LÄSARFRÅGA – VARFÖR TAPPADE HAN INTRESSET?

Hej Alexandra!!! Hjälp mig snälla!! Jag vet inte om jag tycker att han är barnslig , rädd eller att han har skämt ut sig.. Det började med att en bekant skrev till mig på fb en kille såklart. Vi tog varandras snap och skrev med varandra varje dag. Och det var verkligen hela tiden!! Vi gick in i djupare konversationer vi började prata om varandras utseende och han tyckte att vi har samma beteende, personlighet osv. Våra konversationer dog aldrig. Han skrev med mig när han var på jobbet när han Gymmade när han var ute och reste med sin familj. Vi berättade bokstavligen vad vi har gjort idag osv. Det blev som en vardagsrutin att skriva med varandra. Han visste till och med vilka tider jag kommer att vara hemma och en dag när jag jobbade jag svarade inte på kanske 5 timmar då svarade jag efter jobbet han ba Ahaa för du brukar oftast svara snabbt. Liksom..? Är han van vid att jag skrev till honom?

Jag bestämde mig för att vilja träffa honom men gång på gång på gång nekade han hela tiden så jag orkade inte och skällde ut honom. Jag sa vad jag tyckte osv. Men nej han sårade mig inte. Men frågan är varför han ens slösade sååååååå mycket tid genom att skriva och ha kontakt med mig varje dag??!! Han skrev när han vaknade när han skulle till jobbet ja exakt som ett förhållande grej. Men ville aldrig ses. När jag hade skällt ut honom såg jag honom på ett kafé. Jag gick fram och hälsade det verkade som att han typ blev rädd eller skämdes. Jag bestämde mig för att söka på honom på fb, det visade sig att han hade blockat mig. Okej…? Vad var meningen med att ens skriva till mig från första början? Vad var syftet med att ha kontakt varje dag?

Hej sötis! Människor ändrar sig. Precis som man kan sluta älska ett ex eller en fd nära vän, kan man också tröttna på personen man pratar med/dejtar. Det är alltid intressant, i början, att lära känna en ny människa. Finns mycket spänning, förväntan och lust där, som med tiden, antingen förvandlas intill en relation eller så rinner det ut i sanden. När KÄNSLAN är där, vill man prata med personen man är intresserad utav, hela tiden. Man vill alltid ha mer, utav personen man gillar. Veta vem h*’n verkligen är. Vad h*n gillar. Hur h*n lever osv. Man går från att vara främlingar intill att bli någonting mer, men det är vanligt att gå tillbaka till att bli främlingar. Ofta när det slutar kännas pirrigt och mer vardagligt. Eller förutsägbart.

Finns inte mycket drama med i bilden när man håller på lära känna varandra. För då döljer man mycket utav sina jobbiga sidor. Man vågar inte riktigt säga allt det negativa man tänker och allt det negativa man känner. Men med tiden kommer ens inredemoner fram. Det osäkra. Svartsjukan. Ilskan. Och om inte känslorna är tillräckligt starka, drar många sig undan. Med tanke på sånt här dödar långa förhållanden, är det inte konstigt egentligen, att det ofta tar slut innan relationen ens ha börjat. När det blir jobbig stämning typ genom att den ena märker att den andra börjar förvänta sig mycket utav en. Är inte personen rätt för en, känns det bara fel och då orkar man inte kämpa genom det svåra. Det känns inte värt det

.

Det handlar inte om att du är SVÅR att älska eller inte värt det. Men med fel person blir det oftast mer fel än rätt. Jag har klickat intensivt med personer, som jag idag, inte vill ha någonting med att göra. Men en gång i tiden ville jag prata med dem, träffa dem, vara med dem. Grejen är att vi människor förändras också. We don’t just change our mind. Han kanske älskade en väldigt dramatisk tjej en gång i tiden och svor på att aldrig någonsin vara med en tjej med liknande egenskaper/krav på honom. Man vet aldrig. Han gillade att prata med dig, men det förändrades, när du ville träffas. Finns olika anledningar till att någon inte vill träffa en. 1. Personen är inte tillräckligt intresserad, eller bara ensam utav sig. Det känns bara skönt att ha någon att prata med.

2. Personen är rädd utav sig. Rädd att bli kär. Rädd att bli sårad.

3. Personen är inte den h*n utger sig för att vara. Catfishsituation. Den kan vi stryka med tanke på du har sett honom i verkligheten.

4. Personen vill inte, att andra ska se er, två tillsammans. Kan bero på att personen redan har en relation eller för att h*n skäms.

Min känsla är att 1. hans känslor svalnade/ 2. han hittade någon annan eller 3. gick tillbaka till ett ex eller någonting. Man blockar någon bara om man är sårad eller INTE VILL att någon ska prata med en mer. Så om du inte roastade sönder hela hans existens, tippar jag mer, på någon utav dem tre första. Han gav dig falska förhoppningar, slösade din tid och sedan fick han dig att känna dig som ett psykfall för du stod upp för dig själv. Många killar blir ”rädda” utav sig när tjejen dem är på g med, plötsligt visar att hon har jobbiga känslor inuti sig. Dem blir för överväldigande för fel kille att hantera.

Vi tjejer är skitläskiga när killar gjort oss flippade. Oftast. Så många följer typ sin överlevnadsinstinkt och rymmer. Innan det riktiga helvetet bryter loss och deras själ är fast föralltid. A dance with the devil might last u forever. Skämtåsido. Nah but if he can’t handle u at ”your worst” then he aint the man to handle u at your best. Skitsamma om du redan skällt ut honom. Tänk inte typ ”Hade jag inte gjort det, hade han inte blockat mig”, utan tänk mer ”Det var dömt att misslyckas för det var rätt för stunden, men inte rätt i längden”. Fuck, om han gav upp SÅ LÄTT så gjorde han dig en tjänst att lämna det nu, innan du verkligen började räkna med honom.

Du fick sagt ditt och han var ”too Much of a Pussy” för att vara ärlig mot dig och berätta hur det låg till. Många tror det är snällare att bara blocka och dra, än vad det är att vara ärlig när sanningen svider. Det är bekvämare så. Mindre dramatiskt. Smidigare.

Den rätta kommer älska dig för den sanna psykopaten du är ❤️ Fuck honom!

En tyckte om “1”

  1. Anonym????????

    Hej Alexandra, jag har nyss märkt att det är en psykopat som jag dejtat en längre tid. Detta är extremt äckligt, läskigt och jobbigt. Får klump i magen. Ser upp till dig och vill höra din tankar! Jag träffade en kille ganska länge, vi hade det väldigt bra, blev bra omhändertagen och så, men vi blev aldrig ett par. Har haft en jobbig period på grund av vårat avslut! Nu i kursen psykiatri jag läser märkte jag att han är verkligen psykopat?! Har googlat också, så obehaglig känsla! Sådär charmig och lömsk, vet inte vad jag ska ta mig till. Han har skickat värsta förlåttexten om hur han behandlade mig, om vårat avslut så det kändes bra ett tag, men nu vet jag inte hur jag ska hantera.. Vill skicka alla punkter på vad en psykopat är till honom så han får veta, kanske söka hjälp, men känns grovt. Också rädd att jag kommer nita honom om vi möts ute på krogen, han kommer ofta fram då, men nu har min ilska tagit över. Kärlek är nära hat, och jag pendlar från att fortfarande vara kär till att vilja trycka upp psykopatstämpeln i hans ansikte och slå sönder honom. Våld är aldrig bra och inget jag brukar använda haha.. Men känns så nu, aldrig hatat en person så mycket. Ibland känner jag hur mycket jag vill ha honom, hur rädd jag är att se honom lycklig med någon annan, men jag är nog mest rädd för ensamheten. Att ingen kommer vara som han, samtidigt, så vill man ha en till psykopat? Han var så charmig. Känns så fel, jag är för ung och klok för att träffa en psykopat? Han är för ung och fin för att vara psykopat? VAD SKA JAG GÖRA!? Går under av rädsla, ilska och sorg. Är verkligen rädd för vad kärlek kan göra med en, att jag aldrig kommer våga lita på en ny kille.

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.