Kategoriarkiv: HBTQ-frågor

HBTQ-frågor

Fler unga killar än tjejer säljer sex i Sverige idag

Alla tänker på en kvinna i kortkort kjol som lutar sig mot en lyktstolpe, eller står och hänger i ett gathörn.
Men så ser inte verkligheten ut.
Kanske beror det på att lastfartygens hamnar inte ligger inne i storstäderna längre. Kanske beror det på att kvinnor idag har fler alternativ till försörjning. Kanske har jorden snurrat några varv, men vår föreställning om den har inte förändrats.
Därför ska ni som bor i Gävle skynda er att se föreställningen ”Transaktion”
TRANSAKTION-tonadPjäsen bygger på samtal och intervjuer, på verkliga händelser, på fakta om hur sexsäljande går till idag. När män säljer sex.

Priset för doping

Nu är jag upprörd igen. På TV4 morgon sitter två experter och berättar om riskerna med doping. För män: Potensproblem, nedstämdhet och bröstkörtelförstoring (innebär det att männen får bröst?). För kvinnor: Grövre röst, klitorisförstoring och ökad behåring. Och så säger den ena experten att kvinnor drabbas värst av biverkningarna av doping.

Konstigt. Det som tas upp är ju bara estetiska aspekter, när det gäller vad som drabbar kvinnor. 

Trondheim, Nye Opstøt, Motjukk och squirting

Jag reste till Trondheim för att fira releasen av Kulturmagasinet Nye Opstøt #16 och vinylskivan Motjukk. Tre Trondheimsband stod på scen, samma som spelade covers på varandras låtar på skivan. Fast de körde sina egna låtar på scen den här gången.
Black Moon Circles musikstil är inspirerad av 70-talets elektroniska musik, sköna toner som inledde känslan av frihet – kvällens tema.
Punk, anarkism, satir och konst fanns överallt och inte bara i det 204 sidor tjocka fyrfärgsmagazinet, sammanfogat av idéella eldsjälar med Baard Noodt och Tanja Iveland som frontfigurer och ledare. Baard hade fått en intervju med Jello Biafra (Dead Kennedys) och själv bidrog jag med en artikel om porr, demokrati och frihet i magazinet.
På Lördag kväll stod jag på scenen i glitter, paljetter, svartfärgade hönsfjädrar, läderkorsett och senare även strap-on.
Jag påade banden i tur och ordning, BMC som jag nyss skrev om, Trondheims mest kända rap- och hiphopartister Børek och Tfuzz, Gode Ord Dör Sist (G.O.D.S.), och sist och slutligen det oerhört tunga och ljudliga punkbandet Brutal Kuk, några riktiga legender som spelat ihop i sjutton år och gett ut fyra plattor. Hela huset skakade i takt med bröstbenen på samtliga i lokalen när de spelade. Jag hade gudskelov köpt öronproppar för att förebygga tinnitus.

Transperformance_07
Jag och redaktionssekreteraren hade tidigare på dagen promenerat ut till Trondheims eget mini-Kristiania, en experimentell stadsdel vid Strandvägen, mellan järnvägen och en gammal tysk ubåts-bunker från andra världskriget.

TrondheimDär satt en av de få affischer jag såg för kvällens event. Men jag tror att marknadsföringen gick till på något helt annat sätt, för det blev proppfullt på Blaest Brukbar där releasepartyt hölls.Trondheim_02Innanför det här planket bor cirka 250 personer som valt en alternativ livsstil, vid sidan om samhället.

Där träffade vi mina modeller för kvällen, som skulle uppträda med mig på scenen och låta sig sprutas ned och ge mig samma behandling tillbaka. Jag såg det som en normupplösande, genusfri symboliskt transcendent happening. Thomas Huttenlocher (Happy L-Lord, I Awake, Lucis Music AB) bidrog med härlig transcendent musik ur sin sköna produktion av soundscapes. Vi släckte ned i lokalen, tände UV-kanonen och lät färgen flöda på scenen. Vi avslutade med ett symboliskt utbyte av vätskor, en metafor för ejakulationer och squirting, genom att spruta fluorescerande färg på varandra.
Jag fick lite olika analyser av publiken efteråt. Någon tyckte det var en förnedringsorgie. Kvinnorna tyckte det var frigörande. Mina modeller kände sig galna och fria. Jag också.
Tack till er två underbart sköna människor som erövrade scenen och ytterligare en liten del av världen tillsammans med mig. Love is all we need.

Transperformance_01foto: Stine Sandvold

Transperformance_02foto: Stine Sandvold

 

Transperformance_06

foto: Stine Sandvold

Trondheim förvånade mig genom att vara en stad som accepterar olika sätt att leva, det är hög tolerans och förståelse för dem som ställer sig lite vid sidan om, det finns ett utrymme för att existera i en egen sfär och falla igenom, det känns inte som om det är en skam att bli stupfull eller flippa lite, staden håller dig fast. Det är både tufft brutalt och kärleksfullt samtidigt.

Kalmarsund Pride

på väg till Kalmar för att få en doft av Kalmarsund Pride.

Och besöka Jan Dahlqvists utställning, Proud People, på länsmuseet.

101 bilder på människor som inte ber om ursäkt för dem de är.

  
 
Jag vet inte om Jans självporträtt (en hyllning till Mapplethorpe) är med. Men jag lovar att rapportera när jag varit där.

Kalmar läns museum, vernissage 18:00 idag.

Om sexualisering, dubbelmoral och ställningstagande 

Kukar och fittor, oavsett utformning, är viktiga delar av våra kroppar och viktiga i kulturhistorian. 
I en värld där inte bara den vuxna utan även barnets kropp sexualiserats så till den milda grad att tvååriga småflickor har bikini-bh på stranden måste vi skapa en motkraft av nudister, slampor av alla genus, stolta horor och horbockar.

Det sägs att den viktorianska eran var den mest sexfixerade av alla i den västerländska historian och det känns som att vi är på väg tillbaka till en ny sådan.
Sexualisering är ett märkligt ord eftersom många tror att det är något dåligt som är en följd av för stor öppenhet när det gäller sex, när det egentligen är en följd av för stort mått av dubbelmoral.
En vän till en vän på Facebook har lagt en länk till ett Youtubeklipp med Jacques Brel som sjunger om sjömännen i Amsterdams hamn.

Jag fastnade för en rad i sista versen, ”… et ils pissent comme je pleure sur les femmes infidèles…” den beskriver exakt den värsta dubbelmoralen av alla: att en regel gäller för mig, en annan för dig. Eller som i det här fallet: en regel för män, en annan för kvinnor.

(David Bowies version av den här låten är bättre. Den är åtminstone genusneutral.)

Kanske borde jag sluta kämpa emot.
Det är ju enklare att hitta fittsymbolik i varje lakansveck, klippskreva eller orkidé än att ständigt konfrontera och konfronteras med samhällets nypuritanism.

 
Foto: Kim Paulin 

Jag skulle kunna göra som Georgia O’Keeffe, måla blommor och alldeles bestämt hävda att de bara är blommor. Låta någon annan ta fighten.

Smart av Georgia, det underlättade ju inte bara för henne själv utan även för hennes publik och för dem som köpte hennes verk och hängde dem i vardagsrummet. Tack vare ”hemligheten” de bar med sig krävde de inte ett aktivt ställningstagande – något som min konst faktiskt gör.

Det är kanske inte rätt att kräva så mycket av sin publik. Eller jo, men då handlar det också om att lägga sin förväntan på rätt nivå.

Come here if you’re queer

Jag gillar svenska freds kampanj ”The singing sailor”. Den är rolig, fräck och fin.The_Singing_Sailor_sea_II

Däremot känns den inte helt genomtänkt. Många fler skulle känna sig inkluderade om deras slogan ändrades till ”come here if you’re queer”. Dessutom vore det en fin blinkning (läs hyllning) till Queer nation. Googla! ”Everytime we fuck we win”

Männen måste in i våldtäktsdebatten

Just nu är debatten om den stora ökningen av antalet våldtäktsanmälningar på gång.

På TV4:as Nyhetsmorgon sitter tre kvinnor och diskuterar. Var är männen, varför är de uteslutna ur diskussionen? Steffo är den enda mannen framför kameran. Han ställer några försiktiga frågor, men ingen kille kommer ut och berättar om hur det är att vara man i det här läget.

Jag har tjatat mig till sex. Jag har utsatt män för grejer de kanske inte önskade. Ingen har klagat eller protesterat, men jag kan slå vad om att det finns någon eller några som kände ångest dagen efter.

Men jag är ingen våldtäktskvinna. Jag var bara väldigt kåt och experimentell när jag var yngre. Eller var jag en våldtäktskvinna? En sexuell terrorist?

Jag vill höra killarna berätta. De som mött kvinnor som jag och de som blivit anklagade för att ha gått över gränsen eller kanske till och med våldtagit någon (oavsett ålder och kön på offret). För kan vi mötas och försöka förstå varandra och oss själva är halva segern vunnen.

Men viktigast av allt är nog att de killar, pojkar, män och herrar som blivit utsatta för sexuella övergrepp vågar komma fram och  berätta. Helst på TV vid bästa sändningstid.

Je suis Charlie

Je suis Dangereuse