Författararkiv : queenpsykos

Om queenpsykos

Mitt namn är Alexandra Najmadin och jag bloggar som QueenPsykos. Min blogg är inte som alla andras, vilket ni SNABBT kommer att märka. Jag är en överdrivet ärlig, speciell och rolig kvinna på 23 år. Jag föddes i Chicago, levde barndomsdrömmen där tills jag var åtta år och hamnade sedan i Göteborg. Den 26 Maj 2013 gifte jag mig med min man Shiwan och den 12 Augusti 2013 kom vår roliga, söta och älskade son Adriano till världen. Vi har världens roligaste och mest kärleksfulla pitbull som heter Junior och världens finaste american bully som heter Gucci. Jag födde vår älskade dotter Aaliyah den 29:onde April 2016 i v.25 och skriver väldigt mycket om allt det svåra och underbara. Nu är jag gravid igen och nästa bebis är beräknad 16 Juni! En liten son, Jamie. Jag kommer dela med mig utav VERKLIGHETEN som den är n' be real as always. Jag har talang på att vägleda vilsna själar och svarar väldigt djupt och detaljerat på läsarfrågor. Läs och fastna.

WORK MY WAY UP TO HAPINESS

Jag mår bra! Bara varit för överdrivet trött för att skriva här. Jobbade min allra första dubbelpass den här veckan. Kändes som mina fötter blödde underifrån. Gick fram och tillbaka, vårdade, i timmar. Gick typ i sömnen när jag kom hem. Vinglade av trötthet och deckade som en bebis. Kom hem vid 21 sedan tog jag bussen tio i sex dagen efter. Började kvart över sju. Kom hem gosa sönder med barnen och var så trött att jag inte hörde larmet ringa 03.30. Ville dricka kaffe i lugn och ro. Och bajsa. Rinner fan ur som lava med kaffe och cigg. Eww haha. Men så vaknade jag 05.20. Stress. Skulle vara där 06:45, måste vänta in tider och flera bussbyte så fick ta taxi för inte komma sent. Och idag har det varit en riktig goodfeeling day. Solen sken. Blev pigg och glad av vädret, sötnosarna och kollegorna. Målade hjärtan och blommor med lila tuschpenna i en sötis block. Sedan målade hon av mig och det var det gulligaste och roligaste jag sett. För sööööt! Älskar mitt jobb. Skönt att slippa sitta bajenödig på en hård stol på ett kontor där man behöver spela normal och vara tyst. Får vara både mamma, vän och barn där. Skämta. Vara mig själv. Hjälpa och veta man gör gott. Gick på utflykt idag med en annan gulligplutt idag. Hon tog mig till världens bästa affär typ. Behövde köpa dekorationer för Aaliyahs tvåårsdag! Har kalas för henne nästa Söndag. Var så billigt och bra. Flying tiger hette typ affären. Ligger på Frölunda torg. Magen kurrade och sötnosen ville ha kaffe och kaka, så fick mätta min hungriga mage, perfekt tajming. Äpplepaj och vaniljsås. Yum så lyxigt gjort på Cappuchino och en god kaffe med grädde i. Sedan var hon nöjd. Hade en och en halv timme kvar. Köpte äntligen en röd skinnjacka. Alltid velat ha det, men alltid slutat upp med svart. Sötnosen hade stil och hjälpte mig välja ut. Utbrast så glatt Åååh va fin du är i den! Köp den! Den ska du ha. Sedan ser jag priset. Över 1000. Näää den var för dyr sa jag till henne. Men så var kassörskan så godhjärtad. Helt sjukt. Hon titta på mig och sa ”Jag vet hur det känns att verkligen gilla någonting å sedan se att det kostar för mycket. Vet du vad? Du kan få 300 kr rabatt av mig!” Helt underbar så jackan blev min. Good karma I guess <3 Sötisen jag hängde med blev så glad för mig. Vi hade tjugo min över att vänta på färdtjänsten så jag målade våra naglar röda. Bad henne hålla händerna stilla och två sekunder senare grävde jag i min väska. Haha kan aldriig vara still ens fem min efter jag målat. Måste alltid börja gräva och plocka. Hon kände sig fin och så nöjd. Ville göra henne ännu gladare och slet upp påsen av Aaliyahs hjärtformade ballonger. Gav den till henne. Sötis. Får ej ta bild på ansiktet eller visa för sekretess. Men dessa fina minnen med dessa underbara varelser lever bakom mina ögon föralltid <3 verkligen valt rätt jobb. Känns så meningsfullt och fint. Nu iallafall. Lätt att prata med kollegorna också. Sköna. Igår kom en med mig hem för gosa med valparna och ikväll kommer en till för fira fredag.

ALDRIG GLAD FÖRLÄNGE

Det regnar. Det är grått. Kallt. Är Orkeslös. Bokstavligen hällde i alldeles för mycket kaffepulver. Så starkt. Men jag behöver det idag. Orkar inte städa men gnäller jag här kommer jag finna styrkan, orken och motivationen att göra det, efter jag skrivit av mig, här. Var såååå varmt och skönt igår! Tog en promenad runt fina Sannegårdshamnen.

Träffade en skön person vid vattnet, drack två öl, lyssnade på musik och bara levde livet. Mådde tvärbra igår. Skrattade. Kände mig levande. Ung igen. Hög på livet. Life was good. Men så fort jag är lycklig och mår lite för bra, så vänder allt. Natten fylldes med tårar och helt plötsligt längtade jag efter att dö. Helt bedövad idag. Känner ingenting för jag kände för mycket igår. Så är som en grönsak idag.

Levande död typ. Men så känns allt livet så mycket bättre och meningsfullt med små gosiga varelser omkring sig.

Jamie tog fler steg emot mig. Helt utan stöd på egen hand. Gör mig så glad att se min älskade söta feta bebis utvecklas. Men han är så söööt. Vill se honom växa upp, men samtidigt ha min feta lilla glada bulle såhär föralltid.

Men det är mäktigt att se bebisar och små valpar utvecklas. Så fint

Aaliyah sa monkey, cat and dog igår <3 Hon säger pretty ofta nu, baby, och Jamie.

Ska dricka upp min starka ”arabiska” kaffe, samla kraft, börja pumpa hög musik och tvinga mig själv återuppstå från döden.

GMORNING

Goodmorning! Man slutar städa lite efter barnen somnat för att vila och det ser ut som ett bombnedslag dagen efter, speciellt efter barnen vaknat. Börjar alltid städa skittidigt, så dags att sätta igång snart. Vilar lite bland kaoset med kaffekopp nr två. Varit ute med alla tre muskelhundar. De nio små är fortfarande för små för gå ut. Två av sju har öppnat ögonen <3 Kanske en tredje idag. Satte på en rysare igårkväll. Olikt mig. Men shiwan var hemma, så hade balls. Såg get out. Så mindfucking film. Handlar om en afroamerikansk kille som åker hem till sin vita tjejs föräldrar och de är så läskiga. Hypnotiserar svarta, så skrämmande, intill att lyda de, förändras och bli deras slavar. Filmen hackade i slutet, så hann aldrig se klart. Men den var så mindfucking och psykande så man blev helt nojig. Precis när han ska försvara sig själv och flippa ur, slutade filmen funka, så hoppas det går se fortsättningen på fucking dagtid. Såg alltid skräckfilmer när jag var liten och under tonåren, men slutade upp med att jag sov bredvid mamma tills jag var arton bast. Drömde alltid mardrömmar, skrek och slogs i sömnen och gnissla sönder tänderna. Nu har jag börjat gnissla igen, men bättre än mardrömmar. Blev så känslig utav skräckfilmer när jag blev gravid för första gången. Slutade kolla när jag skulle se the orphan för andra gången, blev så känslig och stängde av, för i början förlorar hon ett barn under förlossning och det är massa blod. Kunde ändå se tortyr, skräckfilmer. Reagerade inte men dog en hund var det NOooooo whyyy?! Klarar ej av att se barn dö i filmer nu. Fyfan. Man blir så känslig som mamma, känner så mycket medlidande och får så stark sorg för andra barn när någonting händer. Mammahjärtat blöder. Tagit tre bajsblöjor redan. Mitt liv är så glamoröst. But I wouldn’t have it another way. Ska förbi jobbet idag och lämna in tider och datum jag jobbat för min första lön. Saknar fan jobbet och alla golligpluttar. Känns fan mer kaos hemma med tre barn än där. Men hade iallafall en fin dag igår. Inga jobbiga känslor. Hade slut på medicin, som jag hämtade ut. Känner jag måste börja träna igen. Inte gjort det på typ en månad och ätit mina känslor. Så från och med idag börjar jag igen och det ska inte gå en dag utan, för då börjar man lata sig och sluta hålla motivationen.

LÄSARFRÅGA – ÄR DET DUMT ATT VÄLJA ATT BLI EN ENSAMSTÅENDE MAMMA?

Hej Alexandra! Jag har följt dig sen du var gravid med Aaliyah och älskar din blogg. Du har alltid så sköna inlägg om vardagen o verkligen visar verkligheten. Sen är dina inlägg där du hjälper läsare guld och jag hoppas du vill svara på mitt!✊

Jag blir knäpp på mig själv och behöver synpunkter från någon annan än mig själv, då tänkte jag på dig. Lite historia bakom: Jag är extremt barnsugen och har varit det i tre år. Jag och min numer fd sambo pratade om det i ett par månader men jag avslutade förhållandet innan det blev verkstad av det hela. Jag har varit gravid tidigare, blev gravid som 15åring med min första pojkvän och fick sedan missfall i ca v.10 vilket jag inte har berättat för någon utom en kompis som gått igenom samma sak och sen killen i fråga vet ju såklart. Det var väl ödet som bestämde att det inte var dags då eftersom att väldigt mycket har hänt i mitt liv sedan dess.

Jag har problem med att skapa relationer med människor, oavsett romantiskt eller vänskapligt. Det är någon form av mild kombination av aspeger och socialfobi. Jag kan leva normalt och har inga problem i yrkeslivet eller privat utöver att jag inte känner någon kontakt med människor, jag är helt likgiltig. Förutom till den lilla klick jag har till familj som betyder otroligt mycket för mig. Men detta gör att det är svårt för mig med seriösa förhållanden och mitt senaste förhållande tog en hel del på min tillit till mänskligheten överlag, väldigt ocharmig historia.

Men det gör att jag känner att ?varför vänta? ? Jag vill inget hellre än att ha barn. Jag går sista året på yrkeshögskola, hinner definitivt gå ut skolan innan jag ens blir gravid. Letar jobb runt om i sverige och har inga band någonstans så att flytta dit jag får jobb är inget problem, har gjort det tidigare.

Jag tänker att om jag i framtiden skulle hitta mr. Right så ska det ju inte spela någon roll om jag har barn. Och det här barnet skulle jag älska över allt annat.

Jag har i princip packat bbväska och redan börjat köpa kläder för att jag är så inställd på att ha barn men känner att jag vill fråga någon och det blir väldigt krångligt att fråga i familjen då ingen kan hålla en hemlighet (både en brist och styrka) o sen vet jag att de kommer ställa upp till 110% när jag har barn då vi är tighta och alla gör alltid sitt bästa för att stålla upp för varandra.

Väldigt lång utläggning för en väldigt kort fråga egentligen.Att skaffa barn som singel under 25, vad tänker du? Är jag helt ute och cyklar? Tror du att det är möjligt eller korkat? Kram och tack för svar

Hej sötis! Så gulligt att du redan packat din bbväska, trots att du inte är gravid ännu. Du kommer bli en riktigt fin, omtänksam och kärleksfull mamma! Din stora dröm om att få barn, kommer gå i uppfyllelse. Det är inte dumt eller korkat att bestämma sig för att bli en ensamstående mamma eller vara det. Det är styrka, mod och ambition. Ensamstående mammor är superhjältar med övernaturliga krafter.

Många pappor kan ändå ställa till det ofta med ge hela ansvaret tillmammorna. Trots att man är två om att skapa en familj och ta hand om sina barn ihop. Jag känner att det är mycket jobbigare att vara två om att vara föräldrar, men ändå känna sig som man vore ensamstående, för man inte får den hjälpen, avlastningen och egentiden man förtjänar. Många pappor kommer och går mycket, latar sig och kommer undan med det mycket för de är ”män”. Samhället tycker inte det är någonting fel på pappor som roar sig, när de än vill, med öl ute på krogen eller umgås med sina grabbar. Ingen höjer på ögonbrynet när tex pappor reser utan sina barn, ger sina barn godis, coca cola eller slappar under tillsyn av barn med istället prioritera mobilen. Men så fort en mamma kollar mobilen på lekplatsen, dricker en öl under tillsyn av barn, går ut och roar sig eller träffar en vän på fika utan barnen kommer oftast dömande frågan ”Vart är dina barn?!? Varför ser du inte till dina barn? Vem har dem?” Och när man svarar ”Pappan passar barnen” så är det alltid en lika konstig dömande blick som människan anser man nyss sagt att man lämnat de ensamma hemma själva. Och som man inte bryr sig överhuvudtaget och blir typ direkt stämplad som en dålig, egocentrisk mamma, som ens tänker tanken att vårda om dig själv ibland och ha egentid lite då och då.

Har pappor barn med olika mammor är det vanligt, men har mammor olika barn med olika pappor tänker människor typ direkt tanken ”Oj vad lösaktig.” Svenskar har alltid så mycket att tycka och tänka. Vad man än gör, hur bra mamma man än är, så hittar alltid människor fel. Så fuck helt ärligt vad som är normen. 90% av alla föräldrar som skapar barn, frivilliga tillsammans, går ofta skildavägar för det blir så mycket stress, trötthet och tjafs om vem som gör mest och vem som gör minst.

Kärnfamiljen är oftast mer sällsynt idag än vad det är att vara separerade/skilda föräldrar. Människor dömer fortfarande, men de kommer de alltid att göra. Men det är iallafall inte som på 50talet där det nästan var lag att gifta sig och skaffa barn sedan. Många gifter sig efter de skaffat barn. Andra lämnar varandra efter man blivit föräldrar och sedan finns det de starka som går in med inställningen om att skaffa barn och ta hand om bebisen, helt själv, för passionen att bli mamma och ta hand om små bebisar är det enda de vill, önskar och behöver.

Vi lever bara ett liv. Alltid bättre att vara svarta fåret, leva det livet man vill leva och skita i vad andra tycker och tänker. För du är huvudpersonen i ditt egna liv. Du bestämmer hur du vill och ska leva. Finns en film, tror den heter :The back up plan. Jennifer Lopez är extremt barnsugrn, blir gravid med hjälp av en spermadonator på sjukhuset som körs upp i henne. Och voilà, hon blir gravid. På väg hem från sjukhuset träffar hon mr right. Vågar inte riktigt berätta hon är gravid, men när hon väl gör det, är han redan brutaltkär och det avskräcker honom inte. Älskar henne genom graviditeten och blir pappan till hennes barn, trots att det inte är hans biologiska. Så jaaa.

Det finns bra män därute. Men ändå kan jag bli psykad och psyka mig själv intill att tänka i banor som ”Snälla, vem kommer vilja vara med mig, när jag redan har tre barn, med en annan man?” Jag skulle aldrig kunna acceptera att vara med en kille som inte älskar mina barn, samtidigt som jag aldrig heller skulle förvänta mig någon som inte är den biologiska pappan, ska agera pappa och verkligen hjälpa till med ta hand om mina barn. Jag har utländsk mentalitet och faller för utländska som ofta har den värderingen att de inte vill bli seriös med en skild mamma med barn som inte är hans egna. Men det är stereotyp egentligen. Klart det finns utländska män som tar hand om sin livskärleks barn som sina egna, men känns oftare mer, som svenska män tar sig an styvpapparollen med öppna armar. Men det sägs kärleken övervinner allt och med rätt person, kommer tidigare barn aldrig vara ett hinder, utan även ett plus.

Du skriver du ändå har svårt att bilda relationer med andra, och helt ärligt, det är så mycket mindre huvudvärk, utan någon man inte känner sig bekväm med, bara för man håller ihop för ”barnens skull” trots att man är olyckliga. Läst mycket i tidningen, småspalter, på kvinnor som är 100 år. Svarar på nyckeln till ett långt liv är svaren har oftast varit ”Mycket vin och inga män.” Vill du ha barn, nu, nu, nu, så ska du inte känna att du behöver vänta. För man vet aldrig hur mycket tid vi har kvar. Så gör det du vill. Uppfyll din önskan. Go in solo för bli en extremtbra, stark, modig, omhändertagande och kärleksfull mamma. Fokusera på vad du vill and go for it. Sedan får du stöd från din älskade familj, din godkännande från mig om att det absolut inte är dumt och när du minst anar dyker Mr right upp och kommer älska, vårda om och uppfostra ditt barn som sitt egna <3 Det kommer bli svårt. Det är inte lätt att vara gravid, det gör ont att föda och man vill dra av sig håret några gånger om dagen för man blir trött och stressad. MEN KÄRLEKEN gör allt värt det. Finns ingen renare, mer äkta, eller mer passionerad kärlek i hela världen än den man har för sina barn och när de ler,spricker och smälter hjärtat lika intensivt som det vore allra första gången. So you do you. Livet är för kort för att vänta på att leva så som man vill leva <3 Du kommer bli en fantastisk mamma!