det har varit så mycket. 

Jag håller på att sälja ut hela min lägenhet och mitt liv. Kan inte riktigt Berätta vad som händer för jag vet inte själv något men Vi flyttar från vår lägenhet just nu. Det Ska gå snabbt och vi vill dra så fort som möjligt så jag har fullt upp. Har kastat så mycket möbler och kläder att jag nu testar att sälja allt. Slipper jag få dåligt samvete liksom. Men ni hittar mig på bytochsälj Stockholm och blocket. 

  
Säljer min underbara brudklänning num 2 den är en 34 och man kan ta bort axelbanden och sy om den lite hur man vill. Jag ville ju så gärna ha en stor pampig klänning och även en tajt lite mer figursydd. Min första klänning sålde jag till en bloggläsare och det var en häftig känsla att se bild på hur vacker hon var i klänningen. Att den fick dansa igen <3 

Är du min bloggläsare så får du den för ett riktigt fint pris wallah Koran  lovar Bibeln. 

Annars har det hänt en så stoooor grej i mitt liv. Efter drygt 4 år här på finest så kommer min blogg få testa vingarna på en ny portal. Helt ny är den och jag är så glad att fått denna chansen. Tack Gud! 

   
 
Tanken är att detta ska bli en bättre blogg. Jag kommer alltså SATSA för att någon har valt att SATSA på mig. Jag kommer fortfarande vara jag. Men bättre. HÄNGER NI MED MIG???? 

Snälla snälla kommentera min nya blogg. Skriv bara hej prissi. Detta är nytt och scary. Jag vill känna att ni står bakom mig.
HÄR  

Älska mig jag älskar er. 

Året som gick.

   

 Nyår 2015 spenderade vi tillsammans i Turkiet. Dami och jag flög ner dagen innan nyårsafton, det blev strul med flygen och vårt sista flyg vart inställt. Vi sov på flygplatsen och nästa dag var vi äntligen framme hos Martin. Jag ville så gärna att vi skulle vara tillsammans som familj på nyår. Julen var vi ifrån varandra och jag vet att det tog hårt på Martin.

  
La upp denna bild på oss och den gjorde honom ledsen. Martin är alltid så hård mot sig själv och sa ofta att han var en dålig pappa för att han var utomlands och spelade. Men han är ju utomlands för sina barn och vår skull. 
Vi köpte hem en massa mat och jag försökte laga mat med turkiska ingredienser. Det gick så där. Maten smakade skit. Vi satt på soffan och kollade på turkisk tv. Såg alla nyårsfester på instagram. Huvudsaken var att vi var tillsammans. Lille Djulian i magen. Hade på mig en röd klänning. Kände mig så fläskig. Martin sa att jag såg ut som en milf från club caribe. Det var menat som en komplimang. Men jag blev så stött. Det var första året som vi inte firade stort med våra vänner. Jag tyckte det var en sorglig dag. Det kändes vemodigt. 

   
 
Damian var ÖVERLYCKLIG att få vara med sin bästa vän DADDY. 

Vårt 2015 har varit kämpigt år. Fram till juni var jag ensam med Damian och Djulian i magen. Martin spelade i Iran och jag kände verkligen att ensamstående tiden tärde på mig. Kände inte att det var värt det. 

  
Min syster och min kompis Sanna var mitt största stöd under denna tid.

  
Magen växte och denna graviditet var sjukt jobbigt rent viktmässigt. Jag svullnade upp som Kim Gjorde med North. Med andra ord. Jag är Kim.

  
 
Vi var med i youtube serien ”gravid vecka för vecka ” Det var en otroligt nyttig och rolig erfarenhet. Lite ångestladdad såklart då jag alltid tvivlar på min prestation. 

  

Framåt sommaren kom Martin hem och vi blev en familj. Fotograferades av Sandra Rogers, underbar fotograf. Mycket stress runt fotbollen gjorde sista tiden av graviditeten olidlig. Den 11 juli föddes vårt älskade planerade barn. På vår bröllopsdag. <3

  
Resten av sommaren gick ut på att powerwalka, amma och överleva. Som tur hade jag mina föräldrar och Martin hemma. Men jag tycker resten av sommaren var kämpig. Mycket trots från Damian. Vi försökte landa som familj. Från att varit så splittrade och bara varit Damian och Jag var vi nu 4. 

  
Hösten var så Vacker. Tack vare alla barnvagnspromenader så upptäckte jag den. Årets bästa årstid faktiskt.  

   
Amningen började falla på plats. Djulian blev tre månader och Martin blev kvar i Sverige. Något jag verkligen är tacksam för. 

Satte igång med min älskade TRÄNING! 

  
När Djulian var tre dagar gammal satte sig Martin på ett plan till England. Tanken var att han skulle skriva för en klubb där. Som den bästa fotbollsfrun jag är stöttade jag honom till Max. Klubben stressade honom så mycket. Två veckor innan jag födde så hetsades han att åka. Snälla åk inte bad jag och han lovade att stanna tills jag fött. Jag mådde så dåligt sista tiden. Kände mig stressad. Så fort han var född åkte Martin. Och jag hade ju varit inställd på det. Jag föddes och han åker.  Jag försökte vara stark och framför allt visa mig stark men jag kände mig så sjukt ensam, övergiven och rädd. Tänkte ofta, varför handlar mitt liv alltid om att kämpa och stå ut. 

  
Denna bilden skickade jag till Martin en kväll när det var som värst. Som ni vet så fick jag feber och av mjölkstockningen och hade så jävla ont.  Jag mådde verkligen dåligt. Martin var borta i ett par dagar sedan valde han att åka hem. Vi var båda lika trasiga. Denna gång valde han oss framför fotbollen. Och han kom hem. Gick raka vägen fram till Djulian som sov i sitt nest. ”Jag kan inte fatta att jag lämnade dig” . Jag fick verkligen känslan av att Martin behövde oss lika mycket som vi honom. 

  
Det har verkligen varit en utmaning att bli en familj igen. Och speciellt med en ny familjemedlem. Visst är det otroligt krävande just nu under dessa tandsprickningstider. Men vi är så mycket bättre och starkare denna gång. 

   
Om det är något jag lärt mig så är det att barn inte för varandra närmare, snarare tvärtom. Det är kärleken och passionen mellan oss som håller ihop oss. Det är så viktigt att man har ett eget band. Och man får inte vänja sig för då är allting förstört. Som låten. Eller hur m9. 

  
  Må 2016 bli ett mycket bättre år. Mindre kämpande. Mindre tårar. Mer kärlek, skratt och kärlek. Hälsa och kärlek det önskar jag mig. 

Hejdå 2015

 Älsklingar jag är sämsta bloggaren 2015 jag gjorde ingen årsresume eller nåt. Men. 2016 händer det lite grejer. Jag älskar er alla så mycket. Ni är mina vänner. Tack för att ni fångar mig när jag faller. Ni som läser i det tysta. Ni som kommer fram till mig. Jag är en så trasig själ Men ni älskar ändååååå 

    
    
 

    hejdå.

    Jag känner att jag håller på att förlora förståndet här hemma. Djulian är konstant gnällig, nu är han även snorig och förkyld. Han har tänder på G och allt vad det innebär och inte nog med det så är varje sovstund ett krig på en timme. Och så sover han 10 min och så börjar vi om. Om vi inte är iväg och vagnen rullar då sover han ju i timmar men jag kan ju inte gå ut så fort vi vaknar varje dag. Idag ser det ut som fan här hemma. Vi kom hem igår från Skåne och det är upp och ner och allt är upp och ner. Alltså jag sneglar på min vinflaska som står i köket. Känner så för att börja dricka på heltid. Antingen det eller knark. Behöver något som ger mig kraft energi och tålamod. Jag kanske skulle bli en roligare mamma om jag bara orkade. I skrivande stund går jag rakt in i den berömda väggen. 

      

    XMAS

    Julafton är över och det är verkligen en fet CHECK på den. Noll julstämning och noll lust till något i princip. Blir lite ledsen över känslan men vad fasiken ska jag göra. Det är säkert tröttheten som har börjat tära på mig. Det sägs att tre månader utan sömn klarar man men efter fem månader börjar man bli desperat och det påverkar livslusten. Jag får helt enkelt acceptera att det är så här just nu men FÖRHOPPNINGSVIS blir det bättre INSHALLAH! Igår var vi bortbjudna hos våra vänner på ost, vin och spel  och det var hur trevligt som helst. Vi har haft mysigt och skönt i Skåne. Det är ett helt år sedan vi var här nere. Vädret har varit såååå tråkigt!!!! Alltså riktigt trist! Men men. Om mitt största problem är vädret SÅ HAR JAG DET JÄVLIGT BRA!!!

      

    julebitter.

    Nu befinner vi oss i Skåne hos mina föräldrar. Vi åkte igår efter att jag vaxat mig och solduschat på Hårlek. Vill ju inte vara blek och hårig när Santa kommer. Det var En låååång resa ner till Skåne. Mörkt och regnigt. Jag var DJ där framme med Spotify men det stod typ still i hjärnan och satte bara på dåliga låtar. Typ daddy Dj och sånt. 

      
    Idag var vi och inhandlade de sista julklapparna till Damian. Förra året på julafton bestämde vi att inte köpa några julklappar till varandra endast till barnen och det har varit så JÄVLA SKÖÖÖÖNT. Alltså typ 80% av min december ångest försvann. Har varit så harmonisk. Djulian får inte så mycket i år. Även om han skulle behöva mer kläder och en gåstol så väntar jag lite med det. Han är precis nästan lagom till att gå över till en större storlek i kläder. Vet ni när man kan börja ge majsbågar. 

      Den här lilla gnällspiken har ju börjat få en tand. Så sprutor och tand. Inte konstigt jag har dragit av mig håret. Han är förlåten för allt. 

     Ikväll känner jag mig lite mycket bitter på ett par människor som funnits i mitt liv och som gett mig en kall jävla Snopp. Tänker på all tid energi och kärlek jag slösat på dessa människor. En massa pengar. En massa jävla energi. Mina barn har lärt känna de lärt sig att älska dem. Frågar efter dom? Så jävla vidrigt. Jag har inga ovänner och jag lever inte med hat. Allt som jag gav, gav jag då med kärlek och ånger finns inte. Men just ikväll känner jag mig så jävla lurad kränkt RÅNAD och allt möjligt. Karma säger många. Fast jag tror JAG har sån dålig jävla karma som gång på gång drar till mig dessa typer av människor som utnyttjar sönder mig och när de är Mätta och belåtna så  duger jag inte mer.

    vilken måndag. 

    Så. Nu ligger jag i sängen och är redo för John blund Mutumba. Har varit på en underbar middag som slutade med att larmet gick och alla gäster plus personal fick gå utfrån restaurangen. Action i vardagen. 

    Maten var kanon.  

     
    Små typ tacos fast med nån räkhistoria.

      
    Små mini korv med bröd med tryffelmajonäss och nån god korv alltså inte typ eldorado. 

       
     
    Och HUMMER. Så goooooott. 

    Tidigare idag fotades jag för en ny grej som håller på att hända. Kan inte berätta än riktigt. MEN SNART!!!

    Ska icke säga att 2016 blir MITT ÅR för det har inte varit mitt år sen 1995 men 2016 kommer bli lite roligt. Har lite att se fram emot. 

      

    Älskar att jag har två barn. Önskar ibland jag hade 3. Ibland 4. 

    gnällfisen Djulian.

    Ni är helt jävla underbara. Jag älskar när ni beskriver er vardag och hur ni ena studen älskar och andra studen undrar hur fan man tänkte. Jag älskar er. Jag tror absolut att min diagnos inte hjälper mig tvärtom sätter stora stenar vid mina fotknölar. Men jag är ju van att det är tung att gå men vissa dagar mer än andra så blir jag så himla TRÖTT.

    Djulians gnäll är inte av denna värld. Idag hade vi Martins familj över och allas öron blödde kan jag säga. Alla ba OJ! Så sjukt missnöjd att jag inte vet vad jag ska göra med honom. Vi lägger honom i vagnen och promenerar runt här hemma med honom. Endast nöjd i vagnen och utomhus. Min syster var med oss från morgon till kväll så jag frågade är han jobbig eller är det jag som är känslig och trött. Hon BA HAN ÄR SKITJOBBIG ! Kändes ändå skönt att höra. 

    Han fick ju sitt fem månaders vaccin i onsdes. Kan vara det? Eller är så bara är han såhär. Hans personlighet. Myzzzzzigt.

      

     

    Imorgon ska jag iväg på en rolig grej om allt går bra så berättar jag på kvällen. Fast jag berättar ju i vilket fall såklart. Älskar när bloggare ba ”snart får ni veta vilket spännande möte jag var på, stora förändringar väntar osv osv” Men sen får Man inte veta nåt. Så man BA ????

      
    Det här är mitt liv just nu.