I onsdags var det glöggkväll på Soap Bar och igår var det Dubbelbloggens (Joakim Thörn och Robert Pihl) tur att bjuda in till ytterligare en glöggkväll. Glöggen dracks snabbt upp och alla övergick till att dricka Jäger, det är visst det man dricker när det är jul.
På Blue Moon Bar firade Peter Thelenius sin födelsedag med en ordentlig fest. Malin Jädergård var inte mycket sämre hon. Hennes ”Kinky Christmas Party” drog till sig både blickar och avklädda tjejer. Själv var jag ganska påklädd och sysselsatte mig med att dela ut shots och stjäla heliumballonger.
Solidaritet var riktigt jävla bra. Özgur Can, som jag annars brukar hjälpa, fick verkligen igång alla. Det var faktiskt så bra att jag inte kände mig ett dugg orolig och därför valde att låta honom spela utan mig. För jag hade nämligen roligt på annat håll…
Läs om allt detta, men även om min misshandel, var det hånglades, vem som fick dricka Ramlösa redan på Blue Moon Bar, vem som blev kallad för slampa och vilken kille som kom med spontana glädjerop på Solidaritet. Och givetvis mycket mycket mer. Nu kör vi.
Glögg/Förfest
Klockan 18:00 skulle jag i sällskap av Bim Görling möta upp Robert Pihl och Joakim Thörn för att hjälpa pojkarna med bakning och övriga förberedelser inför deras lilla kalas. 19:20 var vi framme. Jag tände sex stycken ljus och drack två omgångar med glögg. Jocke julpyntade, med A4-papper som det stod ”Julpynt” på. Kreativ kille den där Thörn. Pihl ville inte vara sämre så han kavlade ut pepparkaksdegen med en tom glöggflaska. Kreativt och elegant.
Klockan blev tio och helt plöstligt var vi tjugoåtta stycken Jägerdrickandes varelser i Jockes lägenhet. Jag hittade snabbt en favorit. Nikolina Gorupec. Vad jag grundade det på? Vi hade likadana klänningar på oss! Och dessutom tyckte hon synd om mig när min näsa hade gått sönder. Hur min näsa gick sönder? Jo det ska jag berätta:
Jag står i köket och Pihl matar mig med en tillbringare skakade shots (elegent nummer två). Allt är frid och fröjd, man kan riktigt ta på den idylliska julstämningen. – Tills, Thörn kastar ett dockhuvud (ja, ett dockhuvud) och Pihl styr den rakt i ansiktet på mig. Han påstår att det var för att rädda mig och styra upp det hans vän ställt till med, men jag är tveksam. Jag tror att de har något på gång de där två, emot mig. Hur som helst, shotsen var borta, jacket på näsan blödde, tungan blödde och dockfan låg på golvet och skrattade åt mig. Robert sa att han aldrig hade skämts så mycket i hans vuxna liv och Bim skrattade åt att det var mig av alla jävla människor det hände. Sånt brukar nämligen hända mig. Så det var roligt. Och efter ett par Hpnotiq-shots var jag på banan igen. I´m a rockstar.
Så, vad hände mer då? – Citty Olsson hade med sig båda praktikanterna från Finest som fick dricka lite mer än vad de var vana vid, stackarna. Spotify räddade festen, det var okej att röka vid fönstret, Mikael Wennerros ville jävlas med värden, det dansades på stolar och 666 spelades fler än en gång…
Blue Moon Bar
I en förvånadsvärt samlad trupp intog vi Blue Moon Bar. Malin Jädergård mötte oss i dörren och såg till att jag snabbt kom till baren för att sedan eskorteras vidare till borden. Peter Thelenius firade sin födelsedag på hyllan och han firade verkligen. Jag försökte gratta honom men han varken kände igen mig eller reagerade på knuffar. Så jag antar att han mådde bra igår och att han är nöjd med sin födelsedag.
Linda Rosing verka gilla det där med att vara dj. Sist var det Village och igår var det alltså BMB:s tur. Till sin hjälp hade hon Soap Bars Bobby Malmlin. Men det räckte inte för denna kväll. Det var fler som ville vara med och höja stämningen så på scenen fanns bland andra; Camilla Brinck. Balsam Boys, D-Flex Byz och Headline. Alla bidrog verkligen till att kvällen blev fantastisk. Även jag var med och bidrog. Jag tog med mig ett gäng ur vårt stora sällskap och lät Thomas ”Valpen” Bolander skaka shots. Det uppskattades.
En kille ur Basic Element-Peters sällskap hade en stor silverfärgad heliumballong med sig. Det tog mig inte många sekunder innan jag hade ballongen runt armleden. Jag brukar få höra meningen ”det är tur att du är söt i alla fall” och ibland är det nog tur.
Innan vi valde att gå vidare stack jag en Ramlösa i handen på Jocke Thörn. Han tackade men skämdes över att jag var så mycket nyktrare än honom. Stackarn.
Ballongen följde med oss vid stängning och någonstans på Kungsgatan delade vi på innehållet. Robert Pihl sa att jag var en slampa, jag sa att han var värre, Bim pratade om Solidaritet och sedan höll vi på att bli påkörda.
Solidaritet
Pierre Jarnebrink och Marcus Nordenson stod i dörren och hälsade oss alla välkomna. Vi hade tappat nästan hela sällskapet men sju tappra själar skyndade in och upp till dansgolvet där Özgur Can spelade. Jag skyndade till dj-båset för att se efter hur han klarade sig utan mig. Fantastiskt visade det sig. Och jag hade dessutom blivit utbytt, mot Sebastian Ingrosso och Stephan Markovits. Ja, ja, ska man bli utbytt mot någon dj så ska det väl vara dem. Ingrosso har ju hängt endel i dj-båset på Solidaritet den senaste tiden och verkar trivas riktigt bra. Så det känns helt okej. Faktiskt.
Bredvid dj-båset stod Albin Myers och såg glad ut. Nima Alikhani skyndade runt med kameran i högsta hugg och det numera ganska självklara inslaget på Solidaritet Niklas Paus och Antoine ”AN21″ Josefsson höll sig givetvis nära dj-båset.
Vi var lite tidigare än vanligt och varje gång jag är det slås jag av hur tidigt det kommer igång på Solidaritet. Och hur länge det håller i sig. Jag tvivlar på att det finns något fem-ställe som det är så bra drag på under så många timmar.
Jag har börjat dansa, tro det eller ej. Men i små doser. Någon som dansade för glatta livet var mannen med flugan på sne. Mikael Wennerros. Han gjorde även ett par glädjerop och tyckte att musiken var helt fantastisk. Vilken den var. Men jag behövde en paus och sprang till baren som tjejerna lagt beslag på. Där stod nämligen Caroline Madden, Caroline Danielsson, Sandra Andersson, Diana Lindström och Sandra Boll. Alla vinkade för glatta livet och jag var inte sen med att haka på. Då fick jag höra ryktet om att det hånglades i trappan och på undervåningen. När jag kom ner för att spionera var det givetvis över och jag förstod att är det något jag ska bli bättre på är det just det. Att spionera alltså.
Innan jag slängde in handduken ställde jag mig bredvid Valentina Tell för att skryta och göra ett par high five. Återigen, elegent. Tyvärr var jag inte klar där utan tvingade Mikael Sandvall att lyssna och ett par vakter att sträcka upp handflatan. Skönt att alla älskar mig, annars hade jag nog inte fått bete mig så som jag gör…sorry.
Kvällens:
Par – Özgur Can och Sebastian Ingrosso. Hatten av för er.
Frågetecken – Hur kom det sig att vi bara hann med två krogar?
Självklarhet – Att Citty Olsson försvann.
Citat – ”Jag fick en docka i huvudet och nu blöder jag”. Tänk om man fick en femma för varje gång någon sa den meningen på en förfest.
Snyggaste – Nikolina Gorupecs klänning – utan tvekan!
Överraskning – Trots en av årets bästa kvällar gick jag hem innan fem.
Prestation – Hemgång vid kvart över fyra?
Fundering – Vilka gick egentligen hem tillsammans igår? För det var väl därför alla försvann?
