Är inne på sista dagarna innan semester. Ni vet den där veckan när man har för få timmar på dygnet. Har fruktansvärt mycket att göra, det har verkligen kört ihop sig den sista tiden. Inte blev det bättre av att datorn som jag anväder för att scanna alla dokument i hade en liten trevlig hårddiskkrasch. Men "datanörden" kom och räddade min dag - han sa först att han kunde KANSKE fixa det till onsdag den här veckan. Jag tog till cockerspanielblicken, snääääälllaa hjälp. Och han fixade det samma dag, åkte själv iväg och köpte en dator.

Sedan vet jag försåss inte om det var cockerspanielblicken som gjorde susen. Eller risken att få höra en sönderstressad medelålders kärrings utbrott över datorn...

:-)

Men nu blir det sena kvällspasset för att få lite mer gjort av min hiskeliga att göra lista...

Om jag inte hinner in här så ha en skön sommar!

Det ska jag off line

Idag hade vi möte i skolan, soc, rektorn, läraren och jag.  Det var faktiskt helt okej. Det kändes som om de verkligen brydde sig och ville engagera sig. Men samtidigt var det många skratt. De har den realistiska synen men också en stor portion humor. Det gillar jag.

Läraren har på denna dryga månaden fått en fullständigt korrekt bild av dotra. Han har sett hennes svårigheter och är klart medveten om vad hon behöver.

Och rektorn hade fullt grepp om vad ADHD innebar och var beredd att hitta lösningar inom rimliga nivåer. De han kan lösa.

Och vi var helt inne på att exxet och hans föräldrar måste tuffa till sig mot dotra. Nu måste det bli slut på att alla dansar efter dotras pipa. Hon måste lära sig att vänta på sin tur och inte bara buffla sig fram med den självklarhet som DE har lärt henne. Spelar ingen roll om andra sitter och pratar, kommer dotra så avbryter hon och de lyssnar bara på henne och tillåter henne att göra så. Samma sak att de gör precis vad som helst för att slippa konflikter med dotra. Säger de nej men dotra ja så ändrar de sig till ja.

Det är helt sjukt.

Som i lördags. Dotra hade glömt en sak i skuffen som hon skulle ge sin pappa. Låser du upp sa hon, javisst sa jag och låste upp med fjärren. Men det var inte nog hon ville att jag även skulle gå ut och öppna skuffen för hon ville inte smutsa ner händerna. Nej sa jag, öppna själv. Hon blev skitsur. Okej sa jag om 10 sek så låser jag igen om du inte öppnar. Så låste jag och gick in. Sa till alla att låt henne vara en liten stund så kommer hon snart och allt är bra. Alla verkade nöjda med det. Jag sa också att hon själv sagt att hon börjar försöka hantera sin ilska genom att gå undan lite och få vara ifred. Tom farfar nickade till synes nöjt.

Men farmor...

Hon skyndade sig genast ut och kunde naturligtvis inte låta dotra vara ifred. Såg hur de pratade sedan kom farmor och bad mig låsa upp. Okej. Jag tänkte att hon fick ju i alla fall ett par minuter kanske räckte det för att farmor skulle kunna prata henne till rätta och så låste jag upp. Och ser farmor skynda sig till min bil OCH ÖPPNA SKUFFEN ÅT DOTRA!!!

Men snälla ... sa jag högt.

Det är ju så jävla stolligt. Spelar ingen jävla roll vad jag säger hon ska ALLTID gå tvärt emot mig.

Tom när jag hjälpte exxet med att planera upp sin vardag så kunde hon inte låta bli att säga "jag skulle bli tokig om någon måste säga när jag ska göra saker"  Inte något- oj tack för att du försöker hjälpa till utan bara en mycket kritisk kommentar.

Och jag har verkligen gjort ett schema som innehåller allt från betala räkningar till byta lakan. Städning, disk, tvätt. När han ska ha dotra tom tandbortstning, frukost, lunch, när han ska börja med middagen, när hon ska vara i säng. Efter att ha bott under samma tak som honom i många många år så vet jag betydligt bättre än henne var hans svårigheter ligger. Och soc mer eller mindre gav mig order att hjälpa honom med ett schema.

Nå nu hade vi i alla fall det sista mötet med soc. Utredningen kommer de att skicka hem till oss var.  Få se vad den säger.

I lördags skulle vi fira exxets födelsedag. Han hade bjudit hem familjen och mig. Hade ingen som helst lust att gå men för dotras skull måste jag. Hon hade sin pappahelg och de skulle göra en egen tårta.

Hade lovat komma upp lite före för att jag hade hennes "finklänning" hemma. Hade precis parkerat när exxet ringde "kan du hålla igen en halvtimme vi är lite sena" Dags att ringa då! Nå jag frågade vad han hade kvar och med 30 min försening borde han ju inte ha mycket kvar. Han började säga att han skulle plocka undan lite till och gå upp på vinden med ett par grejjer, duscha och så göra en tårta. Och vad det nu var till. Jag sa direkt att du det där är inte 30 min jobb -det är snarare 3 timmars jobb. Kan du verkligen ha någon som kommer till dig?

Jag riktigt hörde hur han tittade sig omkring och sedan kom det - nej kanske inte...

Det slutade med att han ringde föräldrarna för att höra om vi kunde komma dit och så bad han mig fixa tårtan.

När jag kom upp så stod jag bara och gapade. Nog för att dotra sagt att det såg hemskt ut men ALDRIG att jag hade kunnat ana mig till att det skulle se precis lika illa ut igen som det gjorde innan jag började röja där.

Det var en svinstia. Igen hade han mat och sopor blandade på matbordet. Det var knappt att det gick att ställa två tallrika på matbordet.

Den enda yta jag hittade som var fri nog för att göra tårtan på var SKÄRBRÄDAN.

Jag erkänner frivilligt att jag gav honom en sjuhelsikes utskällning. Det är INTE acceptabelt att han har det att se ut så där när dotra är där.

Jag gjorde visserligen tårtan och vi for över och fikade hos hans föräldrar. Men vi gjorde det med dotras väska i skuffen. Hon kom med mig hem i lördags.

Och om han inte har snyggat till hemma när vi är tillbaka från semester så söker jag ensam vårdnad.

Försökte få honom att vakna men han sa också att städningen blev honom för övermäktig när det ser ut som det gör nu.

Han inbillade sig att han skulle fixa det på 30 minuter... Jaha du MIG skulle det ta 2 heldagspass för att röja av det till någorlunda skick. För att få det i bra skick säkert det dubbla. För honom.. Ja om han följer det schema jag skrev åt honom så kommer det att ta honom nästan 3 veckor att få det okej.

Jag blir så trött....

Det är väl det jag är. Eller? Det är ju ren inbillning. Absolut.

Dotra och jag hade en diskussion idag. Hon var så hungrig när vi väl kom hem så att hon gick i "baklås". Fast hon var så hungrig kom hon inte och åt. Vägrade. Till slut röt jag till henne att nu jäklar kommer du eller så slänger jag maten i soporna.

Då högg det till i bröstet. Rejält. Fast jag tror att det hänger ihop med rörelsen jag gjorde med armen så blev jag skitskraj.

Eller så var det så himla patetiskt att det bara var rejält med gaser i magen så det bara råkade knipa till rejält just då så det kändes högt upp.

Jag vet ju det men samtidigt...jag blev verkligen skitskraj.

För att distrahera mig själv så började jag i hastigheten plocka undan saker som låg framme och så.. Lyckades väl delvis. Men samtidigt fanns den helt sjuka tanken: Om det inte är gaser eller ytliga muskler.. om jag blir jättedålig och behöver ambulans eller värre... då ska det i alla fall se lite vettigt ut.

Som sagt var ibland är man lite sjuk i huvudet. Men det är väl inte så illa om man vet om det själv??

Men antar att detta är ett utslag av allt som hänt de sista åren. Alla gånger de klappat mig på huvudet och sagt att det är ingenting och så har jag i alla fall haft rätt, det har varit något. Till slut blir man lite nojjig.

Var till vårdcentralen igår. Hade äntligen fått tummen ur och bokat tid. Ville ha någon slags hjälp för min allt sämre rygg och axlar. Remiss för alla mina urinvägsinfektioner, vet ju själv vad som måste göras men dit måste jag ha remiss. Och så undrade jag om min envisa hosta (sedan i december) skulle kunna vara någon lindrig astma. Och så var det då ett par recept som måste förnyas.

Sa att det var flera saker som behövdes kollas när jag bokade tiden och jag fick 30 minuter. Men jag hamnade hos en läkare med väldigt taskig attityd. När jag tog upp två saker så sa hon direkt att vi måste fokusera på en sak i taget, ja tack, annars blir det inget ordentligt gjort. Sedan blev hon helt insnöad på min hosta, ryggen fanns det knappt någon tid över för och urinvägarna.. Tja hon sa rakt ut att man bara ska ta EN sak för varje läkarbesök. Så med andra ord borde jag ha TRE läkartider för att få hjälp. Snacka om att försöka tjäna pengar på patienterna!!!

Och hon sa att hon skulle skicka mig på MR av ländryggen men hon kollade inte alls vad som redan röntgats av min rygg fast jag sa att jag redan varit på röntgen bla MR av i alla fall delar av ryggen.  MEN hon sa att hon inte ville det först för då skulle svaret komma när hon var på semester och då måste en av hennes kolleger ge mig svaret och då kunde de bli arga...

Nej henne vill jag absolut inte tillbaka till.

Igår blev dotra lite ledsen, arg och frustrerad. Sa att jag aldrig kan förstå hur det är att ha ADHD. Att hon vill ha en vanlig pappa (en utan ADHD) och att hon absolut inte vill ha ADHD själv.

Ja vad kan man säga i det läget. Trösta och säga stackars stackars eller vara väldigt rak?  Jag valde det senare. Konstaterade att nej jag kan inte förstå hur det är att ha det. Men det är faktiskt inte bara hon som lever med det utan vi får bägge tampas med den. Och nu är det bara så att hon har det, pappa har det och det är inget man kan göra åt det är bara att gilla läget. Samma sak för mig, jag har en dotter som ibland är en vandrande bomb färdig att smälla av, ibland är världens gulligaste och snällaste, inget att göra åt - bara att gilla läget.

Och hon lugnade faktiskt ner sig ganska snabbt efter det. Vi konstaterade att om vi kunde så skulle vi bägge vilja bli av med den på två röda.

Men hon är ju så förbaskat medveten om vilka svårigheter hon har. I alla fall i stort sett. Sedan kan det ju bli sådana situationer som bara är jobbiga för mamma. Som när hon kläcker ur sig något som inte borde sägas högt men som hon inte ser som något galet. Tex när två ganska storvuxna män klev ur hissen här hemma och hissen for upp flera centimeter: OJ TITTA HISSEN ÅKTE UPP!

Ähum..

Men hon var ju bara fascinerad av att hissen åkte upp så mycket inte tänkte hon ju på att de säkert tog det hon sa som en pik om deras vikt.

Men det är så det är. Och folk som inte vet att hon har ADHD blir ju förbaskade.

Okej jag får visst ta tillbaka en del av det jag skrev igår om prinsessan. Såg kvällstidningarna idag och får konstatera att de fått bilder där det faktiskt syns att hon är kär och lycklig. Expressen har egentligen en alldeles gräslig bild av henne på första sidan men just därför är det också en härlig bild. En vanlig Svenssonbild, ni vet de där som alltid polarna eller familjen får när man bara släpper och glömmer att kameran är där, de där bilderna där man får till de mest konstiga miner men som istället är så förbaskat ÄKTA!

Så jag tar tillbaka, dockan hade visst liv i alla fall och glad är jag för det.

De är ju trots allt vanliga människor som har en förbaskat hård press på sig att alltid vara till sin fördel, se bra ut, aldrig säga något dumt, alltid vara beredd att om man skämtar är det alldeles säkert någon humorbefriad i närheten, aldrig vara mänsklig och göra något dumt. Och dessutom hela tiden få höra: Skrota kungahuset, de lever på oss stackars skattebetalare..

Ja jisses det kan inte vara lätt att vara kunglig. Modigt av dessa vanliga dödliga som vågar ge sig in i deras kretsar.

Och by the way, de stackars kronor jag ger till kungahusets försörjning ger jag med varm hand. Jag tycker det är kul att vi fortfarande har dem.

Jahapp någon som missat vilka som gifte sig idag? Nej skulle väl inte tro det va :-)

Vi var inne i Gamla Stan och gick av ren nyfikenhet mot slottet men kunde konstatera att två timmar innan själva vigseln var leden många meter breda redan och tätt packade, inte en chans att någon skulle slinka närmare. Och det var på en plats som säkert inte skulle se speciellt mycket i vilket fall som helst. Nå vi hade inte tänkt att stanna heller vi hade kommit överens om att se allt på TV istället.

Och det gjorde vi. Firade lite med varsin prinsessbakelse (vad annars) och så satt vi där i flera timmar.

Men jag är lite kluven. Visst var det fint men där fanns rätt mycket som jag inte riktigt tyckte var bra. Jag älskade början av vigseln när barnen kom in och ställde sig med blomstergirlanger och sjöng. Det var jättefint.

Och visst var jag jätterörd när jag såg det. För att inte snacka om hur rörd jag blev när jag såg hur rörd brudgummen blev. Och visst var bruden VACKER. Klänningen var urtjusig inget snack om det. Och visst förstår jag att hon säkert var nervös men största delen av tiden såg hon mer ut som en vacker docka, inte ofta hon visade några känslor. Till skillnad mot brudgummen då.

Och Marie Fredriksson... jag är ledsen men hade någon kollat om hon fortfarande kunde sjunga låten? Det var inte alls särskilt bra och långsammare än vad den brukar vara, märktes att den som kompade henne hade vissa problem med hastigheten.

När jag såg kortegevägen tänkte jag i mitt stilla sinne att inte var det som när kronprinsessan gifte sig, då var det FEST längs gatorna och fullt med folk överallt. Här var det flera ställen där det kanske inte var glest i leden men det var inte fullpackat heller.

Och visst hade det varit trevligt om de i alla fall hade bjudit på glimtar från middagen.

Och gästerna visst var många jättefina men så var det ju dekoltaget. Ja ni vet hon med DEKOLLTAGET.  Inte katten vet jag vem kvinnan är men jösses Amalia vilken fel klänning. Den skulle vara fel i de flesta sammanhang. Hon hade alldeles för stor balkong för den klänningen.

Men nog var det många vackra gäster också. Och många vackra klänningar också :-)   Men jag reagerade lite på att ett par av dem var helt svartklädda. Inte kan jag så mycket om vett och etikett men så mycket vet jag att inte ska man vara svartklädd på bröllop (om du nu inte har sorg då) eller konkurera med bruden genom att klä sig i vitt.. Vilken annan färg går för mig men inte vitt eller svart. Någon gräns får det väl ändå vara?!

Och så Mark Levengood, jösses han må vara homosexuell men nog är karln snygg :-)  Och uppkäftig nog att klä sig i färg och han passar verkligen i det också. Inte många män hade klarat av den kostymen.

Och så avrunda med något riktigt sött. Prinsessan Estelle i sin lilla stol! Kunde det bli sötare än så?? Och så duktig hon var att sitta still, jag menar för att vara så liten. Jätteduktig.