Välkommen till mitt operfekta liv

Äntligen har jag tagit beslutet att blogga. Jag har haft många bloggar i mitt liv men aldrig känt att jag använt den till vad som känns rätt för mig. Så jag har lagt ner gång på gång. Ofta för att jag känt att den blivit för personlig. Men nu har jag tänkt om. Jag VILL blogga på ett personligt och känslomässigt sätt.

Den här bloggen kommer inte vara som andra bloggar. Fan, vad trött jag är på perfekta flöden på sociala medier. Alla dessa inspirerande citat, alla dessa perfekt filtrerade bilder. Ibland vill jag bara spy. Spy och kommentera något i stil med ”SLUTA FÖRSÖK FRAMSTÅ SOM ATT DITT LIV ÄR SÅ JÄVLA PERFEKT FÖR JAG GÅR INTE PÅ DET”. Jag ser tillbaka till då jag själv blev både inspirerad och avundsjuk av dessa flöden, även kallade ”lifegoals”. Alltså, mitt livsmål är helt enkelt inte att sitta på en strand på Bali med en vattenmelon i knät(inget fel med att ha det som livsmål). Jag trivs bättre här. Osminkad med myskläder i sängen, hunden intill och musik i lurarna. Vad fan ska jag med Bali till? Det är som att man automatiskt skulle bli lycklig för att man äter vattenmelon på en exotisk plats. Jag hade själv alltid drömt om att bo i Los Angeles. Det var där jag skulle känna ”inner peace”. Tills jag flyttade dit. Inte fan blev jag lyckligare. Tvärtom. Jag vantrivdes och insåg att platsen inte spelar någon roll, så länge man inte är hemma i sig själv.

Nu för tiden undrar jag bara hur personen bakom de perfekta bilderna mår EGENTLIGEN. Om den lider av någon sjukdom. Om den är beroende av något. Om den fått sitt hjärta krossat någon gång. Om den upplevt ångest, ensamhet, sorg. Vad som gör att den ligger vaken om nätterna. Vad den drömmer om att göra i livet.

Jag var hösten -15 på poolparty hos en stor kändis i Hollywood Hills med ett glas champagne i handen. Det finns på min instagram. Coooolt va? Hur det kändes på insidan var inte lika coolt. Jag kände konstant otrevliga blickar i ögonvrån av tjejer som ville konkurrera ut mig men så fort jag tittade tillbaka fick jag ett vänligt, falskt leende tillbaka. Kändisen i fråga tafsade rejält på mina heligaste platser i poolen men jag var för full för att säga ifrån. Jag blev rejält osams med en av mina kompisar och hon lämnade festen gråtandes. Dessutom blev mina dyra solglasögon stulna.

Idag 20 mars -17, har jag varit i stallet hela dagen i regn och rusk. Hur det kändes på insidan? Helt fantastiskt. Jag fick tid att reflektera över en händelserik kurshelg i Rävnäs. Dessutom fick jag umgås både med den vackra hästen jag rider och med min fina och äkta vän Sissi. Jag fick frisk luft och jag fick njuta av lugn natur som jag värderar väldigt högt. Och till råga på allt så lyckades vi för första gången galoppera lite på ridbanan! Det känns som högsta lottovinsten att vi tillsammans kommit från ”inskrittad” till ”snart fullt ridbar i alla gångarter” på två månader. Wow. Om jag skulle byta ut det mot ett poolparty hos en kändis i Hollywood Hills? Inte en chans. Hedemora is ”the shit”.

17453377_10211208025547870_1098055214_o

Bloggvärlden behöver något ocensurerat. Naket. En blogg helt baserad på känslor. Jag struntar i status, utseende och pengar. Jag håller mig till det viktiga. Insidan

Välkommen!

En tyckte om “2”

  1. Sissi

    Vi kan vara oskammeligt operfekta å alla kommer va avundsjuka till tänderna för det är det vi har dom inte kan få i deras perfekta alla hårstrån på rätt ställe liv.
    Love u <3

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.