Kategoriarkiv: JAMIE

PUPPIES, FAMILY AND BESTIE

Haft en fin dag. Gos med valpar. Lugna snälla barn. Beställde kebabrulle och kycklingtallrik. Åt med barnen och min sköna granne. Älskade nico är här nu. Världens finaste vän. Bad henne köpa blöjor och så kom hon med en elefant gosedjur till barnen, påskägg massa muggar (för våra går sönder hela tiden), två rosa ritblock, tre ben till hundarna, servetter, disktrasor, deo, chips, cola, små tofsar till aaliyah. Snacka om världens finaste omtänksammaste, generösaste vän.

 

Älskade Dodo aka mowgly. Istället töt uppväxt med vargar har han växt upp med fina kamphundar -<3 blivit så försiktig och är så lilgammal. Titta på videon hur BRA han är på engelska <3 Vill han ska lära sig kurdiska också, men får typ lära mig själv online och lära honom också.

Jamie världens lyckligaste bebis <3

 

Älskade Aaliyah. Ritar. Går. Pratar. Springer som en bredbent pingvin. Hjälper till med moppa och dammsuga. Säger mom och yeaaah hela tiden typ <3 även lärt sig att säga Jamie och baby

När hon moppade golvet frågade jag Är du wifeymaterial eller? Så svarade hon Yeaah! Hon blir så exalterad av valparna, piper så sött av lycka men ler samtidigt som hon verkar rädd av att de är som levande gosedjur och backar skrattandes när när jag håller de för nära

Älskade nannydog Gucci

Titta den här pussmunnen ???? He got it from his mama! He got it got it!

Tänk vilken superwoman jag är ändå. Hemma med tre barn och tolv hundar. Haha, men valparna är lugna än så länge. Bara sover och ammar. En öppna sina kinesögon idag för första gången. Mäktigt <3 Feel good day! Press play på videon så ser ni även lilla håriga liven 🙂

L O V E

Svär. Jag älskar er! Tack för er stöd. Betyder hela världen för mig att få stöttande, kärleksfulla kommenterar från mina underbara läsare. Blev så berörd och tusen gånger starkare. Ni ger mig hopp <3

En skilsmässa är fan jobbig. Eller tiden innan också när allt går åt helvete. Det klassas som kris i livet. Jag har tappat det. Ändå. Agerar hysteriskt, från och till, skriker, svär, gråter, men det är inte konstigt ändå. Skäms bara över mina överväldigande känslor. Att jag inte bara kan slå av dem, just nu, ta mina egna råd och verka känslokall. Kan vara kolugn sedan bara flippar jag. Verkar säkert svartsjuk när jag tappar det. Men tappade egentligen känslor för längesen. Han kände jag aldrig riktigt älskade honom eller ville ha honom, så han typ gjorde mig osynlig till slut och mättade sitt ego och på annat håll. Men ändå känner jag mig förnedrad för jag fortsatte ändå ge honom min uppmärksamhet, mitt hjärta, min hjärna, kropp och själ. Jag krigade fan för han skulle se mig. Vilja vara med mig. Se en film med mig. Prata med mig. Skratta med mig. Gå en promenad med mig. Han vägra.

Det blev för ansträngande och jag vill inte leva med någon som får mig känna mig dum när jag är på bra humör eller behöva be på mina bara knän att få känna mig uppskattad, sedd och hörd, när jag vet ,det finns någon man där ute som aldrig kommer kunna slita blicken från mig. Istället för fastna hela tiden ner i sin mobil. Palla känna sig som en börda för någon. Typ bara existera när man känner sig sugen.

Allt kommer bli så mycket bättre. Men nu är det typ rockbottom, men jag kryper mot ljusare tider. Bara känsligt och tungt nu, men allt detta kommer göra mig fri och tusen gånger starkare, även om det känns långt bort nu. Och hur hemsk en dag än känns, hur många tårar jag än gråter, så får mina älskade jobbiga söta barn mig att le så stort.

Får mig vilja slita av mig håret också. Som nuuu. När jag är själv med alla tre. Men kärleken mellan barn och mamma är så äkta och djupt. Kan gråta och bara vilja ge upp, men så får jag ett leende av någon utav mina tre och jag skiner plötsligt upp som en solstråle tillbaka.

Ska ut ikväll iallafall till stan. Så blir kul! Mindre bitter dååå

TERAPI MÅL OCH TRÖTTHET

Godmorgon! Idag känns bättre. Nicoleta kom förbi igår. Vi tog en åktur och lättade på våra hjärnor och hjärtan. Att umgås med en tjejkompis är bättre än terapi. När hjärnan stannat upp av alla överväldigande problem är det skönt att ha någon som hjälper till att tänka åt en att komma på lösningar. Dagmamma tex kanske är bättre för barnen med tanke på Aaliyahs tillstånd. Mindre barn, mindre förkylningar. Så ska se in i dagmamma mer. Kostnader osv. Måste bara veta VART jag ska bo för veta vilken kommun jag ska ansöka plats om. Hade jag haft bil och körkort, hade det inte varit problem att köra en längre sträcka. Men buss och spårvagn för hämta och lämna på förskolan innan och efter jobbet. När man är som tröttast och det är som kallast. Naj tack. Hade känts bra att ha som mål att skaffa körkort, övningsköra med någon med automat, som vågar lita på jag inte dödar oss. Litar inte på mig själv med manuell. Koppel och växling. För komplicerande och folk säger det är ju som att cykla. Undrar i vilken värld man cyklar med en växelspak som ser ut som a dingdong. Bara lita på dra åt det hållet sin magkänsla tror? Fram och tillbaka. Höger. Vänster. Snett. Nä bilen kommer hoppa som jag vore en livsfarlig pimpkärring i en raggarbil. Palla kremera kopplingen. Kärringstopp. Jag försökt. Körde med audi automat för några år sedan och det gick tvärbra. Nobody died och jag litade på mig själv och andras säkerhet. Men först får pengarna rulla in så one babystep at the time. Jag är sååååå trött. Mina ögon svider och mina barn beter sig som amfetamintorskar för de varit vakna sedan 05.20 men väljer att hålla sig vakna istället för sova. Helt speedade. Jamie springer i gåstolen. Kör på Aaliyah tår då och då för hon brukar ”dabba” honom dagligen. Hon käkar libabröd med puck. Tittar skitsnett och blir som en aggressiv bläckfisk med slänga armarna. Neeej Jamie. Kör inte på icecube. Neeej Aaliyah. Slå honom inte. Mina ögon går i kors. Önska jag var en hund, så jag kunde sova lika gott som mina dawgs. Adriano spelar Fortnite. Skevaste spelet. En luftballong håller uppe en partybuss osv. Som man ska hoppa fallskärm ut från och så finns det fina rörliga buskar med små glittrande färgglada lampor i. Undra hur hög personen som gjorde spelet var. Nico hjälpte mig natta barnen sen. Stannade länge och vi snackade gamla minnen och skrattade. Jag ska värma vatten och halsa min fucking lyxkaffe. Hoppas barnen somnar samtidigt så jag får sova bara en liiiiiten stund till.

ÄLSKADE BARN & PEACE AT MIND

Vet att alla föräldrar tycker sina barn är dem absolut vackraste i hela världen. Men jag tror fan jag har det <3 Erkänn man drunknar i deras stora bruna glittrande ögon? Ni som har har bruna ögon men som tycker blåa och gröna ögon är finare och använder färglinser för dölja era vackra mörka ögon är dumma i huvudet. Jag DÖR för bruna ögon. Bara fallit för killar med mörka ögon. Så känn er aldrig basic. Mörka ögon är så vackra, intensiva och hypnotiserande som ni ser i bilderna ovanför. Jamie har typ kolsvarta ögon ändå glittrar dem till som stjärnor. Finaste jag vet. Så stolt över mina vackra, söta, bedårande barn! Bästa jag gjort i hela mitt liv. Undrar fan vart jag hade varit i livet om jag inte var mamma. Blir orolig över den tanken för jag var inte rädd över mig själv. Levde som en rockstjärna eller typ värre Lindsay Lohan style. Så jag är evigt tacksam att Shiwan kom in i mitt liv när jag hade nått botten och räddade mig innan min skyddsängel gav upp och släppte taget om mig helt.

I slutet av April fyller Aaliyah två år! Jamie fyller ett år om fem månader och Adriano fem hela år i sommar. Tiden flyger iväg och även om småbarnsstressen får en vilja skjuta sig själv i ansiktet typ fem gånger om dagen så är dessa år egentligen den lyckligaste perioden utav mitt liv! Man kommer sakna ihjäl deras barndom när dem blivit dryga tonåringar och självständiga vuxna. Vi har haft en skön dag, fick sova skönt ihop en timme med Aaliyah och Jamie och sömnen hade aldrig känts skönare. Jag blir ganska lättpåverkad av medicin osv så även om det bara gått fyra dagar känner jag en sådan skillnad. Jag kan andas så fridfullt utan hjärtklappningar som förstör. Inte oroat mig över döden som jag vanligtvis gör fler ggr om dagen. Känner mig långt ifrån lika stressad och hjärtat pumpar inte ihjäl sig när jag blivit frustrerad. Sååå skönt.

Så om det känns såhär bra nu, tänk hur skönt det förhoppningvis kommer kännas om en eller två veckor <3 Fan vilken lättnad att kunna andas som en lugn normal människa utan känslan av typ att ett spöke stryper en. Slippa oroa mig för fara. Längtar över att foten ska bli bra så jag kan gå ut med hundarna utan obehagliga ångestfyllda tankar som Tänker dem att jag går konstigt? Är jag genomskinlig? Ser alla min patetiska pinsamma ångest? Kan alla lukta till sig hur svag jag egentligen känner mig? Märker dem hur mitt ansikte rycker utav obehag? Fatta vad skönt att slippa skräck för vardagliga saker som att gå handla osv. Inte behöva känna världens skräck över att gå över gatan eller slippa skrämma upp mig med möta förbipasserande randoms blickar. Eller jaga upp upp mig med att mina barn dött i sömnen typ tio gånger på två timmar. Hoppas  den här sköna känslan håller i sig och vräker äckelångesten helt. Så stolt över mig själv att jag fucking äntligen tog tag i mitt välmående.

NÄR EN PSYCHO BAKAR & BLICKAR TILLBAKA

Fan vad jag HATAR att baka. Jag blir såååå trög när det kommer till att följa recept. Känns lika jobbigt som att försöka prata norska. Glömt av mått typ för man lärde sig sånt i fyran. Krigar för att komma ihåg. Slutar upp med Google. Samtidigt som alla stökiga ingredienser runt om ger mig panik. Att vispa känns lika ansträngande i armen som att runka av en häst. Tänder inte på hästar, men det är ingen myt att dem har stora, så det måste värka sönder i armen. Får världens prestationsångest att jag ska mata en hel by, medan jag vet i förväg, det kommer smaka skit, för det bakas i typ panik istället för med kärlek. Dodo tyckte om det men sen tappade jag socker över hel diskbänken. Sedan över hela golvet, trampade barfota på det och retade upp mig med att försöka borsta av kornen med gnida ena foten mot den andra. Satte på dammsugaren som fick hela lägenheten att lukta typ lik för jag var så dum och stressad sist, som glömt sätta i en ny påse innan jag råkat dammsuga upp mat. FyFAN måste köpa en ny. Så fick stänga av innan vi dog a la gas kammare. Tappa aptiten helt. Kunde inte vispa bort klumparna. Shiwan to the rescue. Vispade med sin starka armar, Aaliyah höll på dra ut bestickslådan och typ hugga mig i benet med en gaffel. Jamie grät, ville upp i mina armar och orkade inte låtsas det var mysigt att se på när bakningen gick åt helvete.

Han BA kvinna vår bilder tillsammans gör mig bajenödig

Shiwan tog fina bilder på the cupcakes med sin grymma kamera. Men messenger kraschar varenda gång jag försöker öppna, så vi kan bara hoppa över det här med att dem såg fina och goda ut, för med all stress runtomkring oss smakade det blått varmt smör. Heeey atleast we tried. När jag städade undan och stod på tån för nå hyllan i skafferiet, tappade jag mjöl över mitt huvud ansikte och så hamna massa rätt i ögat över Min enda kontaktlins så jag såg ingenting. Såg ut som en Colatorsk. Scarface? Pablo Escobar? Is that u? Fick Flashback från när jag var sjutton bast. Hade druckit vin och rökt en joint med en tjejkompis som inte gillade marijuanaruset så mycket och jag sneade ihjäl henne med hälla ett paket mjöl över mitt huvud, ansikte och ögonfransar samtidigt som jag jagade henne utanför min trappuppgång. Jag var så jävla sjuk i huvudet innan jag blev mamma. Tack Gud att jag träffade shiwan när jag var arton för annars kanske hela Sverige hade sett vilket psykfall jag var på big brother eller paradise hotel. Så hade hela Sverige blivit ärrade för livet, vaggat sig fram och tillbaka helt tomma i blicken och muttrat Det där kan ju inte vara en frisk homosapien det där. Hon måste vara besatt den där.

hur som, the cupcakes tasted like shit, men Aaliyah och Jamie somnade snabbt därpå, så nu ska jag smyga ut från sovrummet, äta någonting GOTT och natta Dodo. Godnatt