Veckans Göteborgskrönika
Trots att jag är en bonde i grunden och borde vetat bättre stod jag handfallen när snön föll tidigare i veckan. Iklädd höga klackar med öppen tå skrapade jag bilen ren från is och for runt som en bambi på hal is. När jag väl krupit in i bilen gled jag vidare eftersom jag- precis som alla andra- fortfarande har sommardäcken på.
Det är ganska lustigt att fyra centimeter snö i storstäderna innebär kaos för stadsmänniskorna och får oss att stanna upp. Jag minns en plåtning på Söder i Stockholm för ett par år sedan. Snön föll snabbt från himlen och stan stod plötsligt still. Ingen kom varken till eller från studion på grund av ett par ynka centimeter och vi undrade om vi skulle dö därinne. I norr hånskrattade invånarna åt oss. Såklart. Det ser ju rätt patetiskt ut när kostymer sladdar runt på gatorna med stirrig blick och hala skor!
Förutom den förbannade snön som gör mitt liv till ett helvete rent praktiskt är jag trots allt positiv. Nu kan jag äntligen lacka mina naglar svarta, bylsa på mig min svarta yllekappa och dra pälsmössan över öronen. Och. Glömma min misslyckade beachsatsing.
Det började så bra i vintras när jag köpte mig ett gymkort, men när väl säsongen stod och gläntade hade jag bytt ut bubbelvatten mot öl. Både en, två och arton. Kilona drog iväg och här sitter jag. Bitter och småfet.
Men till beach 2010 ska jag vara redo. Jag ska glänsa, jag ska. Jag ska. Jag ska bara ta en bit nybakad silviakaka till.
Dela denna artikel
Hjälp till att sprida ordet
