Krig är nog det sämsta som finns. Hur tänker länders ledare när dom utsätter oskyldiga för den rädslan dom gör när dom drar in med sina trupper? Egentligen borde man attackera alla styrande män i världen och få dom och deras familjer att smaka på deras egna medicin. Men vi som är vanliga och mänskliga vi vill inte göra det, vi har för stora hjärtan för det. Vi ser lidandet bakom allt dom åstadkommer.

Varför tillverkar man t.ex vapen överhuvudtaget? Så sjukt! Okej att det är kul att skjuta lite pistol och att man känner sig jävligt tung med en shjysst pikadoll innanför byxorna, men sånna atombomber som kan förinta hela världen? 2012 kommer jorden utplånas enligt några gamla alkoholiserade indianer, men många viftar bort det som det inte vore någonting. Men jag tror, att år 2012 kommer det land som är mest utsatt att tröttna, spränga sig själva och hela världen i bitar och then, all shit is over. Varför kan vi inte bara ta vara på våran planet och varandra?

Sen gillar jag inte religion heller vilket är en stor orsak till många krig, skit i den liksom. Börja tro på något verkligt, börja tro på mig och hela världen är räddad. Annars fortsätter ni och tro på era gudar, och världen kommer inte finnas kvar imorgon. Sprid detta budskap, Viktor Fasth er härskare sträcker ut sin hand för att göra allt bra igen, låt mig bestämma och inga krig kommer finnas i världen. Jäkla Barack Obamma och alla andra som gillar sina soldater över allt annat. 

Bjuder på en bild på min kompis Alexandra som fick stanna kvar hos mig imorse när jag var tvungen att dra iväg, hon tog (jag skojar inte, 200 sånna här bilder nästan identiska med min webcam) - she's extreme!

Jag visste att jag var besegrad, när jag stod utanför porten till AA, ensam och rädd för det okända. En kraft utanför mig själv hade dragit mig ur sängen, fört mig till telefonkatalogen, och sedan till busshållsplatsen och fram till porten till Anonyma Alkoholister. När jag väll kommit innanför dörren till AA upplevde jag en känsla av att vara älskad och accepterad, något jag inte känt sedan jag var liten. Måtte jag aldrig förlora den känslan av förundran som jag kände min första kväll i AA.
- Den största händelsen i mitt liv! 

Min vän Panos Papadopoulos killen bakom klädmärket Panos Emporio ska öppna en ny flaggskeppsbutik i Göteborg nu i Oktober. Självklart är jag inbjuden på förhandstitt och lite mingel och modevisning där. Fick ta med mig hur många jag ville, så jag och Daniel Kåhlin & Sandra Lööv tänkte gå, och nu tänkte jag att någon av er kanske ville få chansen att gå på ett sånt här event?

Den som skriver den bästa motiveringen enligt mig varför just du ska följa med kommer att få en fantastisk kväll med tilltugg, modevisning ifrån Panos Emparios senaste kollektion, utlottningar och en gåva ifrån Panos själv. Låter väl fantastiskt?

Kvällstankar, som så många gånger förut. Varför är vi aldrig nöjda? Varför kan jag aldrig bli exalterad över saker som förut? 

Okej att jag slutade bli det över julafton, sen jag var 15 år har jag önskat mig saker man inte kan köpa för pengar riktigt, som framgång, kändiskap och evig lycka. Tomten har istället gett mig ett ps3 och en halsduk typ. Men jag har haft världens bästa helg, varit i min favoritstad i Sverige - Göteborg, bott på ett av dom finaste hotellen där, druckit oförtjänt dyr whiskey bara för att jag hade råd, shoppat precis vad jag velat ha och bokat en resa till en söderhavsö i December. 

Att jag inte sprudlar av glädje som jag borde, kanske är ett tecken på en inre mognad. Men det är ganska deppigt, att det som förr framkallade lyckorus i min kropp inte utspelar sig på samma sätt. Visst jag är skitnöjd över min nya vinterjacka, jag stormtrivdes när jag vinglade fram på avenyn, älskade utsikten ifrån 10-våningen vid vattnet från hotellrummet och jag längtar ihjäl mig efter att få slippa den här kylan som svept in över Sverige. Jag är nöjd helt enkelt, men man blir inte lycklig av materiella ting. Jag blir inte det, inte på samma sätt som förut då jag hade gått över lik för den här vinterjackan jag skaffade mig. 

Nu kanske ni tycker jag skryter, men det är absolut inget skrytinlägg. Jag vill bara säga att jag saknar den där barnsliga känslan av lycka när man äntligen kunna köpa precis det man vill. 

...Vad tycker ni om vinterjackan jag shoppat?

Klockan är typ alldeles för mycket, och jag kommer sova bort morgondagen imorgon, igen. Men det gör inget, jag är så fruktansvärt trött på Linköping. Allt som har med Linköping att göra. Det enda som är bra är dom jag håller varmt om hjärtat som bor här. Och Plaza, jag saknar den klubben som bara den. Ingen jag känner vill gå dit, så därför går jag bara dit när jag är tillräckligt full för att inte bry mig så mycket om att jag är själv utan kan stå och tjata hål i huvudet på dom som är där. Förstår inte varför folk i Linköping väljer att gå till andra klubbar, seriöst.

I alla fall så ska jag till Göteborg imorgon, fantastiskt trevligt! Ska bo på hotell Riverton (sägs vara ett av dom bästa hotellen i Göteborg, fick iaf något erbjudande om en natt där för 400:- så jag haffa), äta ihjäl mig på löjrom på Heaven 23 och försöka hitta en vinterjacka, börjar bli dags för det. Längtar jättemycket, slippa j-vla skit Linköping en helg.

Men medans jag är borta, kan vi inte göra såhär att ni fjortisar och drägg och låtsasrika i Linköping (det är väll bara den typen av människor som egentligen går ut varje helg, jag räknas säkert i alla tre kategorierna), kan ni inte bojkotta allt vad alla andra krogar och ställen heter än 55an och Plaza. 55an nämner jag mest för jag har massa vänner som jobbar där, dock gillar dom inte mig på 55an, skrev på min facebooklogg att jag skulle fixa mig i 3 timmar framför spegeln om jag ville komma dit igen. 

Nu ska jag lägga mig och sova bort hela dagen. Vakna lagom så jag hinner till... bolaget...