har jag. Att han inte är barfota gör inte så mycket.

Vi bor i en gammal järnhandel från 1920-talet och idag har en av dom gamla inventarierna som fortfarande finns kvar fått flytta tillbaka in i huset (<— eftersom det fattades 4 centimeter för att den skulle gå in den ”vanliga” vägen så fick Matthias och Jenny slita som två små tomtenissar som jobbar för högtryck för att hinna framställa alla klappar innan julafton när dom kånkade in disken genom balkongdörren som är den gamla ingången till butiken…)

Inslagningsdisken ska få sej en uppdatering och fungera som köksö så småningom. Den är mao inte helt färdig ännu, utan mer som ett ”det-blir-bra-så-här-så-länge” som kommer att bli färdig i takt med att det nya köket tar sin form.

Dubbeltoppen?!

Igår berättade min mamma för mej hur (skade)glad hon var över att varken ha satt upp eller plockat ner deras gran förra året eftersom hennes sambo nu inte kan hitta foten till den…

Idag fick jag uppleva samma (skade)glädje när jag berättade för Matthias om B-G’s lilla fadäs och han med största säkerhet deklarerade att han minsann hade koll på läget och att han visste precis var hela granen fanns. När jag ändå ville att han skulle hämta in granen från bodan för att vara på den säkra sidan hände följande: Ingenting fattades… Men vi har en topp för mycket till vår gran som förra året var 210 centimeter hög för att matcha takhöjden. I år har den på något mystiskt sätt krympt till 170 centimeter… Hur har nu detta gått till?

Giovanni beskådade eländet och frågade bekymrat om det inte blir någon jul nu, men jag lugnade honom med att jul blir det alltid. Oavsett storleken på granen… Fortsättning följer… Om någon av er saknar en topp, så har vi en till övers. Vill du bli vid den? Skicka i så fall ett mail med en förfrågan till miranna@live.se. Har ni en nederdel extra kan vi kanske göra ett byte? *fniss*

Om du är ett riktigt UFO…

Tanken är att Giovanni ska börja i gymnasiet nästa år och därför dimper det ner inbjudningar från än den ena, än den andra skolan som vill ha honom som elev.

Här är en av dom lite roligare, fast jag tycker deras slogan är lite torr. Hade inte ”Rymdgymnasiet – För dig som känner dig som ett riktigt UFO…” varit bättre?

Nu är ju Giovanni’s framtida skolgång i och för sej begränsad till ett individuellt anpassat program inom särskolan, men vem vet… Kanske blir han raketforskare en vacker dag?

Fast… Chansen är troligtvis inte särskilt stor. För när jag frågade honom om han ville att vi skulle skicka iväg honom på en resa på månen så svarade han ungefär som en norrländsk Ferdinand under korkeken med ett  ”Jag trivs bättre hääär… Jag flytt int’…”

Prioriterar…

Jag är fortfarande slav under rollern…

Renoveringstapeterna är på plats och nu är det bara målningen kvar. Det går som en dans och fint som snus blir det, men det blir lite tyst härifrån ett tag till för jag vill att allt ska vara klart på julafton. Ihop med alla andra julbestyr (<— julklappsinköpen är till exempel inte helt klara…) så blir det lite väl övermäktigt att försöka hinna med allt på en och samma gång.

Men det ska gå och självklart kommer det att ordna sej. Det gör det alltid. Jag måste bara prioritera lite. Här får ni en pausbild, så länge. Min mormor och moster på promenad i ett soligt Herrljunga någon gång på 50-talet. En favoritbild som har sin givna plats ovanpå skoskåpet i min walk in closet.

 

TÄVLING! (…och tapetklister…)

Jag har fastnat totalt bland tapeterna och står uppflugen på en pall med rollern i högsta hugg mest hela dagarn, men snart är vardagsrummet i alla fall färdigt och lagom till jul kommer väggarna att vara enhetliga (<— dvs en och samma färg utan skarvar, eftersom vi slagit ihop två rum med olika tapeter…) och fina.

När jag inte står med klister upp över öronen så fixar och trixar jag och Matthias med Cruising Sweden som inte ”bara” har en massa nya spännande samarbeten på gång, utan också håller på att byta namn till Pinups & Kustoms (<— GILLA gärna sidan på Facebook HÄR) och om du som kikar in här råkar vara en retro pinup modell (<— professionell, semi eller nybörjare) som vill få en chans till lite extra exponering genom att VINNA en feature (<— som når ut till ett stort antal läsare i både Sverige, Europa och USA) så tycker jag att du ska klicka HÄR för att delta i tävlingen om att bli ”The Cruzette of the month – January 2014”.

Vilken blev dagens julfilm, tror ni?

Vi fortsätter vår julfilmskavalkad som började den första advent med ”The Nightmare Before Christmas”. Den andra advent var det Grinchen’s tur och idag, den tredje advent, så föll valet på den här…

Nu är det bara en söndag kvar innan jul. Vilken film som får avsluta återstår att se. Har du några förslag så får du gärna lämna dom i kommentarsfältet.

Paltschwiimen…

Här råder total ”paltschwiimen”… Eller paltkoma som det heter på vanlig svenska. Det är Matthias som har kockat igen och så här säger han att man gör Pitepalt:

”Ti nevafoil å kornmjöl. En lit´n pilagruit å vatn. Nager kåokepäro å leka mang råreve, åså nalta sålt. Hack na fläsk öte inkråme. Räid däijgen lagom tjåck.

Ta en nevafojl vä däijg å tröck ehåop så hä wal en moil. Jär en lit´n grobb vä fingra och fojl grobba vä fläske. Kle seda grobba vä nalta däijg. Hev moila nede en groit vä kåoke vatn å nalta sålt. Lett döm stå å kåok en tiim. It döm vä andakt, smöre å fejtmjölka småka bra öte.”

Klart som korvspad! Eller hur?