Stress stress stress!

Det är inte det lättaste att hinna städa en lägenhet, flytta saker och jobba heltid och skriva blogg och där emellan säga hej då till vänner. 

I dag fyller dessutom Simon år så massa grattis till honom. 

Så i brist på tid bjuder jag på två mini Sandra bilder. Så här såg jag ut som liten.

Någon med samma problem.

Asså blir galen! Mitt program Iphoto har flippat och jag vet inte vad jag ska göra! Har ju alla mina bilder i det och vet inte hur jag ska få ut dom där ifrån! Bör jag oformatera datorn? Men hur räddar jag bilderna? Eller kan jag endast ominstalera programmet? Men samma där hur räddar jag bilderna?  Hjälp!

Här sitter jag och gråter!

JA… precis nu rullar tårarna ner för mina kinder. 

I helgen har jag tömt min lägenhet på saker och idag när jag kom hem till en iskall, tom lägenhet blev hela läggan som ett skal av minnen och personer som jag tar farväl av genom att flytta här ifrån. 

Kalla mig dramatisk men det här åren i Stockholm har varit bland de tuffaste men kanske också några av dom bästa. Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv och träffat underbara personer. Men mest ligger det i min egen personliga utveckling. Jag har börjat förstå saker om mig själv som jag aldrig tidigare har förstått. Jag har försökt att vara hård men jag är ingen hård person. 

Jag börjar äntligen förstå mig på mig själv. Absolut inte helt och fullt men jag börjar förstå hur jag reagerar på saker och det börjar göra att jag börjar kunna tackla situtioner på en annan nivå. och även pressa mig längre. 

Det är glödjetårar för jag är lycklig över det den här lägenheten har givit mig även om det bara varit i ca: två år. Jag har fått varit galet kär i den, jag har fått känna på hur det är att sakna någon så det gör ont, jag har fått testa på hur det är att vara vuxen och ta ansvar, jag har varit närmare mina underbara kusiner, träffat nya och gammla ovärderliga vänner och jag är otroligt tacksam över alla dessa händelser som formar mig till den personen jag är. 

Men just nu är lägenheten ett skal med minnen inuti.  

Minnen i väggarna!

I helgen flyttar jag hem alla grejer och har börjat packa ner allt. Konstigt vad mycket minnen det finns i en lägenhet.

Det har hänt så mycket här. Jag har varit sambo, jag har haft fester, jag har haft middagar, träffat massa roliga människor och mycket mer.

Nu är det dags att släppa den här tiden och med samma nyfikenhet som jag hade när jag flyttade till Stockholm tar jag mig nu vidare för att se var jag hamnar.

Först blir det som sagt Skåne. Har alltid haft en kärlek till Skåne men vet inte varför. Kan mycket väl tänka mig att jag hamnar där tillslut och slår mig ner. Älskar naturen, vädret och människorna.

1 vecka kvar i Stockholm sen finns det ingen återvändo.

 

Flyttar ut!

Den här veckan har jag packat och flyttat på saker och i helgen kommer mina föräldrar och ska hämta hem allt. Sen är det bara städningen kvar, vilket jag hatar! Flyttstäda kan vara det värsta som finns! 

Igår när jag packa ner små föremål slog det mig hur mycket jag varit med om i den där lägenheten och nu ska jag lämna den. Tänk om jag aldrig kommer hit igen utan hamnar någon helt annan stanns? 

Hur som kommer lägenheten ha en stor betydelse då den både fått tagit del av goa stunder och av ledsamma stunder. 

Kommer sakna den! 

Jag hatar män!

Nej det gör jag inte, jag älskar vissa av dom men det finns en typ av killar som jag bara blir fruktansvärt äcklad av.

Dom männen är ofta rika och omger sig med massvis av tjejer. Det är inte häller det som stör mig, för antagligen vill de tjejerna också vara där, utan det som stör mig är hur dom ser på dessa tjejer och kommentarerna de får tillbaka.

Några exempel på uttalanden av sådana här män på Instagram och FB.

”Can someone please help me understand whats so interesting on tv? At least they know their position. “ #rightway4girlstowatchtv ( Tre tjejer som står på alla fyra med rumporna I vädret)

”When my buddy Vic made his first $100 million he promised to surround himself with 72 virgins! But we live in Beverly Hills, so he had to settle for a bunch of sluts”  ( En kille omgiven av massa tjejer)

“Sorry but bros before ho´s! Now get out of the front seat” #Knowurplace #Bropower #Girlweaknessisacurse ( En tjej som får sätta sig bak för att en kille ska sitta fram.

I kommentarsfältet står det saker som ”OMG you are the King” ”if a culd be you” “You are awesome” osv.  Fatta det är inte coolt att ha sex med massa tjejer och vara omgiven av tjejer som bara är med dig pga din pengar!  Fatta det!

Jag blir ärligt talat äcklad av det här. Kan inte sätta fingret på vad det är som gör mig så fruktansvärt arg och irriterad men nått är det och jag vill typ bara spy. Jag tror det är kombon av att de här männen tror att det är något men de är så fruktansvärt små och betydelselösa egentligen.

BLÄÄÄÄÄ! FYYYY! OCH BLÄÄÄ!

Samma med gunuggisen på cluben. Ni vet killar som går till varje tjej på hela stället och tar tag i henne bakifrån och typ försöker ha sex med henne med kläderna på på dansgolvet. Man blir arg och vill nästa slå killarna och de följer efter en tills man till slut i stort sätt får säga rakt ut snälla låt mig vara! Han går då till nästa tjej och nästa och nästa. Tills han tillslut hittar någon som antingen är för full eller inte vågar säga nej.

 

BLÄÄÄÄÄÄÄÄ!

I’m going to follow my heart!

Två veckor kvar i mitt liv i Stockholm och efter det börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Jag märker hur jag alltid tänker på vad andra tycker och tänker om mig och jag tänker även nu på tänk om jag misslyckas. Kommer människor skratta åt mig då? Kommer jag bli lycklig där? Jag är mer rädd för att misslyckas pga vad andra ska tycka om mig än vad som kommer hända med mig.

Jag vet inte hur det kommer bli men för tillfället vill jag bara bryta mitt liv och göra något nytt. Jag vill inte ha det som jag har det längre och därför tog jag ett aktivt val och bestämde mig för detta. Ibland får jag en känsla av att jag måste försvara mig själv gällande mitt beslut. Men egentligen varför? Jag ville göra något annat och kände att jag fastnat och att det gick utför. Är inte det i så fall mer modigt än dumdristigt?

Jag vill inte bli en person som klagar men inte gör något åt saken och en sådan människa har jag blivit under året och det är inte jag! Jag är en sprallig, glad och busig person som är sugen på livet. För tillfället är jag en trött, tjock, lat person som sitter och tänker på livet.  Jag måste bryta och byta nu.

Jag flyr inte! För hade jag flytt hade jag dragit för länge sedan. Jag stannade kvar och gjorde om min situation till något bra för att sedan välja att lämna. Jag trivs med mitt liv här i Stockholm om jag hade varit sugen på att få en vardag, pojkvän osv men det är jag inte än.

 

Det är dags nu att riskera lite. Lungt kan jag ta det sen! 

Think like a winner!

Jag har aldrig varit en riktig tävlingsmänniska och jag tror anledningen är att jag inte är någon vinnarskalle. Personer som älskar känslan av att vinna försöker tävla i allt och får någon sorts bost och bekräftelse av det. Men jag tror att jag måste få lite mer vinnarskalle i mig och trigga mig genom det.

 

Vill känna det där hatet ( på ett vänskapligt sätt) mot min motståndare och gör allt för att bli bättre och bli bättre än honom. Jag har alltid tänkt att jag gör saker för mig själv och kan därför inte motivera mig med att någon annan är bättre för det gör mig ärligt talat inget. Jag får liksom ingen bekräftelse av att andra imponeras av mig. Men jag tror det är dags att släppa ut lite mer av vinnarskallen för att pressa mig framåt!