Sociala medier – mina åsikter

socialamedier

YouTube.
YouTube är helt klart min favorit. Jag finner så mycket inspiration och tips där att det är helt sanslöst. Vore det inte för YT hade jag aldrig påbörjat min minimalismresa t.ex. Sen följer jag ju en massa folk som jag gillar just p.g.a deras personlighet och många på YT har muntrat upp mig genom sina videor när jag varit på depphumör. Thomas Sekelius är fantastiskt rolig. Det kvittar vad han gör en video om – han får mig alltid att skratta.

Instagram.
Min andra favorit. Bilder har ju alltid varit något som lockat mig väldigt mycket. Och ännu roligare har det blivit sedan de körde igång med InstaStories. Som Snapshat – fast på Instagram. Gött att ha både och på samma ställe. Det har också gjort att jag valt att ha mer ”ordentliga” bilder i min feed och sen delar jag med mig av ”vanliga och fula” vardagsbilder i Stories. Typ ”det fina” vs ”verkligheten” så alla kan följa båda sidorna. I love it!

Bloggar.
Jag läser inte bloggar varje dag, men jag läser ikapp en massa bloggar någon gång i veckan. Förr läste jag massor varje dag, men nu för tiden tycker jag att det är supersvårt att hitta nya bloggar faktiskt. Kanske för att det alltid är toppbloggarna som syns överallt?

 

Facebook.
Mjeeeeeh. Jag kikar in där någon gång varje dag men bryr mig inte så mycket om det. Dock är det ju en bra plattform för att skriva till folk (meddelanden) på så det är mest det jag använder det till.

Twitter.
Var roligt en gång i tiden, men jag tycker att det har tappat sin charm helt. Jag tycker att det är svårt att hitta roliga människor att följa och jag själv är urkass på att Twittra. Känns mest som att alla bara skriker ut åsikter och har långa monologer med sig själva ungefär. Känns helt meningslöst om det inte är så att du har flera tusen följare som svarar på det du skriver.

Snapchat.
Alltså nä. Jag försökte verkligen att gilla Snapchat, men jag gör verkligen inte det. Det slukade verkligen batteri och gjorde att min mobil segade. Plus att jag inte fann folks innehåll särskilt kul. Nu har jag inte snappis längre i och med att Instagram började med InstaStories. Av någon anledning är det roligare att följa folk där än på Snapchat.

 

Vilka sociala medier är era favoriter? Och vilka gillar ni inte alls? Berätta gärna varför!

 

Fortsätt läsa

Jag är så trött på all kroppsfokus!

 
Hej på er! Den här videon var lite läskig att lägga upp faktiskt, men det var ändå lite saker jag ville prata med er om och få ur mig. Den handlar först om folk som pratar om sina komplex och sen om folk som gärna pratar eller skriver om ”kroppspepp” eller vad jag nu ska kalla det. Ja, se videon så förstår ni mer.

Jag är jättetrött på allt prat om kroppars utseende. Vare sig det är negativt (komplex) eller positivt (jag är fin som jag är). Jag är jättetrött på all kroppsfokus. Jag vill se alla typer av människor med alla typer av kroppar i media och i sociala medier. Jag tror att det hade bidragit till en mer avdramatiserad syn på våra kroppar (framför allt kvinnokroppen). Men att samtidigt skriva/prata om sin kropp bidrar bara ännu mer till kroppsfokus och kroppsfixering.

Det är jag är intresserad av är att få ta del av människors liv, erfarenheter, tankar, åsikter, mål och drömmar. Inte bara snack om hur deras kroppar ser ut (det ser jag ju faktiskt ändå). Det som är peppande för mig är en intressant, härlig, inspirerande, snäll eller framgångsrik person. Sen skiter jag fullständigt i hur hens kropp ser ut.

Så, jag hoppas att ni förstår vad jag menar i den här videon. Vi är så HIMLA vana vid att prata kritiskt om våra kroppar att det är svårt att låta bli ibland. Jag vet själv hur svårt det är och att jag får bita mig i tungan då och då (eller fingrarna, haha). Men vet ni vad? Jag tror att det hade varit himla awesome om vi bara hade tagit plats, både ute i världen och i sociala medier, så som vi är och så som vi ser ut. Vi kan väl bara vara och fokusera på något betydligt roligare eller vettigare 🙂 Eller?

Ps! Personligen tycker jag att kroppslig hälsa är viktigt (eftersom jag själv alltid haft problem med insidan av kroppen – och även knoppen) och om det är något vi ska fokusera på med våra kroppar så är det att den och vi ska må bra! ♥

Fortsätt läsa

Du måste inte förtjäna njutning

njutmer
Något jag har tänkt på det senaste tiden är när folk (även jag själv ibland, av ren vana, suck) säger att de förtjänar att njuta av något efter en hård dag/arbetsvecka eller att de unnar sig något. Som att vi känner att vi måste ursäkta oss eller jobba hårt för  att få lov att njuta av något, köpa något fint, äta något gott och att faktiskt må bra och vara glada.

Jag har märkt att det kan sticka lite i folks ögon när vi har det gött. Den där missunnsamheten. Och jag tror att det har att göra med att det är mer regel än undantag att vi jobbar först och njuter sen (om alls). Det ligger en sorts märklig prestige i att jobba och kämpa ihjäl sig i ett land där det viktigaste är att vi presterar, inte att vi mår bra.

Det är ju helt galet. Det är väl en självklarhet att vi ska ta oss tid till att njuta av allt vi tycker om? Jag jobbar bättre, är allmänt trevligare och gladare, blir mer avslappnad och lugn samt blir mer pepp på att göra jobbiga saker om jag redan befinner mig i ett mysigt och härligt tillstånd. Ett tillstånd jag hamnar i när jag får göra saker jag tycker om och njuter av. Hela livet blir helt enkelt både lättare och roligare. Och alla gynnas väl av att jag är gladare, trevligare, lugnare och jobbar bättre? Eller? Ja. Precis.

Så äsch, säger jag. Ät god mat, få massage, lägg dig på soffan, ut och res, ta ut några semesterdagar, hångla och kramas, shoppa fina saker, köp vackra blommor, ät choklad, mys till det ordentligt, gå ut på promenad, pyssla med ett projekt, läs en bok, gå ut på restaurang, gå ut i naturen, gör ingenting alls… Ja, du fattar. Gör mer av det du njuter av och tycker om helt enkelt.

Ja, det är hemskt klyschigt, jag vet, men när vi tänker på varför det är så viktigt så är det så himla logiskt och det tål att upprepas. Du måste inte förtjäna njutning. Njutning ska vara en självklar del i vardagen, så ofta det bara går!

Ps! Håller du med? Gilla gärna inlägget eller dela vidare till någon som kan behöva lite njutningspepp ♥

Fortsätt läsa

Skippa semesterstressen

semesterstress
Jag fick en kommentar i förrgår som jag tänkte svara på här…
 
”Jäkligt befriande att läsa om din semester dock, My! Vi kör lite samma stil 😉 annars försöker jag inte läsa och lyssna så mycket på vad andra gör på sina semestrar för de gör som vanligt sååå mycket och man får ju panik och känner sig så jäkla misslyckad. Sen är jag introvert och har ångest issues så mycket kräver sin planering men ändå…känner du någonsin så ?? Att det är jobbigt med alla normer ,? typ såhär borde du spendera din semester?” – Maria

Hehe, ja, vi är ju likadana när det gäller både att vara introvert och ha ångestissues, så jag vet vad du menar. För min egen del och överlag så bryr jag mig inte så mycket om semesternormer och semesterstress. Jag känner att jag kämpar så mycket året runt med att orka vara social då jag har ett jättesocialt jobb som tar mycket av min energi, så när jag väl har semester (eller är ledig annars också) så både behöver och förtjänar jag att bara få slappna av, ladda batterierna och göra sånt som jag tycker om.

semesterstress2
Visserligen kan jag vissa enstaka stunder känna mig lite avis på folk som hittar på en massa saker, men då är jag oftast avis för att de är den typen av människor som VILL och ORKAR och KAN hitta på saker, snarare än att jag är avis på vad det nu är som de gör. De dagarna när jag känner sådär är dock oftast såna dagar då jag känner mig extra nere och har extra mycket ångest. Men sen tänker jag att det kommer att komma dagar då jag är hur pepp som helst på att träffa folk eller hitta på något mer aktivt senare. Och blir det inte så, så whatever. Jag måste ändå vara social resten av året sen liksom 😉
Så, ähh. Det jag tycker är hela grejen med semestern är att vi ska få koppla av och göra just allt det där som vi tycker om att göra. Vissa föredrar att hitta på saker och att umgås med folk, andra föredrar att vara mycket för sig själva och ta det lugnt och vissa föredrar en härlig blandning. Allt är okej. Huvudsaken är att DU själv är nöjd och känner att du har har det gött 🙂
Fortsätt läsa

Kvinnohat vs. manshat

kvinnohatvsmanshat
Jag ritade den här bilden igår morse för när jag vaknade på  morgonen så hade jag en massa tankar om just det här: kvinnohat vs. manshat. Känns som att jag drömt om värsta analysen under natten…

Hur som helst. Kvinnohat vs. manhat. Vart ska jag börja? Vi börjar med kvinnohatet.

Kvinnohat innebär inte att det är några män där ute som plötsligt får för sig att de hatar kvinnor och börjar gå runt och misshandla/våldta/döda dem. Det är grundläggande i samhället och i vår kultur. Vi växer upp med det och vi blir upplärda med det – alla människor, inte bara männen.
Exempel på kvinnohat – smått som stort:

01. Samhället lär oss från födseln att kvinnor är sämre än män.
Att göra något (springa, kasta, prata o.s.v) som en tjej = något dåligt. Pojkar som har stereotypiskt ”tjejiga” egenskaper eller intressen blir kallade just ”tjejiga”, ”mesiga” och ”bögiga” som om det vore något dåligt. Att få höra att en ”inte är som andra tjejer” är menat som någonting bra och att säga att en ”hellre hänger med killar för att det är mindre drama” anses vara coolt.

02. När småpojkar slår eller sexuellt trakasserar en flicka…
så bortförklaras det med att han ”är kär” eller bara att ”pojkar är pojkar”. Misshandel och kränkningar normaliseras, bortförklaras och ursäktas istället för att tas på allvar eftersom det är ”typiskt pojkar” att vara bråkiga och våldsamma. Och hur tror ni att de här pojkarna blir när de växer upp?

pojkarslar

03. Media berättar ständigt för kvinnor hur de ska se ut och hur de inte ska se ut.
Vi matas med ”tips” från reklam, skönhetstidningar, skvallertidningar, bantningstidningar redan från väldigt ung ålder och lär oss att det är hur kvinnor ser ut som är viktigast. Framgångsrika kvinnor förminskas ofta till objekt genom att sexualiseras och kritiseras istället för att, som männen, porträtteras som just framgångsrika människor med fokus på prestationer.

04. Kvinnor och män i TV/film.
I film och serier ser vi ofta män i olika storlekar, utseenden och åldrar. Men hur är det med kvinnor? Tittar ni noggrant så lär ni upptäcka att bara en viss typ av kvinnokropp får synas. Och äldre kvinnor? Sällan! Vi ser ofta en äldre man vars kärlek är sisådär 20-30 år yngre, men hur ofta ser vi att det är tvärtom? Eller någorlunda jämn ålder (om nu mannen är äldre)?

kvinnorimedia
genderfilms

05. Objektifiering, kränkningar och hot.
Det är inte ovanligt att kvinnor blir ropade efter på stan, ofrivilligt tafsade på i offentliga rum eller att män fortsätter att ragga/trakassera trots att vi avvisar dem. Om du, som kvinna, uttrycker åsikter som inte passar ihop med vad du blivit upplärd till att tycka får du i dagens samhälle räkna med att få hot.

06. Sen det grövre; misshandel, våldtäkt och mord.

98% av allt sexuellt våld utförs av män. 85% av de som misshandlar kvinnor är män.
Varje år mördas i snitt 17 kvinnor i Sverige av män de har eller har haft ett förhållande med.

Det säger ganska mycket. Att män anser sig ha makten och rätten att göra vad de vill med oss kvinnor. Tyvärr visar det svenska rättssystemet gång på gång att det faktiskt ÄR så också. Det vidriga med det hela är att oavsett brott så är det mer regel än undantag att kvinnan skuldbeläggs på något vis. ”Hade du på dig utmanande kläder?” ”Hade du druckit?” ”Gick du hem sent alldeles själv?” ”Det var inte så att du provocerade honom?” ”Hade du flirtat med honom?”.

Och det är inte så konstigt att det blir så här om vi tänker tillbaka på hur vi uppfostras som pojkar och flickor i det kvinnohatande samhället som vi växer upp i. För återigen är vi tillbaka på låg- och mellanstadiet där pojkarna får göra precis vad de vill med oss utan att någon tar det på allvar – och vi skuldbeläggs.

valdtaktsman

Det här är bara en pytteliten del av alltihopa. Där är jättemånga fler exempel som jag hade kunnat skriva här (arbetsliv, föräldraliv, sjukvård, maktbalans i förhållande, våldtäktskultur m.m), men för att inlägget inte ska bli alltför långt och det inte är meningen att jag ska skriva en bok om ämnet så hoppas jag att ni förstått poängen med vad kvinnohatet innebär. En liten grund liksom. Om ni undrar var jag får allt ifrån? Svar: Mitt och andra kvinnors liv.



Nu, vidare till manshatet: Manshatet är helt enkelt en reaktion på kvinnohatet.
Kvinnohat föder manshat. Det är helt naturligt att hata sina förtryckare och vad de utsätter en för.

Manshatet ter sig på det viset att vi kvinnor ser och är medvetna om allt det jag nyss rabblat upp (m.m) och säger ifrån för att vi är så himla trötta på det! Manshatet dödar ingen. Manshatet skadar ingen. Manshatet är inget samhällsproblem. Det är en reaktion, ofta verbalt eller i skrift, på det förtryckande kvinnohatet.

Det enda det må skada är mäns egon och patriarkatet. Eftersom männen växer upp med ständig bekräftelse på att de har makt så blir de ju självklart smått (ibland jätte-) hysteriska när kvinnor ifrågasätter dem, kritiserar dem och går emot dem. Manshatet bottnar med andra ord i kritiken och hatet mot kvinnohatet och de som utför det. Och det är därför vi feminister ofta får stämpeln ”manshatare” – eftersom vi kritiserar männens kvinnohatande agerande och tänkande.

zelda
Zelda – av Lina Neidestam

Så det var det. Jag hoppas att jag lyckats förklara det här på ett enkelt sätt.

Och innan eventuella manliga läsare ställer sig i försvarsposition och får för sig att mansplaina eller hysteriskt ösa ut en massa hat så råder jag er att: ta några djupa andetag och tänk efter en lång stund. Vad vet du egentligen om hur det är att vara tjej i vårt samhälle? Har du inte växt upp som tjej så har du faktiskt ingen aning. Acceptera att det ÄR såhär det ser ut och fråga dig själv ”Vilken typ av människa vill jag vara? Vad kan JAG göra, för att samhället ska bli bättre?”.

För återigen: manshatet är en reaktion på kvinnohatet.
Vill ni få bort det kritiserande manshatet? Ja, då måste vi först få bort det skadliga kvinnohatet.
Det är bara att sätta igång och agera!

Ps. Länka gärna till finest.se/mygerdin (eller @mygerdin på instagram) om ni lånar mina illustrationer 🙂

 
Fortsätt läsa

Byta namn på feminismen?

feminism
Jag fick en kommentar som jag tänkte svara på…

”Det är är en bra anledning till varför jag inte vill kalla mig själv feminist utan jämställdhetist! Istället för att försöka skapa en samhälle som har jämnvikt så vill (vääääldigt många) feminister att män ska bli lägre ställda. Varför gäller t.ex annars första punkten bara män? Varför ska du låta kvinnor överrösta dig men inte män?

Jag är lika lite för ett patriarksamhälle som du, men skillnaden är att jag vill ha en jämnvikt vilket du inte verkar vilja ha. Jag säger diss på ditt nyårslöfte.”

 

Alltså… Det är ganska enkelt: Feminism = för jämställdhet. Att alla ska ha samma möjligheter och rättigheter och vara lika mycket värda oavsett kön (samt läggning, ursprung o.s.v). Det är kärlek till människan och individen oavsett om du är man, kvinna eller mittemellan. Det vi inte tycker om är sånt som fortfarande är alldeles för vanligt i världen idag och som får människor att må dåligt; kvinnohat, orättvisor, sexism, transfobi, funkfobi, rasism och homofobi t.ex.
 
Håller du med om det här?  Grattis, då är du feminist 🙂
 
Vill du att män ska ha mer rättigheter, högre löner för lika arbete, ha fler fördelar, vara mer värda än kvinnor och att kvinnor ska ses som objekt istället för människor och därmed inte förtjänar respekt, att heterosexuella och vita människor ska ha mer rättigheter och respekt än HBTQ-människor och icke-vita människor o.s.v. Då är du inte feminist.
 
jonasgardell_54aed5b9ddf2b3518a54fb46

Att snacka om att vara ”jämställdhetist” är bara bullshit – för om ”jämställdhetism” handlar om jämställdhet så är det ju precis samma sak. Jag tycker att ordet ”feminism” är ett vackert och kraftfullt ord och jag förstår inte varför folk vill byta ut det. Det har en stark historia och en lååååång kamp bakom sig.  Det känns som att vi i så fall tar ifrån ordet dess styrka och det känns som att vi kvinnor återigen tystas, förminskas och glöms bort lite om vi byter ut det eftersom det i grund och botten är VÅR kamp – inte männens. Så nää. Som översta bilden säger; lär istället barnen i skolan från början vad feminismen betyder och står för, så blir det inga konstigheter, missförstånd eller problem. Som nu…

Det är tack vare feministerna innan oss som vi har rösträtt, att vi inte ÄGS av en man, att vi har rätt att göra abort, rätt att utbilda oss, rätt att jobba och tjäna egna pengar och har rätt att bestämma över våra egna liv o.s.v. Det du. Tänk att förändra världen till det bättre på det viset. För mig är de stora hjältar och förebilder 🙂 ♥

 
 
Grejen med punkt 1 på listan är att det är SÅ BRUTALT vanligt att killar avbryter tjejer i samtal. När jag pratar med andra tjejer brukar det vara väldigt mycket ge-och-ta. Vi lyssnar och pratar ungefär lika mycket. Jag vet inte hur många ”konversationer” jag haft med olika män som ständigt avbryter eller som plötsligt sätter igång och mansplainar något i en halvtimme och sen mentalt klappar sig själv på axeln för att han berättat för den ”lilla flickan” hur det egentligen är.
 
Så. Just därför gäller punkt 1 på min lista att säga ifrån när en blir avbruten av män. Jag har länge funnit mig i det här för att jag inte velat säga ifrån eller överrösta honom för att det är oartigt, men det är ju han som är oartig från början och jag blir trött bara av att tänka på alla de gånger jag blivit nedtryckt av män på det viset. Så också därför är den punkten med. JAG är trött på det här. Du kanske inte är det, men JAG är och det var min lista 🙂 Sen är det som sagt bara ett stort plus om andra tjejer också börjar säga ifrån för det ÄR ett faktum att män tar mer plats. Med betonging på TAR…
 
Ps. Alla måste se den här fantastiska vine:en med Laila Bagge och ha ljudet på (måste). EPISK 😀
 
Brukar du prata mycket med feminister? Hänga på feministiska bloggar? Läsa feministiska artiklar? Följer du många feministiska twittrare? Du kan lära dig massor på det viset! Det vi feminister vill är ju (återigen…) att det ska bli jämställt. Och för att det ska hända så måste tjejer få höras mer och ta mer plats, medan killarna får backa lite och ge tjejerna en del av sin plats och vara lite tystare ibland. För alla kan ju inte ta 100% plats samtidigt. Det måste delas upp lika och på det viset skapas ju en balans och därmed också en jämställdhet. Taadaaa 🙂 
 
Slutligen… Du behöver inte kalla dig feminist om du inte vill. Men snälla, tänk på att genom att kalla dig ”jämställdhetist” istället så säger du automatiskt att feminismen är något dåligt som du vill ta avstånd från. Att den oerhörda kampen mot jämställdhet, som vi strävat efter i så fruktansvärt många år, är något dåligt och fel. Att alla de rättigheterna feministerna innan oss kämpat för, som vi idag tar för givet, var betydelselösa. Nej nej nej. Feminismen är det finaste och mest rätta vi har i den här världen. Embrace it!
 
feministfitta
Fortsätt läsa