Kategoriarkiv: Mama life

LÄSARFRÅGA – ÄR DET DUMT ATT VÄLJA ATT BLI EN ENSAMSTÅENDE MAMMA?

Hej Alexandra! Jag har följt dig sen du var gravid med Aaliyah och älskar din blogg. Du har alltid så sköna inlägg om vardagen o verkligen visar verkligheten. Sen är dina inlägg där du hjälper läsare guld och jag hoppas du vill svara på mitt!✊

Jag blir knäpp på mig själv och behöver synpunkter från någon annan än mig själv, då tänkte jag på dig. Lite historia bakom: Jag är extremt barnsugen och har varit det i tre år. Jag och min numer fd sambo pratade om det i ett par månader men jag avslutade förhållandet innan det blev verkstad av det hela. Jag har varit gravid tidigare, blev gravid som 15åring med min första pojkvän och fick sedan missfall i ca v.10 vilket jag inte har berättat för någon utom en kompis som gått igenom samma sak och sen killen i fråga vet ju såklart. Det var väl ödet som bestämde att det inte var dags då eftersom att väldigt mycket har hänt i mitt liv sedan dess.

Jag har problem med att skapa relationer med människor, oavsett romantiskt eller vänskapligt. Det är någon form av mild kombination av aspeger och socialfobi. Jag kan leva normalt och har inga problem i yrkeslivet eller privat utöver att jag inte känner någon kontakt med människor, jag är helt likgiltig. Förutom till den lilla klick jag har till familj som betyder otroligt mycket för mig. Men detta gör att det är svårt för mig med seriösa förhållanden och mitt senaste förhållande tog en hel del på min tillit till mänskligheten överlag, väldigt ocharmig historia.

Men det gör att jag känner att ?varför vänta? ? Jag vill inget hellre än att ha barn. Jag går sista året på yrkeshögskola, hinner definitivt gå ut skolan innan jag ens blir gravid. Letar jobb runt om i sverige och har inga band någonstans så att flytta dit jag får jobb är inget problem, har gjort det tidigare.

Jag tänker att om jag i framtiden skulle hitta mr. Right så ska det ju inte spela någon roll om jag har barn. Och det här barnet skulle jag älska över allt annat.

Jag har i princip packat bbväska och redan börjat köpa kläder för att jag är så inställd på att ha barn men känner att jag vill fråga någon och det blir väldigt krångligt att fråga i familjen då ingen kan hålla en hemlighet (både en brist och styrka) o sen vet jag att de kommer ställa upp till 110% när jag har barn då vi är tighta och alla gör alltid sitt bästa för att stålla upp för varandra.

Väldigt lång utläggning för en väldigt kort fråga egentligen.Att skaffa barn som singel under 25, vad tänker du? Är jag helt ute och cyklar? Tror du att det är möjligt eller korkat? Kram och tack för svar

Hej sötis! Så gulligt att du redan packat din bbväska, trots att du inte är gravid ännu. Du kommer bli en riktigt fin, omtänksam och kärleksfull mamma! Din stora dröm om att få barn, kommer gå i uppfyllelse. Det är inte dumt eller korkat att bestämma sig för att bli en ensamstående mamma eller vara det. Det är styrka, mod och ambition. Ensamstående mammor är superhjältar med övernaturliga krafter.

Många pappor kan ändå ställa till det ofta med ge hela ansvaret tillmammorna. Trots att man är två om att skapa en familj och ta hand om sina barn ihop. Jag känner att det är mycket jobbigare att vara två om att vara föräldrar, men ändå känna sig som man vore ensamstående, för man inte får den hjälpen, avlastningen och egentiden man förtjänar. Många pappor kommer och går mycket, latar sig och kommer undan med det mycket för de är ”män”. Samhället tycker inte det är någonting fel på pappor som roar sig, när de än vill, med öl ute på krogen eller umgås med sina grabbar. Ingen höjer på ögonbrynet när tex pappor reser utan sina barn, ger sina barn godis, coca cola eller slappar under tillsyn av barn med istället prioritera mobilen. Men så fort en mamma kollar mobilen på lekplatsen, dricker en öl under tillsyn av barn, går ut och roar sig eller träffar en vän på fika utan barnen kommer oftast dömande frågan ”Vart är dina barn?!? Varför ser du inte till dina barn? Vem har dem?” Och när man svarar ”Pappan passar barnen” så är det alltid en lika konstig dömande blick som människan anser man nyss sagt att man lämnat de ensamma hemma själva. Och som man inte bryr sig överhuvudtaget och blir typ direkt stämplad som en dålig, egocentrisk mamma, som ens tänker tanken att vårda om dig själv ibland och ha egentid lite då och då.

Har pappor barn med olika mammor är det vanligt, men har mammor olika barn med olika pappor tänker människor typ direkt tanken ”Oj vad lösaktig.” Svenskar har alltid så mycket att tycka och tänka. Vad man än gör, hur bra mamma man än är, så hittar alltid människor fel. Så fuck helt ärligt vad som är normen. 90% av alla föräldrar som skapar barn, frivilliga tillsammans, går ofta skildavägar för det blir så mycket stress, trötthet och tjafs om vem som gör mest och vem som gör minst.

Kärnfamiljen är oftast mer sällsynt idag än vad det är att vara separerade/skilda föräldrar. Människor dömer fortfarande, men de kommer de alltid att göra. Men det är iallafall inte som på 50talet där det nästan var lag att gifta sig och skaffa barn sedan. Många gifter sig efter de skaffat barn. Andra lämnar varandra efter man blivit föräldrar och sedan finns det de starka som går in med inställningen om att skaffa barn och ta hand om bebisen, helt själv, för passionen att bli mamma och ta hand om små bebisar är det enda de vill, önskar och behöver.

Vi lever bara ett liv. Alltid bättre att vara svarta fåret, leva det livet man vill leva och skita i vad andra tycker och tänker. För du är huvudpersonen i ditt egna liv. Du bestämmer hur du vill och ska leva. Finns en film, tror den heter :The back up plan. Jennifer Lopez är extremt barnsugrn, blir gravid med hjälp av en spermadonator på sjukhuset som körs upp i henne. Och voilà, hon blir gravid. På väg hem från sjukhuset träffar hon mr right. Vågar inte riktigt berätta hon är gravid, men när hon väl gör det, är han redan brutaltkär och det avskräcker honom inte. Älskar henne genom graviditeten och blir pappan till hennes barn, trots att det inte är hans biologiska. Så jaaa.

Det finns bra män därute. Men ändå kan jag bli psykad och psyka mig själv intill att tänka i banor som ”Snälla, vem kommer vilja vara med mig, när jag redan har tre barn, med en annan man?” Jag skulle aldrig kunna acceptera att vara med en kille som inte älskar mina barn, samtidigt som jag aldrig heller skulle förvänta mig någon som inte är den biologiska pappan, ska agera pappa och verkligen hjälpa till med ta hand om mina barn. Jag har utländsk mentalitet och faller för utländska som ofta har den värderingen att de inte vill bli seriös med en skild mamma med barn som inte är hans egna. Men det är stereotyp egentligen. Klart det finns utländska män som tar hand om sin livskärleks barn som sina egna, men känns oftare mer, som svenska män tar sig an styvpapparollen med öppna armar. Men det sägs kärleken övervinner allt och med rätt person, kommer tidigare barn aldrig vara ett hinder, utan även ett plus.

Du skriver du ändå har svårt att bilda relationer med andra, och helt ärligt, det är så mycket mindre huvudvärk, utan någon man inte känner sig bekväm med, bara för man håller ihop för ”barnens skull” trots att man är olyckliga. Läst mycket i tidningen, småspalter, på kvinnor som är 100 år. Svarar på nyckeln till ett långt liv är svaren har oftast varit ”Mycket vin och inga män.” Vill du ha barn, nu, nu, nu, så ska du inte känna att du behöver vänta. För man vet aldrig hur mycket tid vi har kvar. Så gör det du vill. Uppfyll din önskan. Go in solo för bli en extremtbra, stark, modig, omhändertagande och kärleksfull mamma. Fokusera på vad du vill and go for it. Sedan får du stöd från din älskade familj, din godkännande från mig om att det absolut inte är dumt och när du minst anar dyker Mr right upp och kommer älska, vårda om och uppfostra ditt barn som sitt egna <3 Det kommer bli svårt. Det är inte lätt att vara gravid, det gör ont att föda och man vill dra av sig håret några gånger om dagen för man blir trött och stressad. MEN KÄRLEKEN gör allt värt det. Finns ingen renare, mer äkta, eller mer passionerad kärlek i hela världen än den man har för sina barn och när de ler,spricker och smälter hjärtat lika intensivt som det vore allra första gången. So you do you. Livet är för kort för att vänta på att leva så som man vill leva <3 Du kommer bli en fantastisk mamma!

FÖRLOSSNING PÅ G

Nim har börjat flåsa! Förlossningen är på G ❤️ Kan ske när som, men kan också ta ett eller två dygn. Olika för olika kvinnoooor. Stackars hundar ändå. Ingen ryggbedövning eller lustgas, haha. Krigare. Fast de är bara gravida i två månader typ, så det är väl soft. Men aj att krysta fram flera bebisar efter varandra. Hoppas alla valpar klarar sig och hon får en bra och ganska smärtfri förlossning som inte tar så lång tid. Hoppas hon återhämtar sig fort! Blivit så fäst vid Nim och hon vid mig. Hon är så gosig, kärleksfull, vill alltid vara mig nära, hoppar inte, kan gå utan koppel. En normal hund med andra ord. Junior och Gucci måste vara åsnor. ❤️ Snart får ni se valpar! Håll tummarna att allt går väl. Ska sätta på sån spiritual avslappnande musik åt henne. Jag ska vara henne doula yao, haha

L O V E

Svär. Jag älskar er! Tack för er stöd. Betyder hela världen för mig att få stöttande, kärleksfulla kommenterar från mina underbara läsare. Blev så berörd och tusen gånger starkare. Ni ger mig hopp <3

En skilsmässa är fan jobbig. Eller tiden innan också när allt går åt helvete. Det klassas som kris i livet. Jag har tappat det. Ändå. Agerar hysteriskt, från och till, skriker, svär, gråter, men det är inte konstigt ändå. Skäms bara över mina överväldigande känslor. Att jag inte bara kan slå av dem, just nu, ta mina egna råd och verka känslokall. Kan vara kolugn sedan bara flippar jag. Verkar säkert svartsjuk när jag tappar det. Men tappade egentligen känslor för längesen. Han kände jag aldrig riktigt älskade honom eller ville ha honom, så han typ gjorde mig osynlig till slut och mättade sitt ego och på annat håll. Men ändå känner jag mig förnedrad för jag fortsatte ändå ge honom min uppmärksamhet, mitt hjärta, min hjärna, kropp och själ. Jag krigade fan för han skulle se mig. Vilja vara med mig. Se en film med mig. Prata med mig. Skratta med mig. Gå en promenad med mig. Han vägra.

Det blev för ansträngande och jag vill inte leva med någon som får mig känna mig dum när jag är på bra humör eller behöva be på mina bara knän att få känna mig uppskattad, sedd och hörd, när jag vet ,det finns någon man där ute som aldrig kommer kunna slita blicken från mig. Istället för fastna hela tiden ner i sin mobil. Palla känna sig som en börda för någon. Typ bara existera när man känner sig sugen.

Allt kommer bli så mycket bättre. Men nu är det typ rockbottom, men jag kryper mot ljusare tider. Bara känsligt och tungt nu, men allt detta kommer göra mig fri och tusen gånger starkare, även om det känns långt bort nu. Och hur hemsk en dag än känns, hur många tårar jag än gråter, så får mina älskade jobbiga söta barn mig att le så stort.

Får mig vilja slita av mig håret också. Som nuuu. När jag är själv med alla tre. Men kärleken mellan barn och mamma är så äkta och djupt. Kan gråta och bara vilja ge upp, men så får jag ett leende av någon utav mina tre och jag skiner plötsligt upp som en solstråle tillbaka.

Ska ut ikväll iallafall till stan. Så blir kul! Mindre bitter dååå

AVKOPPLANDE & JIDDER

Att vara ifrån sina barn gör dem tusen gånger sötare. Mitt tålamod är plötsligt miljoner gånger längre. Skönt att vakna upp med tanken att jag inte behöver lämna den varma lägenheten idag. Skitkallt hemma också, men jämfört med ute, så är det ”tropiskvärme” inomhus. Får extra ont i käken av mina barn den här lediga morgonen. Får träningsvärk av hålla mig ifrån att bita dem. Tror jag är extra utvilad för en kollega presenterade mig för min nya sköna man igår. Mr. MassageStol. Jag låg där på min rast. Lyssnade på avkopplande musik och sedan på en man som babblade i femton min om hur man blir av med den negativa stressen. Det var så skönt att bli masserad över hela ryggen och klämd på smalbenen. Fick sån skön huvudmassage också att min hjärna domnade av och det kändes fan som jag var på G att få orgasm så jag följde bara med på punkt ett och punkt två. Tre stora djupa andetag. Sedan tänka på en harmonisk plats när stressen gnagar. Tänkte på Christmashouses i Chicago. När han höll på avrunda det sa han om man är rädd för inte hinna med någonting eller stressad över inte göra bra ifrån sig, ska man tänka -Vad gör det om hundra år? Svarade helt sarkastiskt i huvudet när jäveln sluta massera ”Är jag sen, och inte gör bra ifrån mig, kanske jag blir sparkad vilket leder till jag dör fattig och gammal. Försöker skrapa ihop femtio öre per läsare på bloggen som GammalPsykos at Fattigast.se. Men sen sa han någonting vettigt. Med andra ord som jag remixar nu. Vi må vara omringade av idioter, men det är VI, som väljer hur vi ska reagera/känna. När jag slutade igår, sprang jag till massagestolen, istället för hem direkt. Köpte med mig burgerking. Åt det som det vore min sista måltid. Så efterlängtat att få äta mig mätt och komma in i värmen.

Såg dessa bilder på min mobil.

Lämnat ena hemma så Dodo kunnat spela på den. Såg han även passade på ta selfies. Dog. Huuur vet han ens the ducklippose? Inte posat så sen typ 2010? Men blev sååå glad iallafall av hans bedårande selfies. Gjorde en kollage och tänkte Åhh Dodo. Du gjorde hela min morgon. Sekunden efter börjar Aaliyah skrika sitt ljuvliga öronskärande diviga skrik. Hon skriker så för ingenting. Men såååå kom jag in….

Livet gav min positiva tanke det här

BAJS ÖVERALLT

Hon hade slitit av sig sin bajsblöja. Kastat den på golvet. Smetat bajs överallt på sina lakan. På hennes spjällsäng”galler”? På klänningen. På händerna. Suprise.

Men eftersom jag inte varit hemma dygnet runt och kommit ut med jobba var min reaktion Men ewwwww bajamaja, istället för grottmänniskaWRAAHflipp *beep* fuuuu *beep*. La henne i badet. Helt kolugn. Dodo fick utbrott sen. Blev elak mot mig. Kallade mig äcklig. Stängde av hans spel. Gjorde gråtmin. Bubbla upp kinderna. Valpögon. Du kalla mamma äcklig..

Wrahhh gråt inte! *Tittar bort*

Säg förlåt först. Så får du spela efter.

Wraaah jag vill inte säga förlåt.

Jo kolla du tycker synd om mamma. Du kalla mig äcklig, arga gobbeeeen!

Sluuuuta jag får paniiiiik! Kalla mig inte arga gobben!

Ok men då får du inte kalla mig äcklig?

Ok förlåt mamma.

Sen börja Aaliyah jiddra. Började upprepa Pappa pappa pappaaaaaa? trots att han sov. Så Adriano tänkte Aaliyah kallade honom för pappa och ba Wraaah jag fåååår flipp hon kallar mig pappa?! Jag är INTE hennes PAPpA jag får panik! Jag är en barn.”

Du är ett* barn. Men du är arga gobben ibland så det kanske därför hon säger pappa?

Neeej jag får panik. Jag är inte arga gobben.

Nej du är min älskling.

Sååå underhållande

IGÅR LÄMNADE VI IN AALIYAHS SATURATIONSMÄTARE

Godmorgon! Woke up like this. Skoja. Ser ut som a crackhoe. Tagen igår. Såklart. Igår var en STOR DAG. Vi åkte mot sjukhuset och lämnade in Aaliyahs saturationsmätare. Den lilla maskinen som mätte hennes puls och syresättning. En gång i tiden hade vi på den dygnet runt och fick plåga våra oroliga föräldraöron med ett obehagligt tjut varenda gång hon inte andades bra. Helt beroende var vid utav att ha den på. Vaknade så många gånger per natt. Behövde höja syrgas. Stängdes maskinen av kunde vi med största sannolikhet vakna upp till en avliden sjuk dotter. Så man kan säga Aaliyah typ friskförklarades igår! Vi ska fortfarande till sjukhuset och lungmottagningen fram tills hon är typ sju år, men fatta, vilken mirakelunge. Så glad att hon är så envis, stark och så storslagen. Nu går hon mer än vad hon kryper. Hon sa vad gör duuuu i förrgår. Provocerar Adriano med kalla honom chicken hela tiden. Skrattar ihop med honom när han retar upp mig. Slår fortfarande Jamie men blir mjukare med daska honom först på huvudet och sen klappa honom på huvudet. Typisk oss tjejer ändå. Hatkärlek for the dudes <3

Hon är helt loco med stånga sig i väggen och dunka huvudet i golvet, men skrev i en prematurgtupp och det här beteendet är vanligt bland prematurbarn men även för fullgångna barn som inte riktigt lan kommunicera. Aaliyah är mellannamn som mig också och jag var katastrofal i humöret med. En jag förstår henne ändå. Tänk vad mycket undermedveten ilska hon har för allt svårt hon varit med om. Och hade hon inte varit så här envis och hetlevrad kanske hon inte skulle orka kämpa så länge, hårt och intensivt som hon fick göra. Dör för henne. Frågar henne jämnt om hon är aggressiv och hon ba Yöh aggisiv! Haha, helt stolt, min älskade lilla kickersbrud ❤️

Vi hade en skön dag igår iallafall. Beri kom hit, vi maxade stampmusik i högtalaren och min själ flippade ur. Vi kände oss helt avslappnade, låg och blundade till det. Adhd javest. Gucci också. Hennes adhd skojar inte med någon och hon bara låg och njöt som hon vore typ uppstoppad. Sedan lagade vi dem godaste hemlagade pizzorna med så tjock brödkant ouf. Kollade lite på en av mina favoritkomedier the Millers, så jävla skön, och strax därpå, vid 22 decka jag skönt som den slitna kärringen jag är. Idag skiner solen och en ljusblå himmel från fönstret närmast mig och mittemot fönstret är himlen mörkblå stormaktig. Mina två moods i en smäll. Men jag ha blivit så mycket lugnare i själen, kroppen och psyket av medicinen. Så skönt. Fast fattar ej varför jag ögat mig själv. Varenda gång jag skriver så blir jag irriterad. Men det hör väl till att vara mamma antar jag. Nu ska jag gå skrubba bort bajs. Hemsöker fan mina barn livet ut om dem inte return the favor med byta mina blöjor och istället sätter maj på ålderdomshem.