Perfect is the enemy of the good

20170725_172755

Tyckte att jag var rätt ”duktig” som hängde med kollegan till gymmet på rasten idag. Det belönades med ett glas mousserande samt vattenmelon så fort jag kom hem. Haha mellan 2014-2016 var jag medlem på fitness 24/7 och dök upp där vid högst 3 tillfällen under dom två åren. Nu för cirka en månad sedan blev jag medlem igen och idag pallrade man sig dit. Kollegan fick tjata rätt länge, men när jag väl var där kändes det rätt bra. Hann faktiskt med en del under den halvtimmen.

På tal om att ta tag i saker så har jag dekorerat om på mina soffbord. Är nöjd so far!

När man absolut inte vill ha några syskon

DSC_2709Häromdagen höll jag på att driva lite med N. Jag talade om att vi snart skulle få en liten bebis.

Hon: då flyttar jag härifrån.
Jag: varför då, vill du inte bli storasyster?
Hon: nä jag orkar inte… nu går jag och packar mina saker och flyttar härifrån.
Jag: varför säger du så?
Hon: jag tänker inte bo här om det ska bo en bebis här.

Haha och så gick hon runt i lägenheten samtidigt som hon gav mig den där döda blicken samt vägrade prata med mig.

Måste dock erkänna att hennes starka reaktion var lite oväntat. Att hon liksom jag inte är så förtjust i barn är ingen nyhet men den reaktionen var väldigt olik det jag fått tidigare vid liknande skämt. Haha misstänker att den senaste filmen vi såg tillsammans (baby bossen) har bidragit till reaktionen. Fast sensmoralen av filmen tyckte jag ju var fint. Dock tur för henne att denna mamma som länge funderat med att sterilisera sig kanske äntligen ta tag i det. Vi får se… tidigare har jag ju varit öppet för en till mest för hennes skull då jag gärna ville ge henne ett syskon. Men nu när hon ändå inte vill ha så är det tveksamt att jag ens vill skaffa en till. Däremot skulle jag faktiskt kunna tänka mig att adoptera. Gärna från ett år och uppåt men absolut ingen bebis och definitivt bara en – att ha en stor familj är inget som lockar mig. Bara tanken på en massa skrikande och gapande ungar ger mig rysningar haha. Jag som ogillar kaos, skulle fan bli tokigt.

When you’re single but also in a relationship

Detta är nog mitt längsta inlägg ever. Och inte för att jag ens är skyldig någon en förklaring. Men jag har ett par kompisar som ju undra det faktum att jag ändrat min status på fejjan. Och i och med att samtliga läser min blogg och jag inte riktigt velat prata om det, så skriver jag upp det här, när jag ändå känner ett visst behov att skriva av mig.

” Smärtan har alltid varit en del av mig. Tidigt fick jag lära mig att förlita mig på ingen annan än mig själv. Trots det är jag en öppen, varm och kärleksfull person som för det mesta sprider glädje runtomkring mig. Och trots min något enorma öppenhet så är jag nästintill omöjligt att komma in på djupet. När livet ställt till det och plågat en, så har jag kämpat och krigat i tysthet. På egen hand. Således är det väldigt få saker människor som tror sig vara nära mig känner om mig.

Denna gång när livet ställde till det så visade det sig vara något jag omöjligt kunde vinna på egen hand. När människor jag trodde var mina vänner, människor som jag alltid har ställt upp för, vände mig ryggen när jag för en gångsskull behövde dom. När hela min värld, mitt liv höll på att rasa samman mitt framför näsan på mig och jag inte ens kunde göra ett skit åt saken. Precis då, från ingenstans kom du in i mitt liv. Även om jag utåt sett fortfarande var pratglad, fnittrig och mitt vanliga jag. Så höll jag innerst inne på att sakta men säkert gå under, jag var självmordsbenägen och livslusten försvann. Medan andra hade tillgång till min glada jag, fick du ta del av den hemska sanningen. Du fick ta emot allting – mitt gnäll, min ilska, mina mörka tankar, min smärta, mina humörsvängningar och mina häftiga utbrott. Jag försökte driva dig så långt bort ifrån mig som möjligt. Men du stannande kvar, stadigt stod du vid min sida igenom det hela. Under behandlingen, depressionen, biverkningar. När jag inte kunde gå och istället halkade mig fram räckte du mig handen och hjälpte mig fram när vi var ute. När det var som värst kunde jag inte alls komma ut, jag kröp mig fram i lägenheten. Jag minns vad du sa till mig ” du må ha gett upp om dig själv och du får bli hur arg du vill på mig men jag kommer aldrig att ge upp om dig”. Du har haft en enorm tålamod, ringt mig varje dag, torkat mina tårar, gett mig all stöd jag behövde. När jag inte orkade kämpa längre, blev du min styrka, när jag inte längre kunde gå bar du mig, när smärtan blev för mycket för mig att bära och jag ville avsluta mitt liv, gav du mig anledningar till att leva.

I 7 månader har du varit min bästa vän med allt vad det innebär. Det har varit 7 månader av oändligt mycket kärlek. Jag älskar dig något oerhört och är så tacksam över att ha dig i mitt liv. Tack för allt du gett och ger mig, din kärlek, din tålamod, din omtanke, din tid, ditt stöd. Och nu när vi är ett par och planerar att bygga upp ett liv tillsammans. Så lovar jag dig inte gröna skogar. För även om vi knappt bråkar på grund av att vi har en så stark och transparent kommunikation där vi diskuterar fram till lösningar. Så vet jag att vi en vacker dag lär komma att rycka ihop. När den dagen kommer så vill jag at du kommer ihåg varför vi blev ett par. Nej jag lovar dig inte ett perfekt förhållande, men det jag däremot kan lova dig är att så länge du gör din del så kommer jag att ge dig mitt allt och göra det som krävs av mig för att få det att funka. Samt vara en så bra flickvän till dig som möjligt. Men framförallt en lika bra och fantastisk medmänniska som du ju är mot mig”.

Texten ovanför skrevs av mig och publicerades på fejjan den 23 maj. En dag efter det att vi blev ett par, efter 7 månader av ren vänskap. Knappt en månad har gått och jag har uppdaterat min status till singel. Ett beslut vi absolut inte alls är överrens om.

När ens väg korsas tillsammans med en person som utseendemässigt inte motsvarar det man söker hos en eventuellt framtid partner. Men att man ändå väljer att inleda en vänskap där omständigheterna leder till att man bygger ett stark band. Som i sin tur leder till att man börjar se personen bakom det ytliga, som ju för övrigt har alla dom egenskaperna man gärna vill ha hos en partner. Personen blir ens bästa vän, en relation där man har en otrolig transparent, öppen och stark kommunikation. Där man hellre diskuterar fram lösningar, istället för att bråka. Och så börjar man förälska sig i personen som redan varit förälska i en innan denna ens fått träffa en. Och bara kort därefter börjar alltid rasera. Synen man haft på ens kommunikation visar nu sig vara en illusion?? Då alldeles för mycket saker nu sett dagsljus.

Jaa det är exakt det som hände. Så detaljskadad som jag är har jag såklart märkt av flertalet utav dessa saker under vår vänskap. Vilket jag givetvis tagit fram men fick aldrig logiska svar och eftersom jag numera inte orkar med onödiga diskussioner med folk så har jag kunnat släppa det. Men i egenskap av flickvän så kan jag inte det och därmed ställde krav att alla kort skulle läggas på bordet. Vid två tillfällen har jag varit vansinnigt arg och krävt vettiga svar. Trots att min magkänsla sa något annat LOVADE han mig att han hade tagit upp allt. Vilket såklart inte var hela sanningen. Droppen har varit det jag fick reda på efter helgen han och barnen spenderade hos mig. Allt detta har gjort att känslorna som jag hade fått, sakta men säkert började att avstå. Och dom allra sista försvann dagen jag var på den senaste eventet. Alltså att passa en bebis som inte ens är ens eget mot sin vilja? Mitt i natten när man vill sova för att dennas mamma befinner sig i en kyrka kl 00:11 (?) och man inte har en aning när människan ens kommer tillbaka? I min värld är det helt oacceptabelt. Att tillåta att ens exfru kör på en på det sättet tyder på brist på respekt på ens egenvärde. Då kan man inte påstå sig älska någon annan när man uppenbarligen inte älskar sig själv tillräckligt. Man kan liksom inte ge någon annan något man själv inte har. Och för mig är det inte bara oacceptabelt, men även oattraktiv och rent utsagt avtändande. Där och då dog känslorna jag hade kvar. Det är en sak att vara för snäll och rent utsagt en toffel. Det sistnämnda verkar vara fallet här.

Och eftersom man bör känna till bakgrunden för att förstå någons beteende, så har jag ju åkt dit vid två tillfällen och sa att han skulle ta upp allting som jag borde känna till. Därför att jag så gärna ville förstå situationen, hur det blev så och för att jag inte ville gå runt och ha en bild som kanske inte riktigt stämmer. Men alltså jag blir inte klok, hela situationen är ett stort jäkla skämt. Jag må vara den mest snällaste, hjälpsammaste och givmildaste person som jag känner till. Men även jag har mina gränser. Och jag är allergisk mot sånt här vidrigt beteende och översittar beteende. Jag är heller inte den där som ska svälja och vara tyst. Och jag skulle under inga omständigheter tillåta eller acceptera sånt trams. Det enda Jag kan se av vår framtid är: en tillvaro fyllt av konflikter med en man som är för feg för att sätta ner foten. Och med tanke på att det finns barn inblandade här därav varför jag valt att kliva av. Ingen barn ska behöva ha det så och det är absolut inget jag vill utsätta min tös för. Dessutom har jag varken några känslor eller tillit kvar. Hans liv är helt enkelt för rörigt för mig och det är inget jag vill vara en del utav. I allt denna röra har vi en trip inbokad. Något vi både såg fram emot förut men jag tyckte att det inte riktigt var läge med tanke på hur det ser ut mellan oss. Men men….

Find what you love and let it kill you

För att vara en typiskt vädur så tänker jag tok för mycket. Vilket fick mig att kolla upp mitt personliga horoskop och alltså jag har en del planeter i andra stjärntecken dock mest i väduren. Men jag har min ascendent i fiskarna. Haha fuck me. Som tur är, så är jag en periodare när det kommer till i stort sett allting. Och just nu är jag inne i en sån.

Faktum är att jag varit i den här skiten i snart 2 månader nu. Så ligger här med en huvudvärk deluxe som jag fått av allt tänkande och tänker på min framtid. Snart ringer L som även har ett eldtecken. Till skillnad från N så är han inte en typisk lejon. Men vi kommer löjligt bra överens. Vi liksom kompletterar varandra. Det jag både gillar och kan störa mig mest på är när han pushar mig att ta tag i en massa. Haha jag tror att jag stör mig på det då jag gör exakt likadant med honom. Väduren och lejon är ju rent generellt bossiga människor. Så känns som man vill ta kommandot i varandras liv. Det positiva med det är ju att vi får saker att hända genom att pusha varandra att ta tag i saker man velat men inte riktigt orkat genomföra. Jag vet t ex att jag är anledningen till att han sagt upp sig och startat eget, kommit igång med kosten och annat tråkigheter.

För min del så finns det massor jag vill men ville inte ta tag i ett skit innan jag åkte på min resa. Nu är jag tillbaka och det är dags att möta verkligheten och då är det skönt att han är där och trycker på. Även om jag just då upplever honom som jobbig. Jag vet att han snart kommer att sätta igång. Så här ligger jag och tänker på vad jag vill med mitt liv. Är dock inte helt säkert på vad jag vill egentligen. Det är så himla mycket jag vill, att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Beslutsångesten blir för tung. Däremot har jag gjort upp några små delmål. Och det är först och främst att skaffa ett nytt jobb. Helst i en helt ny bransch och gärna närmare. Skaffa mig ett gymkort – haha hade ju en mellan 2014-2016 och gick endast dit vid högst 3 tillfällen. Är ju redan vältränad att varenda en tror att jag gymmar. Men jag vill göra det för hälsan och testa lite styrketräning.

Sen kommer jag troligtvis att börja plugga nästa år. Till vad, är oklart i dagsläget. Lutar åt inredning och design. Vill dock bli helt säkert innan jag går och ger 25 lax eller vad det nu kostade. Grejen är att jag behöver få jobba med något konstnärligt. Jag är väldigt kreativ som människa. Så det bästa för mig vore att ha ett jobb där jag får skapa. Nu när jag var i Mallorca har jag skrivit en del och även gjort en hel del skiss så ska återuppta min målning. Perfekt nu när jag är i behov av en hobby. Yes, det är lite av det jag planerat. För övrigt så kommer jag att resa en hel del.

1492216466-10411Och tänk att det nu gått en månad sedan man blev hela 26 år. Här får ni en opublicerad bild ifrån 2014 då jag i min hjärna inbillar mig att jag fortfarande är 24 år heheh.

I don’t need a ring around my finger to make me feel complete

Alltså är det bara jag som bokstavligt talat kvävs med frågor, om när jag ska binda mig, skaffa ett syskon till N, gifta mig.. och listan kan göras hur långt som helst. Och då främst utav släkten. Särskilt nu när jag fyllt år, är fett trött på det… snacka om att tvinga på någon åldersångest.  

Jag värderar frihet högre än något annat här på jorden och giftermål skrämmer som bekant skiten ur mig. Även om jag är väl medveten om att det inte handlar om att ”äga” någon, Så kan jag ändå inte hjälpa det faktum att det känns ‘att nu är jag fast’ med någon. Bara det, stressar ihjäl mig. Och andra sidan är det ju något som jag ändå kan tänka mig att uppleva. Men det ska mycket till då jag bara vill gifta mig en enda gång och helst då inte skilja mig. Är det en smart och smågalen prick, som har rå humor, är intensiv, hård men ändå mjuk och besitter dom andra egenskaper som jag gärna vill se hos en partner. Ja då har vi kommit en bra bit på vägen.

En standard relation a la Svensson är inget för mig har jag kommit fram till. Faktum är att jag inte alls vill ha en pojkvän/man/sambo you name it. Jag vill först och främst ha en bästa vän, en partner, en passionerad älskare som är en jävel på att få mig att tappa andan. En allt i en person. Någon som kan matcha mina ansträngningar, som har mer eller mindre samma energi som mig och därmed kan orka att hänga med i mitt tempo. Någon som både klarar av att vara själv och trivs i sitt eget sällskap. Som ständigt är på språng nånstans men även kan varva ner. Ungefär sådär funkar jag själv så den biten är rätt viktigt att det stämmer, annars är jag hellre singel livet ut haha. För övrigt så är kemin avgörande för min del, så har inget speciellt typ om man säger så.

Jag äälskar att vara fri, trivs i mitt eget sällskap och behöver ingen man, eller en jävla ring för att få känna mig hel. Kan köpa mig en ring själv om jag så önskar ha en Lol. Haha varje gång jag har såna här konversationer med morsan min, är ”N’importe quoi” det enda som hon ständigt upprepar. Ah hon orkar inte med mig. Vi är lika envisa och eldiga både två så vi kommer typ inget vart.Snapchat-1905107435

Hope for a brighter future

IMG_20170407_225254_914

En dag som denna påminns man återigen över hur skört och oförutsägbart livet är. Man är helt enkelt omedveten om vad morgondagen bär med sig. Därmed borde vi ta vara på livet mer. Vara mer tacksam för allt det vi är och har, istället för att ständigt beklaga sig över det vi inte har. Det är inte alla som får chansen att se morgondagen. Dödens väg må vi ju alla förvisso vandra förr eller senare. Men när den dagen kommer och hur man dör är en gåta för alla. Så se till att leva här och nu, som om den dag vore din sista. Ger dig allt det du kan, tar varje tillfälle och möjlighet att utforska det okända, det du är nyfiken på… bli allt det du är kapabel till att bli.

Du har ju trots allt bara ett liv. Som periodvis mår vara eländigt och orättvist, men den är även fantastiskt och underbart. Det gäller då att acceptera saker och ting såsom dom är, när livet ställer till det. Och då göra det bästa av allt utifrån dom förutsättningar du har.

Tänker på alla dom drabbade idag och hoppas dom trots allt må finna inre frid. Det värsta med sånt här, allra mest för dom drabbade är ju att det inte blir nåt slags paus, utan livet går vidare. Jag hoppas dock att man har någon/några som kan bli ens styrka när man inte längre orkar själv. Det gör så fruktansvärt ont att förlora någon man håller kär under dom förhållande. 

Jag blir även glad över all kärlek alla sprider. Men jag hade dock alltid velat ha det på det viset – att man inte hade behövt en händelse som denna för att visa lite omtanke och mänsklighet. Ta väl hand om varandra och kom ihåg: att spara på kärlek får man ingen ränta av. Se till att dom du håller kär vet hur mycket dom betyder för dig. Säg det bara inte, utan visa det också. Var alltid snäll och kärleksfull mot dom du möter, även mot dom som inte ens förtjänar det. Kväv dom med kärlek. Gör det till en livsstil – att vara kärleksfull, och inte bara när det sker tråkigheter.

When you take a selfie so good, you can’t believe it’s you

Snapchat-1079014952Rubriken talar för sig. Daamn, alltså nästan så jag får lust att klona mig själv. Fan vad kul vi hade haft då, livet hade förvandlas till en stor fest.. varenda dag. Men aj dagen då vi skulle ryka ihop.

Det är även anledningen till att jag numera undviker vädurar när det kommer till dejter. Det rinner ju ändå ut i sanden då det blir för mycket av  ‘I against I’ … däremot så har jag haft vääldigt kul med dom vädurar jag träffat.  Jag tror att en sån relation ändå skulle kunna funka, men bara med en vädur som har en gnutta självinsikt och som blivit kvitt sin enorma stolthet. 

But even Superwoman sometimes needed Superman’s soul

FB_IMG_1490039700130Känslan när man varken kan prata eller träffa sin bästa vän… den känsla alltså. Brukar vanligtvis inte ens känna att jag saknar mina vänner, haha kan däremot tycka att: ‘fan nu vart det ett tag sen man sågs’. Men L alltså har kommit att betyda så otroligt mycket för mig. Jag tror att det mest beror på allt det som hände kring mig under tiden han kom in i mitt liv. Vi byggde upp ett starkt band på så kort tid och blev varandras bästa på ett ögonblick. Vi pratar varje dag och kan ringa varandra hundra gånger, och det jag diggar är att vi har en sån där öppen och transparent kommunikation. Och det här är även något som är väldigt nytt för mig. Trots att jag skriver dikter och är en obotlig romantiker av rang så ogillar jag verkligen om att prata om känslor, när jag själv är involverad i dessa. Känner mig bara obekvämt och kvävd och pressar den andra personen så upplever jag denna som väldigt jobbigt. Är det någon jag tex dejtar så kan jag till och med tappa intresset där och då. Men med L så försöker jag, då han är medveten om detta så backar han alltid och ger mig utrymme och tiden att känna själv när jag redo att prata om det, vad det nu är.

Förra veckan åkte han på en affärsresa utomlands och alltså jag har saknat honom en hel del. Ju mer jag tänkte på det desto mer olidligt kändes saknaden. Inte för att vi ens ses hela tiden. Men tror mest att det beror på vetskapen om att han befinner sig utomlands. Ja ni vet psykologi… 

Snapchat-792257453Denna bild togs förra veckan på torsdag dagen innan han åkte. Det var sist vi sågs över en fika.

20170323_112427Men snart flyger han väl tillbaka hem. Och då blir det bio, är helt nyfiken på ‘Kong’. Men under tiden får man vara tacksam över att det finns något som heter Whatsapp.

Årets första inbjudan – Fadimegalan 2017

Hedersmord. Smaka på det ordet. Första gången jag kom i kontakt med det ordet, var när jag bodde i Småland. I samband med den där mordet på Abbas som skakade om byn högsby och hela Sverige med för den delen. Jag har skrivit om detta på min gamla blogg och även lagt utdraget från inläggen på denna blogg. Jag bodde i ett radhus i ruda och gick i skolan i högsby. Det var där jag hade lärt känna tjejen till den mördade killen. Jag var den sista som såg henne och Abbas innan hennes föräldrar anmälde henne som försvunnen. Så polisen kom hem hos oss och tog med mig till polisstationen på förhör. Glömmer aldrig den dagen. Så jäkla nervös jag var, jag bokstavligen pressades på frågor. Alltså hur beskriver man en kille man bara träffat en gång. Hastigt dessutom. Och kort därefter fick man ju läsa att han hade blivit mördad.

Hur mycket jag än vänder och vrider på det så går det helt emot mitt förstånd, hur man kan mörda någon som råkat älska ens barn eller ännu värre ta livet av sitt eget barn. Det är helt sjukt. Jag känner så många som fått bryta helt med sina familjer och lever idag under skyddad identitet. Och att samhället fortfarande inte tar det här på största allvar går mig verkligen på nerverna. Polisen och socialtjänsten måste bli bättre på att skydda dom tjejerna och killarna som slår larm. Bara det faktum att ringa polisen eller ens kontakta en kurator är väldigt allvarligt. Du liksom bryter mot den lojalitet du måste ha till din familj i dessa kulturer. Då går det inte bara att skicka hem den som slagit larm. Har man tur kommer man undan med lite stryk, att man stöttas bort och utsätts för psykiskt misshandel. Har man däremot otur ja då är man död. Kommer ihåg hur det tog hus i helvete när min lärare slog larm hos socialen och när jag tillkallade hem polisen mot min far. Trots att jag valde att inte anmäla honom så fick jag ta så mycket skit från både familjen och människor runtomkring, det var som om det istället var jag som var boven i allt. Jag tror även att folk utifrån (släkt, vänner osv) triggar igång det här, man liksom känner att man måste göra något för att dessa inte ska snacka skit. Så hela definitionen om heder måste ändras. 

Det är helt sjukt hur många som lever under dessa förhållanden. Verbalt och psykiskt misshandel är en vardag för många. Ännu sjukare är det att många av dom som utsätts har en tendens att komma bort med en massa bortförklaringar och försöker normalisera detta beteende när det kommer fram. Jag hade en kompis som skickades på semester till sitt hemland efter att hennes föräldrar kom på att hon tog av sitt påtvingade sjal utanför hemmet och dessutom hade skaffat sig en pojkvän. Fick aldrig mer se röken utav henne, hon hade troligtvis blivit mördad. Vi kom varandra rätt nära. Både var vi förtryckta på olika sätt. Jag fick inte lämna hemmet efter kl 18 medan min bror kunde strosa runt hur länge och ofta han ville. Åkte på stryk några gånger. En dag missade jag och en kompis sista bussen hem som gick vid 17 tiden och fick då gå i ca 3 timmar hem i mörkret. Direkt när farsan öppnade dörren fick jag ett par örfilar, och min kompis sprang hem. Men det var inget nytt för oss, jag hade fått se när hennes pappa både spottade och kastade tofflor på henne, kallade henne för en massa. Jag bröt med min familj men till skillnad från många andra så behövde jag ju inte frukta för mitt liv. För inte så längesen återupptags kontakten mellan mig och min far men den kommer aldrig bli detsamma. Det är liksom ärr som aldrig läks. Jag skulle aldrig önska någon annan det jag blivit utsatt för av min egen familj. Och det gör så ont i mig att många har det sådär och ännu värre –  att mördas för att man vill leva med den man älskar. Det ska ju vara en mänsklig rättighet att få vara tillsammans med vem fan man vill. Särskilt i ett land som Sverige. Vi borde skämmas för att vi inte kommit längre med dessa frågor.

Fadimegalan_Liggande_1Ett annat fall som fick stort uppmärksamhet är den om Fadime, som blev mördad av sin egen far för 15 år sen. Nästa söndag är jag bjuden till Fadimegalen till hennes minne som hålls på Berns. Eventet arrangeras av Erwikcommunication på uppdrag av GAPF som står för ‘Glöm aldrig Pela och Fadime’ det är en riksorganisation mot hedersrelaterat våld och förtryck. Personligen så tycker jag att det är fel att fortsätta använda ordet ”hedersrelaterat”, det ligger ingen som helst heder att utsätta någon för något sånt, allra minst mot sitt eget kött och blod. Här kan ni i alla fall läsa mer om organisation och hur ni kan bidra. Man kan även vara med och stödja genom att gå på galan, biljetterna kostar 200 kr och mer information om det hittar ni här.

Goodbye 2016 and hello you 2017

Shiit tänk att senast man bloggade var förra året, haha. Gott nytt år på er!! Hoppas ni hade ett riktigt fint avslut. N är sjuk sedan några dagar tillbaka så här har det varit rätt lugnt.

2016 för mig har ärligt talat varit en riktig mardröm, nog mitt värsta år någonsin. Gud vad jag har lidit, en smärta bortom allt jag upplevt tidigare (mest psykiskt) och då har jag varit med om en hel del. Smärta har alltid varit som en liten del av mig, men det här var på en helt annan nivå. Livslusten var borttappad och många gånger var jag så nära att ge upp. Det är något jag aldrig någonsin skulle önska en annan medmänniska. Förutom i kärlek som jag kan ta skit men även då så har jag en tendens att markera ordentligt. Har dock lätt för att förlåta någon som jag älskar på det sättet. Så det är liksom få saker som kan knäcka mig. Men förra året knäckte mig totalt, och jag har kämpat och krigat som bara den. Kändes mest som man kämpade mot sig själv. Att ta ett steg framåt och 10 bakåt blev en del av min vardag. Så vad hade hänt då?

Jag har skrivit lite om mina hudbesvär som jag trodde var eksem då jag haft det tidigare. Men var ändå skeptiskt och tyckte att det inte riktigt stämde. Tyckte heller inte att jag fick den hjälpen jag behövde. Den hudspecialist jag träffade och min gamla vårdcentral, alltså vilket skämt, proppat mig med antibiotika och kortison som bara gjorde mig ännu mer sjuk och förvärrade allt. Det var inte förrän jag sket i att gå dit och började se mig om alternativ medicin. Jag har lagt massa pengar på en massa dyra produkter jag testat. Men mådde lite bättre och testade mig fram. Men det gick fram och tillbaka med allting. Inte förrän jag valde att skriva både mig och ungen i en privat vårdcentral i Stockholm samt träffade en ny hudläkare i september som allting vände. Efter en återbesök fick jag veta att jag inte alls led av eksem utan en annan hudsjukdom.

Började behandlingen i slutet av november som avslutades i början av december och bara kort därefter började man se skillnad. Men det kommer att dröja 3-4 månader tills huden återgår till det normala skicket. Tänk vilken skillnad en kompetent läkare som verkligen kan sin sak kan göra? Är så förbannad på min förra skämt till hudspecialist men mest på mig själv, att jag inte sökte mig till Stockholm tidigare. Då kanske man hade sluppit allt onödigt lidande. Alltså förutom dagen då jag nästan dog av en hjärttack och åkte ambulans till akuten så har jag haft dagar jag inte ens kunnat gå och krupit mig fram. Så hemskt har det varit.

Och andra sidan så kanske det var meningen att jag skulle gå igenom detta. Jag har verkligen kommit mig själv ännu närmare men mest av allt har jag fått se vilka som verkligen bryr sig om mig på riktigt. Men jag har även vunnit riktigt fina människor. En av dom har ett hjärta som inte är från denna jord, denna människa har verkligen lärt mig vad riktig vänskap går ut på. Den har varit min styrka dom gånger jag inte orkade kämpa, stadigt stod den på min sida genom hela denna resa. Och nu när jag mår hur bra som helst, så blir jag nästan tårögd när vi pratar om hur det varit. Aja men är bara glad att eländet nu är över och med det även skitåret. Det här året tänker jag tamigfan göra till det finaste ever. Livet gav mig en ny chans och jag tänker inte bara ta tillbaka mitt liv, men även njuta mer av det som aldrig tidigare. Jag är verkligen redo. Just bringt it on!!

FB_IMG_1483277742915

Parce que le cerveau suit le coeur

Pictures7Alltså jag är så galet käär i min nya frisyr och hårfärg. Kan inte med ord beskriva hur nöjd jag är. Hade jag kunnat så hade jag klonat mig själv och gett mig en ordentligt omgång, haha seriöst.

Var även och åt middag med gubben tidigare idag. Haha jag vet, var ju färdig med honom vilket jag faktiskt var. Men sen fick vi upp kontakten igen och konstig nog så har vi aldrig varit så ärliga och öppna med varandra under tiden vi dejtade som vi varit/är nu som vänner. Vi har pratat en hel del till och från om allting. Haha vi är fan som ett gammalt gift par, det tog typ 10 min tills det blev som förr. Det var som om det inte ens gått ett halvt år sist vi sågs. Jag tror att det dels beror på att vi inte är långsinta och dels för att vi tjafsar bra – alltså vi är inte bittra även om vi får höra ett och annat ifrån varandra, vi avslutar våra bråk på ett bra sätt och skrattar oftas ihjäl oss mitt under ett bråk. Egentligen bråkar vi knappt även fast han kallar det för bråk, själv skulle jag snarare kalla det för tjafs eller ordväxling. Men hursom så blev jag glad över att få se och krama om honom igen. ^^

Dödens väg ska vi alla vandra förr eller senare

Att vara hemma ensam och ligga i ett varmt bad helt ostört, med smått sorgliga men härligt vackra piano melodier i bakgrunden. Det mina kära läsare är livet. Jag är ju vansinnigt passionerat i allt det som gör livet värt att leva. Och jag skulle vilja påstå att dessa långa badstunder är en av dom tillfällena man känner sig som mest levande. Att bli ett med sig själv, komma i kontakt med sitt inre jag med allt vad det innebär. Det är bland det känslosammaste, vackraste och fridfullaste som finns. Skulle aldrig klara mig utan mina badstunder – det är ett nästan olidligt smärtsamt behov jag har, ett behov så starkt att jag skulle gå under om den inte tillfredsställs. Sen behöver det inte nödvändigtvis vara i badet, men just det faktum att få vara helt för sig själv. Kan ju låta en aning obehaglig och skrämmande, och beroende på vad som händer i ens liv just då kan det till och med kännas olidligt smärtsamt. Men just då är det faktiskt den rätta platsen man kan befinna sig på. Det handlar om balans. Smärta och lycka går oftas hand i hand, lär man sig att finna balansen mellan dessa två elementet så blir allting i livet så mycket lättare att handskas med. Det är nästan som man blir en helt ny människa varje gång man kliver ur badet. Jag brukar kombinera det med lite spa. Ser ju rätt skojigt ut när jag försöker ge mig själv en helkroppsmassage. Är grym bra på att massera och det är jävligt synd att det är näst omöjligt att massera sig själv ordentligt haha.

Något som kan vara både en för och nackdel med det här, beroende på hur man själv ser på saker och ting, är det faktum att känslorna blir så intensiva, nakna och äkta. Min förmåga att bara kunna stänga av helt när det kommer till det känslomässiga håller på att tappas bort för varje år som går. I synnerhet när det kommer till döden. Jag har aldrig varit så rädd för döden som under tösens första år. Numera är döden, särskilt för bara några månader sen inget jag ens är rädd för längre. Men jag blir ändå rädd, jävligt mörkrädd över vart världen är på väg. När jag dessutom tänker på utvecklingen utav samhället så bävar jag inför framtiden. Varje gång jag ser alla dessa småbarn springa runt i hög fart, så oskylda med leende så bedårande, så fulla av liv. Men helt ovetandes av vad som väntar dom. Så blir jag ledsen, en känsla utav sårbarhet blandat med maktlöshet och hopplöshet. Jag tycker så synd om min egen och den kommande generationen samtidigt som jag känner en smula avundsjuka över den allra äldre generationen. De har fått uppleva den riktiga friheten, känslan att kunna röra sig fritt alla timmar på dygnet utan rädslan att mista livet. Det är något varken jag eller min dotter kommer att få uppleva. Det har fått mig att återigen tänka på att sterilisera mig. Jag känner att jag inte vill sätta ett till barn i en värld som verkar vara fullt utav besinningslösa människor som är helt befriade från känslor och utan respekt för liv.

När jag tänker allt besinningslöst våld och dom som faller offer för det. Så blir jag inte bara ledsen men jag blir så arg. Ännu mer provocerad blir jag när makthavarna inte verkar vilja göra något åt eländet. Att beklaga sig och fördöma handlingar utan att backa det med riktiga handlingar hjälper ingen. Det verkar som vi alla numera är levande döda varelser som vandrar omkring i väntan på att nästa pucko ska flippa ut. Och det spelar ingen roll vart i världen vi än befinner oss, vi sitter alla i samma sjunkande båt. Dödens väg ska vi ju visserligen alla vandra förr eller senare, men då ska det ju helst ske utav naturliga orsaker. Och med denna fina franska dikten/uttrycket som någon delade på fejjan (”Partir, c´est mourir un peu…. mais mourir, c´est partir beaucoup” = ”Att skiljas är att dö en smula… men att dö är att skiljas mycket” ) vill jag egna en tanke till alla som fallit offer och sänder styrkekramar till alla deras familjemedlemmar. Må ni trots allt kunna finna inre frid!

In the end we are all alone and no one is coming to save you

Inne på andra veckan där man är helt ensam med ungen. Visste ju att den här tiden var på väg och det var bland annat därför jag verkligen ville hinna fixa körkortet (ett jävla fiasko blev det, kan skriva mer om det i ett annat inlägg) så allting blir mindre stressigt. Men jag var verkligen inte förberedd att det skulle ske vid den här tidpunkten, fanskapet bara släppte bomben sådär. Fick ju smått panik för jag får absolut inte känna mig instängd, kan inte funka normal då.

Det går liksom bara inte. Jag blir helt tokig, sönderstressad och får jävligt svårt att varva ner eller att andas överhuvudtaget. Måste får vara ensam, helt för mig själv när jag känner att det behövs. Det är väldigt viktigt för mig. Så ni kan ni tanka er hur stressad jag började känna mig. Istället för att få värsta paniken försökte jag ta det så lugnt jag bara kunde och gjorde det bästa utav situationen. Med hjälp av brorsan och min killkompis så gick det hur bra som helst. Fast nu har ju människan börjat (tror jag) ta sitt förnuft till fånga. Men man vet ju aldrig!

20160715_152704Förra fredag bakade N och jag en banankaka till efterrätt. Bilden gör den verkligen inte rättvisa, men asgod var den. Tog med mig resten till jobbet i lördags och det gick åt som smör. Receptet efterfrågades och många tyckte det var synd att jag inte hade bakat två hehe. 20160719_13141220160719_131641Trots avsaknad av energi och inspiration har det här med matlagning blivit roligare då vi hjälps åt och gjort det till vår ”grej”.20160721_131608Efter att ha varit hemma sedan måndags var det dags att jobba kväll idag. Vi gjorde iordning matlådor. Haha gissa vilken som är min?! Man är aldrig för gammal för söta saker.20160721_142726På väg till tunnelbanan….20160721_143242Väntar på tunnelbanan…

Vi kom hem för lite över en timme sedan. Hon sover och jag ska väl också ta och göra. Är så glad och tacksam över att ha min bror och killkompis just nu. Och dessutom är N så hjälpsam, omtänksam och snäll. Har ju förklarat allting till henne och är så ärlig som det bara går så hon är medveten av vad som händer samt varför det blivit såhär. Hon förstår nog att vi bara har varandra nu och det gäller att hjälpas åt och göra det bästa utav situationen.

En sån där nyfiken jävel till granne

Jag skulle vilja påstå att varenda människa på denna jord är nyfiken. Det liksom ligger i vår natur som människor att vara nyfikna. En del är mer nyfikna än andra. Jag är ju ingen undantag, är ganska nyfiken av mig. Vill även påstå att det finns nyfiken och nyfiken. Det är sällan jag är nyfiken när det kommer till andras business – vill oftas inte ens veta/höra talas om . Jag anser att det inte angår mig så länge jag inte har med skiten att göra. Men när det kommer till saker som händer runtomkring där jag bor, ja då är jag en nyfiken jävel till granne. Jag iakttar allting.

DSC_0111Att se polisbilar hör inte till vanlighet där jag bor, så när jag i förrgår gick ut på balkongen och såg några (tror det var 4 st totalt och en stor brandbil) så vart man ganska chockad. Då vaknar den nyfikna jävel inom mig till liv. Haha man hör ju och läser om så mycket skit att man nästan bli paranoid. Det händer att när jag tror mig se något suspekt genom fönster på kvällen tex, så stänger jag persiennerna, släcker lampan, ta fram papper och penna och börjar anteckna allt jag ser. 

När jag flyttade hit där jag bor nu för snart 5 år sen så var det ett väldigt lugnt område, något som fortfarande är fallet, men inte på samma sätt längre. Förut så fanns det inga kill grupperingar på kvällarna/nätterna men nu ser man det lite då och då. Vi har även en hel del villor längre upp på gatan. Det bodde väldigt många svenskar här men har märkt att det minskat. Haha dom har väl börjat fly. Mardrömmen för mig är att även det här området blir som grannområdet där många (särskilt kvinnor) inte ens vågar gå ut på ljusa dagen. Det skrivs mycket om det området på den lokala tidningen. Den dagen det händer blir dagen jag flyttar härifrån. Fast man är knappt säker någonstans längre, så gott som i hela landet har det ju börjat ske en massa skit.

Att bli mindfuckad av en alkoholist

”Oh är det du Vanissa? Vad skönt att få se dig igen” … ögonen blev stora i takt med att läpparna målade ett stort leende, så oemotståndling likt ett litet barn som fjäskar till sig något. Redan då där jag stod, insåg jag att jag var sååå överkörd.

Vill man verkligen få något från mig (i synnerhet om jag inte ens orkar med en längre) så ska man spela på känslor. Det funkar nästan alltid. Jag har jävligt svårt att säga nej till någon som behöver mig. Alkohol är något som funnits i en del av min barndom och lämnat sina spår. Jag dricker som bekant inte alkohol, tål det inte, är helt ointresserad av det och jag bokstavligen avskyr själva alkohol smaken. Har dock inte något emot att folk dricker.

Men i min närhet vill jag gärna att man gör det med måtta. Så har tidigare inte tänkt så mycket när jag ständigt såg denna människa med ett glas/burk öl i handen. Tänkte att människan kanske bara tyckte om att ” lyxa” till det lite, eller att denna helt enkelt bara tycker om öl. Själv påstår ju människan att läkaren rekommenderat det, att en drycker det regelbundet för att få näring då en tydligen äter ganska lite. Haha dör varje gång människan kläcker ur sig detta. Men tyckte inte människan var skyldig mig en förklaring så tänkte inte mer på det.

Men fick sedan veta att människan tydligen är en alkis av rang. Helt plötsligt föll alla bitar på plats. Alla lögner, försök till manipulation och historier som inte riktigt går ihop. Tänk så mycket skit man kan kläcka ur sig bara för att få några öl utköpt. Verkar ju inte alls finnas nån gräns på vilka medel som används. Måste erkänna att jag stundvis blir imponerad… vissa blir ju riktiga poeter när dom håller på och dra värsta novellen som anledningen att köpa ut. Man får ju inte ens en chans att dialogera utan tvingas att lyssna till en massa. Och innan man vet ordet av så har dom lyckats mindfuckad en ordentligt hårt. Det tog knappt 10 min och jag hittade mig själv i en mataffär med 2 st 6-pack utav öl i handen. Haha säger då det, total mindfuckat. Måste hitta ett sätt att säga nej.

Det var som om någon hade penslat mig med en kolsvart färg

Idag kom diskussionen av mina eksem utslag på tapeten. Där en bekant som har koll på hur jag brukar se ut och som sett hur jag såg ut för ett par månader sedan, såg mig idag och såg att det skett stora förändringar. Medan den andra bekant ba: ”vadå, vad har hänt”? Vet man inte hur jag annars brukar se ut, samt missat hur jag såg ut för bara ett par månader sedan.. så kan man omöjlighet märka att det skett stora förändringar. Tänkte därför ta och reda ut det härinne.

Pictures20Här har vi ett collage på två bilder där den ena är ett par år gammal och den andra är tagen förra veckan. Första bilden är hur min hudfärg egentligen brukar se ut. Lägg märke till att ansiktet är några nyanser mörkare (då har jag ändå foundation på mig).  Ni som följt mig länge vet att jag skrivit en del om det här då jag oftas försöker matcha ansiktet med bröstkorgen. Bara när jag verkligen sminkar mig ordentligt med ‘highlight and contour’ metoden som ansiktet brukar matcha bröstkorgen. Annars ser man ändå skillnaden om jag endast har foundation på mig.

Resten av kroppen har typ samma färg som bröstkorgen. Förutom rumpan som är några nyanser mörkare så är mitt ansiktet normalt det mörkaste i hela kroppen. Känner man mig privat så säger jag jämt när jag är sur på någon: ”det är min kolsvarta röv jag kommer ge fanskapet” ifall någon gjort något dumt och ändå förväntar sig något ifrån mig. Haha och det är ju inte för att röven skulle vara kolsvart men det är bara att den ser mörkare ut om man jämför med benen, alltså det är själva kontrasten färgglapen skapar. Skulle man ställa den framför någon som verkligen har en kolsvart röv så kommer den såklart se ”ljusare ut”.. haha men använder ofta det uttrycket – ”min kolsvarta röv” som jag verkar vilja ge till alla när jag blir pissed off haha…

Och på den andra bilden som är tagen förra veckan ser man hur ansiktet som är sminkat med puder ser ”ljusare” ut än bröstkorgen. Nu ser det ju mycket bättre ut för jag börjar ju sakta men säkert få min naturliga hudfärg tillbaka. Annars blev det ju bokstavligen talat kolsvart – det var som sagt: som om någon tog en pensel, doppade den i en burk med en kolsvart färg och bara penslat skiten på mig. Dessa kolsvarta utslag (vissa större än andra) hade jag fått lite här och där i hela kroppen. Såg verkligen fett hemskt ut. Egentligen hade det inte gjort så mycket om hela kroppen hade blivit så. Men nu blev det ju utspridd lite här och där och vissa ställe har jag ju den naturliga färgen kvar, även om det är lite mörkare. Då blir kontrasten inte att leka med, vilket gjort/gör att det se fruktansvärt ful ut.  

969401Jag och N för typ 3 år sedan…. Där ser man också skillnaden på ansiktet och det övriga.10273741Den här bilden är två år gammal. Så även om färgen kommer tillbaka så lär det dröja ett tag tills jag återigen ser ut så här. Men har hittat en bra rutin med min kräm och annat jag kombinerar med. Sen går jag ju också på ljusbehandling, har nu gått där i ca 1,5 månad och har lika mycket kvar. Tror dock jag blir lite mörkare utav den behandlingen men spelar inte så stor roll egentligen, på hösten/vintern så återställs man ju ändå. Bara dom utslag försvinner så blir jag nöjd. På insidan av låren och bakom knäna är där dom blev mycket pigmenterade, så just där kommer det dröja lite men det går framåt. När jag får lite tid, ska jag försöka fixa bilder på hur det ser ut just nu.

Cause even the stars they burn – some even fall to the earth

Min webbshop har legat på is i ett par månader nu, och det på grund av min eksem. Jag har haft skiten sedan jag var 16 och brukade vanligtvis bara få små utslag bakom knäna och armvecken med 3-4 års mellanrum. Men vetefan vad som hände nu så fick jag utslag lite här och där över hela kroppen och det bara gick utför. Alltså det var som om någon tog en pensel, doppade den i en kolsvart burk med färg och bara penslat skiten på mig. Att jag är ganska ”ljus” på kroppen gjorde saken att se ännu värre ut, kontrasten var inte att leka med. Klarade inte ens att se mig själv i spegeln, blev såå äcklad, deppade, jobbade inte, öppnade inte mina brev och bara log i sängen och sov. Efter att ha gjort av med mina sparpengar genom att testa en massa dyra krämer och till och med tabletter med oönskade biverkningar så hade jag bara lust att sova och aldrig vakna upp.

Jag tvingades be om hjäp, så vände mig till morsan. Som såklart blev lack på mig att jag lät det gå så långt innan jag talade om att mitt liv höll på att rasera. Ville så gärna klara mig själv då hon alltid hjälpt till och bli så orolig. Så jag har fått hjälp, både mentalt och ekonomiskt. Kände mig så skyldig för vi pratar om miljoner här, för att det ens ska bli något här. Då min lilla syster numera bor utomlands har hon sagt att hon kan sälja huset om det skulle behövas. Men sa nej, för även om jag inte bor där längre så är det ju där man vuxit upp. Det var även då jag bestämde mig för att ta tag i det hela. Slutade sova bort dagarna. Fortsatte testa en massa krämer, hittade till slut en ganska billig och smörjde mig flera gånger dagligen – ni kan inte ana hur mycket pengar jag lagt och fortfarande lägger på krämer, det går åt väldigt mycket kräm när hela ens kropp förvandlas till en torrboll som vägras ta in fukt. Började då få tillbaka färgen. Bestämde då mig för att börja gå på ljusbehandling, vilket jag gör 2 gånger i veckan. Har även fått frikort vilket är skönt. Så nu smörjer jag mig inte längre flera gååånger om dagen då jag inte är lika torr längre.

Började även med en asbra kosttillskott någon tipsade om och jag känner mig piggare och orkar mer. Morsan har även sponsrat med ca 1,5 mille vilket motsvarar 20 lax svenska kronor för att öppna shoppen igen och ha en buffert. Så den 1 juni planerar jag öppna upp dörrarna igen och nån gång där i mitten kommer webbshoppen få en ny skräddarsydd design som jag redan jobbar med nu. Jag respekterar min mamma väldigt mycket och hon är min största förebild. Hon har byggt upp sig själv och har jobbat hårt för att befinna sig där hon är idag. Hon blev så ledsen och jag kunde höra henne gråta, varför jag valde att lida så mycket i tysthet istället för att be om hjälp. Fast alltså jag är 25 bast, har en unge och hon har alltid ställt upp så ville för engångsskull klara mig själv utan hennes hjälp men tydligen så behövde jag den ändå. Mina utslag är inte helt borta än, långt ifrån på benen där det blev mycket pigment men mycket bättre än innan. Så sakta men säkert återfår jag nu min naturliga hudfärg, livsglädjen är återfunnet och jag mår mycket bättre.

20160511_131833Var därför i onsdags på en 5 timmars föreläsning med 10 tals andra företagare här i tälje. Givande och otroligt inspirerade och när självaste Gustaf Oscarson tycker att man har ett coolt efternamn hehehe, man tackar, man tackar….20160511_160609Bingo Rimer var även där och föreläste, alltså vilken skön humor den människan har, wow.20160511_175200Dessa 4 intressanta böcker fick vi med oss hem. Ser verkligen fram emot att läsa dom alla.

Dags att börja planera inför sommaren

20150821_180019Jaa snart är det sommar igen! Och jag har i två veckor nu utan framgång försökt att planera hur den ska spenderas. Det här med planering verkar inte riktigt vara min grej, ibland beror det ju helt på vad det handlar om. Men rent allmänt så suger jag på det, är lite mer åt det spontana hållet. Vet heller inte riktigt om jag i år vågar åka utomlands med allt som sker nu. Har en kompis ifrån Turkiet som så gärna vill guida oss runt och visa oss landet. Är även nyfiken på kulturen och det är ju så himla billigt att resa dit men frågan är ju om jag vågar utmana ödet?  

Annars har vi såsom det ser ut nu tre alternativ att välja mellan: en weekend till Danmark för att besöka legoland, en vecka i gotland eller bila till Frankike och stanna där i två veckor. Alla dessa alternativ ska ske tillsammans med kompisar med barn. Jag har inte ens bekräftat om jag hänger med. Bad om att återkomma i slutet av juni då dessa resor är planerade att ske i mitten av juli. Jag planerar ju att börja på körskolan i slutet av maj/början av juni  och vill så gärna hinna ta körkortet innan jag drar och softar nånstans så vi får se hur det bli. Har ni några roliga sommarplaner?

20150820_01513820150823_12392720150826_094613Tre från i somras i Grekland, den resan pratar hon fortfarande om. Även besöket i muminland, där vill hon åka igen. Fast just nu är hon nog mest sugen på legoland, helst hade hon ju velat åka överallt. ”Nu är det så att din mamma inte bajsar pengar” brukar jag säga till henne när hon rabblar upp allt hon vill att vi ska göra/köpa. Men något roligt har vi nog att se fram emot.

Bastuhäng, fika och killsnack

20160420_181719Förra onsdag var jag och fikade med en vän där vi hade lite killsnack. Alltså det verkar som om alla i min omgivning går igenom nån slags kris i sina relationer. Och jag blir helt ärligt mörkrädd över allt som jag ser och får höra, saker som man bara ser på Jerry Springer show och undrar om allt inte är hittepå –  men så händer det någon man känner. Vissa killar verkar inte veta hur deras vidriga beteende skadar usch. För min del så verkar det som om jag låst mitt hjärta nånstans, orkar liksom inte ens bryr mig längre. Blir det något så blir det, annars får det vara. Verkar ändå inte ha några känslor kvar – visst känns det kul och så när man träffar någon men mer än så verkar jag inte kunna känna. Rätt skön ibland men samtidigt är det en aning skrämmande att ha blivit så här likgiltigt. Får väl se hur det här utvecklar sig, jag orkar i alla fall inte ens anstränga mig ett skit.

20160421_184031I torsdags åkte man iväg och bastade – fett skönt. Älskar att ligga där och nästan somnar, tycker då den andra blir en aning jobbig om denna babblar lite för mycket haha. Blev asbra omhändertagen med god mat och allt. Fick till och med en överfull matlåda med mig hem så lagade ingen mat i fredags. Något roligt som hände den fredagen är att N tappade en tand och i måndags tappade hon en till. Hahaha hon ser fett rolig ut varje gång hon pratar eller ännu värre när hon ler lol.

Dagen till ära

Jag ogillar att skriva om/dela med mig utav sånt här i det här stadiet, särskilt när jag av olika anledningar ligger jävligt lågt just nu… haha har såna perioder där jag känner mig så mätt av allting och orkar med ingenting. Vad jag förstått så är det något som är ganska typisk för vädurar. Det liksom blir för mycket utav allting och då vill man vara för sig själv och andas ut. Men aja.. hursom så har jag haft det fantastisk. Efter jobbet igår åkte jag till Stockholm där jag sov över.. 

20160414_195942Vi lagade mat tillsammans. En av mina favoritmaträtt – köttfärsfyllda baguetter. Det åt vi med avokadosallad, synd att det inte fanns tillräckligt med mogna avokado i den affären.. den salladen är godare med mogna och smakrika avokado. Måste bara få dela med mig utav denna recept. 20160415_083210Och så blev man hela 25 år idag och därmed klarat av en fjärdedel utav livet. Jag firar ju som bekant inte mina födelsedagar vilket jag sa. Men fick dock vakna upp till en smarrig frukost imorse som åtnjöts med om jag får säga det själv världens trevligaste sällskap. ^^

20160415_08315820160415_08315520160415_09140320160415_091640En present fick man också. Jag har ju som bekant lite svår med det här med att visa känslor, i synnerhet såhär i början men blev faktiskt väldigt rörd. Så omtänksamt och fint gjort. Tack!

När jag anlände till Södertälje centrum var kl lite över 11 så hoppade över att gå och volontära, gick istället och tog min hittills tredje dos av ljusbehandling. Efter det kom jag hem, umgicks en stund med N och vi beställde hem pizza och så har jag varit i tel och babblat ett tag. Presenten som jag gett mig själv är ett körkortspaket, kände att det är dags och planerar att börja köra upp i slutet av maj. Nu ska jag se några serier sen däcka gott. Ja det var min 25 årsdag det. Trevlig helg på er! ^^

Finns ju en gräns på hur mycket skatt man är villig att betala

Precis sett senaste avsnittet av uppdrag granskning ‘springnotan’. Känns som jag hade lite för höga förväntningar om programmet. Och förutom dom som fått statlig hjälp med pengar samtidigt som dom haft dessa summor sparande, så har jag svårt att se varför man ska skatta pengar man ärvt? Det får mig att tänka på programmet där man granskade hur svenskt Ikea egentligen var. Man kunde då läsa hur tokiga och upprörda folk blev, hur girig och snål var denna Kamprad som inte ville dela med sig? Det man dock inte tänker på är hur mycket han redan bidrog/bidra i det statliga kassan i form av moms, arbetsgivaravgifter, löner för alla som har jobb på grund av hans företag.

Att det bland dessa 9000 personer som gjort självrättelser av oredovisade tillgångar utomlands, finns tunga namn bland politiker säger ju sig själv vilken tilltro våra politiker har över deras politik. Det får mig också att tänka över hur rättvist skattsystemet egentligen är? Får rika skatta onödig mycket till den graden att man väljer att flytta sina pengar utomlands? Och hur mycket får man lov att skattas? För tro det eller inte så finns det ju faktiskt en gräns på hur mycket skatt man är villig att betala. Jag tycker den bilden en del har på rika människor och deras pengar är ganska orättvist. I synnerhet när det kommer till människor som kämpat hårt för att befinna sig där dom finns idag, oftas betalar ju dessa mer i skatt än en vanlig arbetare någonsin kommer kunna betala in under sitt arbetsliv. När man redan betalar en av världens högsta skatter som knappt går dit dom gör mest nytta, så kan jag faktiskt förstå att dom som kan gömmer/skyddar sina tillgångar.

Det är ju inte så att det fanns 300 personer som ”skattefuskade” utan hela 9000. Då är det något som brister i systemet. Då ska man fråga sig hur det kommer sig? Varför så pass många väljer det? Faktum är att 9 av 10 hade med valt att gömma sina tillgångar med dom reglerna som finns i dagsläget. Ja till och med dom som usch:ar till höger och vänster, hade gjort exakt samma sak ifall dom haft dessa pengar. Tycker även det var en aning osmaklig när det visades vad alla dessa pengarna hade kunnat gå till, när pengarna knappt går dit längre. Tvärtom så är det ju dom områdena det skärs ner på. Är även nyfiken på vad dom där hittills inkomma 1,8 miljader från självrättelserna tagit vägen. Skulle mer än gärna vilja se en granskning på vart alla skattpengar tar vägen. Hur många procent av hela befolkningen det är som betalar skatt i dagsläget? Hursom så tycker jag dom gör ett fantastiskt jobb på uppdrag granskning. Ser faktiskt fram emot nästa program. Det var på tiden, sjukvården är verkligen under all kritik och många läkare verkar ju inte riktigt veta vad dom sysslar med. Jag blev så trött på min vårdcentral och läkarna där, att jag numera är inskriven på ett privat sådan i Stockholm som många tipsade mig om. 

Happy Valentines

hjärtansdagGlad alla hjärtans dag. Hoppas ni alla haft en underbar dag fylld utav kärlek. Jag bifogar några läsvärda delar av inlägget jag skrev på alla hjärtans dag förra året.

Jaha och då var det alla hjärtans dag igen! Väldigt många personer världen över visar sin kärlek och uppskattning gentemot sin andra hälft idag, sedan har vi den andra kategorin som är ensamma och förmodligen tycker synd om sig själva och dom andra som inte bryr sig så värst mycket. Jag anser att man inte behöver en speciell dag för att visa sin kärlek, varje dag borde firas – att man är frisk och lever är tillräcklig nog. Missförstå mig rätt nu, säger inte att man inte ska fira denna dag för det brukar jag själv göra när jag har någon och det är ju trots allt bra att vi har en dag som påminner oss om att ta vara på det/den vi har. Det jag däremot menar är att det inte borde vara enbart på denna dag vi blir extra kärleksfulla. Det borde liksom ingå i ens livsstil. Jag ska även i år påminna om att det finns över 300 andra dagar att visa sin uppskattning, kärlek you name it. Njut inte bara idag för att sedan vänta ett helt år fram till alla hjärtans dag för att älska igen. Livet är så förbannat oförutsägbart – det du har idag kan vara borta imon. Det ni byggt upp under alla år och tar för givet ska vara för evigt, kan när du minst anar det rasera på en minut. Så tar vara på det du har här och NU, så länge det varar. Det är genom att vara tillgängliga och delaktiga i våra relationer som vi ger liv i det – tid är den mest värdefullaste du någonsin kan ge någon, därför att det är en del utav ditt liv som du aldrig någonsin kommer kunna få tillbaka. Och det är först när man lärt sig att uppskatta dom små sakerna kan man se storheten i dom och i kärleken som förenar en.

Yep, I woke up like this

Alltså jag orkar inte med den här månaden längre, vill ha mars NU!! Jag hade sett fram emot denna torsdag. Gick upp vid 12:30, det känns lite konstigt om läpparna. Halvvaken tar jag på mig morgonrocken och går in till köket, sätter på brödrosten, häller i några skedar äppelcidervinäger i ett glas iskallt vatten och dricker det. Sedan går jag in till badrummet och kissar, när jag väl är färdigt och tar en titt på mig själv i spegeln så vaknar jag till ordentligt….

20160211_122049…. vad i helvete utbrister jag. Där står jag och stirrar på mina nya ankläppar jag vaknat med. Numera orkar jag ju inte ens störa mig och svära åt sånt här – det kommer ju knappt få ankläpparna att försvinna. Lite synd bara för jag skulle dra på en förhandsvisning med en kompis ikväll. Har dock skickat människa bilden och ba att jag inte alls vill dra ut idag hahha. 

20160211_123100Efter den lilla chocken så gjorde jag färdigt min frukost och tänkte att livet är bra tokigt ibland. Nu blir det att hålla sig hemma och fortsätta att titta på ”The shannara chronicles” .. lyssna på lite skön musik och kanske fixa mig en god dessert till maten senare, vi får se! ^^

Bilder på barndomshemmet och planer om framtida drömhuset

Åååh alltså äntligen är planriktningen på mitt framtida tvåvåningshus i hemlandet färdigt. Nu ska man bara faxa det till morsan och förklara extra tydlig hur man vill ha det. Entrén, sovrummet med tillhörande stor balkong och verandan under balkongen är saker det bara inte få ske några misstag/byggfel, annars kommer jag bli tokig haha. Just när det gäller verandan ska jag hämta inspiration från vårt hus därnere. Nu när jag gått igenom alla bilderna jag tog därnere så hittade jag även en del bilder på vårt hus som jag delar med mig nedanför. Ni som följt mina video på youtube har fått se även insidan och känner säkert igen huset.

20151127_153808Direkt när man kommer in genom porten.20151127_14161320151127_141624Vänster sida av huset. Ja morsan tycker en hel del om blommor.20151127_141653Fortsätter man framåt mot höger så är det entré till huset med tillhörande veranda. 20151127_141739Högersidan av huset!20151127_141648Mitt emot entrén till huset. Där har man spelat en hel del fotboll när man var yngre haha.20151127_141642Myshörnan. Minns ni videon där jag åt mangon? Ja där satt jag. Vakterna brukar hänga där lite extra och kolla på tv då dom inte får gå in i huset.20151127_141630Även morsan verkar ha fått mormors odlingsintresse. Jag drömmer ju om ett eget odla hus med färska grönsaker.. ååh vad jag skulle vilja ha ett sådant hehe. 

Videon jag la upp förut på hela huset var filmat på kvällen dagen då jag hade anlänt där. Nyligen la jag upp denna ovanför som jag filmade under dagtid så man ser lite bättre. Tänkte även att jag kunde göra ett inlägg med alla videoklipp jag la upp på youtube och skriva lite mer ingående under varje video. Ja det var mitt barndomshem det hos morsan, har ju även bott hos farsan. Det ska i alla fall bli intressant och spännande att få följa byggandet av mitt egna och får kliva in för första gången när det väl blir färdigt byggt. Ser även fram emot att få inreda det hihi.

Jag minns 2015 som om det var igår

Jaha då har man överlevt 2015 också. Undrar hur det nya året kommer att se ut. Nytt år = nya möjligheter, nya drama och vad det nu är som väntas. Jag har inga nyårslöften i år heller, faktum är att jag slutat ge några, är ju sällan jag håller dom ens. Man kanske ska ha målsättningar istället för löften. 2015 har nog so far varit en av mina bästa år någonsin. Några saker som jag verkligen önskade mig gick i uppfyllelse, det var en mycket bättre år än vad jag hade förväntat mig. Sen finns det ju såklart saker man hade velat hade gått bra/blivit bättre men man kan ju inte få allt här i livet. Det viktigaste är att jag fått uppleva det jag önskade få uppleva när vi gick in i 2015. Och jag hoppas mitt 2016 blir minst lika bra, har satt upp några personliga mål som jag verkligen ser fram emot att uppnå. Jag hoppas ni haft en trevligt start på det nya året och att det blir ett år där alla drömmarna uppfylls. Åååh vad jag ser fram emot vad allt vad detta år kommer ta med sig. ^^ 

Butiksrån i vårberg centrum

20151217_125613Strax innan kl 13 tidigare idag skedde ett butiksrån i vårberg centrum. När man inte ens reagerar längre då vet man att sånt här blivit vardagsmat. Nyligen blev även mitt ex knivskuren och rånad. Fyfan alltså vad är det som händer egentligen? Just när det gäller dagens rån blir man mörkrädd att man ibland jobbar där. Kan knappt förstå att dom kom undan fast man vågar ju inte chansa heller med tanke på hur illa det kan gå. Det är oklart om dom var beväpnade på riktigt. Paniken utbröt och folk sprang till höger och vänster och skrek ”rån” ”rån’‘.

20151217_13035120151217_130410Gärningsmännen körde in bilen inne i centrum från en av dom fyra utgången i vårberg (den från parkeringsplatsen) Dörren åkte iväg och hamnade där den ligger.

20151217_125817Butiken som rånades. Oklart hur mycket dom fick med sig men kan tänka mig att han hann ta med en del i alla fall. För ett bord där smycken förvaras vältes och glaset slogs sönder. Ägaren till butiken verkade helt förstörd, chockad och ledsen. Lider med honom, så hemskt egentligen.

20151217_12555220151217_131137Bilen gärningsmännen använde sig utav, den körde dom med rakt in i affären….

20151217_125942Så småningom började polisen att spärrade området och undersöka brottsplatsen. Bilderna är tagna utav mig, knappt en halvtimme efter rånet. Jag hoppas verkligen att dom åker dit. Alltså hur tänker man ens, att råna ett ställe mitt på ljusa dagen?

Det påminner mig om ett händelse som satte högsby på kartan. Bodde i småland då och hade knappt bott här i ett år. Händelsen handlade om ett hedersmord. Jag kände tjejen till den mördade killen och råkade vara den sista som såg dom dagen innan hon anmäldes som försvunnen. Polisen kom hem hos mig och hämtade mig för att förhöra mig. Jag kunde knappt svenska då och vart så rädd att jag sket på polisstationen hahahha på toan förvisso men vad fan… 

Här är ett inlägg från händelsen som jag skrev på min gamla blogg i maj 2011:

” Tjejen till den mördaden killen heter Sara och vi gick som sagt i samma grupp där vi läste svenska som andra språk. Vi hade en gemensam kompis som även var hennes bästis (jag känner hela den där bästisens familj och har fortfarande kontakt med henne än idag). Sara var en trevlig och pratglad tjej. Hon hade alltid gympaskor/träningskor med jeans, lång klänning och sjal på sig. En dag såg jag henne stiga in på bussen tillsammans med en kille (Abbas). Vi hälsade på varandra och småpratade lite, hon sa att de skulle till kalmar när jag hade frågat. Jag satt i bussen med en bosnisk kille vid namn Max som bodde bakom vårt hus och som också kände Sara, vi alla gick i samma grupp. Max och jag steg av i ruda som vanligt  där vi bodde och bussen fortsatte sin väg mot kalmar. Nästa dag åkte jag till skolan som vanligt. Sara kom inte och på matsalen sa vår gemensamma kompis (vi kan kalla henne för G) att Sara hade försvunnit. Hennes föräldrar hade kontaktat polisen och de åkte till G tillsammans med polisen för att fråga om hon visste vart Sara tog vägen eftersom de var bästisar så kanske hon visste, men det gjorde hon inte. Där jag satt kunde jag inte alls tro att tjejen som jag såg igår var försvunnen. Jag ba: va! är det sant? Jag såg ju henne igår på bussen med en kille. Då sa G att hon tänkte säga det till polisen eftersom de sa att man skulle höra av sig om man fick veta nåt. Väl hemma så ringde polisen och ville prata med mig. Det var pappa som svarade och sa att polisen skulle komma hem och hämta oss (pappa och jag) till stationen för att förhöra mig för jag var den sista som såg Sara. Min pappa började irriterat skrika och kalla mig för idiot som sa att jag såg tjejen, haha han till och med ringde några samtal för att skvallra om det här. 

Väl framme i stationen var jag så rädd, mitt hjärta slog ovanligt fort den dagen. Eftersom jag då inte kunde prata flytande svenska som nu (vissa tror att jag är född i Sverige när jag pratar svenska heehhe ^^), jag hade knappt bott här i 1 år. De ringde iaf en kvinna som kunde prata franska, så hon översatte allt jag sa. Min pappa hjälpte ju till men han är ingen vidare när det gäller uttal på svenska. Men fyfan vilken press jag fick att beskriva killen som jag för övrigt aldrig sett förut än just den dagen, de satt där och antecknade allt. Till slut började jag få ont i magen och gick på toa. Där satt jag och bajsade hahhahahha xD (ja skratta ni bara) asså jag var så stressad och ville bara springa därifrån, ville inte öppna toans dörr heller men pappa kom och knackade på. haha pinsamt att gå och sätta sig på stolen och börjar svara på massa frågor igen, klockan började bli mycket och de skjutsade oss hem och sa att de skulle höra av sig och så. Som tur var så ringde Sara hennes föräldrar och berättade vart hon befann sig nånstans. Det kom fram att hennes föräldrar ville gifta bort henne med en man hon inte tyckte om. Hon ville gifta sig med Abbas (killen på bussen) som hon träffade på nätet. Hennes päron ljög och sa att de accepterar Abbas och de kunde komma hem där i högsby och där blev Abbas mördad. Jag har en bekant som nu bor i stockholm men bodde i samma fastighet som Sara och hennes familj. Hon berättade att hon och några till hörde bråk och massa skrik, hon sa också att det fanns kläder med massa blod i tvättstugan. Ingen av dem sa det här till polisen, man vill inte bli inblandade i samma här hemska saker. Grejen är att man inte får bra skydd som vittne här i Sverige.

Jag tycker det är så fruktansvärt att man kan döda sin dotter / nån annans barn för familjheder. Vad är det för j*vla heder brukar jag då fråga Sanharib. Han säger att annars kommer ”alla andra” tycka att man är feg och tappa respekt för en. Om ingen skulle bryr sig skulle man nog bara kasta ut barnet och stanna där (hedersmord  förekommer också hos kristna araber, det är inte så vanligt men det finns. Det är mest om en kristen tjej/kille skulle dejta en muslim, de brukar för det mesta redan bli mördade av den muslimska familj innan den kristna agerar). Problemet med oss invandrare (speciel afrikaner) är just detta, vi tycker om att lägga oss i andras liv och ska säga vårt, men våra egna problem ser vi inte alls. Ska jag vara ärlig så vill jag inte alls att mitt/ mina barn ska växa upp där det bor massa invandrare = massa problem. Vi kan knappt leva ifred med varandra, det ska bråkas, ljugas, hitta massa lögner om andra m.m och nej detta är inte bara min åsikt utan det är ren fakta, kolla bara ställe som rinkeby, rosengård etc. Vilka är det som bor där? Jaaha då så! Rasismen är fult, men att inte erkänna skillnader mellan olika folkslag är dumt! God natt på er!”

Mordet skedde nån gång i november 2005 och detta inlägg skrev jag som sagt 2011 i samband med domen som hade kommit om hedersmodet. Ibland så brukar jag tänka på alla dom tjejer/kvinnor som mist sina liv, mördade av människor som ska vara ens förebilder och beskydd på denna jord. Så jäkla hemskt och tragisk att det fortfarande sker runt om i världen. Usch då!

Vädurens år i tarot av Karmel Nair

20151214_115858-1Då jag finner astrologi intressant och mer än gärna läser om horoskoper och stjärtecken. Så blev jag väldigt nyfiken när jag fick syn på vädurens år i tarot. Köpte en förra året, då en hel del stämde så var det en självklarhet för mig att även köpa nästa års, när jag fick syn på det förra veckan. Som jag har förstått det så skiljer sig tarot, numerologi och astrologi. Det förstnämnda är liksom förutsägelse om framtiden men även om nuet och går även att tolka det förflutna med kort. Det som är intressant är att det är mer som en vägledning och även en förvarning om vad som komma skall. Vilket gör att man i princip har ”makten” att förändra sitt öde och framtid genom att handla annorlunda om man inte är nöjd över det som väntar. På så sätt förändrar man händelsen och kan använda det till sin fördel – i alla fall om man går efter författarens beskrivning.

Allt stämde inte på årets tarot bok men en hel del gjorde det. Sen ska man ju tänka på att det inte är personligen till en, utan det är till alla vädurar och alla vädurar i världen är olika och kan omöjligt ha samma liv haha. Bland det som stämde var att jag skulle vara tvungen att välja mellan två element och skulle vara extra noga med mitt val. Kommer ihåg att jag då skrev att jag skulle ha ett dejtfri 2015 då jag även i år inte pallade ”slitas” mellan två människor – haha det gick ju sådär med det löfte. Ska inte gå in på detaljer där men en hel del stämde när det gäller just dessa två element… Jag skulle även resa vilket jag gjort tre gånger i år. Jag skulle även hamna på sjukhuset och dagen efter jag kom ifrån Grekland hamnade jag på akuten men det var inget farligt. Dock enligt google så var jag döende, haha google är ju fan farligt att mata in sina symptom. Nästa års bok är dock en aning större än förra årets, då den innehåller lite mer.

Tex vilka stjärtecken som passar bäst/minst med väduren och vilka ska undvikas i relationer. Skytten är den bästa matchen för väduren, andra platsen kommer lejon och på tredje plats tvilling. Hmm nog bäst att skaffa sig en skytt, fast det är även det som är nackdelen då både är väldigt lika när det gäller personligheter och intressen. Vi har mer gemensamt än ogemensamt så har svårt att se en långvarigt relation ( i alla fall kärleksmässigt) utan en enorm ansträngning när både har så mycket energi och vill alltid utforska saker. Jag behöver någon som är lugn och sansad då jag är väldigt impulsivt och är alltid på språng för att testa nya saker. Men personen ska inte vara tråkig utan måste stundvis vara lika galen som jag. Annars kommer jag tröttna fort, haha mitt intresse kan slockna på två sekunder – jag skojar inte. Undrar ibland vad är det som är fel på mig. Det måste liksom hända något nytt jämt, börjar det gå på rutiner då har vi problem.. då är det kört. Min morsa och halvbror är både två skytten och N är ett lejon. Tror ni på stjärntecken?

Mitt svar om flyktingkrisen i tidningen södra sidan

2015-09-27 00.19.38Hittade mig själv i en lokaltidning här för ett tag sedan. Tror tidningen kom den 12 september (om jag minns rätt) och en vecka innan var det jag intervjurades i bredäng centrum. Jag som tyckte att jag hade babblat en hel del men allt kan ju såklart inte få plats – hade tagit en hel sida ju haha. Egentligen är det en komplex fråga. Tanken att ta in en massa är ju god men sen då? Som det ser ut nu är dom allra flesta män, som givetvis har en familj som dom längtar efter och vill återförenas med. Men vart ska dom alla bo, med denna bostadsbrist som råder så gott som i hela landet? Ibland så undrar jag verkligen hur politikerna i det här landet tänker, om dom ens tänker. Med den nuvarande ansvarslösa och inkompetenta regering samt deras skämt till budget, så är det tyvärr hårda tider som väntar oss alla. Det blir spännande och minst sagt intressant att se hur dom kommer fixa det här. Ja förutom att straffa alla som jobbar då. Med den politik som S bedriver just nu så lönar det sig inte alls att jobba. Som någon sa: ”Problemet med socialism är att dom till slut får slut på andra människors pengar”. M verkar ju heller inte ett dugg bättre i dagsläget. Att dom ens har magen att klaga över skitbudgeten som dom ändå med hjälp av DÖ kommer rösta igenom. Snacka om hyckleri. Och när jag tänker och ser hur alla dessa äldre människor jag träffar på helgerna har det så blir jag förbannad. Det gör mig skit ont i hjärtat att se hur illa människor som byggt upp det här landet behandlas. Aja den som lever får se hur det blir.

Btw glöm ej veckans tävling som avslutas inatt. Den hittar ni här!!