Kub test | Emma Ida Louise - Finest

Både jag och Patrick låg som stenar när alarmet ringde och somnade om. När jag sedan vaknade utav att spyan flög upp och kolla klockan hade vi tio minuter på oss. Det kändes jätte bra när man är nerspyad och mår illa. Trodde inte jag skulle ta mig ifrån toan men det gick.

Var jätte nervös innan. Hade två obehagliga mardrömmar inatt. Den första var att jag inte klarade av att ta hand om mitt barn, jag klarade inte av att mata min baby och Patrick försvann och jag flytta hem till mamma som fick ta hand om barnet medans jag inte ens kunde röra mig. Sen drömde jag att vi var på semester och att jag bada med vårt barn när massa hajar kom och jag fick panik och Patrick han rädda barnet men inte mig. Vaknade helt kallsvettig. Hajar är min största rädsla. Jag badar knappt i havet utomlands och det är knappt så att jag badar i Sverige, är jätte rädd för vatten djur. Jag är en sån som hänger vid strand kanten. Det går inte att beskriva hur stor min rädsla är för att möta på en haj.

Iallafall drömde jag båda gångerna att det var en pojke vi hade. Så jag var jätte nervös för vul:et. Inte för att köns delen utan för att få höra att något var fel, att hjärtat slutat slå eller att vi hade en hög risk för avvikelser. Jag har ju alltid tänkt att det inte är något fel men efter allt jag fått höra sista tiden så har jag blivit nojig. Att jag har förhöjd chans för missfall, att mina Medeciner påverkar med mera. Både jag och hjärtat var väldigt nervösa faktiskt.

Väl inne så började dom kolla på lillen. Åh vad det var kul att se Patricks blick. Dom långa benen, armarna, dom små fingrarna och fossingarna. Den låg och sov när hon började och vägrade att flytta på sig. Vi försökte allt, stog till och med och skaka på rumpan och det tycktes inte om. Den ville inte hamna i den position som behövdes för att göra testet.

Så jag fick gå ut och dansa och hoppa och dricka massa vatten. Sen gick det. Hon kunde mäta alla mått och visade olika saker. ”Kolla nu sträcker den på armarna” jag trodde hon mena att jag skulle göra det så jag börja sträcka på mig. Jag missförstod och alla börja skratta haha. Sen skulle dom göra uträkningen. Då blir min nervös igen. Men vi hamna på det högsta man kunde få, den minsta risken och vi blev så lättade. Det kan ju fortfarande bli fel och det är inga garantier men det är iallafall väldigt lugnande. Fick med oss bilder också. Allt annat såg också jätte bra ut, den har utvecklat allt och allt hade växt bra. Den hade normalt med fostervatten och hjärtat slog exakt som det skulle. Min moderkaka låg även där den skulle ligga så allt var jätte fint. Vet ni hur glad jag är nu? Har verkligen tänkt så mycket på allt.

Jag frågade såklart om kön och den låg så till att vi inte kunde se och den måste ligga med rumpan mot för att kunna se så tidigt. Både jag och Patrick synade dock nedre delen och vi såg inget som stack upp så vi får väl se.

Min mamma ringde såklart innan jag ens kommit ut och frågade. ”Nej det gick inte att se idag” ”du skojar?” ”Nej mamma du får vänta” ”ska jag behöva åka dit med bröd kaveln eller! Jag som tänkte gå in och shoppa kläder nu!” ”Hahaha” ”nej du får boka en extra tid dit jag gick!” ”Jajaja”. Nästa tid är i början utav januari så får se om vi kan hålla oss.

Åkte hem och försökte äta frukost innan allt kom upp igen och nu ska jag försöka vila för mår inte alls bra fysiskt.