Visst är det en jobbig känsla när man vill något men ändå inte? Man vill inte äta godis men ändå så blir du frestad och vill ha det, eller när du egentligen är mätt men äter ändå för att det är gott trots att du lovat dig själv att sluta överäta. Jag blir frustrerad faktiskt, för jag tänker att om jag verkligen verkligen VILL sluta äta när jag är mätt (oavsett hur gott det är) så borde jag kunna låta bli, men allt för ofta så faller man dit och tar den där lilla biten ändå för smakens skull. Jag tror alla känner igen sig på denna punkt.
Hjärnan är kraftfull och belöningssystemets signaler är stark så det är svårt. Man måste vara medveten om det när man ändrar sina kostvanor. Hjärnan spelar spratt med dig hela tiden för att få den snabbaste vägen till dopamin, serotonin etc. för att stimulera må-bra-hormonerna och belöningssystemet. Varje gång du låter belöningssystemet vinna så tillåter du indirekt ångesten vinna när den kommer efteråt och den känslan är betydligt mer långvarig än den där 15 minuters måltiden som du skulle ha prioriterat annorlunda. Är det värt det? Det gäller att vara medveten om detta och lura hjärnan tillbaka, vem bestämmer? Det finns mängder av olika saker som man kan göra för att må bra, och det bästa är att vi gillar olika så ingenting är fel. Det måste inte vara mat, det kan vara att hälsa på någon man inte träffar så ofta eller lyssna på musik, sticka eller träna. Vad som helst!
Man ska också vara medveten om att viss sorts mat kan trigga igång ditt begär trots att du inte äter just det. Snabba kolhydrater kan få dig att vilja äta mer trots att du är mätt. Jag hade en klient som skrev att hon inte kunde sluta äta när hon åt ris och sås så hon ville gärna minimera intaget av det för att slippa känna att man fortfarande är ”hungrig/sugen” på mer när man ätit klart.
För vissa personer funkar det att trappa ner och för andra funkar det inte alls, några måste sluta helt och andra måste ta hjälp av omgivningen. Oavsett vad du väljer att göra för att nå ditt mål så måste du ändra ditt tankesätt. Om du tänker att något är jätte gott så blir det godare, och om du tänker att detta är förbjuden mat och exklusivt så kommer du vilja ha mer. Egentligen är det inte så gott som du inbillar dig, det är du och din hjärna som refererar till en viss sorts känsla och det är den som är GOD.
Har ni någon gång pratat om löss eller om magsjuka och sen helt plötsligt så börjar alla klia på sig eller må illa? Vad händer om du tänker att maten är äcklig eller att du realistiskt tänker att du har ju faktiskt oändlig tillgång till förbjuden mat om du vill, det är inte så att du aldrig kommer att få smaka just det där fler gånger i ditt liv. Jo du ändrar din uppfattning och din känsla när du äter den onyttiga maten och du uppskattar den mindre. Tänk om och gör rätt!
