Livet och allt dessemellan

Just idag.

Lovar mig själv att ta itu med ogräsrensning direkt i morgon förmiddag, medan det ännu är svalt.

Lovar mig själv att i sommar ska jag piffa upp både här och där. Bada i sjöar och hav så ofta det går. Måla tånaglarna. Gå på Parkteater och Stockholm Pride. Nätverka mer. Ringa alla jag borde ringt och några fler utöver det. 

Och jag som hävdar att för höga ambitioner oftast bara gör folk olyckliga.

Priset för doping

Nu är jag upprörd igen. På TV4 morgon sitter två experter och berättar om riskerna med doping. För män: Potensproblem, nedstämdhet och bröstkörtelförstoring (innebär det att männen får bröst?). För kvinnor: Grövre röst, klitorisförstoring och ökad behåring. Och så säger den ena experten att kvinnor drabbas värst av biverkningarna av doping.

Konstigt. Det som tas upp är ju bara estetiska aspekter, när det gäller vad som drabbar kvinnor. 

Trondheim, Nye Opstøt, Motjukk och squirting

Jag reste till Trondheim för att fira releasen av Kulturmagasinet Nye Opstøt #16 och vinylskivan Motjukk. Tre Trondheimsband stod på scen, samma som spelade covers på varandras låtar på skivan. Fast de körde sina egna låtar på scen den här gången.
Black Moon Circles musikstil är inspirerad av 70-talets elektroniska musik, sköna toner som inledde känslan av frihet – kvällens tema.
Punk, anarkism, satir och konst fanns överallt och inte bara i det 204 sidor tjocka fyrfärgsmagazinet, sammanfogat av idéella eldsjälar med Baard Noodt och Tanja Iveland som frontfigurer och ledare. Baard hade fått en intervju med Jello Biafra (Dead Kennedys) och själv bidrog jag med en artikel om porr, demokrati och frihet i magazinet.
På Lördag kväll stod jag på scenen i glitter, paljetter, svartfärgade hönsfjädrar, läderkorsett och senare även strap-on.
Jag påade banden i tur och ordning, BMC som jag nyss skrev om, Trondheims mest kända rap- och hiphopartister Børek och Tfuzz, Gode Ord Dör Sist (G.O.D.S.), och sist och slutligen det oerhört tunga och ljudliga punkbandet Brutal Kuk, några riktiga legender som spelat ihop i sjutton år och gett ut fyra plattor. Hela huset skakade i takt med bröstbenen på samtliga i lokalen när de spelade. Jag hade gudskelov köpt öronproppar för att förebygga tinnitus.

Transperformance_07
Jag och redaktionssekreteraren hade tidigare på dagen promenerat ut till Trondheims eget mini-Kristiania, en experimentell stadsdel vid Strandvägen, mellan järnvägen och en gammal tysk ubåts-bunker från andra världskriget.

TrondheimDär satt en av de få affischer jag såg för kvällens event. Men jag tror att marknadsföringen gick till på något helt annat sätt, för det blev proppfullt på Blaest Brukbar där releasepartyt hölls.Trondheim_02Innanför det här planket bor cirka 250 personer som valt en alternativ livsstil, vid sidan om samhället.

Där träffade vi mina modeller för kvällen, som skulle uppträda med mig på scenen och låta sig sprutas ned och ge mig samma behandling tillbaka. Jag såg det som en normupplösande, genusfri symboliskt transcendent happening. Thomas Huttenlocher (Happy L-Lord, I Awake, Lucis Music AB) bidrog med härlig transcendent musik ur sin sköna produktion av soundscapes. Vi släckte ned i lokalen, tände UV-kanonen och lät färgen flöda på scenen. Vi avslutade med ett symboliskt utbyte av vätskor, en metafor för ejakulationer och squirting, genom att spruta fluorescerande färg på varandra.
Jag fick lite olika analyser av publiken efteråt. Någon tyckte det var en förnedringsorgie. Kvinnorna tyckte det var frigörande. Mina modeller kände sig galna och fria. Jag också.
Tack till er två underbart sköna människor som erövrade scenen och ytterligare en liten del av världen tillsammans med mig. Love is all we need.

Transperformance_01foto: Stine Sandvold

Transperformance_02foto: Stine Sandvold

 

Transperformance_06

foto: Stine Sandvold

Trondheim förvånade mig genom att vara en stad som accepterar olika sätt att leva, det är hög tolerans och förståelse för dem som ställer sig lite vid sidan om, det finns ett utrymme för att existera i en egen sfär och falla igenom, det känns inte som om det är en skam att bli stupfull eller flippa lite, staden håller dig fast. Det är både tufft brutalt och kärleksfullt samtidigt.