Hej hallå dagboken som Bert hade sagt. I vår nutid säger man hellre, tja tja bloggen! Men what ever, jag är fortfarande född på 90 talet så mina fina barndomsminnen får leva kvar i denna text oavsett om de finns yngre som inte förstår. Känn er unga.

Haha, jag känner mig faktiskt gammal. Första gången jag inser att man inte är 18 år längre och springer omkring på Stockholms krogar och uteliv.

JENNIFERSKITCHEN, var ett projekt jag startade då jag var intresserad av mat och bakverk. Trots att jag inte har någon utbildning som kock eller några direkta erfarenheter till att driva ett kök så trodde jag på mig själv att kunna starta en blogg för matlagning.  Man kan nästan säga att jag startade en ”matjour” för det var så de kändes. Jag satt åtskilliga timmar redigerades, skrev recept och försökte få bloggen mer intressant. Allt detta gjorde jag då jag såg en möjlighet till att lära mig själv utvecklas som kock i köket, om än de bara var som hemmakock. Och vet ni vad? Jag utvecklades, jag blomstrade och växte i mig själv i min egen blogg. Jag la ner väldigt mycket pengar och tid (matlagning tar enormt med tid). Min familj fick njuta av att äta godmat och jag fick samtidigt respons på hur nått skulle kunna göras ännu bättre, både genom mitt eget lagande och min familj. Jag insåg ganska snabbt att det skulle inte behövas någon fantastisk utbildning, iallafall inte om man frågade mig.  Jag tror mycket handlar om att tro på sig själv. Jag började lite smått kolla efter olika restaurangjobb och genom lite tur fick jag in en fot på Bodens Kommun. Hade nog en vakande ängel över mig som ville sätta mig i arbete. Jag började jobba som vikarie i olika kök runt om kommunen och skapade på så vis kontakter. Kontakter som skulle ringa mig om de behövde hjälp. Telefonen ringde massor och nu fick jag verklig träning på stora volymer (ca 300 pers). Jag såg och lärde mig av andra hur dom gör, även hur man inte ska göra.  Jag fick nu erfarenhet av storkök och såg i min egna vision att jag kanske kunde driva ett kök själv en dag. Återkommer till samma, JAG TRODDE PÅ MIG SJÄLV!

Efter att ha slitit häcken av mig(ironisk) i ca 1 år. Valde jag att avancera och gå vidare. Med självförtroendet som var i topp valsade jag in på en restaurang som jag visste behövde folk. Jag hade ett mål i huvudet när jag gick in: Jennifer,du ska komma ut med ett jobb.

Efter ca en halvtimmes prat hände det, ut kom en strålande glad tjej som hade fixat sig ett jobb. Dessutom var de bara en vecka på prov, men jag såg möjligheten att visa vad jag kunde och på så sätt levererade jag.

Med otroligt mycket slit och ett väldigt stort engagemang tog jag igenom första veckan levandes. Jag fick bra respons på maten jag lagade och givetvis fanns de säkert andra som tyckte något annat. Men jag är övertygad att om de hade funnits något negativt så vägde de positiva över. Jag fortsatte hela månaden ut med samma tempo och såg att ljuset i tunneln var på väg till mig. Jag snackar inte om döden utan att jag såg vägen till en bättre kock. Jag såg mig själv som en Kökschef. En chef som kontrollerade och lagade all mat med precision. Gordon Ramsey, har alltid varit en solklar förebild då han anser att bra inte är gott nog. Är det inte excellent åker de tillbaka.

Efter en månad satt jag och mina chefer och pratade och de kändes självklart att dom skulle vara nöjda.  Jag hade aldrig varit sjuk/borta eller inte ställt upp för dom. Så i det läget kände jag att de var dax att gå till attack. Haha, låter kanske hemskt. Men jag berättade bara vad jag gjorde och frågade om det inte var på tiden att jag fick en annan befattning. Vi var överens och JAG var Kökschef. Helt jävla ofattbart.

Därför vill jag ta tid och tacka finest för att ni trodde på mig då som toppbloggare, vilket jag var under 2 års tid. Jag började som ingenting men blev någonting.

Allting stort börjar med något litet och vägen dit är inte lätt men du kan så mycket mer än vad du tror. Jag hoppas att de här får fler människor att få hopp. Ett litet hopp om att någon dag ska jag bli det jag vill oavsett hur många som ställer sig ivägen och säger att det inte går. Thomas Edison sa något väldigt klokt :

”-I have not failed, ive just found 10,000 ways that dosent work.”

Och han lyckades!

Ha de bäst och glöm inte att ta hand om dig själv 🙂

Mvh jenniferskitchen, bigger and better.