Hoppar in en snabbis och säger hej!

Idag släpptes samlingsalbumet "Amsterdam" world wide på Beatport där jag har med två låtar, "Sisters Anthem" (extended version med Belle) och "Summer Night" (remixversion med Paulina Starborn). Det är i samband med Amsterdam Dance Event (ADE), den största musikkonferensen och festivalen för elektronisk musik. Trevligt att vara inkluderad på det albumet!

Idag har jag också fått en hel del jobb gjort, telefonmöten och administrativt fiff. Har också yogat och skvallrats med väninna. Ikväll ska jag burra ner mig under pläd och voffar och zappa lite TV. Chris jobbar sent, han har haft många kvällar på tidningsredaktionen på sistone, min duktiga journalist. Stolt över honom! Men imorgon är han ledig så då ska jag allt tjuva till mig lite ledighet själv då jag valde att jobba i helgen. Benefits of the entrepreneur.. 

Vi har fladdermöss här, underbart!.. Och apropå de charmiga djuren slänger jag in en liten bild till er!

Pussågull!

 

Veckan har varit härlig, jag har hunnit njuta en hel del av hösten! Det har blivit shopping och middag i Helsingborg, Kulturnatt i Höör och skördefest på hemmaplan i Häglinge. Underbart med mustigt, ekologiskt käk från trädgården och bonden.

Jag vänjer mig tydligen aldrig - årstidsväxlingar är magi!

Slukar också böcker just nu, senast Malin Berghagen som skrivit en ljuvlig bok om sin livsstil samt Andreas Lundtstedts intressanta och ärliga biografi. 

...Till tonerna av skön, singer/songwriter-musik... ...Japp, det är fint med höst!

Kram/Sonnvik

Hej Mamma.

Nu är det ett år och fem månader sedan du plötsligt somnade in. Och ett år och fem månader och två veckor sedan jag träffade dig för sista gången. Du var pigg, glad och galet söt. Vi pussades på munnen innan jag gick.

Jag tog mig igenom det första året med nöd och näppe i en ångestfylld tillvaro som jag trodde skulle kväva mig både psykiskt och fysiskt. Mardrömmar om nätterna, vakna mardrömmar om dagarna. Fortfarande förbluffad att jag inte fick någon hjälp av psyk fast jag verkligen försökte. Fast nu i efterhand är det ju skönt att man inte fastnade i någon antideppmedicin eller så. Gick rakt igenom skärselden istället.

På något mirakulöst sätt kom jag på rätt köl igen. Min egen väg, ett andetag i taget. Och nu har jag kommit långt. Ändå vet jag att jag har en lång väg att vandra innan pusselbitarna faller helt på plats. Jag önskar jag kunde slippa vara så förtvivlat rädd för att förlora någon mer. Våga släppa taget om det gamla, kunna helhjärtat hänge mig åt nuet. Men jag jobbar på det på flera plan. Och jag har roligt på vägen. För man kan inte bara leva efter att nå sina mål, livet är ju resan till dem. Jag skrattar, njuter och vågar vinna. Och då ler du, kramar om mig från din dimension och säger "det där gjorde du bra!". 

 

 

 

 

 

                                              

 

När jag var barn fanns det ingen hejd på mina impulser. Fick jag en idé såg jag till att genomföra den. Med åren slipades naiviteten ner;  för "vad ska andra ska tänka". Men man kan inte bara sitta och vänta på att livet ska börja. Man måste tänka "vad är egentligen det värsta som kan hända!?" och sedan hoppa. När jag låtit impulserna ta över har mitt liv tagit de mest spännande vändningar. De där gångerna jag tänkt  "men så kan man väl inte bara göra" - och sedan gjort det ändå.

När jag vågade hälsa på snyggingen alla tjejer flirtade med. När jag jag slängde iväg en kaxig ansökan till drömjobbet. När jag bestämde mig för att flytta till Stockholm fast det var så tryggt i en mindre stad - och tio år senare vågade flytta till hus i Skåne fast jag blivit storstadstjej.. Och så vidare.

Nu sitter jag här förlovad med snyggingen, jag fick drömjobbet som har lett till att jag kommit in i musikindustrin. Jag har fått pröva att bo och leva i olika utvecklande miljöer där jag stortrivts.

Alla små infall som ledde till så mycket mer. Tänk efter vilka små, små marginaler som gjort att ödet inte gick oss förbi.. Sliding doors...

Jag påminner ofta mig själv om det här. Och så hoppar jag. 

Gör det du också. Du kan bara drömma om vad som kan hända!

 

/Linda Sonnvik 2012

Sensommar på Österlen. ..Äppelcider i Kivik, fika i Simrishamn, strosande längs stranden.

Skåne är så vackert.

Mysochmjau på er!

/Linda

Produktiv, och härligt varm sensommardag. Fick gjord en mängd ärenden på stan i lilla Höör. Några spontanfynd blev det också; köpte sötaste plättlägget (hjärtformade pannkisar coming up, såklart), en liten termos till höstens te (som jag letat efter den perfekta, heja SmartBuy!) och storpack rosrökelse. Stötte på svärföräldrarna utanför ICA, härligt att vi bor så nära att sånt händer =)

Sedan åkte jag hem, dök ner i arbete och fick bra flyt. Unnade mig en riktigt skön sommarkväll på altanen med Chris. Åt en smått fantastisk ekologisk middag, drack gott, njöt av solnedgången och lekte med hundarna.

Sedan  har Chris kollat fotboll medan jag dykt ner i en hög tidningar och skrivit klart en text. Snart True Blood-maraton.

Sweet dreams, wherever you are!

 

 

Hallå hallå!

Veckan har verkligen rivstartat med roliga cowrites och jobbsamtal. Det har blivit en del genres jag är ovan vid och det har varit en riktigt positiv utmaning för mig. Jag har köpt ett nytt ljudkort (för den insatte heter mackapären Focusrite och används för att spela in exempelvis sång i hemmastudion) så jag har pluggat nya musikprogrammet och brottats med teknik. Ja, det där med teknik är inte min starka sida... Men låtarna blir härliga! Glad Sonnvikska!

Ikväll blev det kvalitetstid mitt hjärtas utvalda, en liten dejt. Vi shoppade och åt supersmarr middag på en mysig kinarestaurang i Hässleholm.   ...Posade lite för er... ^^

Jag fick en trevlig present i brevlådan också! När mamma gick bort för ett drygt år sedan fick jag ju alla möjliga, och omöjliga, ångestsymptom jämte sorgen. Bland annat började jag tappa ögonfransar, vilket min läkare sa var en ganska vanlig följd av extrem psykisk press. Jag som alltid haft långa och täta fransar kände mig rejält störd, att vippa med ögonfransarna är viktigt för oss tjejer för tusan! Men nu har jag fått Xlash, det populära fransserumet som jag läst så mycket om. Ska bli spännande att se om jag kan få styr på fransarna! Håll tummarna. ...Jag rapporterar i bloggen om det fungerar. Bilden tagen precis nyss får funka som en "förebild", jag har dock mascara på mig men fransarna är sorgligt glesa och inte så långa:

...Nu ska jag ta bort sminket, tända ljus och läsa en god bok. Pussåsnusk på er!