Eftersnack – fredag & lördag – Finest.se
Det här är en ren chansning. Eller jag skulle snarare vilja kalla det för ett test. Jag ska vara lite crazy och skriva ett eftersnack för två dagar. Fredag och lördag. Jag skriver det som om det är en kväll. Hur tokig är inte jag? Inte i närheten av hur tokigt det var ute. Men det var ju löningshelg också…
På Birger Jarlsgatan 29 ligger Blue Moon Bar. Det blev min första anhalt. Jag kände mig lite alternativ som gick dit. Eller som redaktionschefen på Finest, Fredrika Johnson, skulle ha sagt – sjukt crazy. Dansgolvet var knökfullt, toalettkön var lång och sofforna var fulla av andra tokiga människor. Jag och Sanna Gustavsson gick till baren och ropade på Valpen. Eller Thomas Bolander som han också kallas. Beställde ”goda drinkar” och fick till svar att det var lite ont om just de drinkarna. Men några fanns det kvar, för vi fick två söta drinkar.
Efter några varv blev det dags att säga adjö. Bim Görling väntade på Solidaritet. Utanför BMB stod Olle Tejle och David Godvik för att vinka av oss. Jag fick för mig att de pratade om mig. Och nej, jag är inte det minsta paranoid.
Andra som syntes på Blue Moon i helgen var; Mårten Andersson, Erik Segerstedt och Stephen Simmonds.
Utanför Solidaritet möttes vi av våra favoritvakter. Vi kramades och då skrek en av dessa till mig. Han skrek ”Blondinbella”. Men var snabb med att säga att jag antagligen är lite klyftigare. Tack?
Martin Törnros fyllde år och ville väl fira med att ta livet av mig. Mina skakade shots var något helt annat. Fernet kanske? Äckligt var det i alla fall. Dum som jag är dricker jag. Så jag antar att jag får skylla mig själv?
Olle Fritz gav mig en lapp med mitt namn på. Eller mitt förnamn åtminstone. Han skrev ett annat efternamn. Varför vet jag inte. Men de i baren tyckte att det var hysteriskt roligt. Bim och Sanna verkade också tycka det. Konstiga människor.
Idol-Darin med entourage skuttade förbi. Det gjorde även Emma Thorsell, Spanky, Leo Forsell och Thomas Deak. Dock inte samtidigt…
Klockan närmade sig ”det är dags att springa till Café Opera” och det var precis det vi gjorde. Eller gick åtminstone.
På Cafét var det som vanligt tokmycket folk. Daniel Boudal och Katarina Wigander stod vid entrén och gav mig varsinn kram. Nordine Baraka kom springande och följde deras goda exempel.
Dhani Lennevald och Natacha Peyre krockade jag med på väg till Black Bar. Andra som hängde på Cafét samtidigt som oss var; Ann Schulamn, Leif Schulman, Verona, Carolina Graflund, Stina Helmerskog, Caroline Genmar, Oskar Brewitz, Andreas Lind, Filip Tegnér, Patric Wagenknegcht, Kenneth Vasquez, Gustavo Catenacci, med flera…
Det blev tyvärr en ganska kort visit på Cafét. Innan vi drog oss mot Village hann jag hälsa på Abbe Ibrahim. Jag tror att det är svårt att hitta någon charmigare än Abbe. Han är alltid så glad och trevlig. Hur fan lyckas han?
Bim föreslog att vi skulle åka skridskor i Kungsträdgården. Det kunde ha varit en bra idé, men Village lockade faktiskt mer. Det var vi inte ensamma om att tycka. Jag var beredd att ge upp innan vi ens hade försökt ta oss fram till repet. Men Sanna är längre och tydligen starkare, så hon lyckades bana väg och efter några sekunder stod vi vid repet. Robert Hållstrand hade mycket att göra. Han sprang fram och tillbaka längs med repet samtidigt som han hälsade och höll ställningarna tillsammans med vaktstyrkan.
I rosa baren stod som vanligt Joakim Wadenholt. Jag tycker att det känns bra att ha honom där. Han vet precis vad vi vill beställa och hans skakade shots är sjukt goda. Fast så kanske jag inte ska skriva? Tänk om fler går dit och tar av hans dyrbara tid. Tid som kan användas till att skaka shots, till oss.
En annan klippa är Mathias Eriander. Jag skulle nog vilja påstå att han är något av en fast punkt i mitt liv. Fast det kanske låter lite dumt att kalla en bartender för en fast punkt i ens liv? Å andra sidan fick jag höra att jag har en osund inställning till alkohol, vilket gör det hela lite mer förståligt.
Brevid Mathias stod Jonas Lichter. Han gav mig en puss på kinden och sa något som jag inte hörde. Antagligen tyckte han synd om mig. Det brukar folk göra. Jag såg nog rätt lost ut, men det är egentligen inte så konstigt. Min väska var borta och jag blev tvungen att välja mellan att springa runt och leta eller stå kvar och glömma min stora svarta väska från Goa. Jag valde att stå kvar och titta ner i golvet. Där låg väskan.
Jag är nog en vanemänniska. Därför är det skönt med bekanta ansikten. Det fanns gott om dessa på Village. Natacha Peyre, David Hellenius, Dhani Lennevald, Steven Simmonds, Mårten Andersson, Nisse Holm, Katarina Wigander, Daniel Boudal, Daniel Da Silva, Carin Da Silva, Andreas Backwall, David ”Darwin” Sjödin, Cissi Klingberg, Anki Edvinsson, Andreas Lind, Thomas Biernacki, Carolina Gahn, Sandra Boll, Sara Camtrell, Henrik Wahlberg, Stina Helmerskog, Philip Wadenius, Tommy Köhler, Sophie Stenberg, Sabinje von Gaffke, Rasmus Dorsch, Emmi Honkasalo, Lotta Tjulin, Keda Nilsson, Amir Amor, Tomas Krona, Nordine Baraka, Martin Törnros, Olle Fritz, Calle Zetterstedt, Peder Fogstrand och Mille Yousefali var bara några av dessa bekanta ansikten.
Det började närma sig stängning så jag tog ett sista varv för att hälsa på Baby J samt leta reda på en tjejkompis som jag skulle sällskapa hem med. Henne hittade jag inte och till dj-båset var det omöjligt att ta sig. Istället fick jag fatt på Sanna och Bim. Vi bestämde oss för att gå och käka innan alla andra sprang mot Max.
På väg ut från Village träffade jag Özgur Can. Han tyckte att vi skulle sluta träffas på det sättet. Jag tycker snarare att det är så vi ska träffas. Village is the shit! Jag antar att han och de flesta andra kommer att röra sig mot Norrmalmstorg även nästa helg. Det kommer jag att göra!
Dela denna artikel
Hjälp till att sprida ordet
