Krönika: En katastrof i rättssystemet – Finest.se
Visst har jag åsikter om fildelning. Att dela ut upphovsrättsskyddat material är i ju teorin fel. Eller vadå i teorin förresten -det ÄR ju fel. Olagligt. Å andra sidan ansvarar de som lägger upp filerna på Pirate Bay, själva för innehållet i dem. Men inte är vi väl så dumma i huvudet att vi orkar argumentera emot att sajten uppmuntrar till illegal verksamhet? Så enkelspåriga får vi inte vara.
Därmed inte sagt att jag tycker att de ska fällas. Det är inte ens det denna krönika ska handla om. Nej, jag ska berätta för er varför jag skulle vara en katastrof om jag var en del av det svenska rättssystemet. Jag har egentligen aldrig stängt några dörrar för mig själv, men efter att jag satte mig in i Pirate Bay-rättegången har jag insett att en juridisk karriär för mig är totalt utesluten.
(fortsättning på nästa sida…)
Den 16:e februari snurrade cirkusen igång. Jag engagerade mig inte alls i början, det ska medges. Det var för några dagar sedan som jag av en slump kom över en länk till ljudupptagningar av samtliga förhör och de olika typerna av redogörelser. Jag var halvt såld redan när jag såg bilderna på killarna bakom Pirate Bay. De levde ju upp till alla de fördomar jag har emot datakillar. Det var bockskägg, ryggsäckar, bleka ansikten -hela paketet Det var bara en Jolt Cola i näven som fattades. Underbart! Jag fann det där charmigt av någon anledning.
Det första förhöret jag lyssnade på var ett med den där Svartholm. Jag gillade hans röst av någon anledning. Den var.. nej, sexig är fel ord. Den var lite härlig sådär. Fick intrycket av att han ändå är en trevlig kille. Han verkade veta vad han snackade om. Blev helt plötsligt överlägsen den där snobbiga advokaten som inte verkade förstå någonting alls av de tekniska termerna. Jag gillade statusskiftet där.
Vid det här laget visste jag att jag älskade killarna bakom Pirate Bay, de är trots allt ett gäng helt vanliga nördar som åstadkommit någonting stort och blivit rika och sådant ska man applådera. Jag var dock inte helt såld, det fanns ännu ett litet uns av sunt förnuft kvar i mitt resonemang. Det slängde jag dock raka vägen ut genom fönstret när Peter Sunde brakade in i mitt liv.
Eller, han brakade väl inte in i mitt liv, men jag tryckte på en ljudupptagning av förhören med honom. Han anser sig inte vara inblandad i Pirate Bay. Inte för att det alls hör hit, sådana detaljer hade jag börjat ignorera. Men vilken kille, den här Peter. Det enda jag snappade upp var vilken intelligent människa det här verkade vara. Klyftig och vaken. Lät inte advokaten plocka några fula poäng någonstans. Tänkte på vad han sa, lade märke till detaljer i advokatens frågor. Jag älskade varje sekund av Peter Sundes förhör. Jag älskade Peter Sunde. Slängde iväg en vännerförfrågan på facebook.
Detta var alltså vad jag fick ut av att lyssna på ljudupptagningarna. Kanske svävade jag i väg lite, eller så är jag en fantastisk människokännare. Jag skulle vilja tro att det är det sistnämnda alternativet.
Inte?
Glöm förresten det där jag sa i början, den här krönikan ska visst handla om huruvida de ska fällas eller inte. Härmed vill jag på ovanstående grunden fria skaparna av Pirate Bay. Jag finner dem oskyldiga. De är ju sköna killar.
Dela denna artikel
Hjälp till att sprida ordet
