Äntligen snart hemma!

Efter turnérande sen i torsdags är vi återigen snart hemma! Vi åkte direkt inatt efter Bredsele, Boliden. Vi åkte när kl var 03.30 och vii har endast 20 mil kvar drygt! Åh så skönt det ska bli att få komma hem, duscha, ta på sig mindre kläder och bara njuta av min älskling! Fy vad jag saknar honom när jag är borta! Det är då fan inget att leka med! Helvete! Jag kommer med säkerhet anfalla honom!!! Som jag ska pussas! Mmmn vad gott!
Dessa dagar har varit helt fantastiska! Varit bra danspublik och Non-stop giget med Dreams igår var asskoj! Kul att träffa Jocke som sjunger i bandet. Vi gick ju dock i samma klass på gymnasiet!
Nu blir det att vara hemma tills på torsdag för då bär det vidare igen. Upp till Falun och Lilltorpet. Peter följer med på det jobbet.. Så åker vi direkt hem till Hällefors för på fredagen ska jag lämna blodprover och gå på min mosters begravning! Usch och fy! Men vad gör man inte! Mina kusiner ville ha mig där så det är väl klart att jag ställer upp. Men nu ser jag bara fram emot hemresan! Att få komma hem! Till mitt hjärta! <3

Skapad:
29 juli 2012, 10:37
Läst:
928 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.

Måndag morgon och sen då?...

Skriver av mig lite igen då det var längesen nu... Denna sommar har ju ändå varit fantastisk på många sätt... Vi i Voyage har haft fullt upp med gig... Haft olidligt varma dagar, i en buss med en AC som inte fungerar som den ska... Har fått tillbringa soliga sommardagar då "normala" människor legat på stranden och pressat... Inte jag inte. Blek som en albyl, som alltid. Men å andra sidan.. Behöver ju inte oroa mig för hudcancer då tyvärr många fått förändringar efter denna varma sol... Nä...jag är rädd om livet. Mina sista 13 månader har inte varit ett år som jag kommer minnas med glädje. Jag fick veta i maj förra året att min äldsta bror hade fått cancer. I Bukspottkörteln. Det de kallar för mördarcancern, utplånar dig sakta men säkert... Efter många/långa och jobbiga behandlingar och en elektrolytbehandling lyckades ändå läkarna på Akademiska i Uppsala ta bort tumören.
För 4,5 månad sen gick våran pappa bort. I torsdags var då som jag egentligen orkade gå igenom de kartonger med saker som jag sparat efter honom... Det blev en hoper av blandade känslor.. Ledsen, glad men samtidigt fruktansvärt tom. Han fattas! Han är otroligt saknad...
Får en klump i halsen när jag tänker på honom. Trodde faktiskt jag skulle klara mig från "breakdowns" men ikke!!!
Nu sitter jag iaf på tunnelbanan hem mot Gubbängen efter en helgs turné... Blir skönt att få vila iaf 2 dagar innan det var dags igen...
Hem till min man, min älskling!!! Åhhhh så skönt!!!

När jag funderar på saker som händer omkring, vad man har, vilka man har runt sig och hur lätt det är att saker situationer går i spillror, då blir jag mörkrädd...

Jag tex fungerar som så att, känner jag att energin sugs ur mig, jag blir nedstämd så finns det en anledning till att jag blir det.
Jag har alltid haft en bra magkänsla när det kommer till negativa stunder. Jag litar fullt ut på min kvinnliga intuition och har väldigt sällan fel. När jag märker att folk tar avstånd, beter sig annorlunda, visar en viss arrogans och hur jag märker en viss skillnad ,blir jag ledsen, speciellt när jag själv inte kan sätta fingret på vad som hänt! Om "jag" känner mig "attackerad" psykiskt sett trycks jag nedåt.. Men en jävla fart! Självförtroendet sänks till en så pass låg nivå att jag inte längre litar på mig själv. Jag blir nojig... Över hur jag ser ut, över vad folk säger till mig, om vad folk säger om mig, om någon tycker illa om mig.. Allt negativt som man kan tänka sig...Många tror att "du är så stark, du klarar det... " Men nej, jag gör oftast inte det...Tar en väldans tid att ta sig upp för den trappan igen...Speciellt när har 1000 frågor men inte får ett svar? Ska man som människa ifrågasätta? Nej!!!! Inte min uppgift!
Varför måste människor skapa sådana situationer för andra människor? Varför inte vara ärlig och säga rakt ut vad de tycker är fel? Nej, det ska tisslas och tasslas och inget ska sägas... Och visa sig vara feg är ju beviset att de är rädda för att konfrontera någon som är betydligt starkare.
För oftast har dom fel... Kanske det som är felet med den typ av "fegisar" för stolta för att erkänna att de just har FEL!
Jaja, vad ska man göra. Säger som jag alltid sagt, life's a bitch but you'll get over it!

Annars då. Jo, min blodsocker har strulat kraftigt efter en långvarig förkyldning som inte verkar vilja bryta ut eller ge sig... Det är hopplöst. Värden som stigit. Då blir jag trött, hängig, svårt att fokusera, vill bara sova. Vilket är farligt då jag inte märker om jag blir syraförgiftad..
Sen helt plötsligt blir jag superlåg... Jag verkar lite ur balans, även då svårt att fokusera och koncentrera. Ibland kan man verka som "påtänd" adrenalinet pumpar och på mig vidgas ibland pupillerna... Sen kan det va så att det kan se ut som om jag är full...
Välkommen till min värld som diabetiker när min sjukdom är som värst...
Önskar ingen samma som mig. Men vissa skulle behöva få pröva på hur det känns...

Nej, nu ska jag sluta spy galla över livet.
Puss på er där ute!!!

Skapad:
18 augusti 2014, 07:36
Läst:
139 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.

Jahaja, long time ago...

Var ett tag sedan jag skrev. Bloggen blir tyvärr inte prioriterad till högsta grad när man heter Liv Hansson och har flera järn i elden hela tiden.
Hade finbesök hela förra veckan av min underbara mamma och "lillebror" Lukas (han är mitt brorsbarn). Det var supermysigt att få umgås en hel vecka. Vädret var tyvärr skit men vi fick ändå tiden att gå. Blev massa trevligt. Och som avslutning på veckan blev det Skansen i fredags!!!

Spelplanen tickar på, jobb hela sommaren! Kom just hem efter gig på Öland, där vi i Voyage spelade med Zlips! Vilka goa människor!!!
Att sjunga och få göra det jag vill är så underbart!
Ser fram emot hela resterande kommande sommarperiod, bla Malungsveckan tillsammans med Barbados!

Men nu har allt kring pappa lugnat sig. Allt pappersjobb och strul efter hans begravning är nu klart. Tack vare min bror Jimi som fått slita. Nu kan man börja slappna av. Hade det inte varit för min man så hade gått käpprätt åt helvete... Tack för att du finns my love❤️

Till hösten börjar jag extraknäcka som laserterapeut! Bort med fula tatueringar!
Har redan plats på studio och ska anmäla mig för utbildning i augusti. I september smäller jag igång!
Ska bli sååå kul!!!
Just nu kör jag bort en av mina sleeves och jag kan säga som så att det gör förbenat jävla ont!!! Aldrig mer!!!
Men att göra på andra blir kul! Haha

Skapad:
30 juni 2014, 13:13
Läst:
1619 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.

Contiuncti Fortes❤️

10 maj idag och nu är det redan 1 månad och 4dagar sedan pappa klev över till andra sidan... Fortfarande tårar som rinner. Behöver bara fixa med fotona på pappa så kommer tårarna. Tycker att det fortfarande känns oerhört overkligt... Sen tänker jag på den människa som vi åkte ner till...då fattar jag att pappa är verkligen borta. Om jag kunde skruva tillbaks tiden...om jag kunde få vara liten och gunga i pappas knä.. Om jag bara fick träffa honom 1 gång till. Men pappa håller dock koll... Efter att begravningen var klar for vi ner till församlingshemmet i Grythyttan... Kl 14.00 var det klart. Redan kl 17.00 visade han tecken på att han fortfarande fanns hos oss. Plötsligt tänds lyset på "gästtoaletten) hos min syster.den toaletten gick alltid pappa på. Grejor flyger i golvet (utan att gå sönder).. Men lystet tänds 13 ggr under 12 timmar. Hela familjen sitter blint och stirrar på toaletten när de har släckt, för att försäkra sig om att ingen av dom tände... Ingen var där... Helt plötsligt tänds lampan! Det höll på till tidig morgon... Han var även och hälsade på brorsan med familj på kvällen. Gjorde tvärtom då.. Han släckte Mollies nattlampa som alltid är tänd!! Sen var han i köket och fick för sig att använda sodastreamern. Jimi hörde hur någon trycker ner knappen. Nu hoppas jag bara att han kommer och hälsar på mig när jag åker hem till huset. Pappa var min pappa, mitt kött och blod! Skulle han visa sig så skulle jag inte bli rädd. Jag skulle snarare bli glad och lugn. Men jag saknar honom så förbaskat... Sorgearbetet är väldigt olika från person till person... Kommer alltid vara ledsen och sakna pappa... Men trots detta jag har ändå en väldig tur. Jag blev den lyckliga lillasystern till 7 syskon och 6 av oss som har världens bästa mamma. (Delar samma pappa med 3 bröder.) Inget slår min mamma! Hon är min bästa vän, min klagomur, bästa människan i världen den starkaste jag vet! Och jag är nog mammas största fan! ❤️❤️❤️ Alla mina syskon är fantastiska! Min Peter, mamma och mina 7 syskon betyder allt för mig! ❤️❤️❤️Jag älskar er!!!!❤️❤️❤️

Skapad:
10 maj 2014, 19:35
Läst:
2718 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.

3 veckor...

Igår var det 3 veckor sedan min far somnade in... Inte en dag har gått utan att jag känner sorg och gråtit... Kan fortfarande inte fatta att våran pappa är borta. Kommer kännas konstigt varje gång jag ska åka hem till Hällefors, åka förbi hans lägenhet och han inte är där.
Istället blir besöket på minneslunden...
Känns tugnt, känns konstigt och känns tomt.
Min pappa gjorde mycket dumt men han gjorde mycket bra oxå. Han var min pappa och den enda pappa jag hade...
Den bästa far för mig..

❤️❤️❤️

Skapad:
28 april 2014, 19:46
Läst:
2934 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.

Varför?

Dagen efter denna trevliga 50-årsfest vi hade för min bror Jonny, slutade förra helgen inte som man hade förväntat sig...
Vaknade runt 08.00 på morgonen den 6/4.. Det var alltså för 5 dagar sedan, det var i söndags. Jag vaknar med paniken i kroppen att jag ville ner till min pappa. Något sa mig att något var allvarligt fel. Jag sa till Peter att jag hade sån olustkänsla, att det kändes som om jag måste åka till pappa innan det var försent. Peter sa då att vi skulle åka ner efter vi ätit lunch och ta det i samband med att vi åkte hem till Sthlm. Mamma stod vid spisen och lagade mat, klockan var omkring 01.30.. Vi ser ut genom köksfönstret att Jimi kommer... Han hinner knappt innanför dörren innan han med tom blick säger; De ringde från Björkhaga nu...( vårdhemmet pappa bodde på de sista 2,5 åren) Pappa dog för en halvtimme sedan...
Jag uppfattade direkt... Jag hann inte ner! Jag hann inte få krama om min pappa. Det var som om han inte visste att jag var hemma i Hällefors. utan ville bara berätta för mig på sitt sätt...
Denna dagen glömmer jag aldrig... Glömmer aldrig den stunden när vi 30 min efter att Jimi kom hem åkte ner så vi fick se honom...
Vid första anblicken var det våran pappa. Men det var ändå så annorlunda. Det var som hela hans själ, personlighet, som han inte var kvar i kroppen någonstans. Ett tomt skal..
Jag skällde på honom. Frågade varför han inte kunnat förvarnat mig tidigare...
Efter att detta hänt, har jag nu lovat mig själv att inte vänta. Ska något göras, gör det! Innan det är försent. På skärtorsdagen nästa vecka är det pappas begravning.
Tanken gör så ont! Så ont!
Min pappa var en sån viktig del av mitt liv. Hade det inte varit för min pappa hade jag aldrig varit sångerska idag!
Jag har så mycket att tacka honom för.

Säger återigen. Lev din dag som om det vore din sista. Man vet aldrig vad som händer.
Min pappa blev 77 år gammal.

Sov sött älskade pappa❤️

Skapad:
12 april 2014, 14:39
Läst:
3237 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (2)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Bättre sent än aldrig!

Sitter nu i bilen påväg till landet och ska fira min älskade storebror Jonny då han fyllt 50 år!!! En hejdundrandes fest i temat 50-60-tal. Ska bli jättekul! Kläder är fixade! Fick en gammal klänning av min gamla granne Gun. En äkta fodralliknande tight klänning från 1961! Och jag kommer fortfarande i den efter 15 år!
Blir glad av bara tanken! Ja, LCHF fungerar! Det har blivit en del av mig och mitt liv och jag vill inte bli av med den vännen!
Annars mår vi fantastiskt bra! Jobbet rullar på och det går sakta men säkert framåt.
Nu är det vår och jag har inget att klaga på!

Skapad:
4 april 2014, 14:59
Läst:
3136 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.

En härlig känsla inombords...

Sitter på bussen till Örebro. Men öronen fyllda av Mumford & Sons och låten I will wait på högsta volym!!! Älskar verkligen denna låt. Jag blundar och föreställer mig att jag befinner mig i England och jag står på en klippa högt högt upp!!! Någonstans där allt bara är underbart och härligt.
Nu lever jag förvisso ett underbart härligt liv och jag njuter som alltid.
Denna vecka har jag varit ifrån min älskling hela veckan då jag vart hemma i Hällefors och haft massa läkarbesök etc.
Blev chockad över mig själv igår när jag var till Lasarettet och fick svar på alla 7 provrör de tog. Ett normalt långtidsvärde ska ligga på ca < 6% (andel % socker i blodet) dvs som man säger < 42 mmol/mol för en person som inte är diabetiker. Men jag som typ 1 diabetiker ska ligga på ca 7-8% och 52 mmol/mol. Jag hade prick 42!!! Jag är så glad att jag inte hade höga värden!!!! Så glad!!!! Och vågen visade mindre sen sist!)

Jag bara ler!!! Nu ska jag snart möta upp min blivande make inne i Örebro! Och gissa om jag ska pussas och kramas då!!!!! ❤️❤️❤️

Skapad:
29 november 2013, 15:07
Läst:
5356 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.

Insomnia...

Är i en period där jag har svårt att sova.. Det jäkliga är att jag snart ska upp igen. Suck.. Men vad gör man..
Kl 8 imorgon bitti drar jag till Östersund, lördag Sundsvall och på söndag är jag återigen hemma... Sen semeeeeester!!!! Åh vad jag ska njuta! Hoppas bara min man kan slita sig så vi kan umgås lite. Blir dåligt med den varan sen han kom hem efter din "semester" inte en dag har han varit ledig! Det är jobb eller möte eller andra förpliktelser hela tiden!!! Nu är det färdigt, bara huset blir klart. Förhoppningsvis är huset färdigt nu i helgen! För nästa helg ska vi umgås!!! Eller vara som vanliga par är... Vara tillsammans, göra saker tillsammans, njuta av varandra, vara förälskade! Ja allt det där ni vet!
Lider när jag ser hur trött han är.. Han somnar kring 18-tiden sen är han död till morgonen därpå..
Men, snart så, blir det ännu bättre...

Skapad:
20 september 2013, 00:56
Läst:
6220 ggr
Dela:
  Dela med Messenger
Anmäl

Kommentarer (0)

1024 tecken

(Kommentarer loggas med IP-nummer, datum och tid.)

Inga kommentarer än.