Wan´t some more beans, boys?

Pernilla Wallette Böda Camping 3När vi la oss inför natten till idag bad vi till vädergudarna… det hjälpte tydligen inte…när vi satt och åt frukost så hoppade vi alla plötsligt till av en smäll….en tallgren 20 meter upp slets av och landade på vårt tält! – hrmpf!

Pernilla Wallette Böda Sand äter vaniljmunk

Pernilla Wallette Böda Camping cowboy röra

Cowboy-Röra …. en solklar tradition!

Pernilla Wallette Böda Camping 2Wan´t some more beans, boys? Micke är inte nöjd med sin lugg här, och tja… kan väl hålla med. ”Lite Klara-Bellavarning” (Långbens moster) kanske?  😉 

Pernilla Wallette Böda Camping 4Dagen fortsatte som sig bör…

Pernilla Wallette Böda Camping 5… med bastu – såklart! 😎 

Pernilla Wallette Böda Camping med Malte 3

Pernilla Wallette Böda Camping med Malte 1

Pernilla Wallette Böda Camping med Malte 2

Malte kör Segway Böda Camping 1

Pernilla Wallette Böda Camping med Malte sockervadd 1

När det blev läggdags, så bad vi till vädergudarna att det inte skulle bli lika mycket oväder som natten tidigare. Det hjälpte föga! När vi åt frukost hördes ett stort brak och det visade sig att det trillat en Tallgren på taket av vårt tält. Åskan ville inte heller ge med sig, men vi har börjat bli så vana vid mullret nu, så det var faktiskt riktigt mysigt (fick vi intala oss) att somna till.

Sedan vad det dags att prova bakelserna på bageriet igen, såklart, och efter det fick det bli en tur både med Maltes el-sparkcykel och senare Segway genom campingen. Det tog ca 45 minuter att åka genom hela området och kolla på alla fina ställen där folk bor.  Vi träffade andra ”Böda Camping” profiler som också var med i tv-serien, det var trevligt.

Sedan fick det ju bli bastubad igen. Där träffade vi Carl Binder, som varje år kommer och förgyller bastandet med aromatiska dofter. Han har varit här på Böda under lika många år som oss, och har alltså stått och viftat med handduk på alla bastugäster i 17 år, och jag måste medge att han gör det väldigt bra.

Efter en god bit mat på ”Strandhugget”, som ligger precis vid havet, så blev det till att hoppa lite i sanddynorna och lyssna på en superbra trubadur som jag tycker gjorde en superb sånginsats.

En stor sockervadd fick det bli till bangolfen som jag, såklart 😎 vann . Undra vad jag kommer att få i pris för det? Kanske jag får handla något ”bling-bling” i affären?  😉

Ja, just det. Höll ju på att glömma att vi lagade Cowboy-röra till lunch också. Vi är mycket för traditioner, och just Cowboy-röra gör vi alltid när vi campar. Det är en blandning av en burk Pilsnerkorv, två burkar vita bönor och en burk krossade tomater. Lite chilipeppar till det gör susen. ”Wan´t some more beans boy´s”, säger jag och meddelar att just denna maträtt även gör susen för magen. Hela tälten ligger nu i en ”dimma” av fisar när jag skriver detta, men vad gör väl det när man campar? Renare än så här efter att ha bastat tre dar i rad, kan man ju knappast bli ändå och då gör det väl inget om man släpper en liten brakare eller två.

Kram nilla

Fortsätt läsa

Dutteduttedutt

räknare
besöksräknare

Jag har Taraxacum i mitt hår! 

Taraxacum officinale. Maskrosen. Vår vackra, lysande gula blomma som vi verkar älskar att hata. Varför? För att den kommit på förmågan att överleva nästan överallt? Har sett hur den seglivat brutit sig igenom asfalten för att kunna slå i blom.
Tycker själv det är en fantastisk art som jag har valt att låta finnas, den korta tid som den nu finns. Tänker inte trötta ut mig för att lägga energi på att få bort den. Kanske vi skulle försöka att ”tänka om” lite när det gäller vissa saker här i världen? Vore det inte på plats att vi började forska om vad det är som gör att den verkar överleva nästan överallt? Alla andra blomster skämmer vi bort. Vi planterar om i rätt sorts jord och vattnar och har oss. Det finns till och med, ursäkta nu alla tanter men det är oftast just sådana som brukar ”prata” med sina Pelargoner har jag hört. Kanske förutfattad mening, men ändå. Vi ”duttedutteduttar” med våra växter så det står härliga till. Tänk om vi hade hittat hemligheten som Maskrosen har när det kommer till överlevnad. Det hade varit nåt det.
Förresten frågade Malte för någon dag sedan när vi satt i bilen och åkte förbi ett såntdär jättegult, vackert område där blomman fick härja fritt: ”Mamma, varför heter Maskrosen, just Maskros?” Ja, svara på det du om du kan. Jag kunde det då rakt inte, hur mycket jag än vände och vred på mina celler. Vi kom på att det kanske bara var maskarna som uppskattade denna ”ros”!
Den allra första buketten jag fick i år, var just en liten barnahand som stolt räckte fram två Maskrosor med olika långa skaft. Vem smälter inte för det?

Lukta får du se vad som händer…

Om du tänker efter har den glatt många barn, och vuxna med för den delen fast då oftast när den vuxne var barn och inte visste att det var ett ogräs. VEM är det egentligen som bestämt att den ska vara det? Ett ogräs alltså?
I min trädgård leker vi för fullt och njuter av denna ädla art, i denna sommarvärmen som vi blivit välsignade med. Oj, det där lät nästan religiös men det är nästan så jag blir det, när jag ser vad vacker natur vi har omkring oss.

Varsegod, en blomma till dig!

Så, nu springer vi runt, Malte och jag och jagar varandra med våra maskrosor och försöker blåsa frön i ansiktet  på varandra. 
Vi leker lekar som säkert är hundra år gamla. Vem har inte försökt lura någon att lukta på en maskros, för att sedan knäppa upp den på nästippen så att denne någon blir gul. Vem har inte delat på skälken så att den krullar ihop sig, sådär gulligt. Halsband kan man också fläta ihop. Vackert blir det inte men vad gör det? 

Vi avslutar med en hälsning från två ”maskorsbarn”.

Fortsätt läsa