Kategoriarkiv: Mindfuck

LÄSARFRÅGA – HAR MIN MAN TRÖTTNAT? ÄLSKAR HAN INTE MIG?

OMMMMMMMMG MIN MAN ÄR EXAKT SÄ 110% du beskrev min man där … han beter sig precis så!!! Han kommer till mig bara när han är sugen jag får aldirg uppmärksamhet.. jag måste tjata kan vi gå på bio , promenera , göra något tillsammans och han vägrar eller så kan han gå me på det men det känns som han känner sig tvingad. Äter vi ute är han någon annanstans . Jag är gift men jag känner mig så otroligt ensam. Varje gång jag är glad och på skoj humör är han bitter och dryg och fuckar min dag , men så fort jag är arg eller ledsen så försöker han vara social , och få mig att skratta. Men nuförtiden har jag märkt att han blir arg när jag blir arg och ledsen! Fattar inte hur?

Det är riktigt deprimerande att vara med en som inte ger en uppmärksamhet eller vill vara där , en som trycker ner en istället för att lyfta en. Min man är alltid hjälpsam , lagar mat , tvättar , städar hjälper till med att ta hand om dottern … men hans hjärta känns så iskall. Han har aldirg någonsin fått mig att känna mig vacker eller värdefull. Han har aldrig sagt tack eller förlåt. Jag bara undrar? Hur kommer det sig att dom är så? Är det för att dom inte älskar oss ? Tröttnat?!

Hej sötis. Beklagar att du känner så och för hur han behandlar dig med få dig känna dig ouppskattad, osynlig och som en börda. Det är förnedrande att behöva böna och be efter någons uppmärksamhet, kärlek, tid och närhet. Behöva känna sig som ett dåligt skämt när man är glad. Ingen skön känsla. Men många killar gör det här felet. De börjar ta sin flickvän/fru för givet. Slutar försöka vinna över en som de gjorde i början med att skita i att kämpa för en, för de redan har en. De blir för bekväma med att man alltid är där och tror man redan umgås för att man bor tillsammans. Men det är inte samma sak att vara i varandras sällskap som de är att umgås. Och det är fan en fucked up känsla att känna sig ensam i en relation trots att man är två om den. Den roliga skådespelaren Robin Williams verkade ju alltid glad, gjorde allt för att få andra att skratta, men tog livet av sig. Hans citat är så sann och sorglig.

En relation är alltid en prövning. Men kärlek ska aldrig heller vara ansträngande. Det ska flyta på naturligt. Båda ska inte vilja vara någon annanstans än att vilja vara där man är, med varandra, även om det är tråkigt där. Kärlek är att göra det bästa utav situationen, ha kul, vara förälskade och lyckliga. Skratta, kramas, prata med varandra, kyssa varandra. Vi lever redan i en gråzon. Kärlek ska fylla varandras värld med vackra färger. Men med tiden blir det som började så passionerat ofta så vardagligt. Fast det finns sann kärlek där ute, utan utgångsdatum. Det är svårt att hitta och många gånger tror man att det är rätt, men ändå slutar det upp så fel.

Människor förändras. Sättet vi tänker, känner och agerar förändras med tiden. Men har man träffat sin själsfrände, sin sanna kärlek, kan inga omständigheter, förändring eller stress få känslorna, uppskattningen och de kärleksfulla handlingarna att blekna bort, förvandlas och försvinna. Att nöja sig med någon som gör en olycklig med att tänka Det kunde varit värre är ingen hållbar situation i längden. Jag tror på att man ska fortsätta kämpa för varandra genom vått och torrt, fortsätta älska varandra på ens värsta dagar, men om personen du är med, gör allt för att få dig olycklig när du är lycklig, är det fel.

Det är inte den rätta även om han så är den som gett dig en ring på fingret och det finaste gåvan i världen, ett barn. Vi tjejer tänker också fel. Ja men han hjälper till, han lagar mat, städar, hjälper till med barnen. Men fan vi är människor. Alla människor och föräldrar ska vara kapabla till det. Vi tjejer har inte så höga förväntningar. Vi stannar med män som ger oss mer tårar än skratt, och kämpar, alltför länge, för någon som vägrar visar att de bryr sig ett skit om oss. Vi kvinnor må vara jobbiga, uppmärksamhetskrävande, men vi förtjänar fan att bli älskade utan att behöva tvivla en enda sekund på det.

Många killar tror vi begär mycket. Men vi vill bara få känna oss åtråvärda, älskade och uppskattade. Att bli behandlad som man vore ett spöke där den man är med verkat glömma av ens existens och försöka hemsöka personen intill att se en är långsam självmord. Jag vet att jag är rolig, vacker och speciell, för jag har den kärleken till mig själv som jag krigat för att plantera i så många år, men ändå, kunde sättet min man ignorera mig, få mig känna mig mindre värd.

Han kunde säga jag var vacker ibland, tack och förlåt, men ändå verkade han välja att ge sina ord till vem som helst, förutom mig. Han kunde prata i telefon i timmar med människor han hatade, diskuterade och bråkade med. Men jag, kvinnan som fött hans barn,som han påstod älskade, fanns inte. Jag var bara ”sexig” för honom. Mina känslor var pinsamt och dramatiskt roliga. Mina tankar var skeva och konstiga. Att gå på en promenad var mig ville han inte ens. För vi skulle alltid tänka på hundarna. Det var alltid den ursäkten. Långsam självmord med andra ord. Och det om någonting, rubbar ens självkänsla, självrespekt och självförtroende.

Att stanna med någon pga rädsla om att vara ensam, trots att hålla fast vid personen är det mest ensamma man kan göra. Vi är inställda på äktenskapet ska hålla. Att man ska stanna som en familj, för barnens skull, trots att det gör en olycklig, vilket barnen känner av. Det är dumt för man plågar sig själva och för det, får barnen lida. För ”kärleken” är mer ansträngande och jobbig än genuin och fin. Du är inte en fucking börda. Han älskar dig säkert fortfarande, men har tröttnat på att ge dig sin kärlek, tid, uppmärksamhet, uppskattande och närhet. Så börja älska dig själv tillräckligt för erkänna för dig själv att du förtjänar bättre. Er dotter förtjänar lyckliga föräldrar. Turn the tables. Åk bort i en vecka. Säg du behöver tänka. Låt honom känna på Hur det är att sakna dig, få honom tvivla på sin kärlek för honom och visar han inte kärleken och uppskattningen du är värd att få, så kasta. Man ska vara två om att kämpa för varandra. Inte en <3 Finns gentlemän där ute som skulle smälta och dö för din uppmärksamhet, tid och kärlek. Tvivla inte en enda sekund på det. Och han kommer hitta dig när du är redo och aldrig sluta leta efter leenden på ditt vackra ansikte. Finns någon där ute som väntar på du ska inse att du förtjänar bättre. Och när du stänger ut mannen som inte är värd din kärlek, öppnar du dörren för den som väntat på dig, som förtjänar dig och som hellre skulle dö än att såra dig eller få dig känna dig dum <3

FRI FREDAG

Godmorgon! Ville inte lämna sängen tidigt imorse. But a mamas gotta do what a mamas gotta do. Huvudet bankar. Inte fått mycket sömn. Aaliyah och Jamie är förkylda. Deras skrik skär verkligen in i hjärnan idag. Kom hem sent inatt. Vid tre. Såå kul hade vi! Min kväll och tur att vara barnledig. Gick ut med Mona, Sara och Najma till en rolig nördbar. Älvspel på plasma-tvn. Fifa på några andra. Jag, Sara och Mona var de enda tjejerna där. Menyn var det roligaste jag sett. Poo-Tay-Poo-Taa-Tuuu-Poo. Alla namn på maträtterna var så skeva. Vi dog av skratt. Det var inte en utländskbar heller, utan maträtterna var typ på nördig låtsasspråk. Klart jag ska försöka tvinga henne säga det helt awkward. Jooooo duuuu måste! Sara pekade helt bajsnödig på en friterad kycklingrätt och ba Ehh vet inte hur man uttalar detta, men jag vill ha den här.

En drink hette Flääääder. Rysningar. Men jag drack beer of course. Sara och jag råkade gå in på killtoan. Vi hade tidigare snackat om hur awkward det måste vara för alla killar att kissa bredvid varandra ståendes. Typ automatiskt kollar på varandras snoppar för man VET man inte ska titta. Dör. Stelt. Hot chick filmenFlashback när hon populära, unga, ytliga blondinen förvandlas till en krullig hobo man i fyrtioårsåldern. Tar upp isen man pissar på och ba Why is there ice here?! Med uppspärrade galna ögon. Står och pissar bredvid en snygg kille. Vrider på huvudet och Kollar på snoppen tvärlänge. ”Wooow you’re really GOOD at that”. Så får han psykos när HEN tittar, tittar skitsnett, äcklad och ba ”Take a fucking picture. It’ll last longer.” Måste se den filmen snart igen. Min favoritfilm när jag var liten, sett den säkert tusen gånger och den är fortfarande lika rolig.

Iallafall back to reality vi går ut från toan och plötsligt står det tre långhåriga killar with their dicks out och VI som går ut från killtoan ba Wtf?!! Så de stackars nördarna skämdes ihjäääl och försökte gömma sig. DÖR. De trodde ju säkert vi själv hade snoppar. Men var blyga transor.

Vi försökte ta sååå många bilder och kände oss så fula. Så kom det en skitkonstig dude och ba ”Ni måste juuuu le med ögona! På tre! Säg indisk getpung! ” Vi ba Aa fast nä. ”Naaah den blev inte bra! ”Så kasta han mig en cowboyhatt och min första fråga var ”Du har inte löss vaaa?” Började jiddra och stepdansa skitfult och han kände sig som the man som gav mig den. För diiig lilla katten tar jag av maj hatten.

Vi hade deeptalk och så psykade jag Najmas vän med kalla honom grönsaksgobben för han hade hämtat odlad sallad för typ sex år sen till oss och ba Hhhär. Skitsynd. Så hade han på sig en ryggsäck på stenaline när Adriano var typ två månader och jag fick såå ont i mitt hjärta för han blev mobbad för sin ryggsäck med sin lilla lunch i. Han ba Du kommer ihåg så konstiga detaljer. HAHA. Sen läste jag av två av hans killkompisar och hade rätt angående namn på ett ex till ena och gällande en tjej den andra träffat förra helgen med säga deras romans kommer utvecklas. De fick ju psykos och trodde jag hade stalkat dem. Mina spågummaskills ha eskalerat. De satt helt nervösa och skruvade på sig som skeva makeroner. Jag ba Jag kan se igenom er som en spegel och läsa era hjärnor hahah. Mindfuck.

Sedan åt vi på McDonalds och det har aldrig smakat godare. Kul kväll med massa skratt, roligt sällskap och skön energi. Ikväll är det Shiwans tur att få vara ledig igen. Kommer bliii en lång dag. Men solen skiner. Som tur är köpte jag Coca cola att dricka så mumie-torrheten i munnen försvann. Känns så kul att äntligen komma ur lägenheten. Få vara mer än bara en mamma. Varit hemma typ dygnet runt i ååååår. Nu fri som fogel den.

LÄSARFRÅGA – KAN DU BERÄTTA MER OM ATT VARA MANODEPPRESSIV?

Hej, du har skrivit om att du misstänker eller har bipoläritet. Kan du inte skriva lite djupare om just den diagnosen utifrån din erfarenhet? Är det ärfligt (någon i familjen eller släkten) eller hur börja du veta att det är just de du har eller att du inte mår så bra och att det inte bara va en vanlig depression utan att det kan vara mer än så? Självklart bestämmer du om du vill svara på dessa frågor. Kram!

 

Hej sötis. Psykisk ohälsa är ärftligt. Det är ändå ganska knas att man inte bara ärver farliga sjukdomar som cancer utan även varandras inre demoner. Såvitt jag vet, lider inte någon i min familj utav bipoläritet. Grejen är att psykisk ohälsa klassas fortfarande väldigt tabulagt och till och med overkligt för många äldre. Den äldre generationen, våra mammor, pappor, farföräldrar osv skakar ofta på huvudet åt psykisk ohälsa och tror inte riktigt så många är drabbade utav det. Många tror att psykisk ohälsa drabbar bara psykopater som seriemördare, våldtäktsmän osv. Jag har sagt till min mamma som är en väldigt känslosam människa att jag misstänker hon lider utav adhd/borderline/bipoläritet. Hon har bara skakat på huvudet och svarat ”Neej. Vi har bara hett temperament. Inget annat.” När jag utreddes 2007 för diagnoser fick jag diagnosen panikångest. Min mamma fick diagnosen panikångest för ungefär två år sedan och äter samma medicin som jag gjorde då, Setralin. Panikångesten kanske alltid levt i henne med, med tanke på hur panikslaget hon flippat ur ofta, men efter att ha jobbat ihjäl sig i flera år, varit ensamstående mamma till en dotter med anorexia, en rebellisk dotter som skapade kaos hemma och utanför och en till dotter som jag mer eller mindre förvandlade till ett monster i tonåren samtidigt som hennes pappa, bästavän och äldre släktingar dog, körde hon bara på, samtidigt som hon bar så mycket smärta i sig. Förtränger man mycket utan att riktigt bearbeta allt kan tex posttraumatisk stress och diagnoser framkomma flera år senare. Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst. Vissa föds med det. Panikångesten började för mig redan vid tvåårsåldern, men för mamma kom den tex när hon närmade sig femtio.Eller då erkändes den iallafall.

När jag utreddes för adhd och alla tester ledde fram till att jag hade adhd, satte min mamma ändå läkaren på plats och vägrade tro det. För jag kunde visst koncentrera mig i skolan. Trots att mina tankar alltid skenade iväg. Jag hade inte myror i brallan. Skakade på benet då och då men Jag kunde vara lugn. Jag skrek inte och gjorde mina uppgifter. Så hon tog sig an läkarrollen där och lät mig inte medicineras för det. Trots att jag var överdrivet hyper hemma och bland vänner samtidigt som min ilska var inte normal. Panikångesten eskalerade när jag mobbades i skolan och sen dess har den hängt med. Det är vanligt att ha fler diagnoser än bara en.  Eller så lider man utav olika psykiska drag för psykisk ohälsa är som en familj medan man kan kalla diagnoser för syskon eller kusiner, för man fungerar ganska likt, även om det skiljer sig mycket också. Men just bipoläritet började jag googla mycket runt tjugotvåårsåldern för många läsare som led utav det kommenterade att jag säkert också hade det.  Tagit tester för det online och resultatet ha varit att jag har det. Men samtidigt har jag känt men det kan ändå inte stämma för jag försöker inte ta mitt liv. Men självmordbenägen kan också vara tankar på ta sitt liv, vilket jag ofta tänker, men mitt sunda förnuft stoppar mig. I tonåren skar jag mig, blandade alkohol med tabletter och jagade ofta döden. Jag hade en dödslängtan även om panikångesten gjorde mig rädd för döden.

Jag är bra på att rannsaka mig själv. Borderline drag har jag med. Men bipoläritet stämmer bäst in på mig. Märkte som mest förra året när jag försökte inrikta mig på mitt mående. Under två veckor mådde jag bäst. Jag bloggade i mani. Skrev så många långa blogginlägg under kort tid. Live;ade i tjejgrupper och pratade så fort att jag typ tappade andan. Kände mig självsäker, utåtriktad, vacker och social. Gick flera km i skogen med hundarna. Skrev många sidor på min bok under kort tid. Älskade varenda sekund av mitt liv. Mitt äktenskap. Förskönade shiwan till skyarna för att sedan skriva att jag inte älskade honom mer. Men relationen var destruktiv och han har psykat mig mycket med. Men att växla så starkt mellan känslor. Skifta mellan kärleksfull och oförskämd. När två veckor hade passerat mådde jag sämst, jag orkade inte plötsligt resa mig från sängen. Ok, var gravid, så mycket var hormoner, men jag ville bara sova bort mitt liv och gråta floder. Jag kände mig plötsligt så ful och osäker under dem kommande två veckorna, drog mig från att visa mig för världen, ville verkligen dö osv. Mycket berodde även på bråk, men jag kände samtidigt som jag tänkte tillbaka -Wah det kan inte vara slumpen att jag alltid har två helt underbara, glada, roliga veckor där jag hinner med precis allt och känner mig störst, bäst och vackrast (maniska perioder) för att sedan insjunkna i perioder där att resa mig från sängen kan kännas som omöjligt medan jag hatar mitt liv och bara tröstar mig själv med döden i tankarna som det vore min snuttefilt. Jag har varit väldigt aggressiv och våldsam under perioder i tonåren, men lärde mig hantera det som vuxen. Men jag har fortfarande perioder där jag känner mig mer aggressiv än fridfull inuti medan tankarna kan vara ganska våldsamma men sen är jag väldigt snäll så jag kan inte ens skada en fluga utan att få skuldkänslor.

Jag sover mindre under perioder och det påverkar mig inte alls. Kan somna två och vakna sex utan problem för att sedan somna åtta på kvällen och känna mig helt död sex på morgonen. Jag kan vara väldigt framåt och varm mot personer för sedan vara ganska kall och säkert uppfattas lite oförskämd. Orkar inte med människor, när jag känner mig svag och mår dåligt. Vill vara osynlig för sedan visa mig för hela världen som typ a attentionwhore. Skiftar mellan ensamvarg och någon som alla vill vara nära. Kan blicka tillbaka i tonåren. Kunde vara på g, helt framåt och störtkär i någon för sedan typ leka främling, dissa och vara helt kall och komplicerad. Handlade väldigt impulsivt under tonåren, men det gick mer typ tex till impulsivs blogginlägg i vuxenålder som jag sedan kunde ångra och skämmas över, tex när jag skrev om mina känslor för ex osv. Jag är väldigt skum och jag vet det, får ångest över hur jag kan älska att prata med en person ena dagen för sedan typ göra allt för inte möta personens blick. Men samtidigt är vi människor inte alltid på topp, så jag försöker ändå tänka Vi alla har dåliga och bra perioder, samtidigt som jag ändå känner jag är manodepressiv till 80% iallafall, men en mild grad, eftersom jag inte behöver lägga in mig på Psyk under ”självmordsbenägna perioder” för det sitter bara i huvudet och jag är för osjälvisk och tänker för sunt för att verkligen utsätta mina älskade för att skada mig själv helt.

Kan vara väldigt paranoid i perioder, men som jag ändå kopplar till panikångesten, pga det konstanta katastroftänkandet, men kan känna mig mer rädd i perioder för nära och käras baktankar tex. Känna mig väldigt rädd och skakig för gå handla för sedan typ kunna gå ut med hundarna när det blixtrat som aldrig förr och inte känt rädsla överhuvudtaget utan mer känslan att jag är stark, övernaturlig och odödlig. Jag kan känna mig galen, men samtidigt är jag inte riktigt det, för jag vet exakt hur jag fungerar. Jag har mina diagnoser men samtidigt känner jag mig mer som en medveten psykolog  än en sjuk patient. Men samtidigt känner jag det inte kan vara slumpen att vara hög på livet i ungefär två veckor för sedan vilja försvinna från jordens yta under två veckor. Skrivandet är min passion, men kan verkligen tappa all intresse för det ibland, under mina lägre perioder. Därför känns det så skönt att jag börjat medicinera för jag vet jag behöver balans. Jag vet nu att jag förtjänar att må bra. Men tanken utav att ha flera diagnoser känns ändå skrämmande för det får en att känna sig och verkligen klassas som galen. Samtidigt kan Google vara farlig,. Minns när jag inte förstod att det var min visdomstand som trängde ut och googlade knöl i tandköttet och då hade jag ju en tumör i tandköttet enligt Google. Haha facepalm. Så jag är lite hypokondriker tror jag. Hittar matchande symtom och får för mig jag har det, så man vet aldrig. Google ska man ta med en nypa salt, men diagnoser kan drabba alla, förr eller senare. Så tänk min läsare på att aldrig vara nedlåtande mot människor som kämpar med psykisk ohälsa, för en dag kan det vara du <3

NÄR EN PSYCHO BAKAR & BLICKAR TILLBAKA

Fan vad jag HATAR att baka. Jag blir såååå trög när det kommer till att följa recept. Känns lika jobbigt som att försöka prata norska. Glömt av mått typ för man lärde sig sånt i fyran. Krigar för att komma ihåg. Slutar upp med Google. Samtidigt som alla stökiga ingredienser runt om ger mig panik. Att vispa känns lika ansträngande i armen som att runka av en häst. Tänder inte på hästar, men det är ingen myt att dem har stora, så det måste värka sönder i armen. Får världens prestationsångest att jag ska mata en hel by, medan jag vet i förväg, det kommer smaka skit, för det bakas i typ panik istället för med kärlek. Dodo tyckte om det men sen tappade jag socker över hel diskbänken. Sedan över hela golvet, trampade barfota på det och retade upp mig med att försöka borsta av kornen med gnida ena foten mot den andra. Satte på dammsugaren som fick hela lägenheten att lukta typ lik för jag var så dum och stressad sist, som glömt sätta i en ny påse innan jag råkat dammsuga upp mat. FyFAN måste köpa en ny. Så fick stänga av innan vi dog a la gas kammare. Tappa aptiten helt. Kunde inte vispa bort klumparna. Shiwan to the rescue. Vispade med sin starka armar, Aaliyah höll på dra ut bestickslådan och typ hugga mig i benet med en gaffel. Jamie grät, ville upp i mina armar och orkade inte låtsas det var mysigt att se på när bakningen gick åt helvete.

Han BA kvinna vår bilder tillsammans gör mig bajenödig

Shiwan tog fina bilder på the cupcakes med sin grymma kamera. Men messenger kraschar varenda gång jag försöker öppna, så vi kan bara hoppa över det här med att dem såg fina och goda ut, för med all stress runtomkring oss smakade det blått varmt smör. Heeey atleast we tried. När jag städade undan och stod på tån för nå hyllan i skafferiet, tappade jag mjöl över mitt huvud ansikte och så hamna massa rätt i ögat över Min enda kontaktlins så jag såg ingenting. Såg ut som en Colatorsk. Scarface? Pablo Escobar? Is that u? Fick Flashback från när jag var sjutton bast. Hade druckit vin och rökt en joint med en tjejkompis som inte gillade marijuanaruset så mycket och jag sneade ihjäl henne med hälla ett paket mjöl över mitt huvud, ansikte och ögonfransar samtidigt som jag jagade henne utanför min trappuppgång. Jag var så jävla sjuk i huvudet innan jag blev mamma. Tack Gud att jag träffade shiwan när jag var arton för annars kanske hela Sverige hade sett vilket psykfall jag var på big brother eller paradise hotel. Så hade hela Sverige blivit ärrade för livet, vaggat sig fram och tillbaka helt tomma i blicken och muttrat Det där kan ju inte vara en frisk homosapien det där. Hon måste vara besatt den där.

hur som, the cupcakes tasted like shit, men Aaliyah och Jamie somnade snabbt därpå, så nu ska jag smyga ut från sovrummet, äta någonting GOTT och natta Dodo. Godnatt

JAMIE HAR LÄRT SIG STÅ!

Godmorgon! Aww det här hände igår! Mister lärde sig att resa sig sittandes till stående! Blev så glad att det bubblade som sockerdricka inuti mig. Berömde honom så mycket och han blev så stolt! Jamie är så flörtig utav sig <3 Så gulligt och roligt att se. He’s cute and he knows it!Fan vad tiden flyger! Snart fyller han åtta månader. Och nu påminner han mig verkligen om Adriano som liten. Enda skillnaden är att Jamie har en smilgrop och ler mycket mer!Aww här är bebis Adriano ❤️ Erkänn lika? Man kan tro det är samma människa. Till och med Adriano tyckte det och ba Waaaah Jamie! Fan vilka söta barn Shiwan och jag ändå bakat fram. Aaliyah var också lik dem ändå. Fast a babygirl version ❤️Det här var Aaliyah i våras! Tänk hur STOR hon ser ut idag i jämförelse. Hon har blivit självsäker i att gå nu, så hon går mycket nu! Samtidigt som hon fortfarande gillar krypa i turbofart, gömma sig bakom stolar, hoppa fram och ba Peek a Baaah! Haha älskar hur hon säger Peek a boo. Jag när jag var liten. Min mamma och mormor säger Jamie är kopia av mig också när jag var bebis. Tvärtjock. They got it from their mamaaa!Får damp på Jamies söthet. Adriano tittar på tv och ba Eh kan du sänka din röst? Igår hade vi Shiwans lillebror Mohammed och hans flickvän Bella över. Som dubbeldate fast ändå enteee. Vi hade kul, åt kurdisk mat och hade det bra. Tog inga bilder igår, men shit vad Mohammed är lik Shiwan nu. Helt skrämmande. 20 bast och skägg nu. Men jag tycker det är så coolt när barn blir mer lika sina mostrar än mammor. Har två vänner som verkligen är sina mosters dubbelgångare, men inte lika sina mammor överhuvudtaget. Tvärskevt men fett ändå. Alla säger jag och min storasyster är dubbelgångare. Men vi såg det aldrig själva förrän en sommarkväll 2014 då vi satt och drack på hennes dåvarande killes balkong och vi bara skrek samtidigt – Waaaah det känns som jag pratar med mig själv!Men jag hittar ingen bild där jag själv tycker vi är lika. Men såhär vacker är min storasyster så det är en ära att höra vi är likaFan vad Jamie såg ut som en indisk man här hahaha Mr Bombayyy. 43 bast. Jobbar i Köket som erfaren kock på resturang Hello India! HAHA orka vilken ful bild på honom.Han har verkligen upptäckt sladdar. Skitjobbig. Kryper i turbofart efter dem och försöker klättra upp till skorstenen. Skrämmande unge. Bara slängkyssa hans normala sida åt helvete nu. Han är ändå min unge❤️