Ett serviceutrymme att räkna med!
Med en riktig hipster-app har jag tagit en bild på mina nya fina hippa handdukar. Man måste ju hänga med i den andra ständigt uppmärksamhetskrävande materiella samtiden vi lever i. För övrigt är jag väldigt nöjd med dessutom. Som den sanna Service Management-killen jag är så måste jag bara få hylla Lexington och det besök jag gjorde i deras butik i helgen.
Väla köpcentrum har ju utvidgat och självklart är det värt åtminstonde ett besök. Dock skulle jag som betyg vilja säga att hela besöket i den nya delen kändes som en lång vandring i en ljus tunnel mot den sista vilan. Modern design i sin ära men det var något över den nya delen som enbart gjorde att jag drogs mot de gamla lite mindre ljusberikade delarna. Turligt nog fanns där en liten fristad som gjorde att man trots detta ting kunde känna att besöket inte var helt bortkastat och denna fristad stavades Lexington. Helheten i butiken med målet att sälja en livsstil såsom all min kurslitteratur nämnt på sina ställen sedan utbildningens början var så genomgående och fascinerande. Badrumsartiklar, köksartiklar, kläder och dylikt under samma tak i en inspirerande omgivning. Där kan man snacka butiksmiljö!
Fördomsfullhet är en dygd!
Nu vill jag förbereda er på att detta inlägg kan innehålla en hel del meningar vars laddning byggs på ovetskap och fördomar. Men det är väl det ni vill läsa, era små rackare? Om inte får ni byta blogg direkt till något mer allmänt accepterat!
Neuropsykiatriska funktionshinder som t.ex. Aspbergers syndrom och autism ska kategoriseras ihop till det gemensamma tilltalsnamnet autismspektrumtillstånd, så långt är ni med?
“Och?!” Tänker ni och funderar starkt på att knacka er in på Kissies blogg istället och stirra på hennes sjuka silikonbröst istället. JO, poängen jag försöker komma till är den att läkare och forskare, trots lång utbildning, verkar ha det mest energibesparande yrket i världen då de verkligen enbart verkar göra saker som de själva känner för och inte vad som förväntas av dem. Att lägga ner sin själ i att finna lösningar på sjukdomar och psymtom som idag inte har något botemedel kräver en jävla massa trugande.
Istället för att göra något revolutionerande eller något vettigt så sätter de sig ner med vars en kopp kaffe och försöker döpa om saker. Likt några moderna versioner av Carl von Linné sitter de där och antecknar och uppfinner överflödiga benämningar som, istället för att göra nytta, skapar en viss förvirring i huvudet på människor som trodde att de redan visste vad de hade för diagnos.Tack för att jag fick slösa bort någon minut av er dyrbara tid med mina onödiga tankar, nu kan ni återvända till Kissies anorektiska kropp med två ditopererade fotbollar till bröst. För det är ju det ni vill se egentligen, ellerhur?
Det är sådant jag brinner för en morgon som denna
Usch, är det bara jag som ryser i hela kroppen varenda gång TV belyser den stora ekonomiska svackan i USA samtidigt som de talar om Kina och vilken ekonomisk stormakt detta land har blivit med tiden?
Med risk för att låta nonchalant så känner jag en stor önskan om att någon ska ta tag i det här och krossa detta risets högborg för att säkra framtiden. Jag vet inte vad ni tycker men ett land med en korrumperad kommunistisk regering är inget jag vill se som stormakt i den värld jag ska leva och verka i.
Att de, som jag precis hörde i TV4, till och med uttryckt budskapet mot USA att de skulle ha så mycket svårare att fatta svåra beslut för att de råkade vara en demokrati får mig att nästan hosta upp mitt kaffe rakt upp och ner ut över mitt TV-bord och kasta kaffemuggen i väggen. Med det synsättet är man knappt värdig att få leva i samexistens med oss andra som förstått grejen med ett samhälle där alla får komma till tals och där allas olika åsikter är det som skapar en bred och stark front och en god grund att stå på.
Nej usch och fy för det stora landet i öst. Må det bokstavligt talat brinna och endast låta askan efter en vänsterextremistisk regim bliva kvar på marken!
Jag spottar aldrig ut
Nu ber jag alla er där ute som älskar finkultur och annat vackert lite för mycket att titta bort och kanske till och med hålla för öronen. Jag må vara en mogen man (man är ju hela 23 år fyllda) men humormässigt så finns där ingenting som attraherar mina skrattmuskler så mycket som en väl genomförd ironi. Något uppseendeväckande men som samtidigt har den där glimten i ögat och vågar ta ut svängarna. När jag såg denna så vek jag mig dubbel här hemma i soffan och ordet klockrent var det första som dök upp i mitt huvud.
Hoppas att ni uppskattar samma humor som jag och inte dör alldeles för mycket!
Snacka om att begrava något folkkärt!
Med risk för att bli tjatig med dessa oväsentliga morgonobservationer så fortsätter jag. Här sitter man och försöker förtära sin frukost när det dyker upp något i TV-rutan som får en att sätta kaffet i halsen och spotta frukostflingor över hela rummet. Vemfan är pajasen som tydligen ska leda Bingolotto hädanefter? Känns det verkligen som en hållbar utveckling för TV-program att ständigt byta ner sig gällande det ankare i showen som är den absolut viktigaste personen för att locka tittare och underhålla? Nej knappast säger jag, lägg ner medan stoltheten fortfarande finns kvar och sluta att försöka krama de sista korvörena ur en döende guldkalv.
Det förvånar mig inte om Loket, precis som jag, suckar djupt när han ser att ännu en kamerakåt clown ska göra ett försök att styra upp programmet som han själv gjorde till en populär kvällsunderhållning på bästa sändningtid men som nu förpassats till en mindre kanal och går hem sämre hos tittarna än någonsin.
Jag säger bara Loket, jag lider med dig!!
Give me some bondkomik!
Vanemänniska som jag är så sitter jag här i soffan och följer troget kära gamla nyhetsmorgon, en mer folklig start på dagen kan man nog inte få om jag ska vara ärlig. I en av reklampauserna ser jag ett kärt gammalt återseende i form av serien Full Frys.
Kall mig bondlurk om ni vill men jag är verkligen en sucker för buskis och äkta bondkomik i sin renaste form och vad är mer äkta än just Stefan & Krister? En mer lättsmält och klockren humorform får man verkligen leta efter för att inte säga folklig. Det älskar ju ni där ute!
Humor idag är lite för mycket stand-up kan jag tycka, det är synd att man ständigt har förmågan att hitta något som folk får upp ögonen för och sedan köra sönder detta totalt tills ingen orkar kännas vid det längre. Nej en revival för bondkomiken säger jag bara och det är nu!
Det känns som att någon pissar på mig
Tittar ut genom fönstret och suckar djupt, solen skiner på klarblå himmel även denna dag. Jättetrevligt om det inte hade varit för att jag har ännu en arbetsdag framför mig. Det känns lite för ofta som att det finns en högre makt som motarbetar till max. Jag menar, vädret kommer ju med största säkerhet att peaka inför helgen och omvandlas från vackert svenskt sommarväder till öppna skyfall och blåst i vanlig ordning. Utan att skoja så kan jag säga att jag upplevt EN(!!) somrig helgdag den här sommaren och det är knappast okej någonstans.
Varför blir man jämt tvungen att avväga vilket som är viktigast, att ha kakan och äta den hade minsann varit något man hade velat uppleva betydligt oftare. Som förberedelse inför helgens kommande vädersituationer sitter jag, i den svenska bitterhetens tecken, här i soffan och skrålar till Supertramp – It’s raining again.
Nej nu får det minsann bli fart på den här farbrorn, om det enda soliga väder jag får uppleva inträffar på förmiddagen så ska jag minsann njuta av det fullt ut.
Vart kan jag finna söderkisen?
Alla har vi väl sett och hört denna karaktäristiska figur förr?
Godmorgon och välkomna till min överflödiga, för att inte nämna flummiga, tankehörna!
Ja det händer faktiskt väldigt ofta, tro det eller ej, att jag funderar över saker och ting då min vardag är lika fullspäckad av spännande händelser som en tom glasburk. Det som får mig att fundera lite extra är det här med söderkisen. Är detta ett fenomen som har existerat? Finns det någon som i så fall fortfarande pratar med denna fantastiskt komiska dialekt eller är det som sagt bara en myt? Man borde nästan ta med sig kikare upp till södermalm, sätta sig på en uteservering och bara spana efter denna sällsynta filur som handlar med bagis när vi andra handlar med kronor och snackar om länsman när vi andra snackar om polisen.
Alla minns vi väl de gamla klassiska svenska filmerna med den busiga grabben i äppelknyckarbyxor och gubbkeps likt Anderssonskans Kalle eller Rännstensungar för er där ute som sett den.
Är det så att karaktäristiska dialekter runt om i Sverige håller på att dö ut utan att vi ens tänker på det? Är det svenska samhället sakta men säkert på väg mot ett likritat rikstugg? När man minst anar det så upptäcker man att man gått från brett skånsktalande till att låta som någon taskig SVT-hallåa. Vilken mardröm säger jag bara!
Nej nu börjar kaffet kicka in, dags att göra något av dagen!!
Tisdag med stort t!
Det blev sannerligen en tisdag med stort T. Om man nu har som mål att bara få driva runt i sina egna tankar och göra det första simpla ting som dyker upp i ens huvud, att få samla sig som människa. Det behövs verkligen dagar som denna ibland för att lyckas känna sig som människa. Annar är det väldigt lätt att bara driva på till man når den punkt där man brakar ihop inombord och tappar fokus totalt.
Att få känna sig betydelsefull i sina ögon och ge sig själv uppskattning, kan låta jävligt egoistiskt men gud vad det är viktigt då och då. Att bara sätta ner foten bland alla måsten, säga nej och ändra kurs totalt mot något som känns viktigare just nu. Nu låter jag nästan som en övervintrad hippie som borde röka mindre gräs och tänka lite mindre på sig själv men allt är faktiskt sant om man tänker efter. Ställer jag frågan vem är viktigast i ditt liv? så nämner du av ren automatik säkert någon släkting, din partner eller en nära vän men ska sanningen fram så är den viktigaste i varje persons liv den egna individen.
Ska det vara så ska det vara ordentligt
Medan TV basunerar ut reklam om hur otroligt synd det är om barnen i de torkningsdrabbade områdena i Afrika sitter jag här med en riktig enormt utsökt frukost och bara njuter. Det tragiska (eller kanske sköna?) är att jag inte bryr mig ett dugg när jag ser dessa bilder på beniga små barn med svälda magar och stora skallar, jag förtjänar det här utan tvekan!
Om gårdagen var måndagen med litet M så är det här utan tvekan tisdagen med stort T!
Nyhetsmorgon är, i vanlig ordning, det som har ljudit ur mina TV-högtalare även denna morgon. Det talades om Amy Winehouse och två saker gjorde mig en smule konfunderad här i min lilla bubbla. För det försra förstår jag inte hur man över huvud taget kan beskriva hennes död som mystisk. En av vår tids mest nerdrogade artister och hennes död anses som mystisk, det krävs en nerdrogad reporter för att dra den slutsatsen.
För det andra nämns ständigt och jämnt 27 Club, som är benämningen för de stora artister som pga. en hår levnadsstil dött vid 27 års ålder, i sammanhang med henne och hennes karriär. Jag säger som så att tjejen var säkert jätteduktig på att sjunga hes jazzmusik men att nämna henne i samma kategori som underverk i stil med Jimi Hendrix, Janis Joplin eller Jim Morrison är bara absurt. Hon var en del av en kultur medan de sistnämnda var sin egen kultur och en stor del av sin egen samtid.
Vilken tur att jag finns här och reder ut begreppen åt er gott folk, vad skulle ni ha gjort utan mig?
Så går det till när rockhistoria skapas
Före måndag kommer som ni alla vet något välsignat som i folkmun brukar benämnas som helg. Just den här helgen var lite extra speciell eftersom den årliga Helsingborgsfestivalen var i full gång vilket innebär att varenda jävla gata och torg i centrala Helsingborg fylls med uppträdanden, knallar, matservering osv. Som alla andra folkliga stadsfestivaler helt enkelt. Det är dock något med stadsfestivaler som gör att man, trots alla samtal om att det är samma jävla skit varje år och vem orkar med stan när den ändå bara fylls av bönder och fjortisar, hamnar där i någon form på gott och ont. Såsom alla andra år så regnade det givetvis också, visst är det skönt när allting är som det alltid har varit?
Inbakat denna festival i folklighetens namn fanns dock ett guldkorn som på något vis gjorde allt värt ansträngningen. Nej det var inte älgkebaben nere på söder, det var ett band. Ett band som jag, vid varenda spelning, känt utstråla potential och karisma såsom bara ett gäng grabbar med rocken i blodet kan leverera. Vilka är då dessa då? Crashdiet? Mötley Crüe? Eller kanske Cinderella? Nej större än så då dessa bär rockens framtid i sina händer. Jag talar om Helsingborgs egna stoltheter Bulletrain.
Vad var det då som gjorde just denna spelning på en helt slumpmässig scen mitt i festivalyran så extra speciell? Jag skulle vilja beskriva det som att en cirkel slöts och en bit rockhistoria tog plats i den långa tidslinjen. Detta var dagen då nya sångaren Redas J. Davis tog plats bakom mickstativet och slöt den cirkel som så länge väntat på att bli fullständig. Såsom många andra skribenter tidigare har beskrivit liknande företeelser var det som att, för en stund, få uppleva 80-talseran på Sunset Strip när gitarristen Robin Bengtsson stämmer ner sin gura och grabbarna drar av låten Take me to the sun i en rockanda jag sällan varit med om tidigare.
Gott folk, här har ni en spektakulär generation av rockande musiker och de är här för att stanna!
Nyfiken till max? Det ska du vara! Besök grabbarnas sida på Facebook för att få reda på uppdateringar och var du har chansen att få uppleva en bit av ny rockhistoria nästa gång!
Det är tur att man gillar Bakverk
Såhär i födelsedagstider är det tur att man är en herre som inte sätter upp handen och tecknar nejtack när sötsakerna dukas fram. Tårta, kakor och annat är ting jag mer eller mindre upplever var och varannan dag just nu. Själv tycker man att man som nybliven 23-åring inte bryr sig alls om något som innefattar födelsedagsfirande. Släkten har dock en helt annan syn på det hela, nästa helg blir det nämligen ännu mer tårta.
Man kan knappt bärga sig, ellerhur?
- Hälsa & Skönhet
- Artiklar
- Populäraste
Starta en blogg och tjäna pengar på Finest!
Topplista
-
Hur välja ett säkert onlinecasino: 5 viktiga kriterier
-
Yatzy Regler
-
Dam Kortspel: Regler och Strategier
-
Det här är Mirka Norrström – Mamman med kontroll!
-
Backgammon Regler: En Guide till Ett Klassiskt Strategispel
-
500 Kortspel: En guide till regler och strategier
-
Maxi Yatzy Regler: En Guide till tärningsspelet
-
Plump Regler: En utförlig guide
-
Skitgubbe Regler: En detaljerad guide med 5 tips
-
Kalaha Regler: En detaljerad guide
