Hej Martina, hur gick det i Malmö igår?

Det gick hur bra som helst, folk hade jättekul och skrattade så de kiknade. Det roligaste var att de reagerade på saker som jag inte hade någon aning om att de skulle reagera på.(forts.nästa sida)

Det var mycket ‘Åh’ i salongen…

Hur kommer det sig att ni gör en premiärturné på det här sättet?
Jag vet inte, de ringde mig bara och bad mig följa med…(skratt)
Nej, men det är väl jättebra eftersom Sverige faktiskt inte bara består av Stockholm.

Finns det några likheter mellan ditt eget och huvudpersonen Isabellas liv?
När jag skrev boken så tänkte jag ‘Vad vet jag egentligen någonting om? Vilket område kan jag?’ eftersom jag inte är speciellt välutbildad eller så. Och min livserfarenhet ligger naturligtvis till grund för några av Isabellas drag. Innan jag träffade Erik, min man, så var jag singel i sju år, fast ingen sån där fräsch sex and the city-singel utan en ganska deppig singel som aldrig trodde att jag skulle träffa någon. Sen har även jag en skådiskarriär som i ärlighetens namn gått sådär, och haft det lite motigt. Och så långt finns det likheter mellan Isabella och mig, men Isabella är en påhittad karaktär.

Vad är det du vill säga med filmen?
I den bästa av världar så vill jag naturligtvis att folk ska bli lite inspirerade av Isabella. Hon tar ju chansen, medans vi ofta står och tvekar och sen ångrar det man aldrig gjorde. Som att bjuda den där snygga tjejen på lunch. (forts.nästa sida)

För så pinsamt som det är för Isabella, blir det ju aldrig i verkligheten. Så om filmen kan få folk att få lite mera mod så är det ju jättekul, men om publiken bara har roligt åt filmen och skrattar så är det ju naturligtvis också jättebra.

Nu har du skrivit boken, manuset och spelar huvudrollen – hur fria händer fick regissören Hannes Holm egentligen? Hur mycket la du dig i under arbetet?
Jag fick inte lägga mig i regin men under arbetets gång så fick vi flera infall och skrev till nya scnener..’Är det inte roligt om vi gör såhär?’. Jag tycker att det var en mysig inspelning där vi hade väldigt roligt. Och filmen utvecklades mycket under resans gång.

OM du inte hade fått spela Isabella – vem skulle du ha valt då?
Det var en svår fråga…men hon som absolut skulle göra mig bäst i Hollywoodversionen är hon som spelar den där blonda i Vänner – Lisa Kudrow. Hon skulle göra mig riktigt bra…

Varför föll valet av regissör på just Hannes?
Dels så har ju han valt mig en massa gånger, vi har ju jobbat ihop i en hel del filmer, men sen gillar jag naturligtvis hans sätt att arbeta. Eftersom det var så otroligt många inspelningsdagar så ville jag självklart ha någon som jag kunde lita på och kände mig bekväm med. (forts.nästa sida)
(Bilden – Martina som Isabella i ‘Underbar och älskad av alla’)

Många andra regissörer jobbar ju med nedbrytningsmetoden, dvs att de bryter ner skådisarna så att de sedan kan forma dem precis som de vill. Jag har jobbat med regissörer som liksom bara skriker, och det klarar inte jag, då börjar jag liksom lipa. Men Hannes får också som han vill, men han liksom berömmer sig till det – ‘Jättebra Martina, men om du kan komma ihåg replikerna så är det ännu bättre…’
Sen kändes det också ganska logiskt att jobba med någon som är förknippad med roliga filmer.

Planerar du fler filmatiseringar av dina verk?
Jag har fått erbjudanden om att göra tv av några av mina böcker, men det har jag tackat nej till. Sen tänker jag inte riktigt på om det kan bli film innan boken är klar. Nu skriver jag en bok, men jag måste liksom skriva klart den innan jag vet om den går att göra film på. Man måste äta middag med tjejen innan man kan skaffa barn med henne…(skratt)

Måste man?

(Tystnad)

Du är ju både skådespelare och författare – emellanåt kan det bli förvirrande. Vad tror du själv att du är mest känd för?

Jag är nog mest känd som författare men har jobbat längst som skådis. Jag har tjänat mer pengar på böckerna på fyra år än vad jag gjort på skådisyrket under tjugo.
(Bilden – Martina som Isabella i ‘Underbar och älskad av alla’)
(forts.nästa sida)

Vad är det bästa med att vara 40+?
Att man äntligen har lite koll på vem man är, jag vet vad jag vill och det är först nu som jag känner mig lite vuxen.

När upptäckte du senaste ett ålderstecken?
(Skratt) Tror du att jag berättar det för en journalist? Nej du, nu pratar vi film…

Man kan ju alltid försöka. Vi byter ämne. Vad är kvalitetstid för dig?

Jag tycker att kvalitetstid är ett sånt 80-talsord, jag tycker egentligen att allt är kvalitetstid, prata med dig, umgås med familjen eller sitta i en bil på väg från Malmö. Men visst finns det undantag, jag tycker tex inte att det är kvalitetstid att skala räkor…

Vad tycker du gör dig till en bra författare?

Att jag har levt, det är också en bra 40+ grej för det är först nu man har någonting att säga. PÅ det sättet är jag glad att jag inte breakade när jag var 20. Att jag har haft det lite motigt gör ju också att jag har en hel del erfarenhet, man skulle liksom vilja ringa sig själv när man var 20 och säga att ‘nu blir det lite motigt här i 20 år, men håll ut!’

Hur mycket betyder en dålig respektive en bra bokrecension för dig?

Jättemycket! Om någon skriver att jag är bra så blir jag jätteglad och om någon skriver att jag är dålig så börjar jag lipa.(forts.nästa sida)
.

Jag skulle önska att jag liksom inte tog åt mig lika mycket, men jag gör det.
Och jag glömmer aldrig en recensent som skrivit nåt elakt, och förlåter aldrig…(skratt)

Vad gör du om du får skrivkramp och inte hittar inspirationen?
Vi författare är lite knäppa eftersom vi har vårt kontor i skallen och i mitt fall så har jag bara tillgång till konstnärligheten mellan 9 och 11 på förmiddagen, efter lunch kan jag ändra nåt namn eller så, men sällan nåt mer avancerat. Så jag ser till att jag verkligen får så mycket som möjligt gjort före lunch. Men jag har ett rum på förlaget där jag får vara lite ifred, där ingen kommer in och frågar efter strumpor…

Har media alltid varit snälla mot dig?
Ni är ju lite konstiga för ni har som ett schema där ni först är jättesnälla…’Åh..ny stjärna på himlen’ och så får man sitta på någon stol och vara lite rolig på bild, men efter ett tag så måste ni ju ha nåt nytt att skriva om och då kan det hända att det skrivs nåt elakt bara för att…för att man inte bara kan skriva ‘Som vanligt var Izabella Scorupci förtjusande’. Jag tycker att det där med att bygga upp för att kunna bryta ner är lite äckligt. Ta tex när de ett tag skrev att Stellan Skarsgård var en så fantastisk familjefar, och det var bara för att de visste att han snart ska skilja sig. Därför tycker jag ibland att media känns lite läskigt eftersom man blir ganska rättslös. (forts.nästa sida)

Om någon skriver i en tidning att Martina Haag är pinsam så kan jag liksom inte göra så mycket åt det. Jag kan ju inte springa runt på stan och skrika..’Jag är inte pinsam, jag är inte pinsam’

Det råder ju delade meningar om när man har rätt att kalla sig författare. Vad tycker du?

Jag tycker att det fortfarande är läskigt att kalla sig författare, det känns som att kliva upp på pallen bredvid Moberg. Även om jag antagligen uppfyller kriterierna – det sägs ju att man kan kalla sig det efter tre utgivna böcker eller 100 000 sålda böcker. Nu kallar jag mig författare men visst känns det lite läskigt eftersom det finns så många som kallar sig det utan att ha täckning för det.

Vad skriver du på just nu?
Jag vet inte vad den handlar om än, ‘riktiga’ författare har ett skelett från början men jag kör ju en lite annorlunda metod. Ena stunden är jag på sida 175 och veckan därpå är jag nere på sida 4 igen, jag slänger en hel del och börjar om, förhoppningsvis så blir det bra till slut. Vi får se vad det blir…