Kategoriarkiv: MOTIVATION

LOVE YOURSELF SNACK

 

Det sköna med att åldras är hur man sakta men säkert slutar bry sig om hur andra uppfattar en, för man känner sig så säker i sig själv. Jag hade fobi för visa mig utan smink för några år sedan. Oroade mig så mycket över andra andra skulle tycka jag var ful utan smink. Den fula sanningen skulle betraktas som kaos och mitt sminkade jag skulle jämföras som falsk marknadsföring. Men efter att nått botten tvåtusensexton insåg jag verkligen hur stark jag är. Jag tvingades mer eller mindre dra upp mig själv. Bli vän med mig själv. Jag blottade mina sårbara känslor för hela Sverige. Slängde masken och visade verkligen vem jag var. Och jag fick så mycket stöd, så mycket beröm, som jag sög åt mig utav. Det gjorde mycket. Det är läskigt att visa världen vem man är. Kanske verkar modig för jag skriver av mitt hjärta, min själ och min hjärna här, men jag är rädd för att visa mig sårbar och verka osäker bland främmande ögon i den stora världen utanför. Jag känner mig fortfarande starkare, självsäkrare och vackrare med smink. Gillar att dölja mina sorgsna gröna ögon med göra dem sotigare, svartare och markera dem mindre med kajal. Blir som att bära en hårdare mask. Leka med hjärnor att man är tuffare och tåligare än vad man egentligen är. För att vara osminkad är som att vara naken för många tjejer. Och naken är sårbar. Med alla brister och komplex bara ens destruktiva ögon kan se. Men man oroar sig att alla andra ser det fula man i vanliga fall försöker dölja och måla över. Det är svårt att sluta bry sig om vad andra tycker och tänker, när man inte är trygg i sig själv.

 

Att börja acceptera och älska sig själv är som att sjunka i tjock lera som drar ner en medan man försöker ta sig framåt i motvind. Men om man ersätter en dålig tanke om sig själv med en bra och ersätter oron om hur andra uppfattar en istället med hur stolt man är över sig själv, så kommer man en bra bit på vägen. Jag hatar mig själv på trasiga dagar när jag inte mår bra. Spyr av synen på mig själv när ilskan, ångesten eller tårarna äter mig Levande, men har kommit ganska långt. För jag rycker inte utav obehag eller slänger ner kameran när jag möter min reflektion utan smink. Jag ser stora ögon som sett alltför mycket. Som fortfarande glittrar trots all mörker. Dem är fortfarande vidöppna trots alla gånger tårarna fått mig vilja blunda för gott. Jag är stolt över mina tjocka ögonbryn idag med tanke på hur jag en gång i tiden utrotade dem från mitt ansikte vid fjortonårsåldern. Stolt över mina naturliga tjocka läppar för jag ser hur fina dem lever vidare på min älskade barns ansikten. Hatade mitt harrypotter ärr på hakan en gång i tiden, men idag förstår jag att just den gör mitt ansikte unikt, för det är ett speciellt ärr, med tanke jag bet ett hål i min egna haka när jag gasade uppför en trappa och levde Young, wild and FREE.

Vi alla har brister, vi alla har ärr. Vissa mer synliga än andra. Men tänker du rätt och accepterar dig själv för vem du är, är du untouchable. Om du faller för dina brister och tar din komplex under dina vingar kan ingen jävel använda dem emot dig. Fuck hur negativt randoms kanske ser dig. Så mycket utav det du hatar hos dig själv, kommer den rätta för dig att falla för. Men kriga för att älska dig själv först. Påminn er själva om alla era fina egenskaper. Utseendet är det första andra lägger märke till, men insidan är är det som får andra att stanna och falla för dig. Så var ödmjuka, godhjärtade och lyft upp andra, men glöm inte att göra det mot er själva också. Jag är stolt över mitt hjärta, min själ och hur min hjärna fungerar, på mina bra dagar. Rörd över att ni vänder er till mig när ni tänker på kärlek, för det får mig koppla min karaktär till någon som är kärleksfull. Ni har så mycket förtroende för mig, så då känner jag det är viktigt att även ha det för mig själv. Det är svårt att alltid se hur bra man egentligen är, men jag är glad att ni påminner mig, när jag inte orkar vara min egna vän. Så därför hoppas jag att ni suger åt er av alla mina ord med att inse hur tillräckliga, fina och speciella ni själva är. Få inte åldersnoja, välkomna åldern för man blir så mycket visare, självsäkrare och kärare i sig själv <3 Med hängpattar, slappa pungkulor, lös skinn och ALLT gör ändå åren oss tryggare. Och vad är finare och skönare än en sund självkänsla? Som vin blir vi godare mot själva med åren. Sen har vi alla våra bakfulla dagar då vi spyr galla över oss själva, men vi glömmer dem idag och väljer att älska oss själva mer framöver.

Har mina ångestdämpande förvandlat mig till Oprah  ellor? Hoppas det. Kanske blir lika rik snart också då <3

 

ÅNGESTDÄMPANDE & NYSTART

Godmorgon. Ett nytt kapitel har tagit sin början. Igår svalde jag min första ångestdämpande tablett på sju år. Gick på setralin i tonåren, men nu testar jag escitolapram. Min ångest är som värst innan och efter mens. Pmsen blir tusen gånger värre efter varenda barn man får, så det ska bli skönt att den här ångestdämpande medicinen även ska lindra pmsjäveln. Jag tog min andra tablett imorse och om två veckor ska jag öka med två tabletter om dagen. Det kan ta ungefär en månad för att märka förbättring, och mina panikångestattacker har eskalerat under denna jobbiga period, så jag fick även starka ångestdämpande som ska verka 15 min efter jag tagit en. Jag svalde faktiskt ner en för ungefär tio min sen för ångesten höll på käka mig levande. Känner mig ganska illamående, men lugnare iallafall.

Den börjar på d någonting och är en benzopreperat. Jag kommer må ganska dåligt under den första tiden för min kropp behöver vänja sig. Märkte redan igår att jag kände mig jättetrött, men sedan när jag låg i sängen, upplevde jag den obehagliga känslan av att benen kändes svullna och obehagliga. Tog ett tag att sova, gick upp och kollade på två avsnitt av Sons of anarchy, trots att jag redan sett och efter den sista avsnittet lyckades jag somna skönt. Sov så skönt att jag dreglade typ och Aaliyah BA Suprise motherfucker! Och väckte både mig och Jamie. Ville skjuta mig själv i ansiktet. Kände mig så varm, trött och svettig, men frös och hackade typ tänder när jag la mig i sängen igen. Feber säkert eller biverkning.

Jag har varit ganska antitabletter för jag minns hur jag tröttnade på att känna mig som en kall grönsak. Jag har alltid kunna sätta ord på mina känslor och plötsligt hade jag inga ord för mina känslor var helt avtrubbade. Så jag ville känna igen. Men då hade jag blivit stabil. Så jag bara bestämde mig för sluta istället för trappa ner, för när jag bestämmer mig för någonting, och verkligen vill någonting, så klarar jag det. Men jag är tillräckligt vis för att förstå jag behöver lugna mina inre demoner igen, döda min ångest, för jag mår inte bra och man är inte svag för man behöver medicin när det saknas dopamin i hjärnan som är livsavgörande för vi ska vilja och orka leva lyckligt och stabilt.

När man inte mår bra, blir man ganska arg, bitter och elak, vilket jag känner jag blivit. Lite iallafall, Kan slänga ur mig skit och tänka elaka tankar som mitt hjärta långt ifrån menar. Sägs ju typ att haters och mobbare är som dem är, för dem inte mår bra och inte gillar sig själva. Och även om jag inte är typen som trycker ner andra på nätet osv eller ens främlingar som är elaka mot mig, så förstår jag mer, nu när jag är inne i en jobbig period, där jag har svårt för att se mina goda sidor. Svårt att ha tålamod när man typ inte ens orkar med sig själv. Men jag överdriver säker för jag överanalyserar, jag är väldigt snäll och sköter allt omkring fortfarande som en superhjältemamma. Men jag känner det är svårare att orka vara positiv när min hjärna  är kaos samtidigt som en stor prövande förändring väntar och så är min fot helt skadad vilket gör att jag inte kan städa, gå ordentligt, bära barnen som vanligt, träna och gå ut med hundarna som jag mår utav. Sen orosanmäöan på det hela som dödar My peace at mind, med jaga upp mig själv om att föreställa mig det allra värsta. Men jag krigar på. Försöker äntligen ta hand om mig själv. För en gärna skull prioritera mitt välmående och kriga för att förbättra livssituationen, så allt blir bättre.

Vi vill ha hjälp, och det är svårt för oss som alltid varit överdrivet starka med klara oss själva, att be om hjälp, för är man inte van vid att erkänna man blivit ganska Weak, blir man ändå så orolig, det ska tas på fel sätt med typ våra ord ska förvrängas och att en fuling ska dras, för att förstöra oss ännu mer. Allt som är främmande känns läskigt, men ibland krävs en förändring för det ska bli bättre. Bara det är en positiv förändring till det bättre, och inte till det sämre, för det skulle mitt psyke inte klara av, efter all mörker vi redan varit med om som fortfarande gnagar och hemsöker undermedvetet. Det enda som håller mig uppe är mina barn. Och även om jag älskar Shiwan och inte egentligen vill släppa honom för vi varit med om så mycket så känns det ändå nödvändigt att vi kommer bort från varandra ett tag, även om det också känns så skrämmande. Bara det måste bevisa hur mycket vi prioriterar och älskar våra barn. Sen kanske ha rådgivning, så vi lär oss kommunicera bättre, istället för att krocka när stressen äter upp som mest. Men jag svär, det hade varit så mycket konstigare om vi var helt glada, stabila och opåverkade efter all trauma och orättvisa vi varit med om. Samtidigt är det En mirakel att vi mår sååå bra ändå med tanke på hur jävligt vi haft det, vi orkar fortfarande skratta, le, älska, ge av oss själva och vara roliga, kärleksfulla, varma föräldrar trots att vi verkligen vandrat genom helvetet. Och det tyder fan på styrka, visdom och mod att våga erkänna man blivit svag och välkomna hjälp. Längtar så över att slippa ångesten. Det kommer göra så mycket ❤️

snart kommer bättre tider, efter regn kommer regnbågen <3

CRAZY ENOUGH TO TRY TO SAVE THE WORLD

Fan vad trött jag var imorse när jag vaknade. Vid tjugo i fem. Fuck somnade tolv. Men jag överlevde iallafall. Överraskar mig själv varenda gång. Har hunnit skriva en känslosam Save the world kinda text, tagit hand om barnen och städat. Vet inte ens själv hur jag hinner ibland. Men jag kan vara lite som en natt och dag med hinna allt under några veckor för att sedan känna mig helt orkeslös under kortare perioder. Det är därför jag misstänker jag även är bipolär. För jag blir som manisk. Känner mig supernatural, helt uppe i varv och kan fånga tusen bollar i luften samtidigt. Gör och blir klar med allt skitsnabbt, samlar guldstjärnor på alla front, har jättebra självkänsla för att sedan insjunkna i en jobbig svacka som varar säkert en eller två veckor där jag blir som totalt förändrad. Handikappad. Orkeslös. Väldigt ledsen, ångestfylld och nere. Hatar att läsa av människor eller skriva på min bok när jag är inne i en ganska apatisk period. Älskar att skriva, men blir lika ointresserad och drar mig för det, som det vore matte. Tappar all tro på mig själv och bara att öppna meddelanden på Facebook känns för tungt för klicka och klara av. Jag känner av när jag är på väg ner och när jag är på väg upp. Jag känner mig störst bäst och vackrast när jag mår bra. Tar många bilder på mig själv som jag delar med mig av. Blir säker i mig själv. Social. Utåtriktad. Är väldigt impulsiv ibland och tänker mig inte riktigt för, förrän ångesten drar tag i mig och får mig skämmas för jag ibland gör saker utan att tänka mig för. Brukar ångra mig sedan och tänka Wah vad pinsam jag är. Varför gjorde jag så eller varför sa jag så? Inte självmordsbenägen, men ändå jag kan vara det i mina mörka tankar. Kan skada mig själv lite lätt, under en panikattack, men jag skiter i att gå hela vägen, för jag vill leva, även om det är svårt för mig. Jag har många inre demoner och jobbiga humörsvängningar. Jag kan vara ful i munnen när jag inte mår bra. Säkert sådär oförskämd med ignorera och vara lite kall ibland som många uppfattar bipolära människor kan vara. Jag kan vara skitkonstig med att vara överdrivet social, kärleksfull och utåtriktad för sedan typ titta åt andra hållet och dra mig från ögonkontakt eller att prata med en människa som jag egentligen tycker om. Jag är väldigt bra på analysera mig själv och har talang för förstå människor. Bra på psykologi. Bra påläst och jag vet exakt vem jag är. Så även om jag är komplicerad så förstår jag exakt Hur jag fungerar även om jag skiftar mellan att inte riktigt veta vem jag egentligen är. Men jag känner jag är mer stabil, snäll och kärleksfull än vad jag är galen, elak och hatisk. Stress kan få mig känna mig ganska sjuk i huvudet och den eldar på mitt dåliga humör, panik och ångest. Men annars gillar jag vem jag är. Jag vet att jag har hjärtat på rätt plats. Annars hade jag inte brytt mig om världens problem och verkligen ansträngt mig för skriva en text som jag hoppas kan förändra världen till det bättre. Kan inte riktigt rädda mig själv från min egna mörka värld men jag hoppas iallafall jag utgör ett syfte som gör andras liv mycket ljusare och bättre.

Kanske verkar helt dum i huvudet ibland men jag menar alltid väl egentligen. Blir bara fel och otillräckligt ibland för smärtan inuti mig sprättar upp mig samtidigt som jag försöker ta smärtan från andra och ge det till mig själv. För jag ändå är så van vid det. Jag kan hantera att må dåligt för jag vet att hade jag konstant varit glad och känt mig som en normal människa med balans, hade jag inte känt andras smärta lika intensivt som jag faktiskt gör. Jag hade inte varit tillräckligt galen då för tro att jag faktiskt kan förändra världen. På mitt sätt iallafall.

Bombs are falling like rain cause the devil wants the good to feel pain. It is not hard to tell, that our world is hell. Powerful demons like Erdogan, Putin and Trump making evil agreements. Spreading lies to make the world a puppet for the evil side. It’s like kurdish lives has the same worth as disquisting flies, cause the world closes their eyes, while the heroes who made ISIS close to zero, are forced to die. Kurdish innocent children screaming their final cry. Bleeding to death while the only reason why is because Erdogan hates kurds, the same way Hitler hated the jews. Thats why bullets have to fly and bombs have to fall from the sky. History is repeating. Kurdish hearts are forced to stop beating. After defeating so Much evil. The world’s Thank you for saving us is unbelievable. No these heroes can’t become independent cause Turkey is ascendent. Evil is appearing to be the only power while the good is falling off and dissappearing from the world’s highest rang of tower. Hell is open, but it is cold. The world has been sold to the devil cause the truth is no longer being told. It is turning to mold. Erdogan is lying that ISIS is in the wrong place because he doesn’t want the world to see his real face. On a murdermission but he needs to lie that ISIS is in Afrin to get permission to kill. But if the world keeps looking the other way, making help delay, there will be more terrorists in trucks driving through our safe countries, not giving a fuck, which innocent people they drive over that day. What happened to the All lives matter? Not caring about if kurdish people shatter? Evil is also not speaking up when something is wrong. This can’t go on for long. We need to stand up. Stand tall. We can’t let the only people, who sacrificed all, to save us, fall and pretend that standing up for them is not our call. Grow a heart before the devil tears our only saviors from evil apart. If you believe that war against innocent children and brave heroes is unfair, Start to care by pressing share.

BARNLEDIG & STAN

Klockan sju på morgonen sa Beri till mig -Var klar klockan elva. Hon valde att kidnappa mig och tog inte nej som ett svar. Hon kände på sig att jag behövde komma ut och det var precis det som behövdes. Blev på så bra humör när jag sminkade mig efter duschen för jag visste snaaaart skulle jag få permission. Haha prison break. Shiwi bevisade vilken tung pappa han var idag. Ensam Hemma med alla tre barnen utan att ringa stup i kvarten och få panik. Fick vara barnledig typ fem timmar. Vi gick runt i stan. Varvade nordstan. Runt i affärer, pratade OSTÖRT utan barn som drar i mig och avbryter varannan sekund med tjat, skrik och mamma mamma mamma flipp. Skönt att få känna sig Young Wild n free again. Slippa vara så mogen och ansvarsfull. Bara få skratta, driva och vara barnslig. Jag skämde ut mig som vanligt. Vi hade stått i en undersklädesaffär i typ tjugo minuter när jag hör en röst vid sidan om mig säga Hej! Välkommen till hunkemöller! Jag tittade på henne och ba Heeej tack. Tydligen pratade hon i headset och jag fick världens sneblick. Hon tänkte säkert jag typ spelade rolig på hennes bekostnad och jag bara vände mig om och tänkte Forgive me I’m really just stupid. Tänkte sen det var konstigt hon inte kolla rakt på mig. Men hon kanske var vindögd typ tänkte jag. Ville inte dissa henne. But she showed me. Haha jag har en djävulstemperament men jag är så överdrivet snäll av mig. Skitmobbad. Berivan dog av skratt. Hon fick inte luft, höll på pissa ner sig NÄSTAN och ba Alex hon pratar i headset. Jag bara vände mig om och ba Omg sluta. Vad awkward. Det känns som någon brödkavlar mina kinder. TäNkte det var konstigt hon sa välkommen typ tjugo min efter vi gått in i butiken. Omg Kan vi gååååå? Typ Nuuuuu?

Vill ha en sån här sminkbord. Fast ljuslila ska den vara istället för rosa. Så fint med en sån spegel med spotlights. Fast min adhd gör det som omöjligt för mig att sitta ner och sminka mig. Har typ tvångstanke att jag måste STÅ upp för sminket ska bli bra. Sminkar mig max på 15 min. När jag var fjortis kunde jag stå och sminka ETT ÖGA på en och en halv timme bara för sedan få värsta grottmänniskadamp och ba wraaaa det blir klumpigt!’ F*cking BEEP. Man ba men NaHaeeee! Men ändå spottade jag på spegeln, sköljde bort allt och började om. Så kämpig jag var. Orka. Skjuter mig själv i ansiktet om Aaliyah blir som jag var i tonåren.

Det jag älskar med Beri är att vi har sammankopplande hjärnor. Våra ögon lägger märke till samma typ utav konstiga människor samtidigt. Vi tänker likadant 90% av tiden. Vi stod i kön till burger King. Tyckte Berivan var sååå konstig som beställde korv på burgerking. Som att köpa en kram av ett fnask ju. Tvärskevt att dem börjat med det. Tyckte det var skumt att burgerking verkade servera öl i kylen och ba ”Wah ofta dem säljer öl här?” Så skriiiiker verkligen en brud som jobbar där ”DET LÄTTÖL!” Beri och jag ba tittade på varandra och fick en Flashback från några år sen när hon frågade sin dåvarande kille i bilen om dem kunde se den animerade filmen frozen när dem kom hem och han skrek nej varpå hon skrek MEN OHA HÖGG MIG OCKSÅ! Det var verkligen en Oha högg mig situation för hon blev så arg och högljudd typ outta nowhere. Bara bjöd in sig själv helt flippad i vår samtal. Beställde inte ens mat från henne. Vet ej om hon trodde vi var poliser som skulle dra in burgerkings rätt att servera öl, om hon trodde vi bar pryda nykterister eller om hon trodde vi var tolv max fjorton som tyckte det var coolt att burgerKing servera öl som vi kanske kunde beställa och bli fulla på. Men tror det sistnämnda. Hahaha Beri hade jobbat på Volvo hela natten. Skippat att sova. Och jag hade fått fyra fem timmar sömn inatt. Så vi kände oss tröga och flummiga. Men så såg vi hon höll för magen och vi ba Ahaaaa hon har visst mens. Vi tjejer. Haha Beri och jag stod där som två frågetecken. Två män typ som tänkte Vaa varför blev hon så arg för? Medan vi två är dem som borde gå anger management för vi blir arga för allt och ingenting. Riktig damp har vi. Men vi bara skrattade vidare idag och njöt utav varandras sällskap.

Fick en komplimang av Beri idag. Du har blivit så smal Alex! Och jag blev helt överlycklig för jag tränat intensivt varenda dag, gått mina promenader med hundarna osv men ändå känt jag fortfarande är kurvig/mullig. Har bara spegeln i badrummet så jag står ibland på toan och kollar så jag inte har en fläck på rumpan eller så, men annars har jag inte sett hela mig själv, framför en helkroppsspegel, på månader. Tagit kort på hela kroppen och känt mig normal smal, men så ser man alltid mycket hulligare än vad man egentligen är, på bild. Blev iallafall glad tills jag bad henne ta kort på mig. För då såg jag verkligen hur smal jag blivit.

Fick världens chock att mina ben plötsligt blivit lika smala som en fågels. Har ett ganska stort fyrkantigt ansikte egentligen spongebob yao men insåg vilket smalt ansikte jag fått. Ögonen ser plötsligt gigantiska ut. Och jag blev lite rädd där för jag brukar inte vara såhäääär smal. Äger ju ingen våg för pendlande siffror på en våg är ångest. Men jag äter mycket. Skräpmat. Chips. Godis. Jag är inte typen som ba Åååh cheatmeal eller typen som skiter i att äta någonting riktigt gott som jag tycker om bara för det är höga kalorier. Jag blir föööör demonisk när jag inte äter. Världen går under när jag är hungrig så jag har inte den disciplinen att skita i att äta vad jag vill när jag är hungrig. Är jag sugen på någonting eller bara vill käka för jag är uttråkad. Så äter jag. Äter som en man. Spyr inte heller. Det gjorde jag ofta när jag rökte cigg och drack kaffe. Så jag tycker det är konstigt att bara av att träna hemma har gjort mig så smal. Är ju inte världens mest ansträngande pass utan jag blir nöjd efter att ha tränat typ tjugofem minuter. Men jag har ju mått dåligt också och typ bajsat fem gånger om dagen för blir så magkänslig vid stress och oro. Hahaha too Much information men Aa det måste varför därför då. Min rumpa ha säkert försvunnit helt också. Ångestens mamma. Blir man först jättesmal vid träning och sedan när musklerna blir stora, ser man större ut i låren och rumpan? Helt förvirrad är jag för jag har ändå gjort squats osv med barnen som tyngd just för benen inte ska bli för smala och rumpan ska hålla sig saftig. Helt förvirrad. Fan vad min kamera har lurat mig. Gått och känt mig mullig när jag i själva verket varit smalare än vad jag någonsin kunnat ana. Men jag förtjänar att se smal ut ett tag antar jag så stor jag blivit och känt mig under varenda graviditet. Gick så segt i början att bli av med mina gravid kilo med Jamie kändes det som. Hur mycket jag än promenerade mig svettig under sommaren vägrade magen typ att försvinna. Men den och allt annat fett försvann snabbt när jag började träna hemma. Så tänk inte på det är ett måste att gymma eller banta för bli smal. Bara träna hemma i din takt lite varenda dag så är det plötsligt världens skillnad. Snabbare än vad du kan ana. Jag är helt chockad men jag har haft en bra dag. Mycket skratt och Beri köpte fina träningstights till mig. Tack för allt idag. Du får mig känna mig älskad, faboulous och så uppvaktad. Bästa boo