Värt varenda blåmärke’ – Finest.se
Du har en stark musikbakgrund, märker du någon skillnad på dig och de andra tjejerna som kommer mer från en idrottsbakgrund?
– Det får mig att tänka på en sak RedOne sa till oss i somras… Att i en grupp måste man komplettera varandra som kryddorna i en stor soppa. Man kan liksom inte peppra utan att salta osv, för då blir resultatet inte den smakfulla succé som man utger sig för att vara. Alla måste bidra med sina kvalitéer, och det är är något jag stolt kan säga att vi verkligen gör! Och vad jag kan bidra med tack vare min musikbakgrund är till exempel att jag älskar att mixtra med stämmor, rytmer, dynamik, färgningar etc vilket i olika sammanhang kan vara användbart. Och som den stäm-älskare jag är, stormtrivs jag med att ha fyra röster att kunna skapa med, det är lyx på hög nivå!
Din far, Jakob Samuelsson, är sångaren i Poodles. Vad tycker han om att du nu ingår i en tjejgrupp? Står han för mycket råd om musiken?
– Han tycker det är fantastiskt kul och tycker vi är grymma! Vi diskuterar mycket om våra jobb och om branschen osv. Han har mycket bra att säga och frågar även ofta efter min musikaliska åsikt. Så vi har ett enormt utbyte på den fronten. Men han är noga med att bara ge råd och inga order, vilket känns toppen.
Hur ser sommaren ut? Kommer vi kunna se er uppträda någonstans eller kanske rentav på turné?
– OM ni kommer! Vi håller på att boka förfullt inför sommarturnén, och det ser vi fram emot så vi knappt kan bärga oss, haha! Vi kommer skriva ut alla gigen på vår blogg här på Finest så följ den!
Du har inga roliga band-anekdoter att dela med dig av? Något kul som hänt? Skvaller?
– Oj, det finns hur mycket som helst haha… Men bara för att nämna något så är nog min ramling i Växsjö Sommarturnén 2010 en topp 5-favorit hos oss alla, haha. Då jag på scenen, mitt i våran andra låt ”Good Times” lyckas ramla baklänges över en monitor och landa på ett ”gitarr-mixerbord”, där jag gör en kullerbytta och river upp både det ena och det andra under mitt desperata försök att komma på benen, samtidigt som jag drar ner ett mickstativ som jag självklart prickar in i mitt eget huvud, för att sedan, något omtumlad komma ur alla sladdar jag trasslats in i, ställa mig upp med ett pekfinger i luften, och gapskrattande fortsätta numret: Och allt detta under loppet av 6 sekunder… Haha, vi grät av garv i timmar efter det! Jag vågar inte ens tänka på hur fan det där dyra gitarr-mixerbordet ser ut efter våran hårda men jämna match… Haha, men viktigast av allt: Publiken ÄLSKADE det och jublade mer än sånsin, så det var värt vartenda av alla 32 blåmärken!
Besök Love Generations blogg på finest!
Fler intervjuer:
Melanie; ‘Jag är familjens svarta får’
Charly Q; ‘Det har varit lika händelserikt som en halv livstid’
Dela denna artikel
Hjälp till att sprida ordet
