Kategoriarkiv: Love

INSPIRATION OCH NYA TIDER

Vilken BRA film jag såg precis. Wow! Inte ofta, nuförtiden, jag känner så. Att jag blir så rörd och inspirerad att skriva om den. Älskar gamla Paramount filmer. En sann historia. Heter Freedom writers. En kvinna vill bli lärare, för första gången, på en skola som är klassade som ett utav det allra värsta och farligaste i landet. Det är ungdomar som suttit på anstalter. Som är gängrelaterade. Det är latinos, afroamerikaner och asiater i klassrummet, som försöker döda varandra, pga deras olika hudfärger, kulturer och patriotiska gäng. Läraren som anställer henne skrattar åt henne för hon bär pärlhalsband. Förutspår hennes misslyckande efter hur pryd hon ser ut och ber henne inte bära sitt pärlhalsband till skolan. Hon kommer med den på sig nästa dag ändå och försöker fånga deras uppmärksamhet. Det är ungdomar från ghettot som slår varandra i skolan som huliganer, som inte tar skolan på allvar, för de kan bli mördade, när som helst, utav varandras gäng. De klassas som dumma i huvudet för de fötts in i kriminella, fattiga, trasiga familjer. Får inga nya böcker. Ingenting. Skolstyrelsen anser de inte är värda att lägga pengar på, för de är så vulgära, obrydda och farliga. Så HON kliver in, anpassar sig efter dem och gör de intresserade. Får de att förstå hur de inte är så olika, iallafall, med tanke på deras gemensamma, våldsamma livsstil. Hur många vänner och släktingar de alla förlorat i gängvåld. Får de förstå, att det inte kommer hitta den respekten de försöker kräva på gatan, utan bara kommer ruttna i graven. Inte lämna någonting efter sig. Och ingen kommer till slut att komma ihåg dem. Hon kommer åt dem. Helt. Berör dem. Inspirerar dem. Skaffar två deltidsjobb för kunna köpa nya böcker från sin egna ficka. Hon gör de intresserade. Fångar deras uppmärksamhet. Får de börja tro på sig själva. Hjälper dem att utvecklas, förändras och vilja förbättras. Vill egentligen skriva om hela filmen. För den var såååå bra. Men ni får se den själva. Visste inte att det var en sann historia och blev ännu mer rörd. Alltid blandat ihop denna filmen med den Michelle Phiefer medverkar i, som också är lärare, på en farlig skola. Fan hette den? Criminal minds? Men det är Hilary Swank som är läraren i denna. Hon är så vacker. Skådespelaren som är med i Million dollar baby (Älskar den filmen också, där hon blir en känd, talangfull, kvinnlig boxare ) och PS I love you.)Se den! Den var för bra <3 Haft en bra dag. Nim fick NIO VALPAR!!! Alla mår bra. Men oha! Så även om de är söta, är det mindre stress. Tänk annars. Tre stora hundar. Tre barn. Nio valpar. Jag hade suttit på mentalsjukhus. Sen ska vi flytta typ redan tre April! Typ cruella devil. Kärringen med grått vitt hår från hundraett dalmatiner. Hon hette säkert Carola Satan på svenska, för allt är så mycket töntigare, dubbat. Haha fast remix 101 americanbullies. Kaos. Djurpark. Shiwan ger lägenheten till mig, så får han hjälpa till med flytten och bo med oss medan jag jobbar osv. Så mycket stress framför. Men vad skönt det ska bli med en egen lägenhet. Har planerat dra med min andliga bestie till en spirituell affär. Köpa drömfångare att hänga upp och så andliga böcker så jag kan utveckla min spådom talang. Ska bli kul. Aldrig inrett riktigt, velat, men pengarna inte funnits till det typ, men med lön, kommer jag kunna verkligen göra det till ETT HEM! För exakt ett år sedan var jag gravid i vecka 30. Och här är min älskling idagAaliyah hade syrgas och var puttinuttiAdriano snaggad. Måste fixa hans hår igen. Älsklingen får frankenstein lugg. Man tror inte mycket händer på ett år. Men titta. Fick min tredje unge på ett år. Separerade mig. Fick ett jobb. En egen lägenhet. Med hjälp av Shiwan. Hoppas fan en bättre tid väntar av god karma, hälsa, lycka, resor, bra ekonomi, kärlek. Hoppas jag får upp intresset för skriva på min bok igen. Att jag blir en bestselling författare. Måste bara hinna med allt och få ut tummen. Men allt ska bli bra. Det måste det bli <3 Det jag älskar med filmer som dessa är att man inser att med vilja och rätt inspiration kan man göra vad fan som helst och bli den man är menad intill att bli.

FÖRLOSSNING PÅ G

Nim har börjat flåsa! Förlossningen är på G ❤️ Kan ske när som, men kan också ta ett eller två dygn. Olika för olika kvinnoooor. Stackars hundar ändå. Ingen ryggbedövning eller lustgas, haha. Krigare. Fast de är bara gravida i två månader typ, så det är väl soft. Men aj att krysta fram flera bebisar efter varandra. Hoppas alla valpar klarar sig och hon får en bra och ganska smärtfri förlossning som inte tar så lång tid. Hoppas hon återhämtar sig fort! Blivit så fäst vid Nim och hon vid mig. Hon är så gosig, kärleksfull, vill alltid vara mig nära, hoppar inte, kan gå utan koppel. En normal hund med andra ord. Junior och Gucci måste vara åsnor. ❤️ Snart får ni se valpar! Håll tummarna att allt går väl. Ska sätta på sån spiritual avslappnande musik åt henne. Jag ska vara henne doula yao, haha

VAR GODHJÄRTAD

Jobbat, jobbat, jobbat. Jag mår bra. Gått upp 04.50 två dygn i rad. Hjälpt människor och jag märker då hjälper jag även mig själv. Är ingen egocentrisk, falsk, självisk människa. Går förlorad om jag inte gör nytta. På stigen att hitta mig själv och jag gillar mer och mer vem jag håller på att bli. Mitt hjärta är gjort utav guld. Så kärleksfull och ödmjuk av mig som människa, så jag vet att min goda karma och belöning kommer. Men vem vet? Hade jag aldrig råkat ut för så mycket lidande eller alltid känt mig som svarta fåret, kanske jag aldrig hade haft så mycket medlidande eller velat lappa ihop själar som verkligen behöver min kärlek. Stolt över mig själv faktiskt. Jag vet jag är en bra människa. Ger så mycket och krigar på hur mörkt livet än känns. Det kunde varit värre. Fått så mycket perspektiv. Kommit ur så många hemska tankar för jag vet jag gör gott ifrån mig. Elden brinner fortfarande i mig och jag är arg, eller frustrerad delvis, men mycket av det är min drivkraft. Jag är en lejoninna. Har min aggressiva sida, men den är under kontroll. Biter bara när det verkligen är nödvändigt som försvarstaktik, men inte ens då egentligen. Bara tvingar bort människor som har negativ energi eller vill mig illa med att tänka jag är bättre än så, att sjunka lika lågt. Bryr mig inte om negativa människor som snackar skit. Som njuter av andras lidanden, för det är de det är fel på. Jag ska inte bli lika fucked up för vi lever i en ond värld. Ska fortsätta vara öppensinnad, hjälpsam och äkta trots att vi lever i en falsk värld där få vill andra väl. Jag är inte sån. Det är ingen tävling för mig. Jag kan förlora men ändå hejar jag på när andra vinner. I slutet av dagen är jag inte en bitter, falsk, hatisk människa. Jag tittar inte ner på andra. Snackar inte skit. Skrattar inte åt andra. Njuter inte av andras lidanden och jag har bara ett ansikte. Jag skäms inte över vem jag är för jag vet jag bär mer gott än ont. Säger det jag tänker. Har inga fula, dolda baktankar. Hyllar andra istället för trycka ner de. När andra mår bra, mår jag bra. När andra mår dåligt, mår jag dåligt och gör allt jag kan, för de ska le och må bra med sig själva, trots att världen är skit. Är själv trasig, men jag gör allt i min makt för andra inte ska känna som jag. Vill ingen ska känna sig ensam, trasig och utnyttjad. Ingen skön känsla. Är älskad av många, men ändå en ensamvarg. Det är en skev känsla. Vet att det finns många som gillar mig, bryr sig om mig, som älskar mig, men ändå fightas jag med den gnagande ensamheten inom mig som bara fylls på när jag ger mer kärlek och hjälp. Tar fan aldrig emot och problemet med starka människor är ingen frågar dig om du behöver hjälp. Jag hade behövt mer hjälp, sällskap, kärlek, närhet, men jag får ändå tillbaka den, i mitt hjärta, när jag vet jag ger allt jag vill ha, till andra i behov. Så tacksam för min familj, mina barn. De pushar mig bli en bättre kvinna samtidigt som jag också bryter ihop för jag är bara människa, även om jag kör på, som jag hade superkraft. Jag hatar mig själv också för hur jag ger tusen procent av min kärlek också till mörka själar som inte förtjänar mig. Alltid haft falska vänner som lekt fina, men velat mig ont. Men som tur är, har jag en själsyster, som inte är mitt kött och blod, men räknas som det och en annan som verkligen ger utan förvänta sig någonting tillbaka förutom mitt sällskap. Har en syster i new york. Som var min fiende under tonåren, men blev sorgligt nog närmare mig, när hon flyttade tvärs över Atlanten. Har min älskade mamma som avlastar mig och älskar mig genom mörker och ljus. Har min lillasyster som jag glidit ifrån men som ändå är kvar i mig och hennes röst ekar fint i telefonen. Har mina barn som älskar mig genom de värsta dagarna och de bästa. Får höra you are beautiful. I love your face av min älskade son dagligen. Och varenda gång är det som den första.Min älskade krigarprinsessa till dotter som bara vill ha mig nära och som ger mig hopp och så mycket styrka, för jag vet jag har fött henne och hon lyckats balansera på den sköra tråden mellan liv och död. Har min älskade minsta som är sååå lycklig. Ler som det vore hans hobby, vägrar släppa taget av mig och kärleken lyser i hans ögon lika starkt varenda gång han tittar på mig som jag vore en gudinna. Har S som förstört mig mycket, men som alltid kommer skydda mig, älska mig och finnas där för mig. Min ingifta familj som ändå älskar mig och finns där, trots att vi snart går skilda vägar.Er underbara läsare som följer med genom helvete och paradis, som vet jag har mina inredemoner, men som ändå oftast idoliserar mig som jag vore en ängel fast någonstans i helvetet med trasiga vingar som den här hemska världen ändå inte kan slita av. Har ett tak över huvudet, ska flytta till en fyra. S har hjälpt mig med lägenhet. Fått ordning på ekonomin. Blivit my own boss samtidigt som jag får en så underbar respons och är även som en extramamma till underbara, stora bebisar. Har mina älskade jobbiga nallebjörnar till hundar som ger mig kärlek när jag känner jag förtjänar den som minst. Råkat ut för ormar, jobbiga prövningar och lidande, fallit tillbaka i en dålig vana och börjat röka igen. Men fuck, jag är bara människa och den stressen jag lever med, hade fått den stabilaste, starkaste, människan att skjuta sig själv i munnen. Men det är ändå en fucked up känsla, att vara älskad, men ändå känna sig ensam. Men nu, det är skönt att uppleva tystnaden medan mina älskade små sover. Känt massa valpsparkar inuti Nims stora, håriga, gosiga mage och det är fan mäktigt. Hur vi kvinnor skapar liv inuti oss och föder fram det till en värld som egentligen inte förtjänar någonting så oskuldsfullt och vackert. Men även om världen är ett helvete som blixtrar hoppas jag att jag aldrig slutar leta efter regnbågen. Jag är stolt över vilken stark och ödmjuk kvinna jag blivit, vilken kärleksfull mamma jag blivit och hur jag behandlar främlingar lika ödmjukt som de vore vänner. Vägleder vilsna själar trots att jag är trasig själv och jag vet min tid kommer när tårarna torkar ut och leendet aldrig bleknar bort. Men livet är upp och ner för oss alla, men jag hoppas ni är stolta över hur långt ni kommit. Vi kan aldrig vara perfekta, men vi kan alltid försöka göra mer gott än ont.

LÄSARFRÅGA – ÅNGRAR DU DIN TATUERING IDAG?

Hej fina Alexandra <3

Jag har en fråga till dej som jag hoppas att du kan svara på. Jag är gift och har barn med min livskärlek och vi har det underbart men en sak jag stör mej grovt på är att han har sitt ex namn tatuerat och varje gång jag ser den får jag en brinnande känsla i hjärtat. Han har många gånger sagt att den inte betyder något och det tog ett bra jävla tag innan han började med laser behandlingar, som sagt det tar tid o han har gått på två behandlingar men den syns fortfarande. Jag undrar hur kan jag överkomma denna brinnande känsla?

Han har tatuerat våra barns namn för han säger att han älskar de mer än allt på jorden, då älskade han henne också lika mycket? Han har sagt att han vill tatuerar mitt namn men jag vägrar, det betyder ingeting för mej längre när jag vet att en annan tjejs namn varit på hans kropp.

Jag vet att du har Shiwans namn tatuerat på din kropp. Hur ska du göra i framtiden när du träffar en kille? Jag kan tänka mig att killen kommer få samma känsla som jag, att man är ett andrahandsval o att de aldrig kommer älska oss lika mycket…

Har du funderat på att ta bort din tatuering nu när ni har separerat? Ångrar du tatueringen idag? vad är historian bakom den. Puss o kram <3

Hej sötis! Jag förstår din känsla. S hade sitt exfrus namn intatuerat när vi blev kära och det tog mig att tag att se förbi det. Jag skämtade ofta om att skriva mitt exnamn med bläckpenna varenda dag på handen. Tror jag gjorde det två gånger. Så barnslig, haha. Men han hade hennes namn intatuerat på två ställen och strök det ena. Men fick ändå överseende. Skitskumt. Han hade mitt födelesedag intatuerat, som en rolig grej han gjorde varenda år, ett lejon mitt stjärntecken, mitt element, eld , och så 13 på smalbenet. Året vi gifte oss och fick Adriano. Så kändes ändå meant to be. Att han tatuerade in allt det där, innan han träffade mig. Sen överaska han mig med tatuera in mitt namn. Soon to be exwife #2. Stelt. Har hans namn också. Under nyckelbenen. Där det verkligen syns också. Yay. Skämtat om det ska bli tredje gången gillt och om han ska tatuera in den tredjes i pannan. Svär, I’m too petty sometimes. Men rolig ändå. Jag hade a backup plan, om det skulle ta slut. Står Shiwan, my love. Fortsättningen skulle bli; and your love started a family. Men känns inte som värsta bra grejen längre. Man är oftast impulsiv, ung och dum när man tatuerar in en lovers namn. Känns i efterhand lika omoget som att klottra sin crush namn på ett papper och handen. Och huuur många gånger har man inte klottrat namn på personer man varit kär i, på block, som man heeeelt glömt av och kommit över idag? Tänk så.

Enda namnen man ska tatuera in är fan sina barns namn. För dem kommer man aldriiiig sluta älska. Har Adriano på handleden, men ska nog laserbehandla Shiwan och skriva alla barns namn under nyckelbenen. Kanske bara Aaliyah och Jamie där, för känns orättvist att ha Adrianos namn på två ställen. Får se.

Men kan säga såhär. Han älskar inte sina barn lika mycket som han älskade henne. För jag vet att jag aldrig älskat S lika mycket som mina barn. Ligger inte i en mamma eller normalförälders natur att älska någon lika mycket eller mer än sina barn. Jag älskar min mamma tex mer än allt, men det galna är, att man älskar till och med sina barn mer. Min mamma sa det till mig, trodde henne inte, men det stämmer. Typ. För jag kommer gå under av sorg när min mamma går bort. Fyfan. Vill inte ens tänka på det. Men det är naturens gång. Det är mer normalt att ens föräldrar åldras och försvinner, än vad det är att förlora sitt barn eller sina barn. Jag tror hundra procent på att man kan dö av ett brustet hjärta då för kärleken är för extrem.

Förstår att du känner att du är ett andrahandsval, lite så kände jag med, men sedan tänkte jag att jag är speciell, ändå, för jag är mamman till hans barn. Och det är speciellt. För man skapar en familj tillsammans. Även om jag inte älskar Shiwan mer på det passionerade ”jag är så kär” sättet, så kommer jag ändå alltid älska honom för att han hjälpte till med att ge mig världens finaste barn. Han kommer alltid vara viktig för mig, och jag har älskat honom väldigt intensivt. Har hans namn intatuerat, MEN jag vet samtidigt nu att han inte var eller är min livskärlek. Han var min stora kärlek. Pappan till mina barn.

Men jag vet, att jag kommer kunna älska igen. Det ligger i människans natur att falla in and out of love med människor. Så tro mig. Han älskade henne inte mer än dig. Han var kär och naiv. Du har gett honom sina barn, så tro mig, han kommer alltid älska dig mer. Tänk inte att du är en i mängden. Han har laserbehandlat bort hennes namn. Är ni varandras the love of eachothers lives, är lyckliga och har en fin familj tillsammans, så låt fan inte hans förflutna eller dumma, osäkra hjärnspöken ställa till onödiga problem.

Låt inte svartsjuka dränera er kärlek, tillit eller lycka. Det är onödigt. Tro mig. Svartsjuka, anklagande, osäkerhet och brist på tillit förstör verkligen en relation. Alla har haft ett förflutet. Använd inte hans emot honom. Du har också älskat tidigare, enda skillnaden är att du var smart nog att klottra det i dagboken, istället för inrista det på kroppen. Men det har samma betydelse. Han var bara mer ”fjortis”, och ville bevisa sin ” kärlek” med att markera sig själv på det dummaste sättet.

Sluta tvivla på hans kärlek för dig. Det kan förstöra er relation. Och om du ändå inte vill ha ditt namn på hans kropp, så släpp det. Kanske kom på en fin symbol istället som står för er familj, typ infinity tecknet som ni kan göra tillsammans som står för evig kärlek för barnen, ni föräldrar, love of eachothers lives och familjen. Det önska jag att jag istället hade gjort, och det där är meningsfullt och verkligen kärlek utan utgångsdatum, som man aldrig kommer ångra. Han älskar dig mer än allt. Ni är lyckliga. Låt inte ett laserbehandlat tatuering förstöra det!

Det förflutna är över och hennes namn har bleknat bort. Han kommer alltid älska dig för du är mamman till hans barn och pappor, enligt studie, älskar mamman till sina barn lika mycket som sina barn. Bara vi mammor som oftast älskar våra barn lite hårdare för vi burit dem i magen, ammat genom vår kroppar, orkat med dem genom allt och älskat och alltid kommer älska till vår sista andetag och förevigt mer. Så var inte barnslig. Han älskar, lever, dödar och dör för er. Ingen kärlek kommer någonsin kunna mäta sig med det <3

Godmorgon! Jag hade en kul utekväll med min tjejkompis i helgen. Skönt att få vara ute, få vara fri en kväll och få känna sig flummig och ung igen. Vi har en ny hund hos oss som heter Nim. Hon ska valpa här om ungefär en månad. Skitgosig, fin och lugn. Nöffar som en gris.

Jamies leende <3

Också en Bully <3

Fem valpar syntes i magen så om ungefär en månad får ni se på små, håriga sötnosar i bloggen igen.

Känner mig ganska förlorad. Ledsen. Bitter. Ångestfylld. Men det är veckan innan mens så det vanligare och bli känsligare. Men Beri kom hit förgår med gott, gjorde mig sällskap. Följde med henne till tvättstugan igår, snackade av oss våra bekymmer och sedan följde jag med henne hem och fick en fin tröja och en god lila Ralph lauren parfym. Hon är alltid där när jag behöver henne och uppvaktar mig. Så även om äktenskapet inte höll och vi ska skilja oss fick jag ändå förhoppningsvis en fin extra familj för livet <3 vill inte det ska bli så att det blir en konstig/förändrad relation med övriga familjen för att vi skiljer oss snart. Men jag tror och hoppas inte det blir så.

Jag går mycket i ”offertankar” just nu. Att ingen kommer vilja ha mig. Att jag kommer bli bitter. Dö singel. Jag oroar mig. För ensamheten. Är ärrad inför förhållande. Vill inte stressa mig in i en. Måste hitta mig själv, men jag är rädd. Att aldrig få känna mig älskad igen. Min mamma blev ensam med tre barn och jag är rädd för att bli så förstörd som hon blev. Hon var alltid stark, gjorde allt för oss och körde på. Men hennes hjärta var splittrat och hennes smärta blev vårt. Så som våra tunga problem blev hennes.

Även om min mamma är min idol för hennes styrka och hur mycket hon orkat med, är jag rädd för uppleva samma öde. Rädd för gå in i väggen. Uppleva döden på närhåll. Och känna att vad jag än jag gör, så är det inte tillräckligt. Rädd samtidigt för att bli kär i någon som låtsas vara någon han inte är. Som typ smyghatar barn eller ser på dem som en börda. Ufff. Kasta direkt. Har samtidigt lovat mig själv aldrig bli en sån där mamma som presenterar många olika killar för barnen. Aldrig. Jag längtar efter att bli kär igen. Känna stötar i hjärnan. Fjärilar i magen. (Fast spyr bokstavligen av dem.) Känna mig åtråvärd, älskad och respekterad. Men först måste jag bli kär i mig själv. Ta reda på vem jag är. Utan honom. Vi hade ett bra snack igår på natten. Jag hoppas vi verkligen lyckas bygga upp en bättre relation för vi båda vill det och samtidigt måste för våra fina älskade barns skull -<3