image

söndagsfeber.

Jag har feber. Känner mig låg och svag. En vecka till framför mig. Ännu ett berg att bestiga. Det går ju bra, jag har min syster som hjälper mig när hon kan. Min vän Sanna plockade upp mig mitt i veckan och vi åkte och tittade på vårkappor. Jag har underbara kollegor som jag älskar att vara med. Det är bara att på söndagar känns veckan framför så lång och tung. Vi har iallafall haft en supermysig helg med min mamma. Vi har myst, tvättat, häng på Ikea, parker, fått mat serverat och shoppat lite till mami. Hoppas att hon kommer snart igen. <3

image

mys på en fredag.

Vi och resten av Sthlm drog till Ikea. Köpte lite fint överkast och nya kuddar till vårt sovrum. JAG ÄLSKAR VITT! Skulle kunna ha hela mitt hem i vit i olika former och textiler. Tycker inte alls det inger sjukhuskänsla utan mer hotell, fräscht och lyxkänsla. Jag ser mitt framtida hem med högt tak, stora fönster och vita möbler. Jag har, tack Gud, slutat att deppa över att vi aldrig har en fast och trygg punkt utan att alla hem är tillfälliga. Det kommer inte alltid vara så men det är så nu. För en orolig själ som mig har det varit jobbigt men som Martin en gång sa, vårt hem är där du och jag och vårt barn bor. Det är vi som räknas. Nu ska jag sova. Ville bara visa upp lite av vårt goda fredagsmys. Godnatt.

ahelyn-436

tack för ert stöd.

Godmorgon 1 maj. Guu vad fint med ert stöd och respons. Det är ju lite scary sådär att visa sig för drygt 16 000 prenumeranter som kanalen har. Men samtidigt så vet jag att har mina vänner här inne som i princip kommer att gilla mig vad jag än gör eller säger. Jag ska försöka att varje vecka dela med mig av något unikt så ni får gärna hjälpa mig komma på vad som ni skulle veta mer av. Ni är mitt bollplank. Tycker att det är så himla fint att ha det här som minne efter graviditeten. Jag är så glad att jag har bloggen för man glömmer så otroligt mycket med åren. När jag läser om min graviditet med Damian så är allt så äkta och skrivet från hjärtat. Då var jag i Ungern och hade typ noll liv så bloggande var ju mer flitigt än denna graviditet därför tycker jag att det är fint att denna bebisen får sin plats på scenen den med. <3

NU ska vi hitta på något med mamma. RÖD DAG så vi får se hur vi spenderar dagen.

På bilden ligger Damian i magen v 36.

 

image

gravid vecka för vecka.

Hej älsklingar! Nu kommer en kul grej speciellt för er som efterfrågat videoblogg. Nu får ni följa mig i den populära youtube kanalen gravid vecka för vecka. Varje torsdag kommer det ett nytt klipp och ni får följa med på resan som är kvar. Glöm inte kommentera och prenumerera gärna! Jag älskar er! Hoppas att ni älskar mig!

ahelyn-853-1

tiden står still men går ändå.

Torsdag imorgon, lite jobb först sen tar vi helg. På kvällen kommer min mamma med tåget och det ska bli sååååå mysigt att ha henne hos mig över helgen. Har bokat tvätt på fredag kväll haha så jag får hjälp med den. Sen ska hon få laga mat till mig och så ska jag få vara bebis för en gång skull. Lillasyster har haft mycket denna veckan så det har varit ensamma kvällar men det är helt okej nu för tiden. Ni vet ju vilken panik jag hade förr i tiden för ensamheten. Jag grät och hade mig. Men människan vänjer sig vid allt. Jag säger inte att jag älskar det, men det är helt okej att vara ensam nu. Kan uppskatta det liiite, pyttelite, är alltid hellre i sällskap dock.

Nu är det inte långt kvar tills jag går på mammaledighet. Helt otroligt vad tiden går fast man samtidigt känner att det står still. När Martin åkte sist var det åtta veckor tills vi skulle ses igen. Veckorna har rullat på men ändå så känns det som en hel evighet sen han var här.
Fick ett så himla fint sms av honom idag där det stod  ”I alla låtar så hittar jag dig”
Känns fortfarande som att vi precis träffats, min martin & jag. Inga kan älska som vi.

På bilden har vi vår gravidplåtning i Ungern. Har noll koll på viken vecka jag är i, typ 34-35?
Lilla underbara Damian i magen. <3

 

image

gråtit måndag.

Idag känner jag mig mörbultad och nästan trasig av saknad efter Martin. Blir tårögd bara jag tänker på honom. Helgen var kämpig och jag borde aldrig ha jobbat i kördes, det var frivilligt och jag ställde upp men det var ett misstag då jag verkligen hade behövt en dag till. Igår hade vi en helt underbar dag med våra kusiner K och Liam. Först var vi på en biopremiär för en ny serie på Disney Junior som wonderlandevent stod för. Pojkarna hade jätteroligt och det är alltid lite extra lyx att få gå premiärer. Tack så mycket inbjudan! Efteråt strossa vi runt i stan. Åt på Vapiano och gick lite i affärer. Det var strålande sol och jag ville aldrig gå hem. Är så tacksam och glad att Damian har en jämnårig kusin som han växer upp med. Det är verkligen guld. Det prickade vi in bra kusin, High five på den!  Jag vaggade fram i slutet och när jag kom hem skrek mina fogar. Jag blir på så sjukt dåligt humör när jag har så ont. Nästan hysterisk. Kan inte förklara det men inatt trodde jag aldrig att jag skulle komma upp till jobbet. Men det gjorde jag!

 

Bild 2011-06-26 kl. 18.12 #2

nu ere fredagsmus.

Damian säger fredagsmus, så himla gullgt. Hallå,
Gud vad fint att ni ställer er bakom mig efter mitt ”hon får mig att må dåligt”. Har så många gånger känt mig ensam i detta. Det är ju lätt att uppfattas som avundsjuk och bitter när man erkänner att man typ inte riktigt kan hantera att någon annan har det sååååå jävla bra hela tiden. Och visst ligger det väl lite sånt i känslan man får efter att läsa en sån blogg, men då skäms man och förtränger istället känslan och man riktar den mot sig själv. Men det är befriande att visa att man är mänsklig och faktiskt kan erkänna att nej, hon inspirerar inte mig jag blir fan bara förbannad. Inser man detta kan man sluta läsa för sin egen skull. OCH DET ÄR HELT OKEJ. Det är inte min mening att klanka ner på hennes blogg. Hon är som jag skrev en superduktig bloggare bara att för den högkänsliga människan som jag är kanske hon inte är bra. Det är skönt att erkänna det för sig själv.

Det finns människor som i mitt ansikte sagt att de mår dåligt av min blogg. Att den framkallar en dålig energi och ångest. OCH DET FÖRSTÅR JAG. I perioder har detta varit en riktig depp-blogg och det är fan inte heller så jävla bra. Jag har inte varit stolt över min blogg under dessa tider men tyvärr så har jag befunnit mig i mörker. Jag försöker verkligen variera här inne

 

och bjuda på det som är bra i mitt liv också. Inte bara för er skull utan även för min. För att påminna mig om att livet är underbart. Jag blir verkligen så glad när ni skriver att ni mår bra av min blogg. Det värmer mitt hjärta så mycket.

Idag var jag på ett roligt möte, och resultatet av det kommer ni att se nästa vecka. Älskar hur många bloggare skriver ”varit på ett superkul möte” men sen händer det inte så mycket. Man ba, va hände med mötet? De går säkert bara ner till tvätten. Men jag var faktiskt på ett möte. Idag sover Dami hos farmor, då jag ska jobba lite extra imorgon. Jag sover hos lillasyster så jag slipper vara ensam inatt. Ha en underbar helg!

Ska jag få en till sån här liten bulle?

Bild 2011-05-02 kl. 17.12 #6

image

vi måste sluta bråka.

I veckor har jag kämpat med Damians trots. Tänkt att det är en fas som går över, men det har bara blivit värre. Jag har väl tänkt att ju högre jag skriker desto snabbare kommer han bli sig själv. Vilket har bara gett bakslag. Jag gör ju så gott jag kan när jag kämpar på ensam. Men samtidigt blir det ett sånt jävla maktspel mellan oss två som går ut på att han testar mina gränser och jag blir den där hårda föräldern som bara säger NEJ NEJ NEJ. I måndes var jag helt förstörd på mitt jobb. Jag grät hela vägen till jobbet och var helt trasig, när jag hämtade honom krampade hjärtat av saknad. Det första han gjorde var att börja bråka. Den kvällen lovade jag mig själv att lugna ner mig dessa veckor som är kvar innan Martin kommer hem. Den här stressen är inte bra för mig eller barnet. Så jag bestämde mig för att chilla. Göra allt för att han inte skulle få mig att bli rabiat. Försöka möta honom så gott det går säga nej när det verkligen inte går men inte låta han göra mig sådär arg mer. Hela veckan har jag kämpat. Jag trodde han skulle köra över mig helt. Men vet ni vad. Han har också lugnat ner sig. Vi har lugnat ner oss båda två.  Ibland blir jag så låst vid att han inte får vinna våra strider att jag glömmer att jag inte behöver ge mig in i dem. Jag bara lägger ner. Det känns som att jag måste visa vem som bestämmer annars är det kört. Men just nu orkar jag inte visa ett skit. Jag vill bara älska och ha det bra. Det sliter så mycket på hjärtat när man blir så arg på nån man älskar så mycket.

image

hon får mig att må dåligt.

Jag vill också vara sådär stark och ha värsta upplevelsen som Blondinbella hade under sin förlossning.

Alltså förlåt. Jag vet att tanken är att man ska inspireras av henne, att man ska hylla henne och tänka att hon är superkvinna med en massa superkrafter. Jag må låta bitter, och det är jag kanske, men Blondinbella och människor som henne får mig att må så dåligt över mig själv och mitt eget liv. Inte så att jag blir ett äckligt troll och sitter och blir grön av avund och hatar henne. Men jag blir ledsen, besviken på mig själv och att mitt liv inte är sådär glatt och härligt och att jag inte möter motgångar på samma sätt som henne. En sak ska vi ha jävligt klart för oss. Blondinbella förskönar ALLT. Det finns så många människor som retar sig och står inte ut med henne, hon vill inte ge dessa människor rätten att skriva MOHAHAHA RÄTT ÅT DIG! Hon vill skriva dessa människor på näsan oavsett vad hon går igenom som tar hon sig ur det som en vinnare. PÅ BLOGGEN. Sen betyder det inte att hon i det verkliga livet känner sig som en vinnare, men hon låter oss tro det. Kanske för att inspirera, kanske för att provocera. Vem vet?

Jag minns efter hennes första förlossning då hon skrev att det var en helt underbar upplevelse och att hon längtade tills hon fick göra om det igen. Denna gång bjöd hon på lite mer detaljer om den vidriga smärtan men i slutändan förlöste hon sig själv. Var det inte hon som skrev att det inte gjorde SÅ ont att folk överdriver. Asså kan tänka mig hur många kvinnor som spydde rakt ut efter att ha läst det där. Jag gjorde typ det.

Blondinbella har läst The secret och har flera gånger sagt att hon lever efter att om man har rätt inställning så får man allt och lite till. Jag har också läst The secret. Har man som jag levt med kronisk ångest så har man läst det mesta och letat efter alla slags genvägar till frid och lycka. Älskar när folk ska introducera mig för sånt här. Folk som tycker att jag är för negativ och har en dålig inställning till mycket. Jag lyssnar såklart, men jag vill säga lilla gumman jag har levt med ångest sen jag var 5 år, tror inte du jag har koll på det där, att jag testat det där, men guess what jag fick ännu mer ångest. I vilket fall så tror jag självklart på att en bra inställning till en förlossning är bra man ska försöka ha en vision om att saker och ting ska gå bra men om det nu inte gör det, som i mitt fall, så kan man inte klanka ner på sig själv för att man då inte hade tillräckligt bra inställning. Då blir man åter igen besviken på sig och man känner sig dålig. Jag hade en utomordentlig inställning till min första förlossning. Jag hade en vision om hur allt skulle gå till. Jag såg fram emot värkarna, jag kallade på smärtan. KOM OCH TA MIG skrev jag i bloggen. Jag skulle gråta när barnet kom ut och ba MITT BARN MITT BARN och Martin skulle gråta och ja ni vet resten. Så blev det inte nej. Hade jag inte en tillräckligt startk inställning? Exakt vart brast det för mig? Jag hade kunnat komma hem och skrivit ihop ett inlägg om hur jag PIPPI L födde utan smärtlindring och förlöste mig själv med mammas hjälp, vilket jag gjorde, då ingen pratade mitt språk. Bara det att det fanns inget hjältemodigt med det, det vara bara hemskt och traumatiskt. Men visst hade jag kunna skriva så. Men det är inte jag. Det är inte min blogg och inte min sanning. Allt är inte en tävling.

Blondinbella driver en blogg som har en ganska tydlig inrikting. Det som är dåligt vänds till något positivt. Hon är den ultimata bloggaren. Läser man hennes böcker så märker man hur mycket som faktiskt inte berättas. Blondinbella är ju precis som oss. Hon är säkert skitjobbig, gnällig, hänger upp sig på struntsaker osv osv. Men hon driver en blogg som ska spegla allt i rosa små moln och positiva små hjärtan. Vi får aldrig jämföra oss med den blondinbellan för hon är inte på riktigt. Det är inte bra för oss. Sen tror jag absolut hon kan inspirera många. Jag kan dock i perioder inte läsa hennes blogg för att hon får mig att må jättedåligt över mig själv. Och det mina vänner, är dagens sanning.