Krönika: Pissoaren – Finest.se
Under den ungefärliga minut man står med sin mandom i handen på en offentlig toalett är man utlämnad och naken. Bredvid står andra män. Tysta, sammanbitna och fokuserade på att inte skvätta ner byxorna med urin. Helst talar man inte. Det är kodex. Tystnad och koncentration. Blicken rakt fram. Ryggen rak. Ungefär som om man blev mönstrad av en dekorerad general. Blir man intresserad av något i sin omgivning, till höger eller vänster, ger man fan i att kolla. Det kan ju tolkas fel.
Mona Sahlin skulle kunna stå vid handfatet och visa brösten och ändå skulle de urinerandes ögon förbli fästa i det vita kaklet framför dem.
Värst är det om man bara är två mönstrande. Först står man där ensam, dörren öppnas, bruset från lokalen hörs i någon sekund, dörren slås igen, fotsteg, en harkling och sedan en manskropp i periferin. Det sövande ljudet av urin som sköljer mot metall och sedan tystnad. Kanske en harkling. Lite dumt känns det. Står man ensam med en annan människa i ett rum är det naturligt att konversera. Att bjuda på ett ”hej”. I en hiss till exempel, där hälsar man.
Inte här.
Det kan tolkas fel. Situationen påminner om två gangstrar med pistolerna riktade mot varandra, svetten rinner, man vill inte vara den som säger något, gör något oväntat så att en kula brinner av. I dessa stunder, när jag står där och ser in i kaklet bredvid en okänd man med byxorna nere tvingas jag alltid att kväva min impuls att tala, att söka kontakt.
Medan jag står där och biter mig i tungan tänker jag på frågor och fraser som i situationen skulle vara avslappnade, naturliga.
Bara att säga hej skulle kännas som en integritetskränkande handling.
Att vända huvudet åt sidan och nicka är otänkbart. Att skämta, kanske något i stil med: ”Har du licens för den där?”, skulle förmodligen leda till ett blått öga och näsblod.
Jag undrar varför det är så? I andra sammanhang där vi män är nakna är vi avspända och avslappnade. På gymmet går ju grabbarna med de riktigt stora vårrullarna runt med handduken över axlarna istället för runt midjan. Vi övriga granskar oförskräckt dessa groteska, men ack så beundransvärda, genetiska fördelar. Kanske bjuder vi till och med på en uppmuntrande och imponerad nick.
Men när vi män står i en pissoar förvandlas vi till högvakter i hans majestäts tjänst. Prydligt uppradade med ett tydligt uppdrag, otillåtna att tala med blickarna riktade rakt fram.
Om kvinnor säger att vi män är oförmögna att göra två saker samtidigt borde de se oss nu.
Dela denna artikel
Hjälp till att sprida ordet
