Är det bara jag som upplever att varje gång i livet man tänker ”nu är allt perfekt och inget kan förstöra det” så händer det något? Att man får ha den där känslan i en dag innan något litet förstör det? Så är det iallafall alltid för mig.

Som igår. Jag kände verkligen att såhär kan jag må resten utav graviditeten sen kanske att spy sex gånger på en dag och må illa inte är det ultimata men jämfört med hur jag brukar ha det så var det underbart. Att ha kraft till att gå ut och faktiskt få i sig något utan att behöva förbereda sig för att bo toaletten eller att överhuvudtaget få känna att magen är full med mat. Att kunna dricka. Men jag kände igår att såhär kan det få vara, jag kunde njuta emellanåt och känna sånt som jag inte känt på flera veckor.
Jag kände att allt var perfekt.

Sen tickade klockan på och efter paradise gosade vi ner oss i våra fluffiga duntäcken och där vände det. På tio sekunder bodde jag på toaletten igen och det bara fortsatte och fortsatte. Direkt ny galla kom? Tar det aldrig slut. Vid halv tre kunde jag somna. Det är ungefär som om att jag får en bra dag någon gång ibland för att påminnas? Eller att bli retad kanske? Nu är vi tillbaka på ruta ett iallafall. Började spy vid halv sex igen och inte ens lite sprite eller vatten får stanna.

Får tacka för energin jag fick samla på mig igår iallafall.