Kategoriarkiv: GRAVID MAGE

LÄSARFRÅGA – NÄR FÖRSVANN DIN MAGE EFTER GRAVIDITETEN?

Hej fina du! Jag har en fråga om magen efter förlossningen. Jag födde med akut ks & jag upplevde att det tog flera månader innan magen drog ihop sig. Ser ibland fortfarande ut som jag är gravid. Förmodligen beror det på att mina magnuskler delade sig så & dom inte orkar ”hålla upp” magen. 

Jag vet att vi ALLA är olika. Men det bara ser ut som på de flesta att magen faktiskt drar åt sig fortare efter en vaginal fl? Har du upplevt att detta stämt? Eller är jag bara en kokosnöt just nu :’) haha! Sen har det säkert med & göra att allas magmuskler kanske inte delar sig så mycket!Otroligt vacker son ni fått!! Kram


Hej sweetie! Har också ångest typ över magen. Efter förlossningen är det”Wow! Vad mycket min mage har sjunkit!” Men sen inser man flera månader senare att det ser ut som man går omkring med en ölmage. Jag har fortfarande mage. Känner mig fortfarande gravid. Typ i fjärde månaden. Så ser det ut. Det är klart att det tar tid för magen att dra ihop sig efter en nio månaders graviditet då magen varit som Homer Simpsons typ. Det tog några månader även för magen att försvinna efter vaginal förlossningen med Adriano. Men till slut fick jag tvångstankar att träna hemma varenda natt. Bara lite i taget varenda natt och det gjorde sån skillnad. Sedan med Aaliyah fick jag också göra akutsnitt, men magen sjönk ganska snabbt för att jag födde henne i början på sjätte månaden. Då är inte magen lika stor. 

Den andra augusti blir Jamie två månader. N yes the bubbly belly is still there. Det är så för många mammor. Kroppen måste återhämtas först. Precis som en graviditet tar sin tid, behöver kroppen sin tid att komma tillbaka. Du kan testa att göra tio situps i taget, i din takt, hemma. Hela vägen upp till 100. Varje natt innan läggdags så kommer du se mer skillnad än vad du tror. Det är en början. Jag ska börja med mina situps snart igen så småningom. Kanske om en eller två veckor. Eller fuck. Det har gått åtta veckor haha. Får börja ikväll typ. Nää men. 

Man måste bara ha vilja. Sedan med vilja, går allt. Skulle aldrig ha psyket och tålamodet att inte äta vad jag vill och räkna kalorier. Såååå bättre och äta vad man vill och träna. Man gör det som passar bäst. Blir demon utan mat och mat är livet så uppmanar ingen att gå hungrig för se bättre ut. Bara typ bestäm dig för göra situps i din egna takt varenda kväll så ska du se hur magen ba hajdåååå gomman. Tills dess sumobrottare hopp mage mot mage <3 I feel u mama. Du är säkert en riktig milf ändåååå. Så sug åt dig av fina tankar om dig själv

FÖRLOSSNINGEN & LIVET EFTER <3


Den här åsnan bestämde sig för att raka huvudet och duscha en kvart innan mamma skulle hämta upp oss och köra mot sjukhuset igår. ”Ska jag raka huvudet?” 

”Nej gör inte. Du hinner inte.”

”Joo.”

Som ett trotsigt barn klampade han in i toaletten och kom ut som en svartskalle hillbilly med kala fläckar här och längre hår där. 

”Åh neeeej. Min rakapparat har gått sönder!! Vad fan ska jag göra?”

HAHA, han var så jävla ful. Dog av skratt. 

”Alex! Gå upp till grannen och fråga.”

”Haha men nej. Gör det själv.” 

Min mamma är så stressig så jag skrattade ihjäl mig åt tanken att hon skulle tvinga med honom till sjukhuset så. Sedan gick hans gylf sönder. Helt förtvivlad för alla andra byxor var i tvätten, knöt han Gylften till en 8 hyperventilerande. Han lyckades övertala som bror att snabbt köra honom till frisören medan mamma körde mig till sjukhuset. Helt dramatisk. ”HJÄLP MAJ! Min fru ska föda snart!” 

Min söta gulliga mamma

Hahaha så sexig


Blev på världens jidderhumör och började posa som RoSe i Titanic. Hippo pregnacy edition. ”Draw me like one of your french girls.”


Het osv

”Nyttig läkare.”

Det märks att han var mer nervös än mig här va? Shit was bout to Go down. 


När vi klev in i operationssalen kom min panik. Såg så läskigt ut. Stora hängande runda lampor i taket. Intensiv bländande belysning. En operationssäng som väntade på mig och säkert sju kirurger att skaka hand med. En likadan skärm som hängde på neonatal för Aaliyah skulle mäta min puls, syresättning och blodtryck. Samma läskiga alarm hördes när jag gick ner. Jag får oftast panikångest utav att tänka på min andning. Det börjar alltid med att jag är orolig och försöker kontrollera min andning. Hjärtklappningar. Känslan utav att jag kommer dö. Och på köpet samma traumatisk signal som drog mig tillbaka till den jobbiga tiden med Aaliyah på sjukhuset. Fast nu var det för mig det lät så. 

Jag fick sitta med puckel på sängen i väntan på bedövningen i ryggraden. Tänkte tillbaks till tiden jag hade förlossningsvärkar i ryggen (med Adriano i magen) och ryckte till hela tiden av smärtan när jag skulle få den 2013. Kopplade den smärtan med att det skulle göra lika ont igen och oroade mig inför att jag skulle röra mig (ju mer de sa att jag inte fick röra mig) och råka bli förlamad. Som tur är gjorde det inte ens ont. Men mina mörka tankar skrämde upp mig och sekunden efter jag fått den hördes stressande toner ”Skynda dig. Lägg dig ner snabbt. Skynda dig.” Allt gick så snabbt. Jag trodde ändå att tiden skulle gå sakta. Men med sekunden skulle jag läggas ner, få syrgas i näsan och få frågar om hur det kändes över hela min kropp. ”Är det varmt där? Ljummet eller kallt?” Mina ben domnade och mina fötter försvann. Det var varmt, ljummet och kallt som en mint tablett på vissa kroppsdelar. 

”Försök röra dig”. Jag fick panik. Jag kunde inte och kände mig så maktlös. Blev så stressad och rädd att jag började gråta. Syrgasen blåste kallt i min näsa och kliade. Försökte dra ut den gång på gång och Shiwan tryckte tillbaka den. Fick mig skratta bort tårarna. ”Såhär jobbigt känns det för Aaliyah. Naj in med den.” Så obehaglig känsla. Nu fattar jag varför Aaliyah blir så arg och försöker dra av den när jag sätter den i näsan på henne inför nätterna. Morfinen fick hela min kropp att klia sönder. Hade nålar i händerna och slangar som gjorde det svårt för mig att klia. Shiwan fick klia mig och distrahera mig. Bad om att bli borta. För läskigt att känna sig närvarande. Fick pyttelite lustgas som långt ifrån fick mig känna lika bäng som på en vaginal förlossning, men gav en mer lugnande, dåsig effekt. Tittade på Shiwan och lyssnade på han babbla. Han pussade mig varenda gång jag kände mig rädd, gjorde mig pirrig av kärlek och gav mig trygghet.

Kände hur min mage öppnades. Ingen smärta. Sicksack över magen och ljudet utav en sax. Klippklipp. Äcklades ihjäl. Det tog lång tid. Kastade blickar mot klockan. Jag hade mycket ärrbildning innanför. Varnandes att det skulle ta lång tid om jag hade det från akut snittet från förra året. Vet att någon läsare skrev ”titta inte upp i lampan när dem snittar dig”. Självklart gjorde jag det som ett trotsigt barn och såg blod över deras vita handskar och instrument. Shiwan såg också. Han äcklades ihjäl stackarn och typ blev helt tom i blicken. Det drogs i min mage höger vänster upp och ner in och ut. Äcklande känsla att vara medveten om att magen är uppsprättad och du har händer som rör sig inuti. Höll på spy men det gick över. Såg istället små lila prickar över hela rummet.  Blev så rädd när jag fick en orolig min  som verkligen skrek ”Prickar ska du inte se.” Men som tur är gick dem snabbt bort. Det kändes som en evighet att få ut honom. Fick höra det bara skulle ta några minuter, men det tog säkert 40 minuter. Sörplande fostervatten, någonting som drogs ut och ljudet utav en gråtande bebis. Jag blev så lättad och rörd. Var så orolig över att han skulle komma ut död eller svårt sjuk. Bröt ut i tårar när jag såg honom. Han grät som en normal nio månaders gammal bebis och trots att han var täckt utav slem från mig, var det kärlek vid första ögonkastet. Han rörde mitt hjärta direkt. Såg ut som en nyfödd mini Adriano. 


Från den sekunden brydde jag mig inte om att min mage var helt öppen för han gjorde all rädsla, kliande och oro värt det. Mitt älskade tredje barn. Jamie <3
Han var så liten i jämförelse med Adriano som nyfödd men så stor i jämförelse med Aaliyah som nyfödd. Sjukt att tänka att Aaliyah var så mycket mindre när han kändes sååå liten. 3178 g, 47 cm lång & huvudomfång 34 cm <3

Stolt, kär och lycklig pappa <3


Haha Jafar i Alladin 

Jamie kom bra igång med amningen. Hade rätt med att han skulle bli hungrig bebis 24/7. Legat och sovit med mig och tutten heeeeela natten. Gosig bebis


Adriano och farbror <3


Mina älskade killar <3


Finaste storebror i världen


Så mycket kärlek redan <3 Kolla hans nöjda smala fingrar och fylliga läppar 


Fått den här godbiten helt för mig själv. Shiwan vart tvungen att vara hemma med barnen och hundarna. Jamie och jag he gosat sönder oss. Han har bara velat vara nära. Varenda gång jag försökte lägga tillbaka honom har han varit tillbaka sekunden efter. Legat och tittat på honom halva natten, pussat och hjälpt honom dricka mjölk <3 Har så ont i axeln av att ligga spänt men så värt det


<3 Ser så stoooor ut men sååå liten egentligen. Men så vacker redan


Nu börjar vi om igen <3 Hejdå magen och hej till livet utanför 

SISTA GRAVIDBILDEN – IMORGON ÄR BEBIS UTE 


Jag hade inskrivning på sjukhuset idag. Kom hit kl åtta med min mamma. (Men Adriano väckte mig fan 04.57 idag! So not ok. Kommer bli en låååång dag.) Vi tog blodtryck på mig, puls och vägde mig ; 79,7 kg. Drog årets Cringe till min mamma, men inte 80 kg helt iallafall. Gått upp 19-24 kg denna graviditeten (Använde miniräknare. Leker inte mattesmart) Osäker om jag vägde 60 eller 55 innan jag blev gravid. Men troligtvis 60 (+ kanske?) för jag hade slutat röka och åt som ett djuuuur. Vi träffade hur som helst förlossningsläkaren och narkosläkaren. Tvär pinsamt när jag skulle lägga mig ner på britsen. Fått en jävla böld vid svanskotan så gör så ont att sitta och ligga rakt. Låg där som en spänd flodhäst och torterades medan han gjorde ett ultraljud och tittade till min moderkakas plats osv. Allt såg bra ut. Skulle resa mig upp och sängen brakade till som fan. HAHA heavy Weight world champion typ. Han ba ”Oj då. Oj dååå. Hur gick det?” Awkward. Fråga sängen. 

Jag lyckades iallafall övertala honom att ha med både mamma och Shiwan in på operationssalen imorgon. Så det känns skönt. Fick även ha inne mina linser imorgon (som det stod att jag inte skulle ha på pappret) så det är ju bra att jag får SE min son imorgon tydligt för första gången. -4 i syn. Kaos. Fick höra att det inte finns lustgas inne i rummet. Det var synd att inte få en flummig rus efter nio, tråkiga månader. Haha driver. Eller? Nä, men kommer inte känna värkar och så kommer jag få bedövning. Tydligen får jag lyssna på musik också medan de sprättar upp mig. Mariah Carey. Nej men Pga min panikångest och att jag tidigare nämnt att musik hjälper mig. Psykos om jag valde heavymetal. Typ sadist. Helt stressigt för kirurgerna och rå första möte med bebis. Dör. 

De kommer öppna upp mitt gamla ärr och ta ut Jamie därifrån. Open sesamy. Om jag har ärrbildning inuti (från förra året) kan det ta längre tid, men det ska gå snabbt. Kommer ha Shiwans hovod och mammas hovod uppe vid mitt hovod som stöd. Sedan kommer jag antagligen få hud mot hud med bebis medan de syr tillbaka mig. Shit, känns så overkligt! <3 Snart är vi hela sju i familjen. Shiwan, jag, Adriano, Aaliyah, Jamie, Junior och Gucci. Vi ska vara där och byta om imorgon kl elva. Så exakt om 24 timmar typ. Det är tänkt att operationen ska se kring 13, men kan ske innan eller efter, om det kommer akutfall in. 


Allra sista gravidbilden. För imorgon är han här <3 Shit snart får vi alla äntligen se sötnosen som växt inuti mig i nio månader. Stor dag imorgon! 

SOMMAR, SKRATT & SOL

”Nope I aint pulling no cliche babysmile.”

”Yo what the fuck is your problem, ma?”

Ok. I’ll admit it. My mama is hilarious. 

HAHAHAHA 


”Du är konstig mamma, men du får mig att skratta <3”


Bästa med att ha barn är vara på så bra humör att man har energi att psyka tillbaka. 

Idag har jag varit glad. Riktig sommardag. Min fina tjejkompis Nico kom förbi. Hon hämtade upp mig och Adriano. Vi köpte med oss massa gott och satte oss vid hamnen. Tryckte i mig bullar, cheeseballs och godis som det vore min sista måltid. Var tvungen. För jag är bara gravid i några dagar till. Sedan kan jag inte komma undan med att mula i mig massa. Haha these days Will be over soon.

Gjorde ont att sitta efter ett tag. Kändes som min rumpa och svank misshandlades. Så efter att ha tjockat oss och matat små, söta, bruna bebisfåglar promenerade vi bort den lilla stranden. Adriano doppade sina tjocka söta breda fötter i vattnet och vi lät solen rosta oss. Vi blev bruna och fina. 
Inte ens instragram filter kunde ljusa upp oss ordentligt. Brownsugars <3


Får ont i hjärtat <3 Min glada älskade pojke. Älskar dig såååå mkt att det gör ont och att uppleva lycka med dig är det bästa jag vet.


Orkar inte med mitt fluff. Tänk snart är den här gigantiska magen borta. Så tomt det kommer kännas utan.

Älsklingar


Big Mama 


Love you 


Vi bestämde oss för att ta en båttur. Skulle bara åka en hållplats egentligen, men slutade upp med att vi åkte hela vägen till Nordstan med båten. Visste fan inte man kunde åka dit så. Är så båträdd, men fick BALLS när Nicoleta var med och kände mig inte ett dugg rädd. Adriano började prata med främlingar och charma dem på båten. Han började skryta om sina leksaksbilar hemma och sedan om sin lillasyster. ”Jag har en bebis hemma. Aaliyah. Min syster. Hon är prematur.” Haha det är sååå gulligt att höra honom typ presentera henne så. Man dör.


Hovod + utsikt


<3

Han började prata med två gamlingar bakom och bjöd på cheeseballs. Sedan blev han helt insane,  tryckte i sig cheeseballs och började slicka min bröstkorg, armar och ansikte. HAHAH tvär awkward. Riktig what the ..


På väg att köpa glass. Nicoleta spanar som en japansk turist.


Skulle ta en ”inspo summer pic” med våra glassar och istället syns våra skuggor bakom. Dog av skratt. Nicoletas skugga ser ut som en häxa flygandes på en kvast. ”Don’t scream. The witch is just stopping for icecream.” HAHA orkar inte.


Adriano tappade ena kulan på sin glass minuten efter och sekunden efter jag mitt. Äpplet faller inte långt från trädet. Underbar dag. Skelar typ jag är så trött. Seeeees

SNART DAGS. VECKA 37

Fan vad jag stör mig på My baby fluff som sticker upp vid sidan. Haha synd att man inte kan photoshoppa sig själv intill att bli flawless som proffsbloggare. Fast jag har lärt mig radera fläckar. Så det gjorde jag. Perfekt för jag är en fucking hobo som alltid spiller på mina kläder. Oljefläckar och matfläckar överallt. Ärligt talat. Jag köpte en turkosfärgad linne i förrgår och den är redan förstörd med barnmat fläckar :)) Borde bara gå naken. Det är inte ödet att jag ska ha kläder. Får ångest av mig själv. 

Jallafall. Det är TRE VECKOR kvar nu. Kanske två. För sköterskan sa jag skulle snittas upp när det gått 39 veckor. Men hon kan ha menat när det gått 39 hela veckor = Början på vecka 40.  Eller så menar hon så fort jag går in i vecka 39. Jag skulle få ett brev i posten denna veckan så jag håller er såklart uppdaterade när min mage ska sprättas upp. Vi har köpt en spjällsäng, men har inte satt upp den än. We have no Idea vart den ska stå. Aaliyah vågar jag inte flytta ut från sovrummet för jag behöver höra bra ifall hennes maskin piper när jag sover. Vi har tre garderober på ena sidan utav rummet, en dubbelsäng i mitten, en byrå tvärsemot, Aaliyahs spjällsäng vid sidan och sedan är det balkongen. Lägger vi den där kommer vi kanske inte ut där för det blir så trångt. Haha vi får se. Det är Shiwans problem. Han får lösa det när jag sover över på BB med Jamie. 

Såg en video idag på när en mamma skars upp genom magen och ut kom hennes bebis. Det var harmoniskt. Låten ”Baby you are all that I want when your laying here in My arms. Find it hard to believe. We’re in heaven.” Bortklippta blodiga scener. Såg fint ut. Går inte att hålla tillbaka tårarna när man blivit mamma och ser förlossningsvideos. Så harmoniska. Min med Adriano. Gråter typ bara utav tanken på att se den igen. För det såg ut som en tortyrscen från Saw där det såg ut som jag försökte trycka ut en bomb. Hahaha den var grotesk. 

Hur som helst. Det närmar sig verkligen nu. Jag är så så sååå lättad att jag kommer slippa känna värkar (Om inte kroppen går igång tidigare),  få slippa trycka ut en stor bebis från ett litet hål och slippa deala med den hemska svidande känslan efteråt att behöva gå kissa. Men jag börjar samtidigt bli lite nervös såklart för jag ska vara vaken när min mage öppnas. Nervös över att bedövningen inte ska hjälpa och att jag ska känna känslan av att jag blir slaktad. Rädd över att någonting kan gå fel och att bebis kanske inte mår bra. Så rädd för spädbarnsdöd. Vi har ju haft maskin på Aaliyah i ett år vilket har varit en trygghet att alltid veta hur hon andas. Jag är sjukhusskadad och känner mig beroende utav att ha på maskin så man vet hela tiden hur de andas. Speciellt när man sover. Känns ganska skrämmande. 

Men det kommer vara spännande att äntligen få hålla honom i mina armar, se hur han ser ut och känna kärleken pirra lika starkt i hjärtat för honom som det gör för Adriano och Aaliyah. Längtar efter bebisbubblan. En gullig sömnlös period fylld utav kärlek. Hoppas bara jag kommer in i det här snabbt med att inte få sova ut. Har Adriano och Aaliyah så det kommer bli jobbigt såklart, men vi längtar efter en tredje liten människa att älska. 

Nu väger fostret ungefär 3 kilogram och är cirka 48 centimeter långt, men det skiljer sig mycket mellan olika barn. Fostret tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten. Lungorna är de sista organen som mognar.