DRESSYR

Hur ser Silverbjälke på dressyen då…. hm.

Fruktansvärt tålamodsprövande, Ett förfiningsarbete som aldrig någonsin tar slut. I min värld lite som att tävla i att träna.

 

I 90% av fallen en ritt som börar likna nåt men inte når ända fram. Den stora mängden ritter där ryttaren saknar självbild helt och lipar om dålig poäng i bytet men inte ens kan få hästen att gå i form nämner jag inte.

Rätt utfört en riktigt vacker kemi, ett samspel och en ritt som utstrålar känsla.

 

Jag tror jag måste backa bandet sisådär 30år. Visst minns jag rätt om jag säger att Ulla Håkansson inte ens hade ridhus utan trimmade längs fält, i skyddszoner och på grusvägar & i skogen? Jag tror att detta är nyckeln till framgång, klättra, galoppera, bygg mångsidiga muskler. Jobba bommar & kombiationer, Våga RIDA hästen.

En häst är inte skapad att användas som vi gör, Den KAN göra det men då måste vi se till att den är stark samidigt som vig och det blir den inte genom att nöta samma spår på en platt fyrkant  en skyddad verkstad. Med stark menar jag inte muskelbyggd för de rätta rörelserna utan stark som i mer än god mångsidig fysik. Med smidig menar jag inte att den skall kunna korta sig och länga sig i 3 olika rörelser utan snarare kattlikt mjuk i så gott som samtliga rörelser.

Man skulle kunna tro att hopphästen är den som har mest slitage, inflammationer och skador på bakbenen men så är det inte, Det är dressyrhästen. Varför? tja, i min värld för att många dressyrhästar slutar efter korset och har starka, korta, stela bakbensmuskler och dess oupphörliga korta något sammandragna bakbensrörelser under sig ger korta stela senor och ligament som i längden inte klarar sin uppgift. Rörliga delar behöver mångsidig rörelsemekanik. Speciellt om rörelsen inte ingår i det naturliga rörelseschemat. Har man ett djur som tränar minst 2-3 gånger i veckan och tävlar 2ggr i månaden och rör på sig nästan alla dagar däremellan så är det en form av atlet, en idrottare i ett djurs kropp. Vi ska nog passa oss för att använda hästen om vi inte gör den redo att användas. Det är en levande varelse, inte en leksak.

Vilken baskettränare skulle lägga all fokus på att spelaren alltid bara ska studsa bollen upp och ner för att bli bra på basket?

Är hästen utbildad och vet vad den skall göra men ändå inte gör det ”riktigt” eller rent så är det inte för att den är efterbliven, Då är det för att den inte orkar eller är för stel. En häst som kan & vet ska man egentligen kunna träna på sitt 1 gång i veckan och resterande tid bara styrke och konditionsträna. Man får aldrig reda på om den kan & vet om den inte ges rätt förutsättning.

Baskettränaren kan be spelaren bolla lite 1,5 timme på lördagen för att hålla igång sitt bollsinne men för att bli bra bör spelaren nog träna reaktion,vändning, stetchning, styrka, spänst och kondition.

Är det så inom dressyren? Eller lägger man 5 dagar på att träna byten och tror man byggde upp flåset för att man skrittade en timma förra veckan?

Hur kommer det sig att dressyrfolk ofta är så anti hopping, Så anti skogsgalopper och livrädda för krävande bomövningar?

Vi ställer det i kontrast lite, En seriöst utbildad hopphäst genomför ett LA till MSV C program mer eller mindre felfritt. Att så många dressyrryttare inte lyckas bättre än de gör trots så fina hästar och gener kan jag inte förknippa med annat än träningsoförstånd gällande vad man begär av det man sitter på och rädslan att djuret skall skada sig vid minsta lilla avvikande ridning eller träning.

Kontraproduktivt eftersom skadan garanterat kommer just pga att man inte ids, vågar eller förstår.

Jag tror att dressyrfolkets största motståndare är de själva och deras egna rädslor. Jag påstår absolut inte att detta gäller alla dressyr ryttare, Jag påstår bara att det stämmer in på 80% av alla startande jag ser på vilken regional dressyr som helst och det får mig att börja undra hur det är fatt.

Jag har vekligen försökt sätta mig in i & sätta ord på mina tankar kring dressyren men det funkar inte. Jag kan inte idenifiera mig.

Som träning JA, För kommunikationen med djuret, För känslan av flyt & samspelthet JA. Men ska någon tävla i dressyr och ha kul, utvecklas och bli bra så verkar det (i min värld) som att utövaren måste backa två steg, se vad man kräver av sin häst och om man gett hästen rätt förutsättning. Jag ser enormt utbredd brist på den punkten.

Men jag har oxå sett väligt mycket fin ridning.

Jag såg fram emot ett inlägg om dressyr men det blev platt fall känns det som. Jag har liksom inget att säga om det.

 

Jag struntar i detta nu. Jag kommer inte kunna leverera nåt vettigare än såhär i ämnet.

Tankar ur tomma intet & Uppdatering.

 

Jag undrar varför alla hästfolk protesterar när ”icke hästfolk” hävdar att det inte är en sport eller idrott?

Många av oss har fog för det, Men vi är inte i majoritet inom vår egen sport. I vilken annan sport där utövaren tränar eller förbereder sig 4-7dgr i veckan året om och tävlar ett par gånger i månaden ser man utövaren vara smårund och äta bullar & dricka Cola i halvlek eller i grenpaus och ändå se sig själv som en seriös idrottare och sportutövare?

 

Ser vi löpare, höjdhoppare, hockeyspelare, cyklister, simmare eller NÅGON ANNAN mumsa i pausen, Ser vi någon annan sportklubb med total avsaknad av kostråd och träningsscheman & info om vikten av den egna fysiken? 

Vi kan inte hävda att vår fysik inte spelar roll för då är vi precis lika dumma som de som hävdar att det är hästen som gör allt jobb.

En trött kropp mister balans & reaktion. En svag kropp stjälper hästen, En svag bukmuskelatur ger en kass sits & hållning som ger en kass ridning osv. Ändå lägger vi mer fokus på att kolla i höökskatalogen än att se till att vi sjäva är i form nog att kunna hjälpa vår häst att leva upp till vår ambition. Vi väger och mäter allt den äter och hoppar upp på den i tron att den skall göra allt rätt en vacker dag, Utan att vi själva gjort ett skit för att ge den förutsättningen från ryggen. Men vi blir kränkta när någon påstår att det är ju hästen som gör jobbet… !

 

Jag är precis lika kass själv. Jag röker & dricker RedBull och jag skulle kunna leva på Princesstårta och BBQ spare ribbs. Jag har matvanor som skulle döda en vanlig person inom 2år. Ändå kan jag inte se mig själv som elak när jag petar en elev i bålen och kommenterar om han eller hon gungar ur balans, Jag kan inte se mig själv som elak när jag drar bak någons axlar och påpekar vikten av ryggstyrka. Man ska nämligen inte leva som jag, man ska leva som jag säger. Det är nyckeln till framgång.

Att det jag predikar inte gäller mig själv kan jag inte se som annat än en naturens nyck och en jävla tur. ( Grundsnygg ni vet )

Det finns en annan aspekt med, Vilka andra idrottare kan prestera och vinna trots att de drack rödtjut halva natten och började morgonen med ett wienerbröd och en kaffe 20 minuter innan de värmde upp? Vi är inte bara dåliga atleter, Vi är bättre med 🙂

 

Jag är blödig, barnslig, fäst, mån och beskyddande med mina djur. Jag vet om hur löjligt det låter när jag (den sk vuxna mannen) talar om sitt föl som vore det en bäbis av guld och bomull, Ett gossedjur. Men de får inte bli förmänskligade eller överkörda, De har sina sätt att berätta när de får fel mat och för mycket eller för lite av något. Men vad gör stackarn i boxen när matte & husse inte vet eller förstår?

En enormt stor del av hästfolket ger 4 olika sorters tillskott & kraft för att man skall göra det och har ingen aning om varför, egenskap eller påverkan. Det är inte ens någons fel, Det är ren marknadsföring och curling från föräldrar som ligger bakom. Vad gör oljan, vad gör magnesium, vad gör saltet, varför socker och varför inte socker, Vad gör egentligen proteinet och hur fort förbränns det osv.. Knappt någon kan svara på det men hästen har de krav på, tusentals kronor på träningar blir det och tårar när resultatet uteblir kommer garanterat. Men ges den rätt förutsättning? Betfor är väl hästarnas Redbull antar jag, Hur många av oss dricker en halvliter redbull innan läggdags och undrar varför vi är oroliga på natten och våra lakan en oreda och vi är tröga på morgonen? Men vissa av oss anser det ok med en sockerkick utan dess like innan läggdags…… Tveksamt.

 

Nog om det, Jag skenade iväg lite i dessa tankar efter att ha läst Anna Hassös krönika i Ridsport. En bra sammanfattning av väldigt många av mina egna tankar, Eftersom jag delade åsikt så klassar jag krönikan som bra.

Jag kommer aldrig fixa en krönika eftersom mina åsikter inte får plats i en spalt.

Jag blev lite sur på mig själv för att Anna tog upp det tveeggade svärdet fibersand innan mig!!! Det är en grej jag tänkt göra länge. Som ni vet så är jag något av en nörd gällande hovar, belastning, leder och rörelser. Jag har länge stört mig på den totala avsaknaden av glidrörelse i fibersanden och anser den vara ett skitbra tävlingsunderlag men ett uselt hemma & träningsunderlag. Om nästan 600 kilo landar i 30 km/h på en led inte mycket större än våran höftled varje dag uppstår slitage, Är leden i behov av en glidrörelse för att minska den direkta stöten och glidrörelsen tas bort så är det inget jag skulle göra varje dag år ut och år in och sen bli förvånad när min höft ömmar.

Någon som ser en tendens till glid i detta?

Det vi ser är ett skitbra grepp, Ett grepp som ofta ökar prestationen på tävling och är oslagbart på många sätt. Ett grepp som drastiskt kan öka antalet halta hästar på en anläggning som även driver ridskola & ridklubb på samma bana till vardags.

 

 

UPPDATERING

Silverbjälke har skaffat en sidekick!!! Jag måste nämligen ha en testpilot, en jag kan köra med, en som kan & vet & inte är varken dum eller feg. Jag har en sån nu, En ”sidekick” !!!  Ska försöka jobba bort sidekickens egna vilja lite bara, för mycket prat, frågor och egna åsikter. Utmaningen blir att forma denna rätt.

Jag kommer nämligen testa massa saker, undersöka och kritisera och hylla allt eftersom.  Jag tänkte det är dags att ta nästa steg med att göra min grej. Det händer mycket kul nu, Närmast detta som uppvärmning…… 

 

2 Roliga saker på gång i dagarna:

Dressyrinlägg & lägga ut egna filmer 🙂   DET NI!!!!

 

 

 

Silverbjälke – Filur eller Gud fader själv ?

Det börjar gå ett mönster i det jag säger & skriver…….. Kanske inte superbra för anonymiteten och ater egot.

Det händer titt som tätt att folk undrar vem som ligger bakom min profil och min Blogg. Vi ska reda ut det nu, Kanske.

 

Eller inte 🙂 

 

Ok, Vi vet att jag är både klok, vis och full av åsikter. Fler än oss som gett oss till känna vet detta, Eller har jag flera roller?

 

Jag gjorde en ärlig granskning och en grej av Akademisk ridkonst i våras, Väldigt blandade och starka reaktioner kom.

2 Veckor senare skrevs ett stort reportage i Ridsport om Akademisk ridning.  

 

Jag spekulerade i varför inte fler än jag är mer öppna & stjäl, frågar, lär och tittar mer på andra nischer än vår egen inriktning för att utveckla vårt eget hästeri. Vad har tex Western, Dressyren, AR, NH osv som kan stärka mig inom min unghästutbildning och hoppningen?

10 Dagar senare publicerar Ridsport en krönika som handlar om fördelarna med att börja titta på andra inriktningar och vara mera öppen för att bättre utveckla sitt…..

 

 

 

 

Jag presenterade ett riktigt coolt duschdraperi för två vekor sedan och ville alla skulle se det. (för att se reaktionen då jag har för avsikt att sälja det, Kommer under November)  🙂 ska bli jättekul.

Mindre än en vecka senare har Hippsons Prylkoll samma duschdraperi !!!!

 

 

Jag gick i våras ut med att stilbedömningen inom ponnyhoppningen är en förbannat känslig grej, bra och utvecklande men känsligt att ge barn & ungdom kritik inför kompisar, andra vuxna, publik & konkurreter och att fel ordval kan knäcka en unge. Negativ kritik borde kanske riktas mer till tränaren och målsman och inte i högtalare.

Veckan efter publicerades det i ridsport att XX (känd svensk ridsportsprofil) nog tyckte stort ansvar borde ligga på tränare och förälder eftersom det finns risker med unga och offentlig kritik men att stilbedömning rätt utförd är bra.

 

Jag undrade varför våra 3 stora hästställen får uppmärksamhet formulerad som att det är de som introducerat Activ Stable då detta funnits hos duktiga privata hästföretagare i flera år och jag undrad om detta egentligen bara är en hightech lösdrift…

Sen publiceras presentationer, utvärderingar och omdömen om Activ Stable hos både Hippson & Ridsport.

 

 

Nu igår hände nästa kul grej, Hippson Pylkoll gör en tamare och vagare tränskoll än den jag gjorde för en vecka sedan. Min är faktiskt betydligt bättre eftersom deras bara beskriver vad återförsäljarna säger och det tydligt märks att de varken testat dem eller vågar riskera att stöta sig med någon via negativt omdöme. Nu är ju ifs inte test det de gör men deras tränspresentation är rätt av ett plagiat av min test.

Eftersom Hippsons Tränsgrej är så uppenbar i sitt ursprung så är den nog det bästa exemplet på hur liten vår internetvärld faktiskt är.

 

Men är jag synsk, före, snabbare, klokare eller har jag bara enormt långa tentakler in i vår svenska hästsportsvärld eller kan slumpen slå till så ofta & lätt på så kort tid och varför vinner jag inte på lotto då?

 

Vem är Silverbjälke, Ett jäkla orakel?

Eller så är jag bara en hästnörd inom hästsporten. En som gillar utvekling, företagsamhet, befogad kritik och tycker det är trist när alla kammar medhårs även när de inte håller med av rädsla att sticka ut eller stöta sig…….. Som av en konstant upprepad slump säger saker & hittar saker som sedan omskrivet eller ej publiceras av andra.

vissa saker slump, vissa inte. Jag är inte den som egentligen bryr mig eller ens ska avgöra vilket. Men fenomenet är intressant och odisskutabelt ett faktum. Hur som så är jag stolt och glad att kunna vara okändas idèkälla och inspiration.

Eller är det bra välplanerat och samma källa……….Svaret på det är NIX, Jag är jag och inte en konspiration.

 

Blev ni något klokare?

 

 

jag vill passa på att tacka mina vänner Martin Gall och Stig Läder för feedback det gågna året.  

 

 

 

PS:

Efter ett inlägg i våras började jag faktiskt använda en server i ett annat län som sista länk mellan mig och cyberetern eftersom folk började kolla IPadresser när de blev stötta. Jag ber om ursäkt för att det varit dött på bloggen i veckan men den severn hade strul och jag ville inte publicera från min egna dator eller mobil. Det inlägg jag gjorde skall återskapas och kommer.

 

”S”

 

LYCKAT & MISSLYCKAT i Tränsdjungeln.

 

Det tog några år för de anatomiska tränsen att slå igenom, Hade mitt första för säkert över 4år sedan, Sen kom PS ut starkt för nåt år sedan, Så starkt att många verkar tro att det är ”deras grej”. Inte ok och inte rätt men jävligt bra marknadsföring.

 

Vad skiljer och varför skiljer det och vad är kanon & anus med populära träns?

Dessa har jag idag och har haft ett tag, Dags för sammanfattning 

 

 

Dyon – Working Collection

 

Dyon – Difference Collection

 

Prestige – Evolution Line

Hööks – Hunter

 

Ps – Flat out Revulotion

 

Ps – High Function Revulotion

 

Horseware – Micklem Competition

 

 

 

 

 

 

 

 

Dyon – Working Collection ”Fancy” 1099 kr

 

Av Buffelläder. Detta är mitt allra allra första anatomiska träns! Tränset är 4 år gammalt & inte en skråma. Lädret är mjukt, följsamt, repas inte. Har både aachengrimma & remontgrimma & båda har små ”plattor” bakom spännena som gör att hästen inte blir nypt – smart! Om det är något som jag ska klaga på så har käkremmen svällt lite så det är svårt att få in den i söljan. Passformen är super oavsett vilken häst jag provat det på. RIKTIGT LYCKAT.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dyon – Differece Collection 2999 kr

 

Lädersort? Köpte detta till en av mina spända unghästar som va otroligt känslig i nacken. Blev rekommenderad att köpa det. För ögat såg lädret fint ut, dock regnade det första gången jag använde det & färgen försvann! Fick ett nytt naturligtvis. Tränset passar inte olika hästar så bra L . Dålig passform & den blev bara mer spänd då det istället för att trycka bakom öronen tryckte desto mer och hårdare på nosrygg & under ganaschen. LITE MISSLYCKAT.

 

 

 

 

 

 

 

Prestige – Evolution Line Sorrento 2399 kr

 

Lädret är fantastiskt, mjukt, fint, håller formen. Skitsnygg färg med mönstersömmar på nosgrimma/pannband. Det är ställbar nosgrimma med små fina ”skruvar” mer som en liten detalj kan man säga, dessa har tyvärr skruvat upp sig & fallit av L Tror att hästskötaren slarvat vid persedelvården….  Dvs inte stängt dem!  Det är en elastisk ögla i sidostyckenas fäste, som bettet vilar i. Denna har tyvärr gått sönder, Får nog ringa dem och fjäska hit ett nytt…. Passformen är grym & hästarna trivs otroligt bra med det!

Favoriten = HUR LYCKAT SOM HELST.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hööks – Hunter 529 kr

 

Ett fint läder & helt ok passform. Mycket för pengarna, Förvånansvärt bra faktiskt och håller dag in & dag ut med ordentlig persedelvård. Ett vardags träns som används flitigt  VARDAGSKANON, LYCKAT.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Ps of Sweden – Flat Out Revulotion 1399 kr

 

Otroligt mjukt läder som tyvärr tappar färg & repas lätt. Lädret är ekologiskt & vegetabiliskt garvat, handsytt. Lädret har färgskiftningar redan när det är nytt. Söljorna tänjer sig så att remmarna ”far” ur under ridning. Olika längd på sidostyckena, Eller snarare att hålavståndena inte är desamma så det går fan inte få det symmetriskt L Snabbhakarna på både sidostycken & tygel går lätt sönder, inte skoj under ridning. Pannbandet som har ”klickfuntion” är väldigt smidigt & smart men tyvärr går det också lätt upp under ridning, det räcker med att hästen slänger med huvudet. Borde ha spännena bakåt istället för framåt! Passformen är sådär, nosgrimman följer inte nosryggen riktigt. Gillar det anatomiska nackstycket. Har en del barnsjukdomar… eller om det bara är jävligt lågavlönad arbetskraft i 11års åldern som gör det, Grunden är bra men behöver förändringar, just nu ett GANSKA MISSLYCKAT.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ps of Sweden – High Function Revulotion 2299 kr

 

Ogenomtänkt kopia av Prestige Evolution Line.?  Det har steglös ställbar nosgrimma & elastisk ögla i sidostycket. Den steglösa ställbara nosgrimman fungerar inte alls då inget låser den i sitt läge. De elastiska öglorna gick sönder direkt. Pullbacknosgrimman med snabbhake togs bort direkt, Snabbhaken alltså. Bettet liksom fastnade i snabbhaken. Ännu en god tanke som bara funkar i teorin. Den stora mjuka plattan under käken gör mer skada än nytta då den klämmer huden på hästen.  Bättre läder men fortfarande färgskiftningar & det tappar formen. Säljs enbart pga snygg och bra marknadsföring. HELT MISSLYCKAT.

 

 

 

 

 

 

 

 

Horseware – Rambo Micklem Competition 1149 kr

 

Fint, mjukt läder med snygg färg. Ser fortfarande nytt ut trots att det har några år på nacken! Passformen är bra på de hästar jag provat det på. Jag gillar att man kan använda plastclips för att hålla bettet mer still. De hästar som är lite oroliga & känsliga i munnen är otroligt nöjda med detta träns!  RIKTIGT LYCKAT.

 

 

 

 

 

Som ni vet är det ett jävla jobb att jaga samarbetspartners och sponsorer, När man väl får napp vill man göra ett bra jobb för att behålla nappet på sikt. Jag kan inte Hoppa omkring med ett leende och marknadsföra en produkt jag tycker är skit, Därför testköper jag grejer först, Sen kontaktar jag = Oeffektivt.

Alternativet heter prostitution och är sånt jag inte sysslar med.

Blir någon återförsäljare eller agent sur efter min lilla test så går det bra att kalla mig vad ni vill för 500:-

 

Nu var det länge sedan jag lade mig i saker och granskade, Får väl göra ett ryck i helgen. Vi ses snart. ”S”

 

 Förtjänar testet att delas eller gillas så tryck på alla nödvändiga knappar direkt !  🙂  

 

 

 

 

 

Smalhetshets inom ridsporten – Skitsnack.

Blir förvirrad av den pågående debatten kring smalhetshets och kroppsfixering i hästsporten.

En ickefråga för sporten.  

Antar att detta gäller främst unga tjejer. Och jag tycker det är en avspegling av samhället och ett föräldradilemma mer än det har med ridsporten att göra. EN enda grej som har med hästar att göra kan lastas för detta = Alla miljarders häst & Ponnybloggar drivna av unga wannabee kändisar som anser selfies i nya dyra kläder ha mer med sporten att göra än vad ridutveckling och hästkunskap har.

 

 

Jag vet att verkligheten kan vara ful, Men jag vet oxå att den ser ut på många sätt. Jag vet att 90% av alla kända, etablerade och duktiga ryttare har en kropp som ser mer eller mindre för djävlig ut vid närmare granskning och jag vet att i jämförelse med tjejtäta idrotter som simmning, tennis eller gynastik så är ryttarkroppen den kropp som mest av alla avspeglar den helt normala kroppen.

Finns det tennisbloggar med små vita kjolselfies…. fan vet, har aldrig tänkt på det.

Är det inte så att det över lag blir allt vanligare att ungdom jagar status och tycke och bär en bekräftelseönskan om att synas. Det är enklare att köpa en skitdyr kavaj med pappas pengar än att bli bra på det man gör så jag antar att det är en föräldrafråga.

Jag googlade lite bloggar och upptäckte att fasaden är skör, På gränsen till patetisk och genomskinlig. På de flesta flashiga selfies av Bloggare som vill framstå som ”inne” eller lite utöver andra ser man fula 90tals möbler och kantstötta ikeaspeglar från ”Blocket” i bakgrunden så summan bör vara att personen har en önskan om att vara och framstå som något den inte är och lever en fantasi via sociala media.               

Men inköpen funkar inte utan förälder så är det hobbyn eller egot vi stöttar när vi handlar?

Det sägs att dessa tjejer över nätet ”mobbar” tjockisar med pikar om att det är synd om hästen??!!

2 saker är relevanta att tala om gällande det argumentet – islandshäst och ridhobbyförbundets beslut att höja ponnyålder till 20år är intressanta gällande vikt – häst och att utsätta djur i onödan mot bättre vetande.

INTE sk ”ridhäst” på + 500 kg. Få unga tjejer över 110 kilo rider aktivt så det ämnet kan anses avslutat.

Hade osmaklighet gått att personlifiera så…….

 

ÅTERKNYTER TILL RYTTARKROPPEN

Jag vet inte om det är jag som är blind för omvärlden men jag har inte märkt av denna påstådda smalhetshets nämnvärt, Däremot har jag ofta ett omvänt problem bland både elever och personal. De är smala och de vill inte vara riktigt så tunna, De får problem att lägga på ”ben” vid ridningen och de väger för lite i förhållande till hur de önskar rida i balans och rytm.

Ändå ser våra barns serier ut såhär??  Antar att det är vuxna som skapar vad som skapas så det är ju vi och inte ungdomarna som ska ta oss en funderare över vårt beteende.  

Jag fattar inte varför det ens förs en debatt kring denna problematik inom ridsporten. Det är en samhällsfråga, En föräldrafråga och en ansvarsfråga. Vi vet att en ryttarkropp antagligen är den mest varerande sportkroppen som finns och vi har inget ideal, Idealet för ridning är en helt vanlig kropp mellan sisådär 50 – 95 kilo.

Jag tror att den tysta lite ensamma tjejen med halvstort arsle, Hon som inte är helt med i det coola gänget är hon som är den bästa ryttaren av dem alla om 7år. Av den enkla anledningen att hon är sig själv och lägger fokus på det som har prio för henne, Hästen.

Ungdomar är ofta dumma i huvudet, Hade de varit fullutvecklade och kloka hade vi inte behövt sånt som skola och förebilder. 

I grund och botten handlar det om självkänsla. Det är vårt ansvar som vuxna, Som tränare, Som hästsportsförebilder att förmedla självkänsla. Vet du att en av dina smalare elever oxå är lite av ett svin mot andra privat så säg något relaterat till Mera lår, Mera tryck lite extra hörbart. Har du en elev i samma grupp som är lite stor nedanför korset och du misstänker är lite utanför så använd henne för att visa och säg Braaa, Sådär ja.

– Ungefär så, Svårare behöver det inte vara att så frön av pyttesmå indikationer som ger perspektiv på kroppsfixering och en gnutta självkänsla.

Resten får vi sköta som familj för smalhetsidealism är inte en ridsportsfråga eller en hästrelaterad problematik.

Jag är varken smal eller tjock, Varken lång eller kort. Sticker inte ut på något sätt, Låter nästan trist. Men även när jag är orakad, smutsig eller har en urtvättad gårdsjacka och lera i gummiskorna så är jag sk ”grundsnygg” dvs man ser att killen är läcker.

Det är jag glad för och det är en ren fråga om självkänsla. För att Boosta min – Glöm inte dela och lajka 🙂

 

 

PS: För er som inte vet vad jag menade med ”hobbyförbundet” och Ponnys så kan ni titta på inlägget ”svenska ridhobbyförbundet”

 

 

Varför vara överens?

Ni som hängt med ett tag vet att jag har svårt för massa saker.

Nyligen fick jag min morgonkopp i halsen av skratt när en verksamhet presenterar sin stalltjejalltiallo och hennes foderhäst som sin inneboende elev med sin sponsorshäst. Visst är det kul med drivna människor, Företagsamma och ambitiösa t.o.m så kul så jag ger kred till alla som satsar oavsett vem eller vad det är. Men nu passerades gränsen mellan säljande och patetisk presentation.

Jag läste i senaste Ridsport om både osämja, mobbing, kroppsideal och konflikter i klubbar, inackordingsstall osv. Och hur man övervinner detta genom tex dialog = 90% BULLSHIT enl mig. Dialogstadiet har som nyfunna vänner pågått länge, ofta i veckor eller månader när man väl upptäcker att personen mittemot faktiskt har fattfel. Det är bättre att vara artig, neutral och sköta sitt än att lägga energi på folk som faktist inte är kloka och man inte har utbyte av. På vilket sätt gör det min vardag bättre att föra dialog med folk som är dumma i huvudet? Jag har annat för mig – Vilket inte är samma sak som att jag behöver vara ett arsle utan hyfs.

Det kommer alltid finnas folk som tror sig kunna rätt trots att de är helt av banan. Det kommer alltid finnas folk som konstant rider sina hästar halta för att de inte kan men vägrar lyssna = Har ständigt ursäkter som inte involverar dem själva. Det kommer alltid finnas folk som varken lyssnar eller vill fatta och vars hästar man tycker synd om för att ägaren inte gör ett rätt kring hovar, foder, träning… Eller att folk fodrar vid fel tid, tar in vid fel tid, ger för lite hö, kollar inte vatten, Tar inte ut i rätt ordning osv.

Likväl som det finns folk till allt även bland oss etablerade hästföretagare. Tränare som mixtrar med sin telefon under lektionen, Inte kan beskriva-stötta-få grepp om ekipaget om man frågar 3 dagar senare av den enkla anledningen att de inte SETT utan bara gått på rutin för att få sina stålar och flikat in ett ”kom igen”  ”bra” för sakens skull. Fan får lust med örfil – Ambitiösa människor har planerat i dagar, lastat och åkt och betalar pengar för det. Men sen är de för rädda att stöta sig så de säger inget för att tränaren har ett ”namn”.  🙁  trist att det kan fortsätta.

Hästföretagare som lovar daglig tillsyn i lösdriften och glatt rapporterar att det blivit föl och allt gått bra medans sannigen är den att de var borta 2,5 dagar och fölet är minst 48 timmar gammalt på fotot. Som tar 9 000:- i månaden för att rida och utbilda men inte suttit upp på 3 veckor eftersom det är enklare att låta stalltjejen rida den och hävda att det går bra men tar tid – behöver nog 1-2 månader till.

Det kommer alltid finnas självutnämnt kloka unga tjejer som hackar på kraftiga kompisar bakom ryggen om att det är taskigt mot hästen. Jag tror det är skitsnack eftersom en vuxen man väger typ 80 – 105 kilo och det går bra. Har helt enkelt svårt för att tro att ungdomar över 110 kilo är särskilt aktiva ryttare på små hästar. Det är bara djävligt elakt mot den som gör det den älskar och kanske den enda fysiska aktivitet som är möjlig eller intressant. Sin tid i stallet med hästen ska fan vara en frizon med kvalitetstid.

Att det finns folk till allt är väl kul!?  Det är ju det som ger skvaller, samtalsämnen, skratt, variation, komplettering och gör så att vår sport har bredd. Jag delar inte åsikten att man måste föra dialog och komma överens,Vi är olika och därför kommer vi tycka olika.

 

Bredd så bred att man kan bli en jättestor hästbloggare om man utesutande skriver om 3 saker:

1 hur mycket pengar man tjänar på sin blogg, 2 hur synd det är om mig, 3 visar bilder på kläder … Vet i fan var läsintresset ligger eller hur tusan folk ens ids läsa skiten. Men om sagt – En del av mig respekterar och hyllar företagsamheten och driften i att faktiskt göra det man vill och lyckas. Både hatten av och diss samtidigt.

Hade alla varit lika kloka som jag, Eller åtminstonde lyssnat och lärt så hade det inte varit lika kul för vi hade missat allt detta.

Nu är jag inte lastgammal, Eller ens särskilt gammal (Jag har varit runt 30 i många år) men vill ändå dela med mig av en jättekul gammal sak från 1916 för att påminna om att gammal är äldst och för att jag tror det finns vissa av er som skulle vilja ha den och jag vill göra er sotis.                                                            PS: Jättefint skick!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tycker massa saker, Jag tycker tex att ni inte är särskilt bra på att ”dela” mina visdomsord vilket ni gärna får göra.

 

Det var inte ens detta jag tänkte skriva om, Jag tappade tråden något helt fruktansvärt. Sorry.

Arnold & Leif

Jag älskar våra olika nischer och jag tittar, stjäl och kopierar för att utveckla mitt hästeri. Har man dessutom inte vett att knipa käft av ren hövlighet i alla lägen så hamnar man ibland i debatt.

 

Åter igen har jag fått visa min pedagogiska sida. Denna gång i dialog med en som ansåg tävlingshästhållning onaturlig.

Arnod Schwarzenegger & Leif Loket Ohlsson.

 

Atlet & Tveksamt atletisk

 

Jag har Arnold och anser honom behöva kosttillskott, Träningskläder, Löparskor, Enskild vila varje dygn och varierande träning för att må bra fysiskt och inte bli mentalt stressad. En vältränad typ med starka gener.

Vissa har Leif och anser honom behöva… tja, mer eller mindre inte ett skit mer än en bit att tugga på. En typ med okända gener.

Jag påstår inte att Arnold mår bättre och att Leifs ägare är elak mot Leif, Det är det som skiljer mig från Leifs ägare.

Är Leif barfota idag, Kul för honom.

– Zlatan Ibrahimovic fixar nog inte att spela boll på sin nivå i sin intensitet utan riktiga skor. Jag tror inte varken hans fötter, leder eller senor klarat det. Men det finns massor av barn som lirar boll barfota på gräset utanför sommarstugan och mår bra av det, Men de spelar inte i samma liga som Z bara för att de har två fötter.

Arnold tränar med träningsskor på fin sand och lider medans Leif springer barfota på grus och mår bra. Fan vet om inte Arnolds ben, fötter, leder, senor och rörelsemekaniska kondition mår bättre om 10 år än Leifs trots att jag plågar Arnold som jag gör.

Leifs ägare dricker 3 glas juice om dagen. Enligt reklamen är det minst 18 apelsiner och jag tror inte det är helt naturlig för ett nordiskt folk att käka 20talet apelsiner om dagen, Men det kontras med att det är bra för Leifs ägare med vitaminerna, inte onaturligt, apelsin är naturligt….. och ändå är jag en onaturlig hästplågare som ger ekologiskt tillskott till högpresterande och högförbrännande atleter. Får inte ihop det.

Är något av läder är det tvång, Är samma sak av ett gammal rep är det frihet. I min värld är det handlingen i min ände av snöret som avgör vad som är vad.

jag blir uppriktigt förvånad när folk påstår att min väldigt pedagogiska jämförelse haltar, Ju mer jag tänker på det desto självklarare är det ju att jag har rätt.

 

Jag har sedan jag började blogga för några månader sedan råkat i luven på vissa grupper. NH, Djurens vänner, coacher och barfota ivrarna är några av dem, Måste säga att barfotafolket varit värst gällande antalet lösa skruvar eller tomma boxar i stallet.

Akademisk ridning är en annan grupp som fick en känga för att väcka självinsikten till liv och fakiskt blev skitsura för det.   http://finest.se/userBlog/entry.php?uid=56557&beid=2618820  Det var för övrigt ett väldigt roligt och skrämmande litet reseachjobb bakom det. Ett fåtal väldigt bra hästfolk och en hel mängd andra typer.

Min poäng? Jag önskar att vi kunde lyssna och lära av varandra men har gett upp den utopin och inser att det räcker gott med att lyssna på mig för att bli en bättre hästmänniska. Vet bara inte vem jag ska lyssna på själv så jag fortsätter väl att ställa frågorna till dem som gör konstiga grejjer. Och dem finns det gott om.

Den som blir stött är den som är osäker innerst inne och i behov av bekräftelse.

 

Detta bör sammanfatta Silverbjälkes hela grej, Att både berika och ifrågasätta det vi älskar mest av allt.

 

 

RID VM….

För att citrera den ack så insatta tjejen på SVTsporten – Rid VM.

Skit samma vad det hette, En kille från Holland och en från Frankrike hade helt klartläst Silverbjälkes ryttarskola för dem som kan rida http://finest.se/userBlog/entry.php?uid=56557&beid=2711823  eftersom just ”det” skiljde dem från de andra 148.

Mindre tänk, Mer galopp och hjälp hästen vid hinder. 3 grunder = skitsimpelt.

I teorin (om ridning var mer teoretiskt) är jag flerfaldig världsmästare själv så jag borde ju faktiskt veta vad jag talar om. Min syn på VM är som den jag har på de flesta andra stora tävlingar. En favoritbild får förklara det.

Koppetti koppetti hopp och ta mig tusan flyger om en missil, Ord är överflödiga. Jag kollar ryttare men tittar verkligen på häst.

Jag respekterar och imponeras av duktiga ryttare oavsett vad tusan de heter och var de kommer ifrån. Årets VM ger mig Maroccos Abelkabi..?? nåt..? = vilken kille, vilken känsla, självförtroende, balans, mjukhet, följsamhet samspel respekt. Men det är Hästarnas VM i min ögon, Det går inte förringa hästarnas prestationer och deras fantastiska kvaliteer. Åter igen vet man vad man har för mål med sina småttingar och skam den som ger sig. Att vara realistisk är livsfarligt för verksamheten och det påverkar ens manier.

Många blir taggade av ett VM, Så även jag. Jag bli taggad av hästarna och grymt träningkåt, Jag påminns om mitt intresse i att lite diskret följa våra seriösa små avlare, Inte på stalkernivå men håller koll på vem som korsat vad. Jag tycker det var roligt att Casall fick glänsa och jag klappar stolt hans barnbarn i stallet och drömmer mig bort.

Samtidigt Blir jag förbannad eftersom så många lägger på jättefina mode-hingstar på vilken urtjänt märr som helst och tror de ska få 100 000 för avkomman och sen undrar varför det går trögt att sälja häst. Kan det bero på att marknaden mättas av mediokra hästar med ganska dålig utbildning. – Vet ni vad? Ni sabbar marknaden för oss som faktiskt vet vad vi gör. (eller tja..)

 

Som ni ser är det sedan gammal känt att vi är dumma i huvudet. De flesta av oss nöter samma träningsteknik för samma tränare (eller annan som passar oss för att det känns som vi är vana vid) varje vecka år ut och år in oavsett häst, Vi byter hingst men inte sto när vi avlar för 4e gången, Vi upprepar alltid samma sak men förväntar oss alltid ett annat resultat – Är inte det dumhet så vet jag inte vad dumhet är.

Som ni märker så är det lika lätt att tömma mig på visdom som det är att tömma atlanten med en matsked så jag ska runda av detta ganska innehållslösa inlägg med att komma till saken.

– Jag är grymt förvånad, i chock och vet inte hur jag ska göra nu med min utrustning. Att hoppa som de gör i ett VM och inte ha blingbling, maxad 160 och inte en pärla som glimmar! hur går det till?

Förbundskaptener = Silverbjälke blir upprörd

Med risk för att trampa i klaveret måste jag ventilera lite. Jag har kollat alla 8 VM grenarnas förbundskaptener och blev helt paff, ställd, förtvivlad och känner mig lurad på sportens vägnar. Framför allt känner jag en övergivenhet på ryttarns vägnar.

 

Skälet till min reaktion är att alla 8 veckan innan VM fick svara på frågan om Svenska schanser och vilka som vinner. 7 av dem trodde inte på sina egna ryttare! Undantaget är Sylve som tror stenhårt på sina ryttares kapacitet och lämnar frågan öppen.

Jag skiter i skälet till att säga som dessa 7 gjorde, skäl är ett finare ord för ursäkt och efterkonstruktion. Jag fokuserar på inställnigen. 

Av 2 anledningar.

1. Jag förutsätter att en förbundskapten oavsett gren eller ens sport redan låååång tid innan vet ungefär vilka 10 det står mellan att få de 3-4 platserna till ett VM. De 10 talar man med, man peppar dem, man handplockar tränare, träningsmoment och lägger upp en strikt struktur. Man tittar på de riktigt bra i de andra nationerna, sitter nätterna igenom framför videos…vad gör de, hur, varför, när och man kopierar, stjäl varenda detalj och man utveklar det, Man pluggar allt man hittar om mental coachning, Man kontaktar andra idrottsutövare för att se efter bästa fysiska förberedelser, kost – energi – psykologi och man övar teknikförfining tills man spyr blod för att man verkligen vill bli jävligt bra och forma ett starkt lag. Inga ursäker, Antingen gör man det eller så är man en som lullar omkring utan att ge sina ryttare rätt verktyg och då är man fel person på fel plats.

2. En ledare som gjort allt för sitt lag säger INTE att man siktar på att bli bland de 10 – 20 bästa nationerna, En ledare säger INTE att han eller hon håller nation X till guld, nation Y till silver och nation Z till brons men hoppas på iaf en 9e plats till det egna laget.

Har någon någonsin hört talas om en lagledare eller förbundskapten inom fotboll, ishockey, boxning eller vad som som går ut med att de kommer förlora? När vi accepterar att ledas av folk som inte tror på oss, inte ger oss alla verktyg, inte peppar oss och som till media innan tävlingen tippar andra laget som segrare undrar jag varför vi är med alls?

”Jante” är ett uttryck så gott som något.

 

Ledaren har en roll, Spela rollen till 110% eller lämna den tycker jag. 7 av er borde fundera på vad era motsvarigheter i de vinnande nationerna gav sina ryttare och vad resultatet blev. Det är inte OK att lämna hela ansvaret på den enskilda ryttaren hur erfaren denna än är, Hade ryttaren kunnat allt om allt hade denna redan varit en oslagbar världsetta och övermänniska. 

– När du sett 11 timmar film på ett språk du inte kan bara för att studera tekniken hos ryttaren – Ringde du då helt exalterad upp ditt lag mitt i natten och begärde omg möte för träningsplanering, Eller såg du inte ens filmen? En ren insällningsfråga som jag inte tror jag skulle få ett ärligt svar på om jag ställde.

 

När du sover är dina konkurrenter i stallet, När du vilar tränar dina motståndare och när du är glad att bara få vara med vinner du aldrig.

 

Vi leker med tanken lite – Du blir uttagen till VM!!!  🙂  yipeiiiiiiii  Din kapten tror inte du är bra nog och att din häst inte håller måttet och tippar dessutom glatt dina motståndare som segrare. Blir du taggad och laddad? Kommer du prestera optimalt…. hm.

 

 

 

Ryttaromdöme

Jag samlade i förmiddags mina 3 mest lovande elever för en närmare granskning. Kanske något andra borde ta efter och göra oftare. En enkel dagsläges uppdatering för sina ekipage.

 

Elev 1 visar potential men behöver efter några vändor hos andra tränare nu åter mina råd för att finputsa sin sits.


Ryttaren demonstrerar den rätta 90-graders sitsen och gör ett bra jobb med att böja från midjan att följa med sin häst i språnget. En helt korrekt benställning, dock skulle den nyttjas på marken, men alla instruktioner kan ju inte synkas i tid hos en del av våra duktiga elever. Jag måste hjälpa just henne i valet av stigläder då dessa verkar komma i en mindre vertikal vinkel än jag önskat.  

Hennes hand position är typiskt för många ryttare, Lätt och med eftergift. Idag bra men hon riskerar att tappa kontakten med hästen så det är där jag kommer in. Hon behöver proffshjälp för finliret. Ryttaren hoppar stilfullt i korrekt sits och hästen öppnar upp bak och är beredd på nästa hinder och under hela distansen rider hon i lätt sits. Men någonstans får jag intrycket av att ryttaren gör allt samtidigt. Jag måste analysera filmen sedan.


Hästen har en mycket dramatisk stil och verkar kapabel att hoppa ett mycket större hinder, Han ser vaken, lättriden och behärskad ut. Mitt råd blir att debutera 145 innan jul.

I detta språng slog det mig att ekipaget största misstag är att inte matcha skydd-sadlgjord-schabrak med sin egna klädsel. Detta är vad de måste hem och öva på. Jag gör en notis om att maila färgskale exempel annars kommer ekipaget ur sitt fina samspel.


Lagom till nästa elev hade det börjat regna och vi gick in.

Elev 2 nedan tycks för det tränade ögat hänga lite på hästens hals. Denna ryttare behöver komma tillbaka lite i sadeln och lägga vikten på hälarna för en stabilare skänkel då hon snart hamnar i framvikt totalt. Endast ett erfaret öga kan notera ryttarens ojämnt fördelade vikt och jag tror jag är något på spåret här.


Vikten ligger lite fel och hon behöver mera fart, större galopp mot hinder, då tror jag resten löser sig av sig självt. En jättebra övning för snabba reaktioner och stärkt bog.

Jag gillar hur den här hästen verkligen kan kliva intill hindret innan avstamp. Det är en fröjd att se en häst som verkligen vågar gå ”all in” och inte tar av för tidigt vilket ger ett flackt, platt, ointressant hopp. Han har ett ganska behagligt uttryck vilket tyder på gott humör och att han är bekväm i sin roll.

 

Jag ska låtsas att den här ryttaren bär neutral men stilig träningskavaj, och att hästens schabrak är rent, vitt och i korrekt storlek. De visar relativt hög klass och jag vill inte såra henne. Men omdömet måste ändå dras ned av helhetsintrycket. Man har INTE utanpåsittande Tshirt om man vill komma någon vart. Fler har prövat och vi som kan vet att det inte går.

När det var dags för den sista av mina adepter att börja sken solen och det dök även upp nyfikna åskådare.

Dagens tredje och förhoppningsvis sista ryttare gör ett utmärkt jobb med att inte ge efter för trenden att hoppa före sin häst. Han får med sig hästen bra över hinder utan att ”bära” den och även om han kunde stängt sin höftvinkel något mer för ökad kontakt så verkar hästen säker och stabil, tittar noga mot marken för att kontrollera underlag. En fantastisk egenskap få tävlingshästar har idag.

 

Frambenen hänger något och eleven i sig verkar ha något mindre störningsmoment i skrevet men full kontroll, en bra blick över nästa språng och ett bra tempo. Jobba framben och tvätta skrevet blir egentligen de två viktigaste råden inför nästa vecka.  

Det var en bra liten grupp idag på träningen, Alla mycket proffsiga men jag är djupt oroad. Ingen hade oljat hovarna och bara en av tre hade lagt fokus på det viktigaste i grunderna – blanda inte färger hur som helst, Då lyckas man aldrig.

 

Mvh  ”S” en mycket stolt tränare och ledare.