Krönika: Vilka är det egentligen som tittar på skräpteve?
Kulturredaktioner runtom i landet, samt olika, mer eller mindre etablerade frilansande nationella tyckare, har under några år förfasats över ungdomens moraliska, sexuella och kulturella förfall. Omdömena av vår tragikomiskt sorgliga generations vulgära preferenser varierar, men utgår från är att vi är ytligt plastiga, personifieras av Blondinbella, tillbringar kvällarna framför Paradise Hotel och ägnar dagarna åt att stjäla hedervärda konstnärers musikaliska verk.
Rätta mig om jag har fel, men det var väl knappast någon finnig 80 eller 90- talist som valde att försöka konkurrera ut SVT:s ”Kalle Ankas jul” med kvalitetsprogrammet ”Anna Ankas jul”.
Mig veterligen sitter det inga Blondinbellor i chefsrummen i landets tevekanaler. Hennes antagonist, Kissie, en annan prominent bloggerska som beskrivs vara en typisk representant för oss unga, blir däremot ofta inbjuden av Robert Aschberg till dennes talkshow i TV8.
Och i pauserna är det ju inte direkt smink och tv- spel man gör reklam för. Är det då verkligen vi unga som trånar efter Kissie?
Vidare har kulturredaktioner i allmänhet en tendens att samarbeta med tidningar. Det är nämligen därifrån dessa kulturens väktarråd, litteraturens, konstens och filmens domare får sin lön.
Vad jag förstått sitter ingen representant född under den senare delen av 80- talet på ett så enormt inflytande att han eller hon bestämmer vad våra tidningar anser som nyheter, och följaktligen publicerar.
Eller vem som för dagen ska uppmärksammas i nöjesdelarna.
Av tradition sitter där äldre män, och för delen också en och annan äldre kvinna, och bestämmer vad som ska tryckas och följaktligen läsas av den upplysta, välutbildade medelklassen. Eftersom de tidningar som oftast får ta emot en spark i skrevet och belastas för den kulturella lågkonjunktur som råder, opererar med lösnummersbaserad upplaga, ter det sig som en omöjlighet att de skulle ta hänsyn till vad vi ungdomar skulle vilja läsa.
Återigen, reklamen i kvällspressen riktar sig inte till oss unga.
Vår ekonomiska anatomi är inte särskilt muskulös – än. Därför är vi relativt ointressanta för eventuella annonsörer både på internet och i papperstidningar.
Anledningen till att vi 80- talister kallas bortskämda och ytliga är för att de som sitter på medial makt väljer att belysa dem av oss som bekräftar myten om ungas vulgaritet och ignorans. Ty den passar som hand i handske med föreställningen om oss.
Tanken på oss som målgrupp för, vad vissa kallar skräpkultur, är ett alibi för äldre, bättre vetande och djupsinnigare generationer, att klanka ner på oss, samtidigt som de bänkar sig framför teveapparaterna och förfasas.
Det är inte vi som producerar dokusåporna – det är inte vi som castar ungdomarna till dem. Men framför allt: det är inte till oss reklamen i pauserna riktas.
Så innan ni kritiserar oss för att hellre lyssna på Jackie Ferms muspruttar istället för Mahlers nionde symfoni – tänk på vilka ni skriver för.
Besök Pascals blogg på finest!
Läs fler krönikar av Pascal Engman:
Därför drar jag aldrig in en vinare på krogen
Jag kommer aldrig låta mig luras igen
Pissoaren
Den naiva studentens brutala uppvaknande
Dela denna artikel
Hjälp till att sprida ordet
