Namn: Shan Atci
Ålder: 29
Aktuell med: Showen Blattefierad som spelas 4 april Boulevardteatern i Stockholm samt
3 maj Draken i Göteborg – filminspelning!

Biljetter finns att köpa på TicNet www.ticnet.se

(Intervjun fortsätter på nästa sida)

Nu är du tillbaka på scenen Shan, varför har du varit borta?
Helt enkelt för att jag behövde komma bort ett tag. Under 1,5 år så gjorde jag 40 – 45 tv-produktioner, gjorde melodifestivalen och hade egen talkshow. Det blev lite mycket helt enkelt. Jag tröttnade på stand up och det kändes som att jag var överallt hela tiden.

Vad har du gjort under tiden du varit borta?
Jag har mest tagit det lugnt och jobbat med lite andra saker. Bl.a har jag öppnat en nattklubb i Uppsala och investerat pengar i lite andra projekt, kläder, skor, lite allt möjligt.

Vad har varit jobbigt med att vara borta från stand-up-scenen?
Att jag egentligen är applådpundare. Om ingen applåderar åt mig på en vecka så får jag abstinens. Den sista tiden innan jag beslöt mig för att komma tillbaka hade jag kunnat gå ner på plattan och betalat någon för att de skulle applådera åt mig.

Berätta om den nya showen ‘Blattefierad’…
Det är en show på en timme som jag kör i Stockholm den 4 april och 3 maj i Göteborg. I Göteborg kommer vi också att göra en liveinspelning som jag ger ut på dvd. Min förra dvd från Stockholm Live som kom 2005 sålde i över 10 000 ex så det vore dumt att inte göra samma sak med den här showen.

(Intervjun fortsätter på nästa sida)

Du fortsätter på din linje ‘hur det är att leva som invandrare i Sverige’…
Alla undrar det; ‘varför kör du så mycket blatteskämt?’ som om det vore det enda jag gjorde. Vissa säger det till och med som en förolämpning. Men jag kör mycket annat också, om förhållanden och utelivet. Sånt som alla kan referera till oavsett om man är svensk eller kurd. Men man är det man är och eftersom det var så jag lanserades från början så är det den bilden folk har fått av mig. Jag var först med att dra den typen av skämt och då är det lätt att man hamnar i den kategorin.

Är du inte orolig för att skämten inte ska funka?
Nej, det är jag faktiskt inte. Som komiker tycker jag att man ska utgå ifrån det man själv tycker är roligt, inte det man tror att publiken gillar. Det blir mer ärligt så. Publiken ser igenom det där andra.

Testar du dina skämt på kompisar innan du kör dem?
Nej, inte längre. De är så j-la taskiga så det har jag slutat med. (skratt) Istället så bokar jag in mig på stand up-klubbar och testar skämten där. Men klubben får inte berätta att jag kommer, det måste vara helt oannonserat. Annars finns risken att folk som vill se dig kommer dit och det vill man inte.

(Intervjun fortsätter på nästa sida)

Är det jobbigt att stå på scenen och veta att folk sitter och förväntar sig att du ska få dem att skratta?

Nej, inte jobbigt direkt. Men ibland när man ska göra en show så ser man hur folk sitter i publiken och med ‘få mig att skratta’ över hela pannan. När jag väl står där uppe så tänker jag inte på det. Men visst är det så att man har högre krav på sig idag för att man är ett namn och därmed har folk högre förväntningar. Jag minns när jag var nybörjare och såg en känd komiker på ett ställe. Inga namn. Men han var verkligen jättedålig och folk skrattade och applåderade ändå. Bara för att han var den han var. När jag stod där i publiken tänkte jag; ‘Jag ska aldrig bli sån’. Och nu är man där. Folk skrattar en hel del bara för att man är den man är. Så är det såklart.

Vad menar du egentligen? Att du egentligen inte behöver anstränga dig lika mycket?
Absolut inte. Jag behöver snarare anstränga mig mer. Det går inte bara att gå upp och köra utan att vara ordentligt förberedd. Idag är folk j-ligt snabba med att filma och slänga ut saker på You Tube. Och så står det ‘kolla här, Shan Atci var skitdålig’. Och så var det inte ens jag. (skratt) Nej det är snarare så att man anstränger sig mycket mer än vad man gjorde i början.

(Intervjun fortsätter på nästa sida)

Som journalist vill man kanske jobba på någon av de större tidningarna, som skådis kanske man drömmer om dramaten. Vad är det i den stora potten för en komiker?
Det finns kanske inte så mycket kvar att göra här i Sverige. När jag var ny skrev jag kontrakt med mig själv och skrev punkter på allt jag ville åstadkomma under tio år. Efter fem så hade jag gjort allt. Det finns inte så mycket man kan göra som komiker i Sverige men jag har andra planer utanför den här branschen. Mina ambitioner går längre än stand up. Jag skulle vilja bli skådespelare.

I Sverige eller i något annat land?
Jag tänkte åka till Indien och försöka etablera mig i Bollywood. (skratt) Nej, Usa förstås.

Finns det några andra länder förutom Sverige där de visat intresse för dig som komiker?
Turkiet faktiskt. De har försökt få med mig i flera tv-shower men de tycker att jag pratar så dålig turkiska. Jag ses som pizzabagare både här i Sverige och i turkiet.

Varför tror du att det du gjorde när du började var så revolutionerande?
Dels för att stand-up var lika med att gå upp och dra några skämt eller dåliga historier. ‘TVå tomater gick över en gata’ typ. Det jag gjorde var något helt annat. Och det är klart i början så visste inte folk vad de skulle tycka; ‘sa han precis vad jag tyckte att han sa? Sa han svartskalle?’ Jag minns att folk höll på att sätta maten i halsen i början…(fortsättning nästa sida)

Mina skämt var mycket råare än vad folk var vana vid. Sen har det varit en period där stand-up gått tillbaka till hur det var förrut. Idag börjar stand-up bli lite råare igen. Mårten Andersson kör en grym klubb med Raw och Schyffert roastades för några veckor sen. Nu börjar det bli stand-up igen. Och det beror ju på att det kommer nytt blod in i branschen.

Som Björn Gustafsson. Har du några råd till honom som är rätt färsk som komiker?
Han borde ge mig råd. Nej, han är grym. Jag har inga råd till honom faktiskt. Jag tycker det är ganska svårt att ge råd till andra, jag kan bara berätta vad som funkar för mig. Det betyder inte att det funkar för andra.

Av alla de som du jobbat med genom åren, vem har du haft mest utbyte av?
Özz Nüjen. Lätt. Vi klickade riktigt bra i början och jag kommer alltid älska honom. Vi startade något nytt tillsammans i och med Stockholm live. Vi var de första som hade musik när man gjorde entré. Folk bara ‘wow, de ha musik’. Det var ju för fan bara att trycka på play. Sen la vi till dans och det blev lite utflippat ett tag. (skratt) Men det kommer jag alltid ta med mig som en rolig tid. Den komiker som påverkat mig mest är Richard Pryor. Jag kan sitta och titta på honom och börja gråta för så bra blir jag aldrig. Det är som att gud sträckt ner sin hand och rört vid honom. Han är helt fantastisk.

(Intervjun fortsätter nästa sida)

Händer det något annat roligt i din karriär just nu?
Jag släpper en singel faktiskt. På min förra dvd fanns det ett skämt som hette toarulle-skämtet som handlar om att svenskar aldrig vågar klippa ut kuponger i tidningen medan vi invandrare knackar dörr och kollar om någon har kuponger över. Och i det där skämtet så gör jag en fånig kurddans också. Och just det skämtet är ett av mina mest tittade på You Tube så då tänkte jag att ‘varför inte göra en låt som heter toarulle.

Du skämtar inte?
Nej, du sitter med en kontrakterad Sony BMG artist. Det är jag och 50.
Den kommer gå ut som ringsignal också och singeln håller just nu på att tryckas i Tyskland.

Kan man dansa till den?
Lätt. Det är ett rätt schysst reggaton-beat. Kan du tänka dig; ‘Shan Atcis toarulle knuffar ner Perrelli på topplistan’ Man behöver tydligen inte ens kunna sjunga för att spela in en singel. Var är Sverige på väg?`

Är det så illa?
Du, jag gick in i studion och när jag stod där inne och körde min grej så kände jag; ‘shit, jag är grym alltså’. Man ska inte skryta men det lät sjukt bra. Sen när jag kommer ut till min producent har han ett ansiktsuttryck som jag aldrig sett förrut. Jag tänkte att han var chockad för att jag var så bra. Sen lät han mig lyssna och det lät som om man slaktade en åsna.

(Intervjun fortsätter på nästa sida)

Du hänger en del på Café Opera har jag sett på våra vimmelbilder?
Ja, det blir en del. Jag känner Jonas Ghauri och killarna. Sen trivs jag där.

Fortfarande singel?
Ja, det är väl ett år nu.

Är du nöjd med det?
Både jag och nej. Jag tror alla känner sig ensamma en söndagskväll men samtidigt har jag så mycket att göra att jag verkligen måste koncentrera mig på jobbet just nu.

Är det inte mycket brudar som kommer fram till dig när du är ute?
Jo, det händer väl. Men när jag är ute med mina kompisar så är jag ute med mina kompisar, förstår du vad jag menar? Jag kommer ihåg här för några veckor sen så kom det fram en rätt fin tjej och vill att jag ska dansa med henne. Jag försöker artigt berätta att jag är ute med mina kompisar och att vi kanske kan dansa en annan gång. Men hon tjatar och till slut så måste jag säga till henne på skarpen att det inte riktigt är läge. Då fnyser hon och tittar på mig och äsger; ‘vem tror du att du är? Shan the man eller?’ Efter att hon gått kan jag inte sluta tänka på det där. Vet hon att jag är….eller vad menar hon? Till slut kan jag inte hålla mig och går fram till henne och berättar att jag verkligen är Shan Atci. Hon tror mig inte och anklagar mig för att rida på mitt eget namn. Så jag ropar på mina kompisar och ber dem bekräfta att jag verkligen är jag; ‘Ja, du är David pizzabagare’ säger mina kompisar som faktiskt är sjukare än vad jag är. Hon trodde fortfarande inte att det var jag.