Kategoriarkiv: GRAVID

KÄRRINGLIVET

Prick fem. Sjukt, hur barn, verkar ha en alarmklocka i huvudet som väcker en, samma tid, varenda dag. Men Jamie sover i alla fall hela nätter. Oftast. So Thank god for that. Någons ögon kommer se till att han vaknar hundra gånger inatt. Eller hur? Säkert.

Han sitter i mitt knä. Gnäller och smågråter. Vet inte vad han vill. Aaliyah vakna och vill upp direkt. Känns jobbigt när jag inte hinner njuta utav att dricka morgonenskaffe i lugn och ro, för mina söta kiddos väljer att beter sig som gremlins, vissa morgon. Måste få vakna till liv innan. Bli människa. Orka vara en sliten demon. Försöker göra det bästa utav situationen. Har satt på musik. Check. Jhene aiko är skön. Hon har lugnande effekt på mig.

Ska tända några ljus. Mörkt ändå. Så kommer undan med det. Älskar ljus. Måste köpa doftljus och yankeecandles. Luktar så gott och fräscht. Vilken kärring jag har blivit. 24 going on 55?

IM CRAZY & U KNOW IT

Stormväder ute. Kom nyss in. Varit en bättre tisdag. My hubby bara städade upp all misär. Och sånt, det är typ bättre än rosor, choklad och diamanter när man är mamma till små söta monstrar. Det är kärlek att möta varandra halvvägs och ibland hela vägen till helvetet, när den ena inte orkar ett skit. Jag är typ alltid i varv. Så när jag väl ba NOOO Im Done. Jag ger upp. Då vet man jag gjort mycket och blivit såsåså psykad mentalt att nu måste jag vila innan min hjärna smälter och jag äter upp den. Älskar hur mycket S har mognat. Han var verkligen såååå jävla irriterande typ 2014. Som en tonåring. Nu han är fortfarande skitirriterande och vi tjafsar fortfarande som syskon, men han har blivit MAN, med att hjälpa sin kvinna. Ögar säkert sönder. Typ imorgon på min födelesedag, förväntar jag mig, han ska slava omkring så jag har det "lugnt". Och förväntningar är aldrig bra haha.

Neej men faktiskt. Det krävs inte mycket för att göra mig nöjd. Jag är mer för omtänksamma handlingar istället för materiella saker. Önskar mig bara att vara peace at mind medan jag ruttnar bort åldern så fint jag bara kan. Men mår faktiskt skitdåligt på mina födelesedagar. Får ångest till månen och tillbaka. Men imorgon ska jag fan må bra och om jag skriver det övertygar jag mig själv mer att tvinga min psykiska ohälsa gömma sig och låta spralliga, positiva Alex få andas, softa och le. Men det är ingen stor grej. Elvis bara dog den sextonde Augusti och så föddes en ny legend på samma dag. Inte samma år. Men ändå reincarnated. HAHA orka. Men man vet aldrig.

Skämskudde på denna, men ett tag, filosoferade jag om jag kunde varit Marilyn Monroe i ett tidigare liv. Det var typ Hoe- perioden, när hennes quotes var som heliga, och att vara sexsymbol var the bomb. HAHA, jag tänker så långsökt ibland, men det är underhållande faktiskt, att vara skaparen i min egna hjärna. När jag inte skrämmer skiten ur mig själv då med panikslagna tankar. Men älskar när jag mår bra, under flera dagar i streck, och jag bara besegrar ångesten med att inte känna så jobbigt som jag brukar. När jag bara ber hjärnan att stänga av och bara gör allt jag vill, som jag i vanligare fall, inte orkar eller vågar.

Tog ut Adriano för att cykla innan. Ni vet, the famous quote "H*n är arg för h*n inte kan cykla", så höll Adriano på. Han ba "WRA! Jag kan inte cykla bra!!" Jag ba "Jooo du kan cykla jätte bra." Han ba NEEJ det är konstigt ute. Jag kan inte cykla!!" HAHAH och så plötsligt drar han av sig sin tjocka tröja och t-shirt, börjar cykla helt nöjd. Han börja snacka om att ta av sig sina byxor och cykla i kallingar. Jag ba "Nej älskling cyklar du omkring i kallingar som a loonatic, kommer folk ringa mentalsjukhuset." Speciellt med hans intensiva, oförutsägbara, högljudda utbrott HAHA ❤️


Och så började han hänga ner mellan dem. För han såg en lång mamma intill ta emot sin unge så. Han ville jag skulle fånga honom. Men jag är typ en meter och han är mer än hälften utav min längd. Så han fastnade typ med ena benet runt repen och han ba WRA hjälp! Medan jag försökte fixa hans ben och dra ner den i hålet hAHaHaH den paniken. Han ba Mamma sluta jag är rädd. Men jag nådde han ju inte. Sen när jag drog ner hans ben försiktigt (men så SCARY) för honom fångade jag honom och vi bara dog av skratt.

Han är så stor att han ha börjat gunga på vanliga gungor. Han envisades tvär länge ändå att få gunga i bebisgungan men nu börjar han verkligen bli ett barn mer och mer. Som om han vore ett djur. HAHA, men ni fattar. Förvandlingen från liten till stor.

Så kul vi hade innan. Jiddrade på Snapchat utan ögonbryn och med skägg. Han skrattade sååå mycket. Det var så härligt att höra, men lyckades ej filma för han skulle envisas med att hålla själv. Han ba Save this behind your eyes and in your heart mom because nobody gon see me without eyebrows n with a beard. Målade ju skägg på honom när han var typ två. Rakade inte av ögonbrynen though. Det gjorde jag typ på mina egna för elva år sen.

LÄSARFRÅGA – HUR SKA JAG BERÄTTA FÖR MINA FÖRÄLDRAR ATT JAG ÄR GRAVID?

Hej Alexandra, Jag läser din blogg och tycker det är så roligt att läsa. Sättet hur du skriver på är så real och har ingen filter, något som man hittar ej ofta. Jag har en fråga som jag skulle vilja ha råd/tips från dig eftersom du är en ung mamma. Nyligen fick jag reda på att jag är gravid för första gången. 

Jag fyller 21 om två månader och bor sambo med min kille. Även om vi hade ej planerat och är forfarande unga så är vi super glada om det. Ingen annan vet eftersom det är forfarande tidigt. Men jag är så nervös över att berätta till mina föräldrar (äldsta barn, har inte pluggat än på högskolan osv) och jag känner mig mer o mer stressad för att jag vet att jag måste berätta det nån gång under sommaren. 

Har du tips om hur borde jag berätta, how to deal med deras reaktion osv.. skulle betyda mkt. Mina föräldrar är okey att vi bor tillsammans men jag känner att detta kommer vara något de kmr ha starka åsikter om. Tack så mycket ❤


Hej sötis! Grattis till graviditeten <3 Det är en ny tid du har framför dig. En graviditet är en prövning. Det fina är att veta att det växer ett liv inom en, känna sparkar och tänka att varenda vecka är en vecka närmare. Men det är som sagt en prövning också. Det är jobbigt att landa in i graviditeten. Man får hålla andan genom dem första, riskabla, tolv missfallsveckorna, känna en trötthet och illamående som man aldrig förr känt och så vet man inte riktigt längre vem man är och vad man verkligen känner med alla överväldigande hormoner i sig. Svårt att skilja på verkliga känslor och hormoner. Det är lätthänt att man går igenom en identitetskris och det kan bli väldigt svårt i relationen med tanke på hur snabbt humöret växlas och hur känslig man blir. Det kommer inte bli lätt 90% av tiden, men det kommer vara värt det. Belöningen man får är det bästa som finns. Finns ingen kärlek i hela världen som är starkare än den man känner för sitt barn. 

Det är vanligare nu att få barn i tjugoårsåldern. Du är ung, men inte för ung för att bli mamma. Plus när man är gravid blir man såååååå mogen. (Jaaa, man beter sig som en dramatisk unge när man inte får sina cravings), men utöver detta mognar man väldigt mycket med att bli ansvarsfull och så. Du har inte ännu hunnit gå på högskolan, men det verkar som du gick ut gymnasie med bra betyg. Det hade varit skönt att ha allt som man planerat färdigt. Det är det ens föräldrar vill. För de vet hur mycket pengar man fick lägga på sitt barn, hur mycket tid man fick ge utav sig själv och hur man fick glömma sig själv med att hela tiden sätta en liten som är beroende utav en före. De vill ens bästa oftast och ser en fortfarande som sitt lilla barn och oroar sig över om man verkligen är 100% redo att bli 100% förälder. Men det är INGEN förän man verkligen blir det och kastas in i föräldrarollen. Man kan försöka planera sitt liv i minsta detalj, men sedan kommer livet i vägen och överraskar en. Det blir sällan som man tänkt sig. 

Jag förstår idag min mammas panik när jag ringde och berättade jag var gravid. 19 år, festgalen, vilsen, omogen, ansvarslös psykopat. Hon var orolig för om jag skulle klara av det. Som många förälder är oroliga inför. Första reaktionen blir sällan ”Åhhh grattis älskling!!!” Det är mycket oro med i bilden när ens barn ska officiellt bli förälder. Så ta första reaktionen med en nypa salt. De vill dig bara väl och vill se till att du verkligen tänker igenom den här livsavgörande beslutet, för man kan inte bara ”Nep jag ger upp. Vill inte ha barn mer”, när det är försent. MEN du får stå upp för dig själv. Vet du att du klarar av det här enorma ansvaret och verkligen vill det här, så ska du inte låta någon påverka dig intill att ta bort ett barn som känns menat för dig. Efter vecka tolv kan du berätta. Det är då folk berättar för de tre första riskabla månaderna har blåst förbi och det är även då man inte bör göra abort mer. 


Handlar det om giftermål? Min pappa vill också jag skulle vara gift innan jag blev mamma. Det går att gifta sig även med ett barn i magen. Jag gifte mig när jag var 19, gravid i sjätte månaden. Vi hade ett litet men fint bröllop <3 

Sedan lever vi ett bra land där du alltid kan ta tag i dina studier. Finns fan människor på komvux som är 50 bast som läser upp gymnasiebetyg. Och ingenting säger att du behöver vänta så länge. Pluggade på distans och läste upp betyg redan när Adriano var ett år. Allt gåååår bara man vill. Och våra olika kapitel i våra liv sker i olika takt. Vissa pluggar och skapar karriär först medan andra gifter sig eller skapar familj först. Det är okej. Jag oroade mig att vi skulle aldrig klara ekonomin med barn, men det går och våra barn blir aldrig utan. Det är bara det att man får lägga sig själv åt sidan med att köpa massa kläder och smink till sig själv typ.

 Så vänta med att berätta tills vecka 13 eller ännu bättre kanske till vecka 18 då du kan överraska dem med en gullig ultraljudsbild och en fin text om de ska bli mormor och morfar. Någonting som gör bebisen verkligare och som visar att du verkligen tänkt igenom detta och då är det försent för dem att försöka få dig överväga abort. Är dina föräldrar bra föräldrar, kommer de älska ditt barn lika mycket som de älskar dig och ställa upp mycket. Bara ts första reaktionen med en nypa salt och stå på dig. De kommer dö för din lilla bebis och det kommer vara kärlek vid första ögonkastet när bebis väl kommer till världen. Lycka till <3

FÖRLOSSNINGEN & LIVET EFTER <3


Den här åsnan bestämde sig för att raka huvudet och duscha en kvart innan mamma skulle hämta upp oss och köra mot sjukhuset igår. ”Ska jag raka huvudet?” 

”Nej gör inte. Du hinner inte.”

”Joo.”

Som ett trotsigt barn klampade han in i toaletten och kom ut som en svartskalle hillbilly med kala fläckar här och längre hår där. 

”Åh neeeej. Min rakapparat har gått sönder!! Vad fan ska jag göra?”

HAHA, han var så jävla ful. Dog av skratt. 

”Alex! Gå upp till grannen och fråga.”

”Haha men nej. Gör det själv.” 

Min mamma är så stressig så jag skrattade ihjäl mig åt tanken att hon skulle tvinga med honom till sjukhuset så. Sedan gick hans gylf sönder. Helt förtvivlad för alla andra byxor var i tvätten, knöt han Gylften till en 8 hyperventilerande. Han lyckades övertala som bror att snabbt köra honom till frisören medan mamma körde mig till sjukhuset. Helt dramatisk. ”HJÄLP MAJ! Min fru ska föda snart!” 

Min söta gulliga mamma

Hahaha så sexig


Blev på världens jidderhumör och började posa som RoSe i Titanic. Hippo pregnacy edition. ”Draw me like one of your french girls.”


Het osv

”Nyttig läkare.”

Det märks att han var mer nervös än mig här va? Shit was bout to Go down. 


När vi klev in i operationssalen kom min panik. Såg så läskigt ut. Stora hängande runda lampor i taket. Intensiv bländande belysning. En operationssäng som väntade på mig och säkert sju kirurger att skaka hand med. En likadan skärm som hängde på neonatal för Aaliyah skulle mäta min puls, syresättning och blodtryck. Samma läskiga alarm hördes när jag gick ner. Jag får oftast panikångest utav att tänka på min andning. Det börjar alltid med att jag är orolig och försöker kontrollera min andning. Hjärtklappningar. Känslan utav att jag kommer dö. Och på köpet samma traumatisk signal som drog mig tillbaka till den jobbiga tiden med Aaliyah på sjukhuset. Fast nu var det för mig det lät så. 

Jag fick sitta med puckel på sängen i väntan på bedövningen i ryggraden. Tänkte tillbaks till tiden jag hade förlossningsvärkar i ryggen (med Adriano i magen) och ryckte till hela tiden av smärtan när jag skulle få den 2013. Kopplade den smärtan med att det skulle göra lika ont igen och oroade mig inför att jag skulle röra mig (ju mer de sa att jag inte fick röra mig) och råka bli förlamad. Som tur är gjorde det inte ens ont. Men mina mörka tankar skrämde upp mig och sekunden efter jag fått den hördes stressande toner ”Skynda dig. Lägg dig ner snabbt. Skynda dig.” Allt gick så snabbt. Jag trodde ändå att tiden skulle gå sakta. Men med sekunden skulle jag läggas ner, få syrgas i näsan och få frågar om hur det kändes över hela min kropp. ”Är det varmt där? Ljummet eller kallt?” Mina ben domnade och mina fötter försvann. Det var varmt, ljummet och kallt som en mint tablett på vissa kroppsdelar. 

”Försök röra dig”. Jag fick panik. Jag kunde inte och kände mig så maktlös. Blev så stressad och rädd att jag började gråta. Syrgasen blåste kallt i min näsa och kliade. Försökte dra ut den gång på gång och Shiwan tryckte tillbaka den. Fick mig skratta bort tårarna. ”Såhär jobbigt känns det för Aaliyah. Naj in med den.” Så obehaglig känsla. Nu fattar jag varför Aaliyah blir så arg och försöker dra av den när jag sätter den i näsan på henne inför nätterna. Morfinen fick hela min kropp att klia sönder. Hade nålar i händerna och slangar som gjorde det svårt för mig att klia. Shiwan fick klia mig och distrahera mig. Bad om att bli borta. För läskigt att känna sig närvarande. Fick pyttelite lustgas som långt ifrån fick mig känna lika bäng som på en vaginal förlossning, men gav en mer lugnande, dåsig effekt. Tittade på Shiwan och lyssnade på han babbla. Han pussade mig varenda gång jag kände mig rädd, gjorde mig pirrig av kärlek och gav mig trygghet.

Kände hur min mage öppnades. Ingen smärta. Sicksack över magen och ljudet utav en sax. Klippklipp. Äcklades ihjäl. Det tog lång tid. Kastade blickar mot klockan. Jag hade mycket ärrbildning innanför. Varnandes att det skulle ta lång tid om jag hade det från akut snittet från förra året. Vet att någon läsare skrev ”titta inte upp i lampan när dem snittar dig”. Självklart gjorde jag det som ett trotsigt barn och såg blod över deras vita handskar och instrument. Shiwan såg också. Han äcklades ihjäl stackarn och typ blev helt tom i blicken. Det drogs i min mage höger vänster upp och ner in och ut. Äcklande känsla att vara medveten om att magen är uppsprättad och du har händer som rör sig inuti. Höll på spy men det gick över. Såg istället små lila prickar över hela rummet.  Blev så rädd när jag fick en orolig min  som verkligen skrek ”Prickar ska du inte se.” Men som tur är gick dem snabbt bort. Det kändes som en evighet att få ut honom. Fick höra det bara skulle ta några minuter, men det tog säkert 40 minuter. Sörplande fostervatten, någonting som drogs ut och ljudet utav en gråtande bebis. Jag blev så lättad och rörd. Var så orolig över att han skulle komma ut död eller svårt sjuk. Bröt ut i tårar när jag såg honom. Han grät som en normal nio månaders gammal bebis och trots att han var täckt utav slem från mig, var det kärlek vid första ögonkastet. Han rörde mitt hjärta direkt. Såg ut som en nyfödd mini Adriano. 


Från den sekunden brydde jag mig inte om att min mage var helt öppen för han gjorde all rädsla, kliande och oro värt det. Mitt älskade tredje barn. Jamie <3
Han var så liten i jämförelse med Adriano som nyfödd men så stor i jämförelse med Aaliyah som nyfödd. Sjukt att tänka att Aaliyah var så mycket mindre när han kändes sååå liten. 3178 g, 47 cm lång & huvudomfång 34 cm <3

Stolt, kär och lycklig pappa <3


Haha Jafar i Alladin 

Jamie kom bra igång med amningen. Hade rätt med att han skulle bli hungrig bebis 24/7. Legat och sovit med mig och tutten heeeeela natten. Gosig bebis


Adriano och farbror <3


Mina älskade killar <3


Finaste storebror i världen


Så mycket kärlek redan <3 Kolla hans nöjda smala fingrar och fylliga läppar 


Fått den här godbiten helt för mig själv. Shiwan vart tvungen att vara hemma med barnen och hundarna. Jamie och jag he gosat sönder oss. Han har bara velat vara nära. Varenda gång jag försökte lägga tillbaka honom har han varit tillbaka sekunden efter. Legat och tittat på honom halva natten, pussat och hjälpt honom dricka mjölk <3 Har så ont i axeln av att ligga spänt men så värt det


<3 Ser så stoooor ut men sååå liten egentligen. Men så vacker redan


Nu börjar vi om igen <3 Hejdå magen och hej till livet utanför 

SISTA GRAVIDBILDEN – IMORGON ÄR BEBIS UTE 


Jag hade inskrivning på sjukhuset idag. Kom hit kl åtta med min mamma. (Men Adriano väckte mig fan 04.57 idag! So not ok. Kommer bli en låååång dag.) Vi tog blodtryck på mig, puls och vägde mig ; 79,7 kg. Drog årets Cringe till min mamma, men inte 80 kg helt iallafall. Gått upp 19-24 kg denna graviditeten (Använde miniräknare. Leker inte mattesmart) Osäker om jag vägde 60 eller 55 innan jag blev gravid. Men troligtvis 60 (+ kanske?) för jag hade slutat röka och åt som ett djuuuur. Vi träffade hur som helst förlossningsläkaren och narkosläkaren. Tvär pinsamt när jag skulle lägga mig ner på britsen. Fått en jävla böld vid svanskotan så gör så ont att sitta och ligga rakt. Låg där som en spänd flodhäst och torterades medan han gjorde ett ultraljud och tittade till min moderkakas plats osv. Allt såg bra ut. Skulle resa mig upp och sängen brakade till som fan. HAHA heavy Weight world champion typ. Han ba ”Oj då. Oj dååå. Hur gick det?” Awkward. Fråga sängen. 

Jag lyckades iallafall övertala honom att ha med både mamma och Shiwan in på operationssalen imorgon. Så det känns skönt. Fick även ha inne mina linser imorgon (som det stod att jag inte skulle ha på pappret) så det är ju bra att jag får SE min son imorgon tydligt för första gången. -4 i syn. Kaos. Fick höra att det inte finns lustgas inne i rummet. Det var synd att inte få en flummig rus efter nio, tråkiga månader. Haha driver. Eller? Nä, men kommer inte känna värkar och så kommer jag få bedövning. Tydligen får jag lyssna på musik också medan de sprättar upp mig. Mariah Carey. Nej men Pga min panikångest och att jag tidigare nämnt att musik hjälper mig. Psykos om jag valde heavymetal. Typ sadist. Helt stressigt för kirurgerna och rå första möte med bebis. Dör. 

De kommer öppna upp mitt gamla ärr och ta ut Jamie därifrån. Open sesamy. Om jag har ärrbildning inuti (från förra året) kan det ta längre tid, men det ska gå snabbt. Kommer ha Shiwans hovod och mammas hovod uppe vid mitt hovod som stöd. Sedan kommer jag antagligen få hud mot hud med bebis medan de syr tillbaka mig. Shit, känns så overkligt! <3 Snart är vi hela sju i familjen. Shiwan, jag, Adriano, Aaliyah, Jamie, Junior och Gucci. Vi ska vara där och byta om imorgon kl elva. Så exakt om 24 timmar typ. Det är tänkt att operationen ska se kring 13, men kan ske innan eller efter, om det kommer akutfall in. 


Allra sista gravidbilden. För imorgon är han här <3 Shit snart får vi alla äntligen se sötnosen som växt inuti mig i nio månader. Stor dag imorgon!