Eftersnack: Solidaritet 3 år! – Finest.se
Jag har varit borta från vimlet och allt vad som hör till eftersnacket ett tag, men när mitt älskade Solidaritet fyllde år kunde jag inte hålla mig borta. Och det var tur det, för vilken jävla kväll!
Att tiden går snabbt när man har roligt är inget nytt. Men att tre år av sena nätter och grym musik kunde gå så här snabbt, det visste jag inte. För de tre åren som passerat har gått snabbare än någon kan säga ”Olle Fritz är gladast i stan.”
Mycket har hänt och många minnen har jag fått med mig. Jag kommer aldrig att glömma alla de kvällar då taket öppnats och himlen visat sig för Solidaritets innegård. Min vän beskrev Solidaritet på ett fint sätt, ”ingen krog ligger mig närmre om hjärtat och jag kan nästan säga att det är som min lilla bebis”. Vissa skulle kalla henne knäpp, andra skulle förstå henne till 110% och jag är en av dem.
Klockan 23:46 skickade Fredrika Johnson ett sms med en uppmaning om att komma till Solidaritet. Jag valde att spela svår. I en kvart. Sedan fick det vara nog och Bim Görling fick ringa en taxi som tog oss till Lästmakargatan. Där togs vi emot av en uppklädd Pierre Jarnbrink. Han kramade mig och tackade för blommorna. Ska vi vara petiga gav jag inte några blommor till honom, de hade jag glömt hemma. Men det är tanken som räknas och Pierre blev glad.
Darwin, Andreas Backwall och Camilla Brinck hittade jag vid baren. Backwall skrattade, Camilla drack rosé och Darwin försvann. Det gjorde han i samband med att Marcus Nordenson dök upp. Marcus försökte dra upp min klänning och jag hämnades genom att dra upp hans kavaj. Vilket så här i efterhand kan ses som aningen mesigt.
Robinsonparet Mika Svensson och Micha Berendji syntes en bit bort. Det gjorde även radarparet Caroline Danielsson och Caroline Madden. De två drack inte vatten, om man säger så… fast vem gjorde det?
Eddy Cabrera (som numera spelar på Solidaritet varje onsdag) hade finbesök av Hoxton Whores. Och av dansgolvet att dömma var det en succé. Rebecca Simonsson och Antoine Josefsson (AN21) var två som såg ut att trivas lika bra som jag gjorde. Det gjorde även Filip Tegnér, trots att han verkade sakna Jonas Ghauri.
Nicklas Jungstedt (Dj Niko) kom direkt från jobbet och jag välkomnade honom med en fin liten gest. Jag virade in honom i ett par meter tejp. Malin Jädergård dokumenterade spektaklet och Niko tackade mig genom att bära min väska i en dryg halvtimme. Det tycker jag att vi måste göra om snart!
På nedervåningen spelade Daniel Bultén. Efter ett par dansnummer och ett par mindre lyckade sångprestationer valde jag att hoppa upp bredvid Daniel. Där fick jag inte bara önska låtar, – jag fick hoppa in som dj. Daniel besökte herrarnas och jag kom som en räddande ängel i nöden. Och nej, ni behöver inte oroa er, jag förstörde inget och är dessutom välkommen tillbaka. Så det gick nog bättre än bra. Om ni vill boka mig så kontakta Alexander Erwik på finest, han får agera manager.
Men nu fokuserar vi på Solidaritet igen. För det gjorde allas vår Olle Fritz där han stod och blickade ut över innergården. Taket öppnades och glädjen var total. Glädjerop ála Ronja Rövardotter hördes och även spontana applåder. Så fortsatte det tills jag för fjärde gången blev tillsagd att det var stängt.
Grattis Solidaritet och tack för ännu en oförglömlig kväll, vi ses den 18 juni då jag fyller år.
Dela denna artikel
Hjälp till att sprida ordet
