Tacksam, är vi inte otroligt dåliga på att vara tacksamma över det vi har?


Jag vet att man alltid önskar efter mer, det spelar ingen roll vad det än gäller, det finns alltid något mer man vill ha.
Men jag förstår inte varför vi aldrig uppskattar det vi faktiskt har..
Eller vi uppskattar inte det vi har tillräckligt mycket.


Jag är riktigt tacksam för dom underbara människorna jag har i mitt liv.
Familj, flickvän och vänner, så underbara människor!

Ibland så förstår jag inte riktigt hur folk tänker när dom pratar om politik..
Vissa tycker att det är så vidrigt att vi har en blå makt just nu..
Dom pratar om att allt är så orättvist och att demokratin är borta osv..
Men i grund och botten så är det ju folket som har röstat fram vem som ska styra landet.
Det är väl inte svårare än att alla röstar på det parti som faller dem i smaken?


Visst kan man vara besviken när ens egna val inte visar sig vara det valet som resten av landet placerade sin röst på, men orättvist är det inte.


Personligen bryr jag mig inte om vem som styr landet, jag har annat som jag väljer att lägga min tid på, men jag tycker bara att det är märkligt att så fort dom röda förlorar så snackar vissa om att demokrati och rättvisa inte existerar..

Det var ett tag sedan..
Jag kan inte direkt påstå att jag känner något större behov av att skriva..
Det är en konst att kunna skriva om sitt liv när man vet att andra läser..
Jag insåg det mer och mer det senaste året.
Den insikten fick mig att börja hålla tillbaka..
När jag håller tillbaka så blir skrivandet ganska dött.
Vad är meningen med att ta en bild på sin mat och skriva om hur god den är? Alla äter väl, alla vet hur en grillad kyckling ser ut. Ganska meningslöst med andra ord.


Att skriva om mitt shoppande, festande, flickvän, jobb och sånt som är privat, det känns privat, kanske för att det är just privat.
Om jag hade trott att det fanns någon mening med att dela med mig av sånt så hade jag troligen gjort det.


Att skriva ett inlägg om mina känslor kring sånt som händer i vardagen, nyheterna och världen, det funkar inte utan att jag provocerar någon.
Visserligen är det vansinnigt roligt att få folk att känna sig provocerade, men det är inte speciellt givande.


Sen orkar jag inte riktigt med allt gnäll om orättvisa, om missnöje och ilska.
Livet är inte rättvist alla gånger, men jag tror att man får det man finner sig i, inte det man förtjänar, om ni förstår vad jag menar.


Mitt liv är bra, allt flyter på precis som det ska, finns inget att klaga på, det kan bara bli bättre.


Åter igen så har jag lyckats skriva ett inlägg om att inte vilja skriva, meningslöst och härligt!

Återkommer..