EN NY VÄNSKAP

Glad att jag tog mig ut igår med Adriano. Det var riktigt skönt att komma ut. Behövde fan det. Haft ett helvete. Tvingats tro jag är galen och paranoid, medan jag blivit sviken så kraftigt. Min intuition har verkligen lämnat en frätande sten i min mage och igår fick jag verkligen så mycket utav min hemska, dåliga känsla bekräftat. Min värld har varit mer utav en lögn än en mörk fantasi. Men jag har vaknat. Tänker aldrig blunda igen. Fuck det! Det här ska inte lämna mig bitter. Jag ska inte förlora mig själv mer än vad jag redan gjort. Jag ska inte låta ilskan äta upp mig och förvandla mig till en hemsk människa. Människor är falska, så är det bara. Eat shit and die 🙂

2018 ska jag ta igen för alla jävla år jag pausat livet med stanna hemma. Hittat en helt underbar vän. Det roliga är att vi inte riktigt tyckte om varandra för tio år sedan. Vi dansade i närheten utav varandra på ett disco. Med låtsas tatuering på brösten. Läppar. Stod so kiss me. Fanns en liten parfymhytt under en himlavalv. Tänk om dem hade det för båten inte skulle stinka köttbulle haha. Vi gillade samma kille. Han var tillsammans med henne, men ljög för mig att han var singel. Hon skrev till mig och undrade med lite snällare ord Why u such a hoe? Jag var en kaxig fjortis på den tiden som tyckte hon kunde flippa på sin kille istället. Men sen började hon gilla mig genom att läsa min blogg. Berättade för mig igår hur lika hon känt vi är i sättet. Och jag kände verkligen det igår.

Vi klickade helt. Våra små fyraåriga pojkar med! Im so happy! Fatta jag varit så mobbad och verkligen längtat över att hitta en annan rolig ung mamma att bli vän med. Som det inte är ansträngande att umgås med. Umgåtts mycket med vänner som inte har barn och det varit lite jobbigt ändå. För människor utan barn förstår inte the struggle och det var riktigt skönt att bara snacka skit och sanning. Vi hade så lätt att prata djupt med varandra. Berätta om det mörka, det nakna, det som varit jobbigt i våra liv och det som fortfarande är. Och det visade sig vi har så mycket gemensamt.

Jag tror verkligen vi bildar band med människor under perioder i livet då vi verkligen behöver det. Vi hade kul, skrattade, klättrade och kröp efter the kiddos. I vanliga fall är jag typ så överbeskyddande. Minns när min tjejkompis, som inte har barn, tappade bort Dodo i lek och bus. Och jag började brinna och frysa samtidigt utav ångest och rädsla att någonting fucked up hade hänt. Men eftersom jag var med en annan mamma som också hade barn kände jag mig lugnare att släppa Adriano ur sikte. Fanns inte många barn där, så det var lätt att se vart han befann sig. Men han var så söt och smart. Vi stod typ max fem meter ifrån honom och så hör vi ropandes i microfonen ”Mamma Alexandra. Kom till kassan.” Så stod lilla smarta Dodo där omringad utav personalgänget. Jag bara vände på huvudet, skrattade och vinkade. För vi var så nära varandra. Men ändå var han så smart att han visste vad han skulle göra om han inte hittade mig ❤️ Så söt. Jag dog.

Vi hade så kul att vi redan planerat in ett besök på simhallen med our babyboys. Dem bor nära oss också. Så det är perfekt. Våra pojkar hade en Bromance igår. Dem sa att dem älskade varandra. Första gången dem sågs! Dem var så roliga inne på McDonalds innan buslandet. Hennes unge typ gjorde sitt skratt tvärmörkt och gjorde sig till medan han hade mat i munnen och dem turades om genom att göra det stelt för oss mammor med att ropa ut pungkula, kiss och bajs. Lite som dem hade tourettes. Hohohooh PUNGKULA! Ni fattar den sköna stämningen. Roliga barn och roliga mammor. Så vi ska verkligen ta oss ut och hänga med dem mer. Dags att börja leva igen!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.