Tag Arkiv: genusfrågor

Fler unga killar än tjejer säljer sex i Sverige idag

Alla tänker på en kvinna i kortkort kjol som lutar sig mot en lyktstolpe, eller står och hänger i ett gathörn.
Men så ser inte verkligheten ut.
Kanske beror det på att lastfartygens hamnar inte ligger inne i storstäderna längre. Kanske beror det på att kvinnor idag har fler alternativ till försörjning. Kanske har jorden snurrat några varv, men vår föreställning om den har inte förändrats.
Därför ska ni som bor i Gävle skynda er att se föreställningen ”Transaktion”
TRANSAKTION-tonadPjäsen bygger på samtal och intervjuer, på verkliga händelser, på fakta om hur sexsäljande går till idag. När män säljer sex.

Trondheim, Nye Opstøt, Motjukk och squirting

Jag reste till Trondheim för att fira releasen av Kulturmagasinet Nye Opstøt #16 och vinylskivan Motjukk. Tre Trondheimsband stod på scen, samma som spelade covers på varandras låtar på skivan. Fast de körde sina egna låtar på scen den här gången.
Black Moon Circles musikstil är inspirerad av 70-talets elektroniska musik, sköna toner som inledde känslan av frihet – kvällens tema.
Punk, anarkism, satir och konst fanns överallt och inte bara i det 204 sidor tjocka fyrfärgsmagazinet, sammanfogat av idéella eldsjälar med Baard Noodt och Tanja Iveland som frontfigurer och ledare. Baard hade fått en intervju med Jello Biafra (Dead Kennedys) och själv bidrog jag med en artikel om porr, demokrati och frihet i magazinet.
På Lördag kväll stod jag på scenen i glitter, paljetter, svartfärgade hönsfjädrar, läderkorsett och senare även strap-on.
Jag påade banden i tur och ordning, BMC som jag nyss skrev om, Trondheims mest kända rap- och hiphopartister Børek och Tfuzz, Gode Ord Dör Sist (G.O.D.S.), och sist och slutligen det oerhört tunga och ljudliga punkbandet Brutal Kuk, några riktiga legender som spelat ihop i sjutton år och gett ut fyra plattor. Hela huset skakade i takt med bröstbenen på samtliga i lokalen när de spelade. Jag hade gudskelov köpt öronproppar för att förebygga tinnitus.

Transperformance_07
Jag och redaktionssekreteraren hade tidigare på dagen promenerat ut till Trondheims eget mini-Kristiania, en experimentell stadsdel vid Strandvägen, mellan järnvägen och en gammal tysk ubåts-bunker från andra världskriget.

TrondheimDär satt en av de få affischer jag såg för kvällens event. Men jag tror att marknadsföringen gick till på något helt annat sätt, för det blev proppfullt på Blaest Brukbar där releasepartyt hölls.Trondheim_02Innanför det här planket bor cirka 250 personer som valt en alternativ livsstil, vid sidan om samhället.

Där träffade vi mina modeller för kvällen, som skulle uppträda med mig på scenen och låta sig sprutas ned och ge mig samma behandling tillbaka. Jag såg det som en normupplösande, genusfri symboliskt transcendent happening. Thomas Huttenlocher (Happy L-Lord, I Awake, Lucis Music AB) bidrog med härlig transcendent musik ur sin sköna produktion av soundscapes. Vi släckte ned i lokalen, tände UV-kanonen och lät färgen flöda på scenen. Vi avslutade med ett symboliskt utbyte av vätskor, en metafor för ejakulationer och squirting, genom att spruta fluorescerande färg på varandra.
Jag fick lite olika analyser av publiken efteråt. Någon tyckte det var en förnedringsorgie. Kvinnorna tyckte det var frigörande. Mina modeller kände sig galna och fria. Jag också.
Tack till er två underbart sköna människor som erövrade scenen och ytterligare en liten del av världen tillsammans med mig. Love is all we need.

Transperformance_01foto: Stine Sandvold

Transperformance_02foto: Stine Sandvold

 

Transperformance_06

foto: Stine Sandvold

Trondheim förvånade mig genom att vara en stad som accepterar olika sätt att leva, det är hög tolerans och förståelse för dem som ställer sig lite vid sidan om, det finns ett utrymme för att existera i en egen sfär och falla igenom, det känns inte som om det är en skam att bli stupfull eller flippa lite, staden håller dig fast. Det är både tufft brutalt och kärleksfullt samtidigt.

Vänta bara. Snart börjar männen berätta.

För femton år sedan, ungefär, diskuterade jag och några vänner vilka oönskade sexuella handlingar vi utsatts för. Alla hade varit med om något. Jag minns att min slutsats var – vänta bara tills alla börjar berätta!
Jag ogillar starkt när kvinnor får en offerroll i debatten. Det är en svår balansgång. Jag vet att jag tidigare har skrivit om händelser jag minns från när jag var tonåring, situationer där jag kände mig osäker, skamsen och inte vågade säga något till någon efteråt.
Nu ska jag berätta något som kommer att göra dig förvånad: DET HÄNDER INTE ENBART KVINNOR.
Vänta bara. Inom fem år (för det går fort nu) kommer män att börja berätta. Då blir det plötsligt en allmänt mänsklig fråga, det där med att respektlöst överskrida varandras gränser, hur markeringen emot det beteendet bör uttryckas respektive tas emot.
Det handlar inte om sex. Det handlar om makt och brist på respekt.q-kar_bokomslag_fram

I min bok Q-kar beskriver jag en situation där en kvinna överskrider en ung mans gräns.

 

Jag döpte novellen (rätt missvisande, men ändå inte) till Gigolons kuk
Jag hoppades att mina noveller skulle kunna vara underlag för debatt och diskussion. Nu känner jag att just den här novellen (och ja, den bygger på en verklig händelse) kan fördjupa diskussionen som pågår.

Gigolons kuk

Hon stod med handen innanför hans kalsonger precis vid ytterdörren, hennes fingrar smekte mjukt mot pungen, kuken trycktes mot handflata och handled, den fick henne att minnas en gång då hon kelat med en liten hankatt, kliat honom på magen och blivit lite våt och rödflammig på handleden efter den lilla röda, teleskopiska kattpitten som krupit fram ur sitt hudveck och gnidits därmot.
Hon viskade en fantasi i hans öra och brydde sig inte alls om att hans kamrat uppfattade lösryckta ord, hon blundade och njöt av att veta att detta skulle komma att prägla honom för resten av livet, en sextonåring utan mycket erfarenhet påverkas garanterat starkt av ett sexuellt möte med en mer än dubbelt så gammal kvinna.

–    Jag kan lära upp dig, du blir min elev, jag lär dig franska och mycket annat och sedan reser vi till Rivieran. Där hyr jag ut dig till rika kvinnor som vet att uppskatta din ungdom och charm, du får spela tennis på deras privata tennisbanor, bada i deras pooler, dricka champagne och gå på flotta restauranger. Jag bokar kunderna åt dig och du får trettio procent av pengarna.
–    Jag vill ha hälften…
–    Nej, det går inte, det förstår du väl? Jag räknar med minst ett års läroperiod och sen kommer jag att ha stora omkostnader. Dessutom förutsätter hela överenskommelsen att du förbinder dig att arbeta för mig i minst ett år, annars får jag aldrig igen min investering. Vad gör du idag? Pluggar?
–    Ja
–    Då börjar du med att komma hem till mig två kvällar i veckan. Kommer du oftare kanske jag till och med kan hjälpa dig med läxorna. Du måste lära dig spela hyfsat bra tennis, kanske golf också, och så måste du lära dig att få kvinnor att må bra i ditt sällskap förutom att ge dem sexuell njutning förstås. Vi kommer att resa tillsammans så att du blir van, du måste nog lära dig segla eller åtminstone att manövrera en större motorbåt.

Han slutade säga emot och lät sig glida med och i det rätta ögonblicket släppte hon taget, drog upp handen och tog fram sitt visitkort som hon gav honom innan hon gick.

Come here if you’re queer

Jag gillar svenska freds kampanj ”The singing sailor”. Den är rolig, fräck och fin.The_Singing_Sailor_sea_II

Däremot känns den inte helt genomtänkt. Många fler skulle känna sig inkluderade om deras slogan ändrades till ”come here if you’re queer”. Dessutom vore det en fin blinkning (läs hyllning) till Queer nation. Googla! ”Everytime we fuck we win”

Männen måste in i våldtäktsdebatten

Just nu är debatten om den stora ökningen av antalet våldtäktsanmälningar på gång.

På TV4:as Nyhetsmorgon sitter tre kvinnor och diskuterar. Var är männen, varför är de uteslutna ur diskussionen? Steffo är den enda mannen framför kameran. Han ställer några försiktiga frågor, men ingen kille kommer ut och berättar om hur det är att vara man i det här läget.

Jag har tjatat mig till sex. Jag har utsatt män för grejer de kanske inte önskade. Ingen har klagat eller protesterat, men jag kan slå vad om att det finns någon eller några som kände ångest dagen efter.

Men jag är ingen våldtäktskvinna. Jag var bara väldigt kåt och experimentell när jag var yngre. Eller var jag en våldtäktskvinna? En sexuell terrorist?

Jag vill höra killarna berätta. De som mött kvinnor som jag och de som blivit anklagade för att ha gått över gränsen eller kanske till och med våldtagit någon (oavsett ålder och kön på offret). För kan vi mötas och försöka förstå varandra och oss själva är halva segern vunnen.

Men viktigast av allt är nog att de killar, pojkar, män och herrar som blivit utsatta för sexuella övergrepp vågar komma fram och  berätta. Helst på TV vid bästa sändningstid.

Je suis Charlie

Je suis Dangereuse

Pussy Riot

I förrgår hade jag besök av Maya Yamashita, som jobbar på sin fjärde bok om feminism. Hon var på besök hos sin svenska pojkvän i Sverige och han kände Carina, som känner mig – och så kom alla tre och hälsade på mig!

Maya Yamashita

Vi diskuterade kvinnors ställning i Japan, sexualitet och censur (det är förbjudet att publicera bilder på fittor i Japan) och jag frågade såklart om hon kände till Megumi Igarashi som min kollega Charlotte Rudenstam skrivit om tidigare. Just nu är jag nyfiken på att få veta om Megumi kommer att dömas till fängelse och böter, eller frias.
Vi kanske tycker att vi kommit längre än dem, vi som bor i Sverige, men faktum är att jag tror det händer lite varstans just nu. Och kanske har vi haft tur som hade en sexrevolution i slutet på sextiotalet, då den mesta censuren på sexuellt innehåll togs bort i tryckt media. Jag hade kanske inte kunnat sälja mina affischer annars…

Idag fick jag ett facebookmeddelande från en gynekolog som köpt min affisch och har den i sitt väntrum. Hon berättade hur hon visade den för unga människor och fick positiva reaktioner, fick dem att inse att alla är olika och vackra.

Det är märkligt – det känns som om det plötsligt lossnar, just nu. Att många fler kommer fram till mig och berättar och att många fler vågar prata om sexualitet på ett nytt sätt.

Jag tror att det är en revolution på gång, en pussy-riot.
Hoppas den kan sprida sig över hela världen, över Asien, Afrika, Oceanien, Sydamerika, Antarktis, Nordamerika, Europa… Hoppas alla kvinnor i världen kan bli stolta över sina fittor.

Jag är inte ett sexistiskt svin

Ibland blir debatten sned och då känner jag att jag måste reda ut begreppen lite.

Läser den här lilla notisen i Expressen, som får massor av kommentarer både här och där, i synnerhet ogillar många män, som gärna vill visa att de är goda och korrekta, Knausgårds uttalande i 60-minutes. (Alla män som träffar en kvinna funderar över hur det är att ligga med henne).

Men det är väl en ganska självklar och ganska rolig fantasi det där med att funderar på hur det är att ligga med en person man möter.

Problemet med Knausgård är hans stelbenta och oflexibla uppdelningen av mänskligheten i han och hon. Det gör honom tråkig, ointressant och stereotyp.
Tacka vet jag dem som använder ordet HEN och har en ärlig inställning till sin lust.

Förlåt mig, Knausgård, men jag kommer aldrig att läsa en rad du skrivit, jag dömer dig på förhand. Och skulle aldrig ägna en tanke åt hur det kan vara att ligga med dig.

whaturge_02”Nödutgång till höger” Linoleumsnitt, upplaga 25 ex. (Y) Ylva Maria Thompson

Maila ylva@ylva.com för att köpa ditt exemplar, julpris 1 250:- inkl moms