Åh, jag måste börja träna…

Skriver och skriver just nu. Måste dela upp det lite då jag gärna skriver romaner om vissa ämnen. Träning som exempel. Tänkte ha ett kapitel om träning, det slutar snart med en hel bok om bara det.

Åh, jag måste börja träna.

Så, du vaknar upp en vanlig dag, gärna lite solig och du känner hur det pirrar i kroppen. En önskan blommar upp om att kunna ge dig ut på en morgonjobb efter du scrollat igenom instagram och sett Paolo Robertos ohyggligt tidiga joggbild, att ja, jag måste börja träna.

Visst inspirerar det, men vägen till att ta sig till hallen och snöra på sig joggingskorna kl: 5.30 på morgonen är miltals mycket längre än än den var i tanken. Konstigt nog. Här börjar man fundera på alla förutsättningar människor som Paolo har, vilket du inte har. Case closed.

IMG_5331.JPG

Här tänker jag på all kreativitet som läggs på ursäkter och tröst i ofrivilligt stillasittande ( vi kallar det så). Tänk om all den kreativitet skulle kunna användas i att planera den där efterlängtade träningen i stället? Hur skulle det bli. Kom nu ihåg att det går att planera sig till ohälsa, ganska enkelt också. Då finns det nog sjuhundra skäl att planera till hälsa.

Steg 1. Sluta säga att du måste träna. Bara i ordet måste finns det triggers som väcker trotsbarnet i oss. Vi måste ingenting, eller hur? Så när du högtidligt deklarerar att du måste träna eller att du måste äta hälsosammare så sätter du igång motstånd till den planerade aktiviteten.

Här kommer det där som gör att du kommer att känna att det är en pice of cake att skapa en hälsosammare livsstil. Byt ut ordet ”måste” till ”vill” i stället. Låter super enkelt, jag vet. Lova mig att inte bojkotta det fören du prövat på riktigt. Kom ihåg, Enkelhet GER hållbarhet fungerar – om du praktiserar det på riktigt och går all in.

Tro mig, snart kommer du att utesluta både ordet ”inte” och ”måste” ur ditt vokabulär. Livet blir helt plötsligt så mycket enklare.

– Jag kan inte.

– Jag VILL (måste) börja träna.

– Jag hittar (inte) motivationen till att äta hälsosammare.

Just saying.

1536421_10204254637224351_8168611694931556155_n

 

Schyssta mål är roliga mål!

Sätts det schyssta mål är resan dit lärorik, rolig och en riktig självkänslaboost! Det är därför jag tycker att det är både lamt, tråkigt och onödigt att sätta en viktnedgång som mål.

Ja vet, ibland behövs en viktnedgång, det är jag mycket väl medveten om. Det är bara det att jag inte tror på att sätta just kiloras som det där spännande målet. Hur spännande är det liksom att låta en våg tala om för dig om du är duktig eller har gjort ett bra jobb? Livsfarligt för psyket.

Jag tror på prestationsmål, på boost av självkänslan och på att må på det där sättet som man önskar. För om du önskar att kunna springa, om du önskar att våga gå till gymmet, om du önskar att komma i en klänning eller om du önskar dig starkare kropp. Ja, viktjusteringen är en av effekterna till att nå allt det där. Under tiden som du jobbar mot ditt spännande mål. Om du är överviktig vill säga.  Kroppen anpassar sig så fint efter vad du vill kunna göra med den.

Jag förstår om resultat inte kommer då blicken låses fast på cm och våg. Hur ska kroppen fatta att det är just det du är ute efter? Det finns nämligen ingenting i vår kropp som är inställt på att behaga en platta vi står på. Hur ska kroppen då fatta vad du vill?

Där emot är den byggd för att röra sig och byggd för att bygga om då du vill lära dig att göra något nytt med den. Enkelt, ge den bara din önskan och rätt förutsättningar så är livsstilsförändringen helt plötsligt både roligare och mer effektfull.

Gaaaahh, alla reklam om viktminskning och övertygelse att det är extrakilon som gör dig olycklig får mig att vilja tugga av mig tungan.

Jag skulle vilja fråga dig en sak. VAD skulle du vilja kunna göra med din kropp? Springa, stå på händer? Knyta skorna? Våga synas? Gå ner i spagat? Dansa? Hoppa? Vad?

IMG_5747 (1)