Eftersnack lördag – Finest.se
Det var första riktiga utgången sen Båstad. Jag gjorde comeback och det råder ingen tvekan om att jag återigen insett att disco är det jag är ämnad för. Jag vill kalla det jag sysslade med inatt för retroaktiv alkoholkonsumtion. Kl 14.00 på lördagseftermiddag tyckte vi alla var en bra tid att korka upp första vinaren, ta ett par cider samt ladda upp med spaghetti och köttfärssås!
Vi behövde trots allt kolhydrater då kvällen skulle bjuda på landskamp och hyfsade mängder spetsad sportdryck. Strax innan 17 kom vi till fan-corner vid Råsunda. Drack lite mer, hoppade till livebandet samt skanderade iiiiiiiiiiiiiin med bollen i mål, iiiiiiiiiiiiin med bollen i mål. I taxin gjorde jag en superman och bytte sportutstyrseln mot mer discoriktig outfit. Slet av mig stövlarna och stack ner tassarna i höga pumps.
Café Opera. Jonas Ghauri. Uteservering. Ja, det är en trekant jag ställer upp på när som helst. Hela Cafét formligen exploderade runt midnatt. Det var så härligt att vara tillbaka! Härlige Ghauri hade atchiatchiprosit-sjukan så det blidde vare sig handtag, famntag, klapp eller kyss när jag kom, men Jonas hade ordnat bordet på hyllan ute till mig med sällskap.
Vi gjorde succé hela kvällen! Plötsligt kunde jag varenda textrad i låtarna som dundrade ur högtalarna och vid Release me var jag definitivt klar för världsturné. Aldrig förr har discoveven gått så varm som i lördags och jag hoppade likt ett barn på studsmatta för att se till att ingen skulle tro att jag tacklat av. På bordet flöt spriten, bokstavligt talat. Jag vet inte vilken shotsbricka i ordning som kom in när Anna kom på den eminenta idén att försöka servera alla med fatet i handen.
Reslutatet blev, inte helt oväntat, att majoriteten av shotsen välte och iskrossen på brickan snabbt färgades till en röd sörja. Min utmaning under några minuter blev att hetsa någon att ta brickan och slurpa i sig alltihopa. Lyckades inte. Men ett par dopp i grytan blev det när en initiativrik flicka tog sitt tomma shotglas och fyllde det till bredden.
Kvällens il-doctore/snillen spekulerar diskussion:
Hon: – Vad tog vi för shots sist?
Jag: .- Seamans.
Hon: – Men alltså dom måste ju vara bra för halsen? På riktigt.
Jag: – Jaja, det funkar lika bra som vilken förkylningsmedicin som helst.
Hon: – Ja, så måste det vara! Hur många behöver vi?
Jag var salongsberusad+ när jag klockan 02.58 tog ett glas vatten och plötsligt insåg att fötterna formligen brann av smärta efter timmar av hoppande. Jag fick svida tillbaka till de skor jag hade under fotbollen tidigare under kvällen innan jag tog mig vidare till Hells Kitchen.
Jag vill även berätta historien om när jag kom ut från Hells efter en halvtimme efter att ha kommit till insikt att det var dags att åka hem. Bahare och jag delade en taxi och efter att ha släppt av henne på Öfvre sa jag till chauffören att han skulle ut på Djurgården. Eftersom chaufförerna sällan hittar ute på Kungliga, dirigerar jag alltid efter Djurgårdsbron. Sen messade jag lite på mobilen och tittade upp när rattmuffen svängde av mot Hjorthagen. – Men du, sa jag…den här vägen kan jag inte tänka mig gå mot Djurgården… – Djurgården? Skulle du inte åka Hjorthagen? – Eeehh, nej det vore dumt eftersom jag bor på Djurgården. Vet du hur man åker dit? – Ok, jag ska fixa. Suck.
Min discoradar hade fullt sjå att hinna med att registrera, här nämner jag några…Tom Bertling, Oksana Andersson, Ivan da Silva, Elita Löfblad, Daphne Leon, Andreas Wilson, Rebecka Scheja, Andreas Wildh och Paul Anthony. Och ja, jag ser ut som en person som smitit ur sin tvångströja på bilden!
Dela denna artikel
Hjälp till att sprida ordet
