Jag måste släppa ut lite tankar och känslor – dessa tankar och känslor som spökar nu kring jul. Dessa åsikter som skriker inom mig men som är stört omöjligt att få ur mig, men att se granen stå och glittra vid våra små mini drakar, tänka på gemenskapen kring jul. Det är dags att blotta mina känslor..
Det är såna som dig älskling, min fina älskade Robin, som får mig att stå ut med alla minnen som jag har, de folk har gjort emot mig. Både gamla ex, som såkallade vänner. Det är du som får min ångest att dämpas, du behöver bara krama om mig, viska söta ord i mitt öra. Du finns där, står ut med mina marddrömmar som får mig att explodera om dagarna, jag mår så dåligt men du lyckas alltid få mig att må så hra ändå, trots ångesten, depressionen.
Därför jag valde att gifta mig med dig, oavsett med och motgångar så finns du alltid där. Trots att vissa i din familj kanske ogillar mig, kanske pga deras egen osäkerhet, att de är envisa precis som du, – men de känner inte mig och där skiter jag fullständigt i deras åsikter, det är deras förlust att de aldrig har tagit tid till att lära känna mig på djupet, så har du ändå valt min sida. Du är min man, och jag älskar dig.
Men att straffa dig genom att frysa ut, skita i din och min födelsedag bara över ditt val av fru,att du valde att flytta till något större istället för att leva resten av ditt liv som något jävla postbud. Det här är DITT LIV – VÅRT LIV , DINA VAL, VÅRA VAL!
Vet folk om hur gammal du är? Du är 30 år dvs du är vuxen och har rätt att göra som du vill, och jag garanterar att om min mamma var i livet så skulle hon säga att det var ett klokt val att flytta från lilla fejklappand Lycksele till Norrland Piteå för det finns mer möjligheter här. Du får ju jobba med vad du vill jobba med, bilar! Du lyser varenda gång du kommer hem från jobbet, där du berättar vad du har gjort idag, hur du har hjälpt en praktikant. Du kommer hem i sexiga arbetskläder, utmattad och trött men med ett underbart leende och ögon som lyser.
Du trivs häruppe, du är lycklig. Du vill inte tillbaka till Lycksele. Du är hemma säger du, äntligen är du hemma.
”-…de är så mycket trevligare häruppe. Jag har fått nya vänner, bättre vänner. Norrland är mitt hem”
Robin! Du vet exakt vem jag är, du känner mig – på djupet. Ingen annan förutom mina närmaste vänner gör det. Ni är min familj, inte blodsrelevanta personer (skit i blod) för blod är inte alltid tjockare än vatten. En familj finns alltid där, älskar en no matter what, och dömmer en aldrig för gamla misstag.
Jag älskar dig, genom allt!
