Tjej(gay)panelen: ’Uppmärksamheten blir en drog’ – Finest.se
Tack till:
Veckans tjejpanel består av
Alexander Erwik, Chefredaktör Finest.se
Blogg: finest.se/alexerwik
Meral Tasbas, tv-profil
Blogg: finest.se/meraltasbas
Per Robin Gustafsson, Komiker
Blogg: finest.se/perrobin
Sibel Redzep, Sångerska och artist
Blogg: finest.se/sibel
‘Sibel är mest i behov av uppmärksamhet’
Alexander: Vem av oss är mest i behov av uppmärksamhet?
Meral: Ska jag svara på den frågan först då? Utan tvekan Sibel
Sibel: Hahaha
Meral: Den här tjejen kräver så mycket uppmärksamhet alltså, det finns inte någon i hela den här världen som kräver lika mycket.
Sibel: Oj…
Meral: Men det gör du Sibel.
Per Robin: Jag tror att det finns två sidor av det där. När Sibel väl står i rampljuset och har chans att synas så kan hon bli en liten blyg viol. Går man däremot på stan med henne så
kan hon ställa sig vid en staty och bara skrika tills precis alla har vänt sig om.
Meral: Eller när hon är ute på krogen och står och åmar sig vid en stolpe och kollar sig i spegeln samtidigt. Det är ju inte klokt.
Alexander: Jag har sett det…(skratt) Jag kommer ihåg dig och Ida Warg på gamla Village. Ni stod i en egen spotlight framför spegeln i säkert en halvtimme och körde en egen show.
Någon hade kunnat ramla ihop bredvid er utan att ni hade märkt det. Så inne i er själva var ni.
Meral: Alex, jag har sett en video på Sibel och den där ryska modellen…vad heter hon?…
Sibel: Margerita.
Meral: Precis, ni är med på en video från Christopher Krusells 30-årsfest. Alla andra sitter och äter…Sibel och Margerita står med var sitt headset och dansar. Och de är så jävla seriösa va…ni bara stod och kollade på er själva och dansar. Jag höll på att smälla av.
Alexander: På vägen hit tänkte jag att Meral är den första man kommer att tänka på när man pratar uppmärksamhet. Men när jag tänker efter så tror jag nog att Sibel har större behov av det.
Per Robin: Jag måste nog också hålla med om det.
Sibel: Det kan nog stämma. Däremot om jag och Meral skulle sitta i samma teveprogram så skulle nog Meral ta mer fokus ändå.
Meral: Det är ju bara för att jag pratar mer än dig….
Alexander: Mer än alla skulle jag säga. Man får ju inte syl i vädret.
‘Man vill inte vara med i samma program som Meral’
Per Robin: Man vill ju inte vara med i samma program som Meral. Man får ju inte en chans. Meral passar ju på när hon har chans att nå ut till ex miljoner människor. Du Sibel kan ju nästan sitta tyst i ett sånt sammanhang. Så fort kameran stängs av så blir det ‘BRITNEY GAGA BRITNEY SEX’. Det är verkligen som två olika personligheter.
Sibel: Haha. Jag hamnar lite i konflikt med mig själv. Det är därför det blir så. Jag vet inte vilken av de här personligheterna jag ska använda mig av uttåt. Ska jag vara den här impulsiva lite galna tjejen eller ska jag vara en ödmjuk svensk som inte tar mer plats än någon annan? Den senare är ju den som folk vill att man ska vara. Man ska helst inte sticka ut för mycket.
Meral: Lyssna på mig nu Sibel. Om du fortfarande försöker att bli folkkär så kan du lägga ner det nu. Du kommer aldrig att bli folkkär i det här landet. Du är redan för exotisk. Darin är väl den enda som blivit något så när folkkär trots att han har en invandrarbakgrund. Men det var verkligen på håret att han blev det. Svenska folket vill ha Charlotte Perrelli som är lagom eller Pernilla Wahlgren som har pattar som går ner till knäna…
Alexander: Nu menar du väl Kikki Danielsson?
Meral: Kikki Danielsson med alla sina problem, det blir ju frontpage varje vecka. Det är inte du.
Sibel: Så du menar att jag bara ska köra?
Meral: Precis, du är ju mer Lady Gaga än Gaga själv ibland. Det går ju inte hem i folkhemmet, det är bara att inse. Men det är ju den du är. Det är ju tack vare det som folk gillar dig. För att du har en egen stil och kanske inte hela tiden gör vad som förväntas av dig. Var crazy! Skit i det. Kör bara på.
Sibel: Men det är ju bara för att jag gjort melodifestivalen, då blir man automatiskt ganska folkkär.
Meral: Gör melodifestivalen i Turkiet istället.
‘Så upptäckte jag att jag gillar uppmärksamhet’
Per Robin: När jag var liten så kom jag från en missbrukarfamilj. Jag kommer ihåg skolavslutningar där mina föräldrar kom in aspackade och jättehöga sjungandes ‘den blomstertid nu kommer’. Jag visste väl att man skulle skämmas och att det inte var normalt…men i ärlighetens namn så njöt jag av att alla tittade på mig och min familj.
Meral: Där går ju fan gränsen.
Per Robin: Jag var sju år och njöt för att jag fick uppmärksamhet för att mina föräldrar var helt fucked up. Det var nog mitt första minne av att jag gillade uppmärksamhet. Det låter helt sjukt, jag vet det.
Alexander: Jag vill nog minnas att jag var mycket äldre. 25 kanske. Då började jag söka uppmärksamhet på ett mer aktivt sätt.
Jag gillade att synas redan som liten, hade alltid föreställningar i vardagsrummet och drömde om att bli skådis. Men det var mer för att hävda mig. Jag hade ganska dålig kontakt med min pappa i många år efter mina föräldrars skilsmässa. Så jag hade ganska tidigt behov av att någon skulle se mig. Men det var först i vuxen ålder som det blev riktigt viktigt för mig. Ett infall fick mig att söka till den här Mr Gay-tävlingen, som jag sedermera vann. Sen var jag med i Baren och fick sitta hos Annika Lantz. Sen blev jag helt besatt ett tag. Tio år senare så känner jag att jag är tillbaka där jag var när jag var 25. Det är inte lika viktigt längre. Men samtidigt så är det fortfarande viktigt att synas i mitt jobb.
Meral: Jag tror att du vill ha en annan uppmärksamhet idag än för några år sen. Jag kände ju dig under den där tiden och det är väldigt stor skillnad. Nu vill du mer ha uppmärksamhet för det jobbet du lägger ner och inte för att du är den du är. Du vill ha credd för det jobbet du lägger ner och för bra siffror och så.
Alexander: Precis, idag blir jag nästan lite generad om någon kommer ihåg att man vann Mr Gay Sweden eller var med i baren. Det är inte så att jag skäms…men det är kanske inte det jag vill att folk ska förknippa mig med först av allt.
Meral: Jag började gilla uppmärksamhet när jag gick i dansskola i gymnasiet. Jag dansade balett tillsammans med en kille och vi skulle framföra svansjön….
Sibel: Hahahaha
Meral: Jag har dansat balett i 16 år men det är det ingen som bryr sig om. (skratt) I allafall…då var det 3000 personer i publiken i lilla Örebro. När vi var klara och fick applåder från 3000 personer…alltså…det går inte att beskriva. Jag fick en sån jävla kick. För då hade jag ändå gjort nånting bra. Men då kände jag att jag hade fått mersmak och att jag alltid ville ha uppmärksamhet. Det blev som en drog redan där. Efter två år flyttade jag till Stockholm och då tog det fart ordentligt. Jag var med i Baren första gången och sen kunde jag inte sluta. Men däremot så måste jag säga att jag kan vara tvärtom. Jag har inga problem med att vara hemma själv, utan några människor runt omkring mig. Jag behöver inte stå i centrum precis hela tiden. När jag gör det så gör jag det gärna ordentligt. Men jag kan lika gärna välja att INTE göra det. Ibland kan jag kräkas på det. Så var det för tre-fyra år sen när jag tog ett rejält steg bakåt. Just då ville jag inte vara med längre. Så jag har, även om man inte tror det, en väldig distans till mitt uppmärksamhetsbehov.
Alexander: Du har ju integritet. Det är något man antingen har eller inte har. Det handlar ju om hur långt man är beredd att gå för att få uppmärksamhet. Alla som får lite uppmärksamhet får också möjligheter eller chanser att maximera effekten. Men har man lite integritet så väljer man med omsorg, man ställer inte upp på allt och man söker inte ljuset precis hela tiden. Många gör det men det som händer då är att man devalverar sig själv. Till slut så har folk tröttnat på att se ditt ansikte eller höra dina åsikter och det finns inget nytt eller berikande som du kan bidra med. Allt annat blir bara repetition.
Sibel: Min erfarenhet är också att det började i skolan. Det är ju då man som tonåring börjar hitta sig själv. Jag började sjunga redan som 7-åring. Första gången var på julavslutningen och då hade fröken bestämt att jag skulle sjunga Hossianna Davids son. Jag minns hur det kändes när folk klappade. Dessutom sa fröken att jag måste gå musikskola för att hon tyckte att jag hade talang. Då fick man för första gången lite självförtroende. Min pappa och jag hade inte jättebra kontakt heller och därför sökte jag tidigt bekräftelse från andra. Min mamma har alltid gett mig kärlek men den dåliga responsen från min pappa gjorde att uppmärksamheten blev viktig ganska tidigt. Jag fick aldrig nog och ville alltid ha mer och mer. Så scenen blev en kanal där jag kände att jag uppskattning. När jag var med i Idol för första gången som 16-åring så var det ganska hårt att åka ut. Samtidigt så blev det en nyttig erfarenhet. Jag fick gå tillbaka till gymnasiet där alla tittade skitkonstigt på en. Man hade förlorat och började tvivla på sig själv. Trots det här så sökte jag igen och den gången kom jag trea i finalen. Då bevisade jag för mig själv att jag kunde klara det. Att jag var tillräckligt bra. Så tiden i Idol var både den bästa och sämsta i hela mitt liv. I melodifestivalen så har jag varit med om både framgångar och som i år att det gick lite sämre. Jag behöver verkligen både framgångar och utmaningar för att folk inte ska tro att man är en diva.
‘Vad vill man att folk ska tycka om en?’
Alexander: När man söker uppmärksamhet så skickar man ju ut signaler till andra…men vad är det som ni vill att folk ska uppfatta?
Meral: Jag skiter fullständigt i vad folk får för uppfattning. Det är helt oväsentligt vad folk tycker…
Alexander: Bara de tycker nåt? (skratt)
Meral: (skratt) Nej, men vad jag än gör så är jag ju redan dömd. Så kan jag känna. Jag kommer alltid vara den där uppmärksamhetskåta ‘patetiska’ dokusåpabruden. Bland vissa. Sen finns det vissa andra som faktiskt har respekt för mig och tycker att jag…har en viss respekt…som offentlig person. Som tycker att jag är en cool tjej. Och konstigt nog ofta de tyngre profilerna. De som man tror ska ta anstöt av ens person tycker i själva verket att det är coolt att jag gör min grej.
Sibel: Om du får erbjudande om att vara med i ett tv-program och de vill att du ska vara på ett visst sätt…ställer du upp på det då? Kommer du forma dig efter deras val?
Meral: Money talks honey! Jag menar verkligen det. Jag har inga problem med att bjuda till. Min grej är ju att jag alltid kryddar lite extra. Det är ju inte lättsaltat när jag är med. Det är chili. Fattar du? Så absolut, om priset är rätt. Jag gör ingenting gratis och har aldrig gjort.
Per Robin: Ända sedan skolan så har jag varit klassens clown så humor har nog alltid varit mitt vapen för att få uppmärksamhet. Jag vill gärna bli uppfattad som rolig. Det är ju den bästa komplimang jag kan få. Egentligen var det bara en slump att jag blev stand up komiker och att det visade sig att det fanns något som jag faktiskt var bra på. Och i min stand up använder jag ju min personlighet, Det är ganska grovt och mycket sex. Så jag kan inte se att folk kan uppfatta mig på något annat sätt. Så mitt jobb och den mediaprofil jag har går hand i hand.
Sibel: Jag har ju ett skivkontrakt som jag måste värna om så jag måste upprätthålla en viss image. Men den skiva som jag släpper nu är samtidigt mycket mer jag än när jag släppte min första. Då var det bara ballader så då kände jag kanske inte att det jag ville att folk skulle uppfatta kom fram riktigt. Jag är mycket mer tillfreds idag. Sen är det ju såhär att man som artist inte kan ta alla beslut själv utan man måste kommunicera med sitt skivbolag och sitt management. Ibland kan det kännas som att delar av ens personlighet försvinner när man måste tänka så mycket på image men samtidigt så har de kanske rätt? Jag hamnar ofta i konflikt med mig själv…ska man strunta i allt och köra på sin egen magkänsla? Med tiden blir man mer och mer självsäker och man vet vad man vill visa och vad man kan slopa av sin personlighet. Men självklart vill jag inte att folk ska uppfatta mig som något annat än artist och möjligtvis bloggare.
Alexander: Jag har alltid varit en person som jobbar hårt och lägger ner mycket engagemang i det jag gör. Men under de där åren när jag sökte uppmärksamhet på andra sätt än genom prestation så var det ju inte direkt det mitt namn associerades med. Efter att ha varit med i dokusåpa var man en festprisse som sprang omkring i linne och var spännig och typ inte kunde räkna ut ett plus ett. Det har jag verkligen kämpat för att vända. Det folk inte vet var att jag innan baren och Mr Gay var restaurangchef på ett företag som omsatte 12 miljoner om året. Som 25 åring hade jag redan jobbat som chef i fem år. Jag var absolut ingen ytlig slashas som gillade att visa upp mig och supa mig full. Men efter dokusåpor och lite suspekta mediautspel så såg folk bara det. Idag märker jag att man får mycket mer positiv respons och att folk ser nya sidor hos mig. Senast förra veckan var det någon som kom fram till mig och berömde mig för den ‘resa’ jag har gjort. Så det jag vill att folk ska uppfatta om mig och som också är jag, börjar sakta sätta sig. Det jag sysslade med mellan 25- 28 var någon tillfällig sinnesförvirring där jag nöjde mig med att vara en ytlig kille som gärna visade bringan i teve. Idag är det mina prestationer som representerar mig, finest framgångar, och inget annat. Det är precis så jag vill ha det. Från gayvärldens skämt till någon som driver sveriges största nöjescommunity.
‘Uppmärksamhetens pris’
Sibel: Jag tycker att det är jättejobbigt att fulla tjejer står och skriker ens namn på tunnelbanan när man är på väg hem. Sen så har jag haft konstiga människor som hör av sig på mail. Som är kontaktsökande och i vissa fall inte ger sig trots att man säger ifrån att det räcker. Fans är en sak men stalkers är en annan. Sen har det hänt vid något tillfälle att jag dejtat killar som sen visat sig bara är intresserade av att dejta en för att man är offentlig. Såna grejer är skitsvåra att förutse.
Alexander: Man drar till sig folk med fel intentioner, det tror jag alla som är någorlunda offentliga råkat ut för.
Per Robin: Jag har blivit nedslagen. Två gånger till och med. Den ena gången bara för att jag hade synts i Blondinbellas blogg. Den andra gången bloggade jag på Kanal5 och fick hur mycket besökare som helst. Så egentligen borde jag tacka den som slog ner mig. Det var då min blogg verkligen tog fart.
Meral: Jag är ju då lite äldre än er…(skratt) Det är så mycket jag har varit med om. Det värsta var nog när jag fick en dödsdom av shiamuslimska fundamentalister efter en incident i en moské. Jag orkar inte förklara hela den historien utan ni får googla om ni inte vet. Sen så har jag också fått stryk av rasister. Men det allra värsta är nog den indiska tjej som hade lagt ut en bild på sig själv på nätet…och den här tjejen är sjukt likt mig. Det blev värsta grejen i aftonbladet. (Meral tar fram ett urklipp). Den här tjejen blev kn**** i röven på bild och folk trodde att det var jag. Kan ni tänka er?? Får jag ta en sista grej till? Det är ju den här finlandsfärjan som jag åkte på för fyra år sedan. Då hade jag sagt tack och adjö till allt som hette offentlighet. Jag syntes ingenstans, jag gjorde ingen tv och jag hade inte börjat blogga. Som vilken annan tjej som helst träffar jag en kille på den här kryssningen. När vi ligger och har det trevligt i vår hytt så kommer hans kompis in och knäpper lite bilder. Just då brydde jag mig inte så mycket om det där. Det var ju ingen som brydde sig om mig längre så vad skulle han ha dem till. Tror du inte att bilderna lades ut överallt lagom till att jag började blogga på finest….det tog två dar och sen hade jag en länk i bloggen till en sajt där nån lagt ut dem. Nu kan jag aldrig ta bort dem utan de kommer alltid ligga kvar. (skratt)
Alexander: Jag har aldrig blivit nedslagen men jag har däremot blivit hotad. Fått brev hem och en gång en kula i ett kuvert. På senare år har det varit mycket lugnare men bara för något år sen så hade jag en stalker som la ut min adress på internet och hotade med att komma hem till mig och skära halsen av mig. Men de flesta homofoberna som sitter bakom en dator är så jävla små personer att de knappt vågar sig utanför dörren. Men jag har hemlig adress och är inte jätteförtjust i att åka kommunalt på helgerna till exempel. Så en viss försiktighet har man liksom vant sig vid att leva med.
Tidigare paneler:
”Är det okej att ta över sin kompis ex?”
Vad killar gör fel!
‘Modebloggarna påverkar unga tjejer’
‘Kissie ingen riktig kändis!’
Vad tycker du? Diskutera i kommentarsfältet!
Dela denna artikel
Hjälp till att sprida ordet
