Namn: Farzan Esfahani.
Ålder: 25
År i designbranschen: 6 år
Favoritdesigners: Viktor&Rolf och Nicolas Ghesquière för Balenciaga.
Så ser drömvisningen ut:
– På mars, ha ha! Nä men på riktigt, en visning utan kläder. Modebranschen har utvecklats till att mer bli ett kommersiellt fenomen än konst. Ungefär som att köpa en tavla på Ikea och kalla det konst. Så drömvisningen är en visning med nakna modeller där det istället inte visas några kläder över huvudtaget för de är ingen som bryr sig ändå.
forts. på nästa sida…
Vad är design för dig?
– En konstform där jag kan uttrycka vad jag tänker och känner. Alla kläder uttrycker något och speglar en viss personlighet. Design är ett sätt att uttrycka sig på ett roligt och kreativt sätt.
I fredags visade du på Barsidan i Gbg. Vad bjöd du publiken på?
– Champagne, förstås eftersom det är mode, ha ha! En show och en hejdundrans fest med en riktigt bra dj! Vi gav bort giftboxar i slutet av kvällen med diverse små godsaker, till exempel rabatt på Salong Formbar som dessutom stod för hår och make på visningen.
Vad bjöd själva showen på då?
– Det var samma show som på Rookies & Players mässan tidigare i år. När jag fick reda på att jag skulle ställa ut hade jag inte alls mycket tid på mig och eftersom jag gör allt själv hemma så fick de bli en liten och ganska simpel kollektion. Jag ser mig själv som en avantgarde-designer och själva kollektionen var en 50-tals hemmafru/retro-kollektion med söta, enkla klänningar i söta tyger med mycket volanger och puff.
Hur kom det sig att du valde just designbranschen?
– Jag var trött på Sverige och använde skolan som en ursäkt för att få flytta härifrån till Italien och börja plugga 2002. Det var faktiskt först när jag hade börjat plugga mode som jag fastnade för design, innan dess hade jag egentligen inget intresse.
forts. på nästa sida…
Vad hände sen?
– Jag gick två år i den skolan i Italien och sedan fick jag chansen att hänga med till London tillsammans med en designer som jobbade som konsult till de som gör London Fashion Week. Så det blev praktik i åtta månader i London och sedan bar det av till Belgien där jag fick chansen att jobba med Bruno Peters i ett år!
Hur skulle du själv vilja beskriva dina kläder och din design?
– Det är mycket herrskrädderi både på dam och herrsidan och mycket volym. Jag gillar att lura ögat med linjer.
Vem är bäraren?
– Jag vet inte, det är svårt att säga. Om man gör en tavla kan man ju inte förklara vem som kommer att köpa den. Det viktigaste för mig är att ge ett intryck och få fram en känsla hos publiken. Du ska få en tanke av att se mina kläder. Jag vill att det ska väcka något och ge lite hjärngympa!
Du är ju hyfsat ny i designbranschen. Hur tufft är det att slå sig in i sveriges designvärld?
– Det är ju egentligen omöjligt. När jag började med det här och gick in på Vouges lista över visningar så hittade man ungefär 60 stycken per år. Nu är den siffran uppe i runt 700 och med stora aktörer som H&M och Zara som kan göra som de vill är det ju i princip omöjligt att ta sig in.
forts. på nästa sida…
Vad har varit svåras med att ta dig dit du är nu?
– Det finansiella. Det kostar att ställa ut och att visa. Och med så pass mycket konkurrens som det är i designbranschen är det svårt att säga ”hej, jag är designer och jag gör något unikt”. Det gäller att komma dit att man kan stå på egna fötter och få det hela att rulla på.
Trots att det är svårt så kämpar du ju på! Var hämtar du din inspiration?
– Det här är ju så kul! Jag får uttrycka mina känslor och uppleva mina drömmar genom det jag skapar. Det är enorm kul att skapa något från ingenting!
Var hämtar du inspiration till kläderna i sig då?
– Var som helst! För det mesta väljer jag ett tema och det kan vara allt från en stam i Afrika till en viss byggnad. Som designer läser man ju mycket och gör väldigt mycket research och sedan skapar man något eget utifrån det. Allt är möjligt!
Det känns som om allt ska vara så himla unikt nu för tiden, känner du ibland att det kan hämma dig i ditt skapande?
– Idag är det ju verkligen så att du ska vara så unik och speciell hela tiden. Men du är ju född med ett unikt utseende som ingen annan har så jag tycker nog att man inte ska koncentrera sig så mycket på att vara unik hela tiden utan kanske istället anpassa sig lite mer. Syftet är ju att ha kläder som gör intryck på folk och det är ju inte alls säkert att det som är ensamt är unikt.
forts. på nästa sida…
Hur tror du att designåret 2009 kommer att se ut?
– Jag tror på riktigt att vi kommer att falla in i en hippievärld snart. Det har blivit lite för mycket nu med att alla ska vara unika, dokusåpor och kommersialism av alla slag. Och jag tror att en stor grupp människor inte kommer att orka bry sig utan börjar klä sig lite skruvat och likadant. Vi har ju haft riktiga boomar med designers på löpande band och jag tror att det kommer att bli lite ”fuck beeing unik” liksom.
Vi pratade ju lite om idealen i modevärlden. Vad tycker du om dagens modeideal?
– Kläder som görs inom modebranschen utgår ju från designerns perspektiv och tankar. Sen om det ska betyda anorektikersmal eller smällfet bryr jag mig inte om.
Vad har du i kikaren för den närmsta framtiden?
– För tillfället är jag mitt inne i min research inför nästa kollektion som ska visas i februari. Och jag kommer definitivt att ställa ut den här kommande kollektionen i Sverige och CPD i Dusseldorf som konstutställare.
