Caroline hade blivit dumpad av sin pojkvän och flyttat till en egen lägenhet. Efter ett par månader hade hon en dejt på besök och glömde att släcka ett av de tända ljusen. På tre, fyra minuter var hela den nya lägenheten utbränd och det var då Caroline insåg att hon inte hade någon hemförsäkring. De som ägde själva hyreshuset var givetvis försäkrade men självrisken skulle ändå betalas och Caroline krävdes på tiotusentals kronor. Pengar som skulle hostas upp inom en månad. Som student hade Caroline ingen inkomst under sommaren och nu hade hon heller inga

privata ägodelar kvar, branden hade tagit allt. Det var då hon svarade på den där jobbannonsen.

– Jag svarade på en annons i Sydsvenskan där de sökte strippor. Det var en annons som jag hade sett tidigare och hade tänkt tanken att ringa på även innan det här hände. Jag har alltid varit väldigt frigjord av mig och tyckt att det har varit kul att prova på ny grejor. Så tanken hade slagit mig men det var ju först nu jag fick incitament för att verkligen ringa.

Sagt och gjort. Caroline lyfte luren, fick jobb och hamnade i katalogen hos en agentur. Till en början sas det att det mest handlade om jobb på svensexor och 50-års kalas men det gick snabbt upp för Caroline att det var andra grejor som gav pengar.

– Folk ville se onani och det var oftast ensamma män som ville att man skulle onanera hemma hos dem.

Hur kändes det?
– När jag hade tänkt över det lite så var det inga problem. Jag såg det mest som ett äventyr.

Efter några veckors jobb i Sverige var det dags att betala den där skulden på lägenheten men Caroline hade ännu inte hunnit tjäna ihop tillräckligt mycket pengar så hennes arbetsgivare fixade ett jobb på en toplessklubb i Köpenhamn åt henne.

– Där blev det som om jag tog ett steg tillbaka. Där var det inte tal om några dildoshower utan jag fick behålla stringtrosor och skor på. I Danmark har de också regler för minsta antal meter som publiken måste hålla sig från scenen så det jobbet var mer filmiskt och mer så som jag hade föreställt mig att strippjobbet skulle se ut. Men jag jobbade dubbelskift på klubben för att snabbt kunna tjäna ihop pengarna och det betydde från fyra på eftermiddagen till klockan fem på morgonen eller åtta danser á tio minuter.

När Caroline inte dansade minglade hon bland klubbens gäster iklädd aftonklänning och sålde dyr champagne.

Hur var stämningen på klubben?
– Det var väldigt klichéigt såsom man förväntar sig med röd sammet på väggarna, leopardtyg och speglar. Det var rätt så tacky och mycket mindre än vad jag hade föreställt mig. Jag hade ju tänkt mig Las Vegas men det här var ett litet ställe. Stämningen mellan tjejerna som jobbade var proffsigt kylig. Jag skaffade ju inga bästa kompisar på klubben om jag säger så. Personalomsättningen var väldigt hög och alla var där för att tjäna pengar.

Caroline jobbade på klubben i Köpenhamn sammanhängande i ett år och sedan åkte hon tillbaka och jobbade två somrar till. Själva grejen med att ta av sig kläderna inför publik var aldrig något som hon upplevde som jobbigt, det som ställde till det var all sprit. Caroline kunde dricka upp till åtta flaskor Champagne på en kväll.

– Jag har alltid varit en exhibitionist och jag gillar att synas. Jag tycker att jag har fin kropp och andra brukar också tycka det. Det är klart att jag var lite nervös och pirrig innan jag skulle upp och dansa första gången men jag gillade det skarpt. Den största faran med jobbet var all sprit. Många som hade jobbat länge såg ju slitna ut men en kort period var det roligt och spännande och glamouröst. Jag hade kul och tjänade massa pengar.

Var det något du bävade för när du skulle jobba?
– Nä, då hade jag inte gjort det. Jag hamnade i strippbranschen på grund av en del olyckliga omständigheter men jag hade ju alltid ett eget val. Jag hade ju kunnat ta ett jobb på konsum och jobbat ihop pengarna men jag valde det här.

Upplevde du att det fanns tjejer som gjorde något de inte ville?
– De jag pratade med upplevde jag som starka tjejer som gjorde det de ville. Men det fanns ju tjejer utan arbetstillstånd och uppehållstillstånd och då kan man ju undra över vilka villkor de jobbade under. Men vi jobbade samtidigt på en av de finaste klubbarna i Köpenhamn och det är ju möjligt att det ser annorlunda och sämre ut på något sjaskigt hak.

Har du varit med om något som du önskar att du inte hade varit med om i jobbet?
– Förutom det uppenbara då en kollega till mig blev mördad så kan man ju ha haft ångest över någon kväll när man har

varit skitfull och tänkt ”Jag satt i hans knä och han var jävligt slemmig och det var ju onödigt” Men ångest kan man ju ha när man har varit ute på krogen skitfull också så. På det stora hela ångrar jag inte att jag har varit där och jag lyckades ju betala av min skuld, vilket var meningen också.

Många av Carolines kollegor sålde också sex. Något som även Caroline funderade över många gånger men rätt tillfälle och rätt man dök inte upp och det blev aldrig av.

– Rent moraliskt har jag ingenting emot att två vuxna, samtyckande människor har sex med varandra mot betalning. Jag är högerliberalist och jag tycker att man ska få göra precis som man vill. Jag funderade mycket på om det här med prostitution var något som skulle passa mig men jag kom fram till att jag inte skulle bestämma mig utan jag fick se vad som hände. Och i varje situation som uppkom där det fanns en möjlighet att sälja sex valde jag att inte göra det. Antingen var han för fräck eller för tjock eller så var det något annat som inte stämde. Det kanske var en försvarsmekanism men rätt tillfälle och rätt man med rätt pengar aldrig dök upp.

Är du glad för att du inte gjorde det idag?
Jag är ju inte säker på hur jag ser mig själv om 20 år och då kan det kanske vara skönt att jag inte gjorde det.

Caroline och hennes kollegor på klubben bodde i en och samma lägenhet och efter ett år och två somrar

i Köpenhamn hände något fruktansvärt. Caroline blev vittne till hur en av hennes kollegor brutalt mördades av sin pojkvän i rummet intill. Samma morgon tog Caroline sina väskor och lämnade livet som strippa bakom sig.

– Han jobbade som dörrvakt på en annan klubb och han ville att hon skulle sluta jobba som strippa. Anabolstinn och kokainpåverkad gick han hem till vår lägenhet och sparkade in dörren till hennes rum men hon var inte hemma. Han ska ha gått dit för att prata med henne men när hon kom hem så slog det över för honom och han slog ihjäl henne, hon dog på fläcken. Jag och min bästa väninna satt i rummet intill och hörde allt men vi vågade inte annat än att vara knäpptysta. Vi visste ju inte vem det var som hade brutit sig in i lägenheten så vi skickade sms till ägaren av klubben och till agenturen som vi jobbade åt. Men ägaren ville inte dra in polisen så han skickade i sin tur ett sms till en av sina dörrvakter. Problemet var bara att det var dörrvakten som precis hade slagit ihjäl min kollega. Så då tänkte jag att om vi inte var värda mer än så så fick det vara och samma morgon stack jag.

Hade du stannat om det inte hade hänt?
– Min plan var ju hela tiden att fortsätta plugga men jag kanske hade åkt dit och jobbat ett par somrar till om det inte hade hänt.

Har bilden av dig själv förändrats efter tiden som strippa?
– Nej, den har nog varit rätt konstant men det är klart att jag

har mognat som person som alla andra. Då var jag ju runt 20 och nu är jag 30 så det är klart att det händer saker.

Boken ”Champagneflickan” som handlar om din historia har ju kommit ut nu, hur känns det att berätta om allt det som har hänt?
– På det stora hela känns det bra. Jag har ju å andra sidan aldrig hymlat utan alltid berättat om folk har velat veta. Jag möts av massa fördomar men det var jag ju beredd på, som att boken exempelvis inte recenseras på kultursidorna. Och i andra recensioner skriver man att jag använder ett lillgammalt språk. Men kan man verkligen vara lillgammal när man är 30? Det känns som om de förväntade sig en bok som var skriven av ett barn. Det roliga var att jag läste två recensioner som kom ut samma dag häromdagen. Och i den ena stod det att jag var ytlig, korkad och naiv medan den andra sa att jag var intelligent och vass. Fan, hur ska jag nu veta hur jag är?

Hur reagerar folk i din omgivning?
– Min familj har nog insett att det inte är lönt att försöka övertyga mig om något annat när jag väl har bestämt mig men mamma kom med många kloka råd. Hon sa alltid ”tänk noga över varje beslut du tar”. Jag omger mig med ganska fördomsfria människor men jag kan bli besviken på att jag inte är bättre på att bemöta fördomar själv. Jag ska alltid försöka visa att jag visst har en bra utbildning fastän jag har jobbat som strippa och så vidare men varför ska jag bevisa något?

Hur ser ditt liv ut nu?
– Jag ska ha barn om några månader och det känns jätteroligt. Vi har försökt bli med barn i ett halvår nu. Och vi har flyttat ut i skogen till en villa och skaffat hund.

Kommer du att berätta om ditt jobb som strippa för dina barn?
– Inte när de är fem år kanske men när de är mogna och vuxna får han/hon så klart veta och bilda sig en egen uppfattning.

Har du tänkt på hur du skulle reagera om det blev en flicka och hon skulle börja jobba som strippa?
– Om jag tyckte att jag hade talang för att tala om för folk vad de skulle bli skulle jag ha blivit syo-konsulent, men det går inte att säga. Det beror ju också på vem den här personen är. Är hon ett mähä eller är hon stark? Hur ung är hon? Vem är jag om 20 år? Det där går inte att svara på.

Vad händer den närmsta framtiden för dig?
– Jag har precis lämnat ifrån mig manus till min tredje roman, en komedi som är lite av en uppgörelse med min egen gudstro. Och i sommar ska jag bara vara hemma och vänta på bebisen.